Väntar in mens
Jag har känt mig så konstig den senaste tiden. Jag har varit så otroligt kissnödig. Går typ varannan, var tredje timma och kissar. Det är olikt mig för jag brukar normalt hålla mig väldigt länge utan problem, mer än 6 timmar lätt. Ett av de första symtomen jag hade när jag var gravid var känsliga bröstvårtor. Det har jag just nu. Och de har varit känsliga i flera dagar. Mina flytningar har aldrig varit så tjocka och vita som de är just nu.
Förlåt för detaljer. Men ÄR inte det här konstigt? Har ingen som helst koll på min mens, vet bara att det är längesedan jag hade den. Samtidigt har jag svårt att tro att jag är gravid, jag har ju ett säkert preventivmedel. Det skulle vara superkonstigt. Det är så dumt att jag fortfarande misstänker en graviditet trots preventivmedel.
Jag tar mig för pannan. Nä, det är bara att vänta in mensen.
9 mars
Jag är så himla tacksam för livet just nu. Har många fina och bra vänner. Jag känner inte längre att språket är ett hinder. Jag har tvärtom upplevt att folk tycker det är charmigt. Jag längtar till konversationer, få lära mig något nytt av nya människor, men också lära känna människor.
I morgon har jag prov. Har pluggat CTG hela morgonen. Det känns som att jag kan allt, men ändå ingenting. Vi får se hur det går imorgon. Är så trott för tillfället. Tar en paus till att kaffet kickar in.
Relationen
Det har blivit mycket bättre mellan mig och R. Antar att det går upp och ner i alla relationer, men det känns verkligen så hopplöst när man är där nere i botten. Jag tror att det är viktigt att vara borta från varandra alldeles lagom. Inte för mycket för till slut vänjer man sig vid att vara ifrån varandra. Men inte med varandra hela tiden för till slut irriterar man sig på varandra istället. Jag borde sluta skriva i "man"-form, det gäller ju inte alla. Men för mig och R tror jag att det är så. Klart att andra kan må superbra i varandras sällskap 24/7. Sådana är ju inte vi. Nu ska jag göra en ny sats play-dough till Abbelutt!
Podcast
Jag är så otroligt glad. Vår första podcast ligger redan uppe. Det blev så bra. Själva samtalet gick jättebra, det höll sig intressant och roligt. Jag är inte hundra procent nöjd med redigeringen. Men jag antar att det blir lättare med tiden.
Podd!!!
Jag har startat podd. Två faktiskt. En med min allra bästa kompis Petra. Våra samtal tar alltid så intressanta vändningar så jag ser fram emot att kunna prata och spara våra samtal. Detta gör vi ju inte för att bli kända eller så. Det är mest som en kul hobby.
Den andra podden startar jag med en nyfunnen barnmorskekompis. Hon är väldigt utåtriktad och intressant. Vi älskar allt som har att göra med graviditet och förlossning. Idén föddes när jag letade efter poddar på nederländska och jag fann inte en enda. Tyckte att det var märkligt eftersom jag känner till minst ett tiotal poddar som inriktat sig på dessa ämnen i Sverige. Men i Belgien är det alltså inte alls populärt med poddar. Jag har ju skrivit om det tidigare, hur Belgien är två år segare med allt. Så vi kände, varför inte starta en egen? Första avsnittet spelas in imorgon! Ska bli så kul!!!
Sekundär barnlöshet
Tog en titt bland alla de försöka-bli-gravid-bloggarna som jag för tre år sedan knarkade. Vilken otrolig glädje jag känner när jag inser att de allra flesta fick sina barn till slut. Somliga har hunnit med två till och med! Underbart. Hopp för de som kämpar just nu. Det är verkligen inte lätt. Jag känner inte samma oro nu som jag kände innan jag fick barn.
Sekundär ofrivillig barnlöshet känner jag ju till. Men det finns inte i min värld att jag skulle ha svårt att bli gravid om jag nu bestämde mig för att skaffa ännu ett barn. Detta är en enorm skillnad från första gången. Kan inte ens berätta om hur ofta jag tänkte att jag var infertil. Ibland var jag övertygad om att jag aldrig skulle få uppleva en graviditet eller få barn. Men det gick ju till slut.
När jag för första gången hörde talas om sekundär barnlöshet tyckte jag det var ett skämt. Du har ju redan ett barn! Du har redan upplevt en graviditet och en förlossning. Sitt inte och gråt när du redan har något som andra människor kämpar för.
Nu på senare dar, när jag blivit lite äldre (host, snart tjugofem), förstår jag hur stor sorg det kan vara. Hur man mycket väl kan gråta sig till sömns för saknaden av ett andra barn. Men jag håller nog fast vid att det fortfarande inte är lika stor sorg som att aldrig bli gravid...
Hatar att vänta
Jag blir så jävla irriterad. Här har man förberett en underbar middag, tänt en massa ljus och städat rent. Dessutom luktar jag gott. Och då är R sen. Riktigt sen. 1h15 har jag suttit med middagen framför näsan på mig. Han kan inte ens ringa och förvarna. Gaahh.
Drömmen
Kämpar på genom en massiv hög studiematerial. Stora drömmar håller på att förverkligas. Hoppas att jag lyckas nu. Då kan jag kalla mig för barnmorska där på början av sommaren -19. Känns så långt dit. Ibland tappar jag motivationen. Men detta är det jag vill just nu med hela mitt hjärta. Längtar och kämpar vidare.
