v29+0 Magbilder
Vecka 30
Godmorgon! Och hej vecka 30. Shit. Jag är gravid! Jag menar... Jag är ju supergravid nu! Jag har alltid tänkt att när man går in i vecka 30, ja, då är man ju höggravid! Då är man superduper-gravid! Men när är det egentligen man får kalla sig höggravid? Är det precis mot slutet?
Planering...
Igår kväll låg jag och såg på "One Born Every Minute" - vilket ar brittiska "En Unge i Minuten". R blev nyfiken på vad det var jag såg på så han kom och lade sig bredvid mig och tillsammans såg vi två förlossningar. Dessa förlossningar är ju ändå rätt "förfinade", man ser ju inte allt... ändå blev R ganska tagen. Innan vi somnade nämnde han att han var rädd. Jag skrattade lite, tänkte att det var rätt löjligt. Speciellt när det är ur mig ungen ska ut. Han ska ju "bara" stå bredvid och stötta. Vid mitt huvud. Sista tanken innan jag slocknade för dagen var att R antagligen skulle få mardrömmar.
Mycket riktigt, idag när han kom hem efter jobbet berättade han att han drömt om att en läkare injicerat ett foster in i hans mage, och det var han som skulle bli tvungen att föda. HAHAHA! Tydligen var det jättehemskt och han sa att han vägrade gå igenom en förlossning. Jag tror det är sant det de säger. Hade män varit tvungna att bära och förlösa barn skulle kejsarsnitt vara rutin.
Efter mycket skratt kom vi in på hur förlossningen ska se ut. R tycker det är obehagligt att vara med i förlossningssalen. Men jag hade alltid tänkt att det är självklart att R ska vara med när vårt barn föds. Blev lite av en chock för mig. Han föreslog att hans mamma kunde vara med för hon hade mer erfarenhet. Haha. Nja. Jag vill inte ens ha min mamma i rummet jag ska förlösa. Jag sa i alla fall till R att det är hans val (jag kan väl inte tvinga stackarn att vara med om han känner så starkt inför det) men att jag verkligen tror att han kommer ångra sig om han inte är med; Sedan kommer jag tycka att han är världens största tönt som inte kan sätta sina känslor åt sidan och stötta sin fru genom detta. Tror att han behöver vänja sig vid tanken och se sig själv som en stöttande person. Se på sig själv genom mina ögon.
Jag minns en gång när jag var hos tandläkaren. Jag har verkligen ingen tandläkarskräck, tvärtom. Men just denna gång var läkaren otroligt obehaglig och onödig hård med sina instrument mot mina stackars tänder. R satt i väntrummet men jag bad läkaren ta in honom. Han kom in och höll min hand och det lugnade mig direkt. Och jag behöver verkligen honom därinne. Men vill inte han gör jag det alldeles ensam. Vill inte ha någon annan där.
Första grav-jeansen
Dagens outfit *modebloggare 2.0*.
Nääe, fyfan vad skitig min spegel ser ut. Fattar inte huuuur! Jag gjorde rent det för två dagar sedan och då var den superskinande ren. Kanske ljuset som träffade fel eller något.
I alla fall, dessa jeans passade mig jättebra. Hittade på H&M för 20 euro. Måste säga att jag gillar dessa par bättre än de superdyra från Baby2000.
Måste bara nämna lite symtom... nu känner jag hur urinblåsan blir lidande av bebisens storlek. Detta resulterar i många turer till toaletten. Även på natten nu. Men det är bättre med min sömn faktiskt! Det hade jag inte trott. Hade även hört från gynekologen och barnmorskan att det troligtvis bara skulle bli värre. Men jag har sovit 7 timmar inatt, och det känns jäkla härligt! Mycket har att göra med att jag nu inte har lika ont i revbenen heller. Bebisen ligger ju med huvudet neråt nu. Hoppas verkligen att allt det positiva håller i sig!
Diabetes?
Min läkare ringde nyss för att meddela att min sockernivå var alldeles på gränsen på 2 av de 4 testen, och att jag borde ta mig till en dietist. Det suger, för jag känner mig så misslyckad. Har i alla fall bokat tid hos läkare på fredag. Det blir nog bra om jag får en plan om hur jag ska lägga om kosten. Slopade läsken direkt efter det första glukostestet, men vad mer jag kan göra för att göra det bättre vet jag faktiskt inte. Men det kanske bara är jag som tror att jag äter nyttigt.
Vill att bebisen ska må bra. Han ligger och sparkar och leker i magen just nu. Vill ju bara det bästa för finaste bebis... Känner liksom att jag sviker honom. Vet att problemet egentligen är att bebisen kommer bli tyngre om sockret inte kontrolleras. Men jag vill ju kunna föda naturligt. AAaahhh, jättejobbig insikt...
Ett år sedan...
Jag är så otroligt glad. Jag är gravid. Jag har världens underbaraste make. Jag har ett snart färdigrenoverat, nytt hus. Och det är långhelg! Måste bara säga det att jag är otroligt tacksam för allt jag har i livet just nu. Det fanns en tidpunkt för ungefär ett år sedan då jag aldrig kunde ha anat att jag skulle få uppleva detta.
Precis för ett år sedan fick jag mitt första missfall. Jag bara tänker tillbaka på den där april-månaden och kan knappt förstå vilken hemsk period jag lyckades ta mig igenom. Men jag gjorde det! Och jag har nog blivit starkare av den erfarenheten. Framförallt känner jag att jag faktiskt är värd att få vara med om den lycka och glädje jag upplever nu.
Sönderstucken
Jag har haft världens mysigaste morgon... not. Vaknade runt 7-tiden och var superhungrig. Hade varit hungrig sedan kvällen innan, men eftersom jag hade det "stora sockertestet" idag skulle jag fasta. Så med noll energi körde jag till sjukhuset där jag fick en superstor sockerdricka. Men innan dess togs blodprov.
En timma senare var det tid för ett nytt blodprov. Jag överlevde hjärtklappning och illamående, men nästa timme var outhärdlig. Jag var tvungen att dricka lite vatten. Gick in på toa och var nära på att spy. Men då hade jag varit tvungen att göra om testet, och det ville jag verkligen inte. Blev stucken återigen i samma arm. AJ, fy fan vad ont det gjorde.
Jag vet inte om jag skrivit det på bloggen men jag älskar att ta blodprov. Älskar allt med nålar och blod, faktiskt. Men usch, det var inte roligt denna gång. Efter tredje och nästsista provet insisterade jag på att vi istället skulle använda min vänstra arm. Så nu fungerar ingen utav mina armar... Jag är sönderstucken. Men för tillfället är jag mest glad att det är över.
Jag satt med en jättetrevlig och supersocial tjej i TRE hela timmar. Kände mig elak när hon ville prata och jag ville vara "stockholmare", dvs sitta på t-banan med en bok/telefon och ignorera allt och alla runtomkring. Men den tredje timman piggnade jag till ändå, och morgontröttheten var typ nästan slut. Jag hoppas verkligen att resultatet blir bra. Vill slippa graviditetsdiabetes, och gissa om jag kommer lägga om min kost ÄVEN om jag har superbra värden.
v28+1
Var hos barnmorskan! Hon var jättejättetrevlig. Fick lite information om förlossnings- och amningskurser. Vi lyssnade på bebisens hjärtljud och jag bad henne kolla bebisens position i magen. Han ligger äntligen med huvudet neråt! Det har inte gjort lika ont i mina revben den senaste tiden så jag misstänkte det. Skönt!
Lite tråkigare nyheter är att jag inte hade ett så bra resultat på sockertestet. Det var för högt, och i morgon kollar jag det igen. Då blir jag kvar där i TRE timmar... Och de kollar nivån en gång per timma. Jag blev jätteorolig när hon sa det. Jag tror att hon såg hur hela min kropp sjönk ner i besvikelse. Jag vet att jag druckit läsk som aldrig förr. Och jag äter inte alls bra. Hoppas verkligen att det går bättre i morgon. Annars ska jag iväg till en dietist och vi får lägga upp en plan på hur mina matrutiner bör se ut. Vilket också är bra ju. Då kontrollerar vi i alla fall så att inte bebisen blir alltför tung.
Ehm... några tips på vad man kan jag göra i tre timmar på sjukhus utan internet?
VECKA 29
I morgon har jag mitt första besök hos barnmorskan! Hittills har jag bara haft kontakt med gynekologer, och min nya gyn föreslog att jag skulle träffa en barnmorska också. Att det kunde vara intressant för förstagången-föräldrar. På det senaste besöket hos gyn fick vi veta att bebisen vägde lite mindre än 1 kg. Wow! Och han låg som vanligt med sin hand vid sitt öra. Alla de besök med ultraljud har visat att han haft sin hand kring huvudet/örat sedan vecka 13. Så himla coolt. Men jag hoppas att han tar ner den vid förlossningen så att jag slipper pressa ut huvud OCH en liten arm på samma gång.
Jag vägde mig och vågen visade +4,5 kg sedan start! Jag är rätt nöjd. Har ingen våg hemma så jag har inte kunnat väga mig och hålla koll riktigt. Borde nog fixa det. Från och med nu sägs det att jag bör gå upp minst 1 kg varje månad.
Nu har jag faktiskt gått in i sista trimestern! Vecka 29! AAH, gud vad snabbt det går! Hur är det med er? Hur långt har ni kommit? Hur är läget liksom? ^^
Älskade barn.
Om kvällarna ligger jag och förundras... häpnas över lillens rörelser. Jag sitter som förtrollad. Jag älskar de stunderna. Innan jag ska somna känner jag övervälmande, obeskrivliga känslor. Känslor av fullkomlig kärlek mot den lilla varelsen i magen. Min stora kärlek ligger tätt intill med handen på min mage. Vi följer rörelserna slaviskt. De som påminner oss om hans existens... anledningen till den där fullkomliga kärlekskänslan.
v24+6
YES!
Jag köpte äntligen bebissaker igår! Jag köpte möbler till bebisrummet och nu när jag satt upp garderob och byrå kan jag äntligen börja fylla de sakerna. Nu börjar det bli ännu mer verkligt! Jag ska försöka sätta ihop sängen idag. R sa att vi skulle vänta, men jag kan inte! Jag vet inte om jag boar eller "nestar"... men vet bara att stressen börjar infinna sig (med all rätt) och jag vill ha alla grejer klara.
R har förresten drömt om bebisen tre gånger på tio dagar. Idag vaknade han upp igen och berättade att han drömt jättemycket om bebis och sett honom så tydligt. Jag är så avis... Varför drömmer inte jag om förlossning och bebis?! Till och med apparna säger att jag borde drömma om detta nu. Hmm.. Hoppas att det kommer snart!
v27+5
Jag var precis på sjukhuset för sockertestet. Det var väldigt sött, lite äckligt. Jag hoppas att allt går bra! Tog även lite blodprover. Visste inte att jag skulle dit när jag vaknade upp i morse. Det blev bara lite spontant så att R släppte av mig där när vi ändå var i närheten. Som tur är hade jag med mig både laptopen och en bok, så jag hann aldrig bli uttråkad under timman jag fick vänta. Jag håller på att läsa "hundraåringen". Världens roligaste bok ju!
Fick hjärtklappning medan jag väntade och mår lite illa även nu...
Ikväll ska jag köpa säng och byrå till bebis... om jag hittar något bra.
v27+4
Aååååh, jag sov typ hela natten idag! Jag vaknade upp pigg och glad och full med energi! Jag är så himla glad! Jag tog en dusch och sminkade mig. Satte upp håret i världens finaste slarviga knut. Sedan satte jag på mig en somrig långklänning och gick ut på promenad. På promenaden träffade jag en bekant som såg chockat ner mot min mage. "Får man säga grattis?" frågade hon. "Hur många månader?"
"Nä, alltså. Jag har bara lagt på mig lite vikt - blivit tjock", sa jag. Haha, så elakt. Stackars henne.
Trots att jag känner mig helt sjukt vacker har jag inte hört en enda komplimang från maken min. GAH! Inte ok. Och inte ok att jag känner att jag behöver höra det. Här känner jag att jag borde lägga upp en bild på mitt nylle och låta komplimang-kommentarerna hagla in...
v27+2
Jag låg vaken till 05 idag (det är synd att man inte kan caps-locka siffror, men jag vill verkligen tydliggöra... FEM!!!). Jag var helt sjukt jävla trött men mitt ben ryckte som bara den och mina revbev gjorde såå ont. När jag väl somnade så vaknade jag på nytt ett par gånger. Aaah, det var bara så jobbigt. Framåt morgonen hade jag en hemsk huvudvärk. Jag minns att jag bara repeterade två grejer fram och tillbaka till R. "Jag är så trött!" och "Jag vill sova." Som tur är grät jag inte som tidigare natt. Där verkligen bönade och bad jag om att någon skulle ge mig narkos eller skjuta mig med ett bedövningsgevär eller något. Men idag var jag helt enkelt för trött för att gråta.
Jag måste få sovaaa. Vet inte alls hur jag ska lösa problemet.
Sedan drömde jag om att jag spela volleyboll - med den stora gravidmagen. Jag spelade skitdåligt. Mina båda servar träffade nätet och mina spelkamrater var bara irriterade på mig. Fy vad jag saknar att spela volleyboll... Kommer inte kunna spela förrän efter juli. Längtar. <3
VECKA 28
Idag går jag in i vecka 28. Hamnar i svår chock varje gång jag inser hur långt jag kommit. Tiden fram till ultraljudet i v13 gick verkligen segt. Jag minns att jag skrev upp datum på varje ny vecka fram till vecka 14. Jag skrev långa texter om hur jag hade en "dålig" känsla, om att jag inte kunde njuta av graviditeten. Det var allt jag kunde tänka på, och jag hade stenkoll på hur långt in i graviditeten jag befann mig. Jag tog verkligen en dag i taget, och var så tacksam för varje dag som jag inte blödde. Jag längtade så otroligt till januari. Sedan dess tycker jag verkligen att tiden flygit förbi. Just för stunden känner jag inte att jag har varit gravid i 6 månader... Det är som att det precis börjat. Så konstigt egentligen.
Bebisen är så sjukt verklig nu. Jag vet inte på vilket annat sätt jag kan förklara det. Det här är min son... Helt sjukt. Igår var vi på kontroll hos min nya gynekolog. Jag ÄLSKAR henne! Hon var fullkomligt underbar! Kan inte riktigt sätta fingret på VAD det var, men hon var så mycket mer personlig. Ville veta hur vi träffades t ex. Berättade att hon själv flyttade till Belgien pga sin man. Hon var lugnande och TREVLIG. Hon tog ordentlig tid på sig och förklarade allting i detalj. Det finns säkert folk som gillar den där mer proffesionella, hårda stilen, men jag är verkligen nöjd med henne.
Bebisen verkade må riktigt bra. Tydligen har han sitt huvud under mina högra revben vilket är förklaringen till det onda. Jag skulle göra en övning som skulle påverkar honom till att ändra position, men har inte hunnit. I veckan väntar även blodprov och glukos-testet. Hoppas verkligen att allt går bra.
Vi fick rvå lite halvdåliga bilder med oss. Tycker mig se ungen har Rs näsa. Blir så himla glad för det. Rs näsa är den finaste näsan. <3
Jämförelsebild
Minns ni denna bild? Jag skrev DETTA inlägg dagen vi fick veta att allt verkligen var bra med bebis. Det var ett av de underbaraste dagarna... Jag var i v13+1 och hade varit så otroligt orolig för om bebisen verkligen levde eller inte. Jag hade inte riktigt kunnat njuta av graviditeten fullt ut. Men denna dag... då drog jag för första gången på mig en klänning jag visste skulle framhäva min bula. Jag var så otroligt stolt, och jag tyckte att det syntes så otroligt väl att jag faktiskt var GRAVID. Inte tjock. Vi var på en italiensk restaurang och jag verkligen visade upp magen med stor stolthet.
Idag bestämde jag mig för att sätta på mig samma klänning... Och skillnaden i storlek är ju mer än märkbar. Det sitter så tajt så tajt. Och det finns inga tvivel om att denna brutta är på smällen. På bilden tycker jag att jag ser jättefin ut. En stor skillnad mot hur jag egentligen känner mig. Jag känner mig grotesk. Även om jag älskar magen tycker jag att den ser helt galen ut! Och brösten är så sjukt fula. Men detta kan också bero på att jag varit naken under större delen av dagen, och inte riktigt lyckats undvika speglar så bra. Nä, hädanefter ska kläderna få vara på, trots obekvämhet.
Innan min dusch tittade jag mig själv i spegeln och såg att jag faktiskt fått bristningar! Blev mer besviken än vad jag trodde att jag skulle bli. Men, men... det finns inte mycket man kan göra åt det. Minns att jag brukade leka med mammas bristningar (måååånga) och följa dem från början till slut. Antar att det är något mina barn ska få äran att göra också.
v26+5
Random
Obeskrivligt trött. Tror att jag håller på att få bristningar. Området kring naveln kliar något otroligt. Sängen kallar. Bebisen har skött sig exemplariskt idag. Inga hårda sparkar. Fick dock onda sammandragningar i morse igen. Blir rädd. Ringde mamma som sa att det absolut inte behövde vara något farligt. Undra om jag bara har en extremt låg smärttröskel... Låg mest och vilade i eftermiddags. Min syster och mamma kommer kanske och hälsar på. Så sjukt roligt. Ska bli jättekul att shoppa lite med dem. Hatar att köpa grejer ensam.
Igår försökte jag verkligen ut och köpa både bebisgrejer och mamma-grejer. Vad kom jag hem med? Ett par byxor till R. Och en protein-bar. Jag är hopplös. Hatar att shoppa. Jag är ingen bra på det. Var inne i en massa affärer. Kunde inte hitta något. Hur blir man motiverad till att spendera pengar?
4/4/14
Jag vaknade i morse av sammandragningar... Lite läskigt. Men det går ju över. Minns att jag vaknade på ett liknande sätt några dagar tidigare också. Antar att kroppen gör sig redo. Det börjar kännas mer och mer verkligt. Att jag ska pressa ut honom och vips så är vi föräldrar. Jag känner hur magen spänner sig och blir hård ibland när jag är ute på mina promenader. Men just de smärtsamma sammandragningarna känns jättekonstiga. Och även om jag intalar mig själv om att det är "normalt" så vet man ju egentligen inte hur det "ska" kännas... Jag tycker också att det är obehagligt när han sparkar rakt neråt. Eller mot insidan. Då brukar jag be honom sparka ut mot magen i stället. Jag tror att några av mina organ blivit till typ köttfärs.
Fy fan vad det är konstigt! Jag försöker sätta ord på känslorna men det går verkligen inte. Tankarna vägrar samlas på en plats. Jag tror det är därför jag haft det så svårt att skriva inlägg den senaste tiden. Det känns så svårt att beskriva allt som händer..
Framförallt kan jag väl nämna att jag är otroligt lycklig i alla fall. Speciellt när jag går in i arkivet och läser om våra svårigheter. Om vår längtan. Tänk att R ska få bli pappa till slut. Jag bara ser hans kärlek välla ut över magen och in till bebis. Längtar så till att kunna föra samman de båda. Längtar så att jag blir tårögd. Så fina de kommer att vara. Så fina. ♥
v26+2
Tackar för råd kring barnvagnar. Efter två dagars noggranna undersökningar av diverse vagnar har jag kommit fram till att jag fortfarande inte kommit fram till något. Jag var så himla positiv och glad för jag tänkte att jag skulle välja ut en och bara köpa. Sedan diskuterade jag med R och han tyckte att vi skulle in i affärer och "känna" på ett par stycken innan vi gjorde ett val. Och jag måste erkänna att det lät vettigt. Så vi ska till ett par affärer först innan vi bestämmer oss.
Jag har märkt att jag blivit alldeles besatt av vagnar nu. Kollar noggrant in varenda barnvagn jag stöter på. Tycker dock fortfarande det är tråkigt och det är ju värsta djungeln därute. Jag vill bara att någon rekommenderar mig en vagn och jag köper den. Ska bara kolla så att den inte är ful. Typ så.
Okej... Nu till något helt annat. Nämligen min mage. Det kommer snart en bild.
1. Jag förstår inte riktigt hur den kan bli större. Nu är det bara utåt som gäller.
2. Det kliar. Det kliar kring min navel och där jag brukade ha min navelring. Det är rött och fult.
3. Min hormonrand är SNE! Varför? Jag har aldrig hört talas om en sne hormonrand!?
4. Vet ni vad mer jag aldrig hört talas om? Att gravida kan få obeskrivlig smärta i revbenen. Jag har aldrig hört det vara ett symtom för någon gravid. Revbenssmärta. (Jaha, detta var tydligen vanligt - googlade nyss.)
Men vet ni vad? Jag glömmer allt när jag lägger mig på kvällarna och ser pojken fara upp och ner i magen. Kan inte fatta att en människa, en med fötter och huvud, utvecklas i min mage. Det är så jäkla underbart. Har känt mig otroligt stressad i veckan, för jag har knappt köpt någonting till lillen. Men när han gör sig påmind genom sina rörelser... då kan jag inte låta bli att le. ÄLSKAR att gå runt med handen på magen. Min lilla bebis... <3
Barnvagnsinköp...
Idag tar jag tag i saker och ting. Jag ska ut och köpa badrumsaccessoirer. Jag älskar vårt nya badrum. Jag tror att det är ohälsosamt hur mycket tid jag spenderar därinne. Och sedan ska minsann välja ut en barnvagn. Jag sitter tillsammans med en kompis och ska välja. Jag har tyckt att det är det tråkigaste i hela världen. Jag har alltid hoppat över inlägg om just barnvagns-inköp. Men det är ju superduperviktigt. Om ni har några bra tips så skicka ett par länkar är ni snälla. Jag är helt borta och vill gärna ha tips.
Hoppas att ett val blir gjort ikväll!