Älskade barn.

 
Om kvällarna ligger jag och förundras... häpnas över lillens rörelser. Jag sitter som förtrollad. Jag älskar de stunderna. Innan jag ska somna känner jag övervälmande, obeskrivliga känslor. Känslor av fullkomlig kärlek mot den lilla varelsen i magen. Min stora kärlek ligger tätt intill med handen på min mage. Vi följer rörelserna slaviskt. De som påminner oss om hans existens... anledningen till den där fullkomliga kärlekskänslan. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback