Paus
Det blir lite en liten bloggpaus här nu i helgen, men jag är tillbaka på måndag. Det blir även en ofrivillig sexpaus. Mina syskon kommer hit från Sverige idag. Det ska bli jättekul.
Det blir inget sexande under helgen tror jag. Jag städade hela dagen igår och R kom hem sent så det blev ingen mys heller. Vi får hoppas att en dag denna vecka räcker... Men antagligen inte.
Förväntar mig alltså ingen julklapp alls... Men det är okej, för då ska jag bli gravid nästa månad istället!
28 November
Jag har värsta monsterflytningarna just nu!
Mmm... Jag bloggar definitivt om saker folk vill veta.
Frukost
Nu blir det frukost!
Det här med att bli mer hälsosam har ju... fungerat jättebra. Belöning nu.
Cykeldag 18
Nu har jag tagit mig igenom nästan hälften av cykeln. Bara andra hälften kvar... som oftast är mycket mer spännande men ändå en sorts tortyr. Ser fram emot det.
Chili
Nu har jag skaffat twitter också. Oh, jävlar. Här går det framåt. Någon som twittrar? Eller är intresserad?
Jag har skitont i magen. Jag tror att det är pga rå chilipeppar jag åt igår. Kollade även mina flytningar. Japp, definitivt ÄL-flytningar. Men jag känner inte av ägglossningen alls. Ska testa igen imorgon och hoppas på ett starkare resultat. Den senaste gången var det knappt synbart.
MASCARA
Ikväll drar jag ut! Satte på lite mascara och de nya mörkbruna linserna. Stannade upp när jag kletat färdigt på det högra ögat för att jämföra med det okletade ögat. Shit - vilken skillnad det blir med lite mascara! :O
Det färdiga resultatet.
Favoritmascaran från Essence! Kostar typ 30 spänn!
Resultat
Fick precis helt negativt på ägglossningstestet. Testar om två dagar igen, för nu var det verkligen helt blankt.
Svett
Igår kväll hittade jag min träningströja när jag ska tvätta kläder. Den var från matchen. En helg jag svettats något OTROLIGT.
Jag *sniffar försiktigt på tröjan och skiner sedan upp*: Hörru R! Det luktar inte äckligt om min matchtröja! Fastän jag svettades JÄTTEMYCKET!
R: Det tror jag inte på.
Jag: Men seriöst! Det luktar inte alls! Den är så REN den här tröjan!
R: Det är något fel på din näsa. Du får be någon annan lukta, det är klart man inte känner av sin egen svettlukt!
Jag: *snilleblixt*
Hahaha, jag kunde se Rs fasa alldeles precis efter min snilleblixt. Han sprang ut ur rummet redan INNAN jag började jaga honom med tröjan.
Till slut fick jag ju ut det jag vill av honom; tröjan luktar inte svett!
27 November
Jag testar idag med ÄL-stickorna. Jag har nog haft lite ÄL-sekret. Har inte kollat idag, men igår när jag satt på toa hände det! Jag ska kolla innan jag testar. Jag tyckte mig känna något i magen igår kväll men det har försvunnit och efter det har jag inte känt av något alls. Ibland är det ju så... att jag inte känner av ägglossningen.
Vi sexade i morse. Jag älskar morgonsex. Men så kom han UTANFÖR! Alltså. KOM IGEN! (Hahah, bokstavligen - snälla "kom igen", hahahahaha. Jag älskar ordvitsar.) Kändes som att man gjort allt i onödan. Så jobbigt. Men jag sa ingenting.
Om det inte går denna gång och han blir ledsen så säger jag rakt ut att: "Det är ju DITT fel. Man måste faktiskt komma inne i muffen för att det ska funka!"
26 November
Jag ska nog testa redan i morgon med ÄL-testerna. Jag vill ju inte missa själva ägglossningen. Trodde helt säkert att jag skulle känna av något tecken även denna gång men jag känner ingenting... Ska pilla lite med mitt sekret också - det var längesedan vi umgicks. Hehe.
Ikväll blir det "the walking dead" med maken. Ska bli kul! Sitter som på nålar vid varje avsnitt!
Finaste Lin ♥
Jag vet att man som bloggare ska fota sitt paket INNAN man öppnar det men det är fullständigt omöjligt om man är jag. Så fotot fick vänta medan jag slet upp paketet som FINASTE LIN skickade. Det var så omtänksamt att jag började gråta. Satt med testerna i ena handen och torkade tårarna med den andra. Tack Lin! Seså, in på hennes blogg nu!
Ett uppslitet paket på sängen.
Jag tror att jag lär testa när jag börjar känna av tecknen av ägglossningen. Om jag inte gör det inom två/tre dagar så börjar jag testa om tre dagar. Det låter väl bra? Förra månaden kände jag av ÄL på cykeldag 16 och hade ÄL dagen därpå... (TROR jag). Och idag ligger jag på cykeldag 16. Har inte känt av något ännu. Jag kanske inte gör det denna gång alls? Ska jag börja testa tidigare?
Ägglossning?
Jag tror att jag hade en ÄL-flytning nyss. Men jag har inte så värst bra koll på mina flytningar så jag kan ju inte vara säker. Förra månaden kände jag av den under ungefär samma tidpunkt. Hmm.. Nu blev jag sugen på att försöka igen.
Knäpp
Jag är inne på cykeldag 15 idag. Japp. Så normala kvinnor skulle nog ha sin ägglossning just nu. Men min kropp, som är halvt handikappad inombords, fattar inte det. Jag har nog inte ägglossning förrän om en vecka. Det ska bli spännande att se vad som händer mot mitten av december. Kommer mensen eller blir det en liten julklapp för oss?
Jag räknar med en 36 dagar lång cykel, så mensen borde komma den 17 december. 19 december åker vi till Sverige. Så jag testar antagligen den morgonen. Om jag tror att det blivit något. Idag är en sådan dag då jag hoppas att det blir något!!!
Hur ska man göra för att slippa dagdrömma? Precis nu visualiserade jag att jag berättade "nyheterna" för R på planet. Jag VILL inte bli knäpp riktigt ännu. Det får gärna vänta till efter BIM.
24 November
Hejsan!
Jag har som vanligt varit upptagen även denna helg. Man hinner inte med så mycket uppdatering. Det har varit både plugg och träning. Har tagit en dusch nu och ska fortsätta plugga. Helst av allt vill jag ligga i sängen och se på Greys Anatomy. Eller The Walking Dead. Eller Criminal Minds.
På fredag nästa vecka kommer mina syskon hit från Sverige. Det ska bli askul! Jag ska be de hämta chips. Fy fan vad jag saknar sour cream and onion-smak! Sverige gör utan tvekan de godaste chipsen! Fan, nu vattnas det i munnen.
Diskussion och kvällspromenad
Det blev en mysig kvällspromenad i regnet med R ikväll. Vi satte oss på ett litet fik under en värmelampa. Jag vågade mig på en liten diskussion angående ett paus i försökandet. Det ville han inte.
Jag: - Men det är så jobbigt och tröttsamt just nu. Jag orkar inte försöka mitt i allt.
Han: - Jag lovar att jag inte kommer låta det bli "jobbigt" eller tröttsamt! Vi gör såhär: JAG ligger ovanpå denna månad vid försöken.
Jag: ......
Han: ......
Jag: - Ja.. det skulle hjälpa lite i alla fall.
Kanske inte riktigt det jag menade med "tröttsamt".
Kvällspromenad genom staden.
Jag är en sån dålig bloggare. Fotar alltid EFTER att jag käkat klart.
Smink
Vad är det med Novembermånaden som gör att allt känns skit? Eller är det faktiskt skit? Jag vaknade upp i morse och bestämde mig för att sluta må dåligt. Tog en lång varm dusch och sedan sminkade jag mig. Körde all in på läpparna. Vet inte vad man ska kalla den här färgen egentligen. Jag körde på en MÖRKLILA läppliner över läpparna och smetade sedan på RÖTT läppstift. Och över det ett rosa läppglans. Det blev asbra.
Med blixt och utan blixt. Håret fick fönas.
Folsyra
Finns nog ingen i hela världen som är lika dålig som jag är på att ta tabletter. Det är därför jag aldrig tog p-piller. Att passa piller-tider har liksom aldrig varit min grej. Så att ta folsyra VARJE morgon... det är verkligen en utmaning. Jag glömmer det varje dag. Och nu när jag börjat gömma tabletterna (för svärmor t ex) så minns jag verkligen inte att jag ska ta tabletten efter frukost.
Som tur är har jag en burk folsyra i väskan också. Men då kommer jag på att jag ska ta tabletten typ halv fyra på eftermiddagen... Hehe, som nu. Har lyckats ta dem nästan varje dag den senaste tiden, men rätt som det är glömmer jag.
Tänk när det är dags att ta en massa "mama-piller". Det kommer jag aldrig klara av. Men då kan jag åtminstone säga till R att han ska påminna mig. Just nu snackar jag sällan om graviditet med R. Och jag vill inte att han ska gå och tänka på piller som jag måste ta.
Jag vill inte att han ska tänka på en eventuell graviditet överhuvudtaget. Just nu vill jag hoppa över detta "december-försök". Det återstår att diskutera med R.
Ruta 1
Det har inte hänt på flera månader... men nu har jag återigen börjat tänka på om vi kanske ska vänta lite mer. Det finns ingen anledning egentligen. Förutom det att jag kanske inte vill ha renovering på gång under fyra månader av graviditeten. Allting kan ju inte vara perfekt utformat efter hur man vill att det ska vara.
Det är ju inte så att jag BARA kommer att vara gravid under 9 månader. Livet kommer inte att stanna bara för att man är gravid. Jag ska ju inte bara ligga och vara gravid. Men kanske är det lättare att klara av graviditeten om man kommit igång med renoveringen i alla fall? Jag hoppas ju det.
Jag är ju lite rädd. Att det kanske tar längre tid än så. Man vet ju faktiskt inte vilka problem man kan stöta på under en renovering. Tänk att ha ett litet spädbarn och ett ofärdigt badrum!
Så ja... Ibland tänker jag att vi ska vänta. Och ibland känns det otänkbart. Ska diskutera med R...
- Känns förövrigt INTE som att det var jag som skrev inlägget här nedan. -
Önskan
Jag vill vara gravid nu. Inte om 30, 60 eller 90 dagar... NU NU NU!
Mig Själv
Jag är så ledsen just nu. Det har skiftat något otroligt sedan i morse. Allt pga ett litet samtal. Skrev ett långt inlägg, men det är inte värt att publicera det känner jag.
Jag skiter i idag. Jag orkar inte med idag. Det blir jag och datorn. Och tystnad. Saknar mig själv lite.
Familj
För ett par dagar sedan la min dator av. Helt plötsligt och jag kunde inte få igång den på väldigt länge. Lyckligtvis började den fungera igen, och jag lade in alla mina bilder och viktiga dokument i min bärbara hårddisk. I den hårddisken har jag även videon och foton från när jag och mina syskon föddes.
Det är jättekonstigt att se sig själv så liten och hjälplös. En video var från när min lillebror föddes. Jag hade inte ens fyllt ett år när han kom. Mamma ser otroligt svag ut och vid ett tillfälle lyfter hon upp mig till sängen med henne. Och jag får mjölk ur flaska och hon pussar mig på pannan.
Jag bara tänker på det ögonblicket och saknar henne så djupt. Hur man då är helt omedveten om den kärlek man får, en ovillkorlig kärlek som aldrig tar slut. Får en klump i halsen och tårar i ögonen när jag skriver.
Så jag tittade igenom alla mappar. 1992-2012. Tjugo mappar för tjugo år. Och arton av de åren har jag bara blivit omhändertagen och bortskämd. Sedan flyttade jag till ett annat land - till ett annat liv. De där spontana pussarna får jag inte längre lika ofta. Snart är det JAG som ska ge de till en annan liten själ här på jorden.
Man brukar säga att man börjar uppskatta sina föräldrar när man själv får barn. Det där är nog sant. Men på min bröllopsdag, dagen jag även skulle flytta, grät jag okontrollerat. För jag VISSTE vad mina föräldrar hade gjort för mig. Deras uppoffringar är så tydliga i alla de bilder och videoklipp jag ser. Det blev så tydligt hur motvilligt de lät mig flyga ut ur boet. Jag kan ALDRIG tacka dem någonsin för vad de gjort för mig.
Nostalgi
Mina långa promenader är inte tillräckligt långa. Jag vill aldrig komma fram. Det är tack vare musiken. Jag har varit utan hörlurar i ett par veckor, och promenaderna har inte varit roliga alls. Man kan aldrig komma in i sin lilla bubbla riktigt. Aaaah, och nu har jag mina hörlurar och min antika mp3. Allt känns fantastiskt. Det är otroligt vad lite musik kan göra.
Jag laddade ner (host - köpte, menar jag) en massa sugig 90-tals musik som man brukade lyssna på som liten. Nostalgi. Och även om det gör lite ont att erkänna så njöt jag massor av låtar som:
"I turn to you" - Melanie C
"4 in the morning" - Gwen Stefani
"Cool" - Gwen Stefani
"Genie in a bottle" - Christina Aguilera
"Everytime" - Britney Spears
"Whenever, Wherever" - Shakira
Plus en massa annat! Men mina två favoritlåtar som barn var av Jennifer Lopez:
Ahh, NOSTALGI...
Ägglossningen
Jag tror att jag har ÄL den 3 December. Om vi ska räkna med 14 dagars lutealfas och en 36 dagar lång cykel. Om vi ska räkna med den "vanliga" 32 dagars-cykeln så lär den komma 28 November. Jag har alltså ingen aning om hur det ligger till. ÄL kan komma NÄR SOM HELST.
Numera känner jag att jag inte ens kan lita på mina ÄL-känningar.... Jobbigt. Fast jag kände faktiskt av det tydligt förra gången, men det skulle betyda att jag hade en lutealfas på 20 dagar. Är det möjligt?
Känner mig lite förvirrad. ÄL-test beställda nu. :)
♥ Kaffe och Kiss ♥
Sitter på biblioteket och studerar. Det går skit. Jag orkar inte. Vill bara sova. Nu har jag dock fått en extrakick av kaffet jag hade med mig in i min lilla termos-grej. Fastän det är förbjudet. Dålig Snutte. Mmm... Jag älskar kaffe, men en kopp om dagen räcker gott och väl för mig. Problemet med det är ju kissandet. Jag blir jättekissnödig av kaffe. Jag hatar att kissa.
På tal om det. Igår kissade jag nästan på mig. Det har inte hänt på evigheter. Allt var Rs fel. Först var jag normalkissnödig så jag klev upp ur sängen. Kunde inte hitta mina byxor, så jag letade i typ 2 minuter innan jag lackade ur. Kisset blir ju mer påtagligt när man ställer sig upp, det var då jag märkte att det var akut. Skulle precis dra ut nya byxor ur garderoben när R viftade med byxorna i sängen. Han hade alltså gömt dem.
Han skrattar och jag blir också tvungen att skratta. Trots detta försöker jag med min allvarligaste röst säga "R, jag håller på att kissa på mig, ALLVARLIGT - GE mig byxorna." Men han viftar vidare och säger att han måste få en puss först. Jag får panik. Jag kommer ihåg att jag hann tänka att han är så otroligt löjlig att det är skrattretande. Men OM jag skrattar så kommer jag att pissa på mig. Så jag sätter mig ner precis bredvid sängen och försöker koncentrera mig på att verkligen stoppa det MYCKET aktuella urinläckaget. Jag tror att R någonstans vid denna tidpunkt insåg vilket allvar det var. Med ett "OH, SHIT!" ger han mig byxorna och återgår sedan till att skratta.
Det är otroligt svårt att INTE skratta när ens allra käraste håller på att vika sig dubbelt av skratt. Jag ler fortfarande som en idiot av att skriva ner detta. Fan, vad elakt av honom nu när jag tänker efter. Jag kutade ner och hann till toaletten i rättans tid i alla fall.
Låtsades som ingenting när jag kom tillbaka...
Plugg var det, ja? Och ett litet inlägg om mitt kaffe-break? Ja, man vet aldrig var det slutar när jag väl kommer igång med skrivandet.
Förlust
Jag nämnde inte att vi förlorade mot Frankrike igår.. mest för att jag vill glömma det. Gah, det gick inte helt dåligt. De vann med två poäng och vi spelade bra, men surt som fan. Jaja. Idag har jag inga muskler kvar. Kan knappt röra mig om jag suttit stilla ett längre tag. AJ!
Det gäller att vila upp sig nu. Jag är så otroligt trött. Blev väckt flera gånger i natt av att R ligger och stör. Han har varit så gullig, masserat och tagit hand om mig. Pussats och myst. Men när jag är trött är jag TRÖTT! Och vill sova! Men han gav sig inte med sina pussar. Så jag vände mig med ansiktet ner i kudden och somnade. Haha. Jag hade inte hjärtat att ryta ifrån. Jag har ju saknat honom lika mycket som han saknat mig. Men jag saknar honom mer under dagarna och inte när jag ska sova. Hehe.
Nu är ju detta inlägg helt orelaterat till bloggens grund - men jag hoppas att det är ok. Att jag skriver lite om vad som händer i mitt liv. När det inte händer någonting på gravidfronten blir det ju svårare att skriva ett inlägg om just det ämnet. Det känns krystat och tillgjort.
Liksom mig får ni vänta till den spännande delen i slutet av cykeln - men det gör väl ingenting hoppas jag!
Lyckligt lottad
Dålig uppdatering under helgen (som vanligt) men nu har jag äntligen tid till att skriva ner lite känslor. Alla skriker yaaaay! - Yaaaaaay!
Känslor, va? Hmm... Det har varit mycket blandat den senaste veckan. I och med stressen med flyttningen har jag varit tacksam över att inte vara gravid. Jag har känt hopp om att det kommer att gå någon gång snart, och jag har inte varit så bitter över mensen som kom.
Jag ligger på cykeldag 9 redan. Men än är det nog långt till ägglossningen. Vi sexar på varannan dag från och med idag så att vi är säkra på att vi inte missar ÄL.
Det har varit ganska härligt att inte ha tid att fundera så mycket. Även om man jämt och ständigt blir påmind av andra. R har varit fantastisk under denna tid. Han är så optimistisk och glad. Jag är så lyckligt lottad! ♥
Matchen
Nu har jag tagit mig igenom alla 38 nya inlägg på bloglovin. Jättekul att se vad alla har haft för sig! Har dock inte orkat kommentera något av inläggen. Jag är så otroligt trött. Kom hem för en timma sedan. Matchen gick bra. Vi låg i underläge under första delen, men under den andra delen tog vi igen och vann med 25-21. Yihoo! Imorgon är det final.
Fy fan vad min rumpa gör ont just nu. R får massera ikväll.
16 November
Äntligen helg. Ska njuta av en pizza tillsammans med min underbara make nu. Utåt sett kan livet verka fantastiskt men jag går sönder inifrån. Har varit otroligt nedstämd idag, även om allting rullar på som det ska.
R är jätteglad idag och pratig så jag njuter verkligen av hans sällskap. Just nu sitter jag på hans kontor. Ikväll ska svågerns födelsedag firas! Jag ska snart ut och köpa present och tårta. Men först - MAT!
Hinner nog inte uppdatera imorgon. Jag är skitnervös inför matchen imorgon. Det är första gången jag spelar internationellt. Shit. Måste lugna ner mig nu.
Pain
Sitter på tåget och undrar när illamåendet ska släppa egentligen. Nu har jag mått dåligt så att det räcker. R sa i morse att jag gråtit i sömnen. Hmmm... låter mycket olikt mig. Nu ska ätas chips och mensas klart.
Imorgon är det volleybollmatch som jag ska vila upp mig för.
Imorgon är det volleybollmatch som jag ska vila upp mig för.
Uttjatat
Det här med att önska varandra lycka till... Det är så svårt. Speciellt sedan jag hamnat i den här "graviditets-bubblan" eller... snarare vill-bli-gravid-bubblan.
- BIM imorgon!
- Jag håller tummarna!
- Testar nu!
- Håller tummar och tår för dig.
- Det blev negativt.
- Håller tummar och tår jättehårt för ett plus till nästa gång!
Så uttjatat. Inte i den vanliga världen såklart, men i min värld. Jag har så stora problem när jag ska önska någon lycka till. Det är bara tummarna jag kommer att tänka på. Och jag håller ju faktiskt inte tummarna (det blir ju jättesvårt att skriva på tangenterna samtidigt). Vad ska man önska någon annan? Själv har jag inte några problem med att få ett par "jag håller tummarna". Jag önskar bara att jag kunde hitta på något annat sätt. Så att den där peppningen inte hamnar i mängden. Den blir ju inte ett dugg annorlunda och peppande. Bara något som man säger.
Man kanske skulle säga: "jag spänner skinkorna!" eller "blundar jättehårt för din skull". Har ni några idéer? Känns det inte överanvänt det här med "jag håller tummarna"? Börjar hata det uttrycket.
Annars då? Jag har suttit och kollat på the walking dead och ätit choklad sedan i morse.
Dålig dag
Det är sjukt hur snabbt det kan vända från en bra dag till en dålig sådan. Har tänkt att ligga i sängen under större delen och undvika alla. Alla utom R. Idag är jag ledsen.
Breaking Dawn
Var nyss och såg den nya twilight-filmen på bio som hade premiär här igår! Jag gick på en (gratis!) specialvisning för läkarstudenter i andra året tillsammans med en kompis. Den var jättebra tycker jag! Eftersom jag mer eller mindre hade förväntat mig en rätt dålig film (med tanke på de förra) men den var mycket bättre. Kan säga att den sista boken också var min favorit. Sedan var det en ovanlig erfarenhet att sitta och se filmen utan skrikande, galna tonårstjejer. Det fanns däremot ett viskande äldre par som inte fann filmen alls intressant :)
Breaking Dawn part 2 - se den!
Vad tycker ni om twilight-filmerna? Eller toilet-filmerna.. som R brukar säga. Haha, säg twilight ett par gånger så hör ni att det låter som toilet på engelska! Haha.
Café
Sitter här med R på det mysigaste caféet i stan. Beställt cappucino och en bakelse. Men vill helst av allt bara ligga i sängen och sova nu. Men det är nog bäst att njuta av dagen med maken min. Ah, vad jag har saknat honom. Han är och beställer just nu så jag passar på att mobilblogga. Det sitter en gravid kvinna här bredvid. R log när vi kom in och sa: "snart är det din tur". Haha, vi får väl hoppas!
14 November
För två dagar fick vi ett brev som Rs kusin skickat till oss. Det var ett kort på deras nyfödda son. Så igår kväll satt jag, R och svärföräldrarna vid middagsbordet och åt. Vi diskuterade kortet när Rs mamma säger: "Nästa kort ska R skicka!". Men då säger pappa: "Det är upp till dem och inget VI ska lägga oss i!"
Jag älskar min svärfar. Och min svärmor. Men Rs pappa och jag bara klickar och har en underbar relation. Och vid sådana här saker känner jag mig ALDRIG pressad av honom, utan han står vid våra val med full support! Speciellt när vi valde att vänta med barn.
När folk ställer frågan om när vi ska ha barn (senast i lördags) så blir jag irriterad. Men mer irriterad blir jag över folk som ger råd men säger de mest självklara sakerna.. Jag tycker om alla kommentarer här på bloggen. Jag måste dock säga att de MEST intressanta är de som handlar om EGNA erfarenheter. Jag älskar att läsa om hur andra har haft det. Jag vet att det brukar vara det de flesta irriterar sig över. Att alla graviditeter är olika och att man inte vill ha råd osv. Jag är väl inte sådär lättirriterad. Ännu har jag inte fräsigt ifrån någon i verkligheten. Jag har liksom aldrig känt mig sur över att få frågan.
Mest av allt har jag blivit förvånad att folk kan vara så intresserade av detta. Men jag skrattar bort det. Jag blir inte arg eller ledsen, även om jag trodde att jag skulle bli det. Jag trodde att det skulle vara jättesvårt att se gravida kvinnor precis efter mensen kommit. Men jag är glad istället. Jag ser dem och känner lycka å deras vägnar.
I lördags ställde en nyinflyttad granne frågan till mig. Hon undrade först hur länge vi varit gifta. "Jaha, två år. Ingen bebis?" Nä, ingen bebis, svarade jag. Men det blir när det blir. Och sedan log jag. För jag lär ju bli gravid någon gång. Och innan dess ska jag och R renovera vårat hus och åka till Sverige. Och jag kan få provröka denna månad! Ser fram emot allt detta!
Skitsnygg
R och jag har varit supergulliga mot varandra ända sedan innan ÄL då vi bråkade sist. Alltid när vi har det såhär bra och gulligt och fint så blir det ett storbråk några dagar efter. Så jag liksom förbereder mig mentalt på att det ska bli bråk med R... Om det inte blir något innan helgen får jag starta upp något litet så att det inte blir ett megabråk till slut. Haha - jag gillar att planera.
Jag känner mig skitsnygg idag (kan tänka mig att det inte alls är så. Jag låtsas i alla fall). Det är otroligt vad en dusch och lite rena kläder kan göra. Mensen är snart slut och snart kör vi som vanligt! Jag längtar!
Jag mår fortfarande lite illa dock. Inte alls kul. Speciellt när man inte är gravid. Gud vad jag vill vara gravid! Och jag hoppas så innerligt att december blir vår månad!
Glad!
God morgon! Idag är jag himla glad! Har ingen aning om varför dock. Oj, det kanske har att göra med att jag och R kommer att bo själva igen innan veckan är slut! Aåååh, underbara dag! Varför kom du inte tidigare? Sedan kanske det har och göra med att jag ska bli gravid snart! Och vi får en skrikande, gråtande alldeles underbar bebis!
Idag ska jag vara himla snygg hade jag tänkt mig! Jag är nyduschad och ska iväg till skolan men innan dess ska det sminkas och fönas och bytas kläder och annat tjejigt som jag helst inte håller på med. Allt detta ska jag göra med MUSIK på högsta volym! Och så ska jag ta min folsyratablett! Och dansa! Jag har saknat att dansa.
Jag brukade ALLTID dansa på morgonen, med musik på. Ja, de dagar jag började sent och R gick tidigt i alla fall. Numera dansas det aldrig. Sååå synd. Jaja.
Jag köpte hörlurar till min mp3 (ja, jag använder fortfarande min antika mp3 från 2009) igår, så nu kan jag lyssna på musik på mina långa promenader också! Yihoo! Idag är jag glad... nämnde jag det?
13 November
Har inte haft någon lust att uppdatera. Vad ska man uppdatera med liksom?
Tja, jag blöder här fortfarande... Det är klarrött. Snart ska jag byta tampong... och sätta in en ny. Undra hur det kommer gå? Känns spännande!
Nä.. det får bli helt enkelt bli sämre uppdatering under dessa dagar. Kan tyvärr inte forcera fram några inlägg. Skulle bara skriva ner att jag pratade med R angående ÄL-testerna. Och han var med på det fast han tyckte att jag skulle ta tempen till att börja med. Så sa jag att om vi har sex varannan dag så missar vi ju inte ägglossningen. Då sken han upp som en solrosblomma och bara: "JAA! Så gör vi! Om vi har sex VARJE dag, då missar vi den inte alls!"
Haha, sötnöten! Får se om han orkar med det! Det tror jag inte. Han somnade innan kl 21 på självaste ÄL-dagen förra månaden, och då valde jag att inte väcka honom. Fan, vad man ångrar sig nu, haha. Nä, men allvarligt... Vi hade sexat dagen innan och det ska ju inte behövas mer än så..
Nästa diskussion med R ska handla om han ska ta zink-tabletter. Undra hur han kommer reagera... Han är lite känslig mot just tabletter och vitaminer. Han tycker inte alls att han behöver sådant. Kanske tar han det med ro ändå... återstår att se.
Orolig
Känner mig så frustrerad. Det känns så långt bort till BIM. Och ännu längre bort till den dagen då vi faktiskt kan säga att vi väntar barn.
Jag vet att det här kommer låta helt fel, speciellt för de som faktiskt försökt en längre tid... Men tanken gnager i mig ibland att jag kanske aldrig kan bli gravid. Dessa tankar har jag ju haft sedan INNAN vi ens försökt bli gravida. Jag har ju som sagt inte använt något preventivmedel på snart två år...
Tog ut min kopparspiral i Januari 2011, och sedan dess har jag räknat dagar och den första tiden använde vi kondom. De senaste månaderna hade vi skippat kondomen och bara räknat dagar. Man hör ju hela tiden om hur osäker metod detta är, men det verkar ha "funkat" för oss.
Jag är så rädd att det enbart fungerat för att något är fel. Jag vet att det är dumt att undra, speciellt när man bara försökt två gånger. Men som sagt... Ibland gnager den där känslan i mig. Och jag blir väldigt orolig.
ÄL-testerna
Var på apoteket och en annan affär för att kolla lite priser på ÄL-testerna. De var ju superdyra! Testlagrets och diverse hemsidor på nätet verkar ju vara de optimala när det gäller priserna. Men jag kan inte beställa hit. Det jag hade tänkt att göra var att beställa när jag kommer till Sverige.
Detta innebär att jag denna månad antingen köper de dyra, eller väntar till nästa månad. Tror nog att sju stycken test räcker denna månad... och kanske till och med nästa! Hmm... tror nästan att det blir ett köp.
Nu har jag fått lite bätte koll på detta. Så nu tänkte jag läsa på lite mer om rosenrot! Gah, men mest av allt vill jag bara sova. Så utmattad. Har haft lite mensvärk idag. Inte alls lika mycket som jag brukar ha, så det är jag tacksam för. Nu ska R och jag gosa ner och i den varma sängen.
Mmm, godnatt!
12 November
Jag är så vilse med det här med ÄL-stickor! När ska jag börja testa i cykeln? Och hur många behöver jag? Lin, du kanske vet? ;)
Jag tänkte att jag skulle iväg och köpa idag. Jag har ingen aning om var men jag tänkte testa på apoteket.
Det här med temperaturen har jag förstått. En termometer måste införskaffas snart! Sedan är det bara att sätta igång... Känner mig inte så pepp inför detta försök. Vet inte varför. Att skaffa barn har aldrig känts lika komplicerat som nu...
Jag saknar R så otroligt mycket. Det är helt sjukt! Jag tror att jag saknar honom mer NU än vad jag gjorde när jag var borta i Sverige. Jag vill bara ligga i hans armar i en evighet. På riktigt. Jag tröttnar aldrig.
På tal om det! I morse vaknade jag av att R kollar på mig och ler.
Jag: - Men vad gör du?
Han: - Du är så söt när du sover... och är tyst.
Jag: - Och när jag är vaken då?
Han: *tyst och försöker att inte ljuga*......Njeeeh.. Alltså...Du ÄR söt, men inte LIKA söt. Alltså, jag menar.. eh.
Haha, stackars knasboll. Jag bara gosade mig ner i hans armhåla och somnade om. Han är det underbaraste jag har.
36 Dagar
Sitter här med en kopp kaffe, och försöker lista ut HUR jag ska räkna ut cykeln denna månad. Jag kanske inte borde räkna på min "regelbundna" 32-dagars cykel. Eftersom den var 36 dagar lång de två senaste gångerna (och gången innan = 29 dagar lång).
Så jag tror att jag ska ta det som att den ändrat på sig lite. Och jag kör på 36 dagar då.
♦ 11 Nov - Första cykeldagen
- ingen aning om när ÄL kommer att vara.
♦ 17 Dec - BIM
Och då testar jag på BIM+1. Den 19 December ska vi åka till Sverige! Det kommer bli så himla kul! Jag längtar arslet av mig! Nu ska jag dricka upp kaffet och sluta gäspa! Måste ta tag i plugget nu!
Ni får ta och ursäkta min missbildade människo-klo till hand.
Arg
Igår när jag kom hem runt kl 23 så kunde jag knappt stå upp eller äta något. Detta märkte ju svärmor av som fortfarande var vaken. Så i morse frågar hon mig hur det står till och jag berättar som det är. På något sätt kom vi in på blodgivning eftersom jag donerar regelbundet. Hon undrade vilka tabletter jag tog EFTER donationen, och jag svarade att det bara var järntabletter.
"Ja.. och folic acid, eller?" säger hon. Och jag vart helt chockad. Hur vet hon om att jag tar det? Antingen har hon snokat på mitt rum och hittat tabletterna eller så har hon kollat i min väska. Båda alternativ gör mig vansinnig! Jag vet om att hon tidigare har snokat inne hos mig och det gör mig förbannad, så jag började låsa mitt rum innan jag gick ut. Samtidigt tänker jag att hon inte skulle ställa frågan om det avslöjade att hon snokat.
Jag smög mig ur frågan med att: "ja, det är viktiga vitaminer, men ingen man behöver i samband med blodgivning." Då säger hon att man inte ska ta några tabletter om inte läkare skrivit ut att man behöver osv. Att det inte är säkert. Hon vet ju tydligen inte vad folsyra är till för, men det gör hennes dotter, med all säkerhet. Ställer hon frågan till henne kommer hon VETA att vi försöker;
Och jag HATAR det! Jag blir så sur! Jag vill inte att någon ska veta ännu. Jag vill inte berätta varför jag mår dåligt OM jag mår dåligt. Och jag hatar att inte kunna må dåligt ifred och ta mina jäkla tabletter utan att någon ska ifrågasätta varför. Jag blir galet irriterad ju mer jag tänker på det.
Samtidigt försöker jag lugna ner mig med att det kanske bara var ett sammanträffande och hon bryr sig om mig, och sånt skit.
Jag = missnöjd.
Uppdatering
Resan mot resan är fortfarande igång... Den riktiga resan av väntan på nio månader är fortfarande långt bort. Förhoppningsvis inte jättelångt bort. Har haft flera tankar som snurrat runt i huvudet på mig men jag har inte haft tid att bearbeta dem. Vilken otrolig skrivabstinens jag har haft denna helg!
Igår kom mensen. På morgonen, som den brukar göra. Jag blev ju besviken men blev inte riktigt upprörd. Jag tror att jag inte låter kroppen och sinnet känna av besvikelsen riktigt. Det första jag tänkte var att jag kände ju ett illamående, ett riktigt illamående. Ja, det gjorde jag. Det känner jag även idag. Fick inte behålla frukosten. Jag tänkte innan att jag aldrig mått illa innan eller under mensen. Men det har jag nog gjort. Bara att jag inte minns. Jag tappar matlusten vid mens. Denna gång har jag haft otroligt ont och varit väldigt illamående.
Jag har alltid haft jätteont när jag har mens, men på senare tid har jag lärt mig hantera smärtan. Igår fick jag verkligen kämpa för att hantera den. Jag har ont idag också, men inte alls lika mycket. Glömde ta paracetamol i morse. Jag var så trött på att ha ont igår och kände inte alls för att genomlida samma smärta idag. Men det går bra än så länge.
Nu är vi inne på vårt tredje försök. Det får ta den tid det tar... bara vi får belöningen där på slutet. Blir det inte uttjatande att läsa om hur vi försöker månad för månad? Jag känner inte än att det är uttjatande att skriva men det är för att jag älskar att skriva. Eller kanske är man nyfiken på när resultatet ska komma... och när den riktiga väntan ska börja? Det är jag i alla fall.
Precis kommit hem
Har inte hunnit tänka över det här med menshelvetet riktigt ännu. Har inte varit hemma idag så har inte hunnit fundera. Den kom precis innan tolv. Och dagen har fortsatt med ganska intensiva kramper. Hade helst velat ligga i sängen. Det gick tyvärr inte...
11:11
Fick mensvärk. Ganska ordentlig. Bruna flytningar - mycket lite. Mensen kommer idag. Suck.
11 November
Det var på morgonen min mens kom förra gången. Efter exakt 36 dagar lång menscykel... Då hade jag även mensvärk dagen innan och gick upp för att ta ett test. När jag märkte av de bruna flytningarna avvaktade jag med testet och gick upp till R och lade mig ner i sängen igen. Efter detta kom mensen när jag reste mig upp.
Jag har inte haft någon mensvärk på flera dagar. Inte idag heller. Inga andra symtom har jag heller. Eller.. jag räknar inte med det här illamåendet. Det måste bero på något annat. Idag är det ändå bättre! Igår kväll var det som värst. Testade inte idag. Jag har ju inte kissat än så det finns ju fortfarande en möjlighet. Men jag ger mensen en chans att komma.
BIM+5
Läste igenom min blogg och hur det var förra månaden. Känns hopplöst att testa redan i morgon. Fastän jag inte har mensvärk så känns det helt ofattbart att det ska gå på andra försöket. Det gör det ju inte.
Förra månaden kände jag också av ett illamående. Inte lika ihärdigt som idag - inte lika konstant... men fortfarande. Jag hade inte heller så jättemycket mensvärk förrän precis dagen innan, och lite smått före. Det kanske är det enda som skiljer sig. Denna gång har jag inte alls haft mensvärk de senaste tre dagarna... Om inte man räknar fem sekunder. Men den kan ju fortfarande komma imorgon.
Så jag väljer att inte testa imorgon. Vi får se hur det blir. Någon måtta får det vara på testandet. Det spelar ingen roll om jag får reda på graviditeten förr eller senare. Avvaktar alltså.
10 November
Jag sitter här med en plastpåse och känner mig alldeles spyfärdig. Uppe på mitt rum. Svärmor sitter i köket och kommer definitivt att höra om jag spyr nere i toaletten. Så jag sitter här med min plastpåse. Nu blev det helt plötsligt lite bättre. Mår fortfarande illa, men inte så att det sitter i halsen. Jag är nog rätt glad om jag slipper spy. Tycker att det är väldigt obehagligt.
Lite glad är jag. För jag har aldrig haft ett så starkt illamående att jag känt att det är dags att kräkas. Antingen håller jag på att bli sjuk (känner mig frisk i övrigt) eller så är jag gravid.
Jag vill inte bortförklara mitt negativa test, men måste bara säga att jag drack jättemycket vatten under timmarna jag höll mig. Och jag har aldrig testat med ett sååå ljusgult kiss förut. Det är alltid väldigt koncentrerat och fint. Vet att det inte borde spela någon roll, men kanske ändå. Speciellt om hormonhalten är låg.
Jag hoppas fortfarande. Det är detta illamående + den uteblivna mensen som bidrar till hoppet. Har inte haft någon mensvärk idag alls. Hmm... BIM+5 idag. Cykeldag 36.
Cykeldag 36 var den sista dagen i min förra menstruationscykel. Så om den har ändrats ligger jag på BIM-1 idag egentligen... Och har BIM imorgon! Kan jag inte få tro att det är så, så har jag ännu en anledning att hoppas!
När kände ni av ert första illamående? Inte i livet alltså (kanske är någon osmart jäkel som bara: "när jag var FEM år gammal!"). I graviditeten, menar jag alltså.
Symtom
Jag mår riktigt illa. Sedan i morse. Har jag ätit något dåligt? Det känns jättekonstigt. Fy fan. Det här får inte vara på låtsas.
Det sista som lämnar oss.
Är det helt jävla idiotiskt om jag fortfarande hoppas? Jag vill inte. Men jag mår illa. Och jag har ingen mensvärk. Och jag är kissnödig. Och jag har ont i brösten. Jag vill inte hoppas, för jag fick ett negativt test. Jag VET ju att jag inte är gravid... men får jag hoppas ett tag till?
Desperat...
Besvikelse
Hejsan! Jag mår bättre idag! Har varit och tränat! Det gick asbra! Nästa vecka har vi match mot ett team från Frankrike. Jag skadade min tumme lite. Jag tog i allt för mycket och hårt. Hoppades att någon liten manick inne i magen skulle lossna så att mensen satte igång. Istället lossnade min tumme... eller ja, nästan.
Jag är ju såklart besviken... Jag har tidigare varit väldigt inställd på ett negativt, men jag hoppades verkligen denna gång. Det var för att jag mått illa, och jag vägrade att tro att mensen skulle vara så sen ännu en gång. Men det är den alltså.
Jag började hoppas igår då. När illamåendet började. Och det håller i sig idag också. Det var t ex en tjej i träningen som luktade otroligt illa, så jag höll nästan på och kräkas. Och sedan hela bilfärden hem. Men det kan ju bero på annat. T ex att jag håller på att bli sjuk. Eller att jag är allmänt känslig innan mens.
Jag vet inte. I alla fall så kändes det verkligen jättejobbigt att inte se ett streck på stickan... Jag har nu använt mig av TRE tester denna månad. BIM-2, +2, och +4. Alla negativa. A slap in the fejs. Jag måste ju ändå vara realistisk. Detta tar tid! Det kommer inte gå på en gång.
Så... det är läget just nu. Jag måste skynda mig nu om jag ska hinna till mötet! Kram på er! Och ett stort tack för era fina kommentarer!
Negativt
... som fan. Nu är jag verkligen nedstämd..
Testar nu
Tack för peppande kommentarer! Har blivit mer och mer säker på att det är ikväll jag ska testa! Och ni har övertygat mig! Det är en underbar kväll. Maken och jag ska på en liten kvällspromenad så jag hoppas på ett plus nu. Jag har hållit mig rätt länge nu, så nu hade jag tänkt att testa!
Håll tummarna! Om det blir ett negativt nu... så kommer jag gråta! Shit - hjärtat dunkar.
Ikväll eller imorgon?
Jag kom precis på att jag ska vara borta hela dagen imorgon... Jag har volleyboll-träning och sedan ska jag vara med på ett möte till kl 1!. Träffar nog inte heller R förrän på kvällen. Ska jag testa ikväll..? Eller ska jag testa imorgon bitti och sedan försöka hålla käft till jag träffar R på kvällen? Förutsatt att det blir positivt.
Men om jag testar IDAG borde det bli positivt också! Jag ligger ju trots allt på BIM+4! Hur gör jag!? Jag har hållit mig sedan kl 15.30 ungefär. Kanske ska hålla mig till 22.00 och sedan testa. Det är väl lika bra som att testa med morgonurin?
Härmed tar vi om röstar!
Idag eller imorgon???
Sugen på att testa
Jag mår fortfarande illa... trots att jag nu ätit. Så det kanske bara är inbillning. Jaja. När jag kommer hem (om ca 2 timmar) ska jag umgås lite med mina flytningar. Bara kolla så att allt är bra liksom. Jag har ingen koll på sekretet, men det borde man kanske ha?
Jag är mer hoppfull nu är vad jag var i morse. Det kan ju delvis bero på att jag känner ett illamående. Men också för att jag inte har någon mensvärk. Om jag är väldigt nyfiken så testar jag i morgon. Annars så blir det på måndag. Men det skulle vara såå underbart om jag kunde ge R sin första farsdag-present.
Jag önskar att jag kunde släppa det här i två dagar. Liksom skita i vad som händer - men jag vet redan att det där kommer aldrig hända.
R tror att jag har min mens just nu... Igår blev han alldeles till sig när jag inte hade fått min mens, så innan vi gick och la oss så tog jag hans huvud mellan mina båda händer och spärrade ögonen i honom och sa: "R, jag ÄR inte gravid! Det är inte lätt att skaffa barn, det tar tid! Kan du snälla låta bli att vara glad och tycka att det är självklart att jag är gravid bara för att mensen är lite sen! Det ÄR inte så!"
Efter mitt utbrott så pussar han mig och bara: "Du har fått mens nu, va?" Och jag bara gick med på det. Japp. Det var just därför jag lacka ur. Ni kanske tycker att det är jätteelakt, men jag orkar verkligen inte med hans positiva inställning. Jag blir ju jätteglad när han är så där, men jag måste ju förbereda mig mentalt på der untergang. Nä... jag skojar bara. Det blir som det blir.
Imorgon tar jag kanske ett test!
Panik
Lektionen skulle precis börja när jag kände hur det rann ur mig! Blev arg. Blev panikslagen. Blev äcklad. Nu har mensen legat och lurat och byggt upp sig. Precis vid sämsta tänkbara situation så kommer den, tänker jag då. Jag var arg på min kropp. Men jag kände ingen besvikelse. Inte än.
Gick in på toa, knipandes. Låste dörren, hängde av mig, drog ner byxorna.... Vita mjölkiga flytningar (hoppas att ni inte satt och åt något nu). Och jag pustade ut! Kunde inte förstå min egna reaktion. Jag blev ju så otroligt lättad av att se att den inte var mensen. Jag var så säker på att det var min mens. Jag hade inte tänkt fan, vad jobbigt. Jag hade inte känt mig ledsen överhuvudtaget. Men när jag såg att det inte var mensen så kände jag mig så oerhört lättad och lugn!
Det finns fortfarande en chans för mig. Hoppet finns kvar. Tills mensen kommer.
Annars kanske jag bör nämna att jag mår lite illa. Men det var ju så förra gången också. Ju mer jag tänker på det desto sämre mår jag. Okej, nu testade jag att sjunga Mors Lilla Olle i huvudet och tänka fina tankar...och det hjälpte. Så jag vet inte hur jag ska tolka detta. Usch. Det blir värre när jag inte sjunger Mors Lilla Olle. Helt ofattbart. Bland alla smarta läkarstudenter... går jag och nynnar på Mors Lilla Olle. Jag passar inte in här alls.
Just det. Ibland har jag bara behövt att rapa så går illamåendet över, men nu är det inget rap. Jag mår illa på riktigt. Jag får inte hålla på och inbilla mig. Snälla, det går bara inte!
Försvarsposition
Jag kände av värken i fem sekunder nyss. Det är ju alldeles typiskt. Att det ska starta när man börjat hoppas igen. Hur ska man beskriva sina känslor vid en sådan här situation? Samtidigt som man ska känna av symtom ska man inte tillåta sig själv att känna hur man mår. Jag går liksom här i min lilla bubbla och vägrar känna något uns av hopp. Jag går liksom och skyddar mig själv mot att bli glad.
Jag vet att det är en försvarstaktik - en usel sådan. Hur kan man låta bli att vara glad? Hur kan låta bli att känna glädje över det faktum att mensen är sen? Att mensvärken lyser med sin frånvaro? Att en graviditet är möjlig? Hur kan man låta bli att känna glädje? Jag hade ju redan bestämt mig för att jag inte blev gravid denna månad. Det har jag trott ända fram till igår kväll. Men när jag inte känner av mensvärken blir jag hoppfull.
Jag måste tänka logiskt. För faktum är att:
1. Jag testade toknegativt för två dagar sedan.
2. Jag har lite, lite mensvärk.
3. Jag har inga grav-symtom.
4. Min mens är regelbundet oreglbunden.
Så jag måste skydda mig själv. Jag måste anta denna försvarsposition. Jag klarar inte detta annars. Nu testar jag inte förrän på måndag. Om den inte har kommit... då kan jag nästan börja hoppas igen.
Besviken och uttråkad.
Gäsp.
Jag var ju verkligen skitstolt över min lååånga menscykel. Brukade skryta för mina tjejkompisar, som gick OM mig med sina korta cyklar, och hade mens för jämnan. Tji, fick jag. Jag har kommer alltid att ha en extremt lång väntan framför mig.
En väntan på att mensen ska ta slut, ägglossningen ska börja, symtomen och sedan BIM. Nu är jag ju lagom avundsjuk på tjejer med korta cyklar.
Håller nästan på att somna i väntan på att nästa lektion ska börja...
9 November
Jag for upp ur sängen som en kanon i morse... Jag var försenad och tåget skulle gå om tio minuter. Så jag kutade in på toan och MITT I KISSANDET kommer jag på att jag antagligen borde ha testat. Äh, mensen kommer nog idag, tänker jag. Och så var det med det.
Jag hann alltså aldrig ta testet. I och för sig kan jag ju ta testet när som helst nu när jag ligger efter BIM. Jag måste ju givetvis hålla mig ett tag innan men det ska nog gå bra ändå. Eller bra och bra. Jag tror inte ett dugg på att jag är gravid. Det är min kropp som luras.
Förra månaden var menscykeln 36 dagar lång. Idag ligger jag på den 35:e dagen. Det betyder att cykeln kanske, kanske har blivit längre. Jo, tack,32 dagar långt var tydligen inte långt nog.
Så... jag har inga symtom. Inte ens kissnödigheten gör sig påmind längre. Så brukar det vara precis innan mensen kommer. Jag har ingen mensvärk heller. Har inte haft det sedan två dagar tillbaka. Och jag har inte haft någon ORDENTLIG mensvärk som jag BRUKAR ha. Den gör lite... halvont. Inte ens det.
Kan jag vara gravid? På riktigt? Jag vill inte hoppas, men jag tror att jag gör det i hemlighet ibland...
Jävla Skit
BIM+3
Fortfarande ingen mens.
Ingen mensvärk heller
Jag har börjat hoppas igen.
Jävla skit.
Överraskningen
R kommer bli alldeles galet glad när han får reda på att jag inte fått min mens än. Jag sa ju till honom att den kommer idag med all säkerhet. Och om den inte gör det så tar vi ett test.
Han kommer vilja att jag tar ett test imorgon. JAG vet att det kommer bli negativt. Tror att det är bra om han ser det själv att det är negativt. Annars så är jag lite besviken på att det inte alls blir som jag har tänkt. Tanken var ju att JAG skulle få reda på att jag var gravid och överraska HONOM. Nu lär vi få reda på det tillsammans... Vilket är... kul det med, men ändå.. Strumporna... Farsdag på söndag. Perfekt tidpunkt att ge presenten. Men jaja, nu får det bli som det blir!
Frustration
Ett av de mest fustrerande sakerna i livet:
♦ Att testa negativt efter BIM. Och mensen vägrar komma. Idiot.
Två andra frustrerande saker i livet:
♦ När man har pruttat i sin ensamhet och någon kommer in på rummet typ tre sekunder efter.
♦ Att promenera bakom en person som går i snigelfart!
Symtom
Hur var det med symtomen dårå...? Jag skrev ju en lång lista med massa grejer förra månaden. Utelämnade mig rätt bra i den listan med symtom som t ex diarré, förstoppning, pruttig/gasig, och massa andra härligheter. Det var ju så att jag bara befann mig i ett allmänt äckligt tillstånd... Så jag har liksom undvikt att tänka på de symtom jag har just nu. Dels för att det absolut inte går att lita på dem (dels för att det inte finns något som rättfärdigar dessa symtom förutom en graviditet).
Jag har märkt att jag typ kan framkalla ett illamående om jag tänker att jag kanske är illamående. Jag har märkt att min kissnödighet varierar. Jag har märkt att mina bröst ömmar om jag petar på dem för mycket. Jag har märkt att jag har olika symtom varje månad. Förra månaden ömmade inte mina bröst överhuvudtaget. Månaden innan dess gjorde de så ont att man inte kunde ta på dem.
Denna månad gör de normalont. Jag skulle nog aldrig märka av det om inte jag satt och peta...
Better luck next time
Känner av mensvärken lite, men bara lite. Jag blev så positivt inställd igår. Tänkte att jag kunde vara gravid trots negativa test. Men sanningen är att har man testat efter BIM så är man antagligen inte det. Det verkar som att de flesta plussar redan 10 dagar efter ÄL, och jag ligger på ÄL+17 idag. Om jag var gravid skulle jag ju faktiskt ha plussat!
Jag kommer på en massa bortförklaringar trots denna fakta. Det kunde ha varit fel på testet, jag kanske är en sådan som plussar sent. Jag kanske hade ÄL senare än jag trodde (fastän jag kände av den jättetydligt).
Men nu har jag typ bestämt mig för att tro på en grej. Och det är det att jag inte är gravid. Att mensen är sen. Att den är påväg. Så... Bättre lycka nästa gång till mig!
BIM+3
Idag var min orginala testdag - om ni kanske minns. Det skulle vara minst tre dagar efter beräknad mens. Den har ju inte kommit. Alltså jag blir ju fan SKITSUR! Jag trodde att jag hade en ganska regelbunden mens +/- 2 dagar. Fast jag ligger ju egentligen på +2 hela dagar. +3 blir det om jag tar mig igenom denna dag.
8 regelbundna mensar (haha, mensar) har jag haft sedan juli förra året, på 32 dagar, +/- 2 dagar.
7 st oregelbundna - varav två EXTREMT sena. Och tre som kom efter fyra dagar.
Så än kan mensen komma. Idag eller imorgon. Ja... eh, nu när jag läser igenom ser jag att det kommer vara apa-svårt att fatta vad jag menar.
Så jag har helt ändrat uppfattningen om min mens.. Jag har inte mens regelbundet. Jag har mens regelbundet oregelbundet...
Eller hur?
8 November
Jag har inte haft mensvärk sedan kl 14 igår.
Symtom
R inger ju mig hopp, som jag skrev i förra inlägg. Men samtidigt så sänker han det.. Omedvetet såklart.
Såhär typ:
Exempel 1:
Jag: - Jag är så himla hungrig och sugen på blablabla.
Han: - Jaaaaa, jag meeeeed!
Jag *tänker* : Inget grav-tecken alltså.
Exempel 2:
Jag: - Känner du den där lukten?
Han: - Nej?
Jag: - Det luktar typ köttfärssås. *tänker att jag kanske har fått ett superluktsinne*
Han: - Nej, alltså jag...sniff, sniff.. Jo, men NU känner jag!
Exempel 3:
Jag: - Alltså jag mår inte bra, jag känner mig.. agh... spyfärdig.
Han: - Det var den där osten, jag lovar! Jag mår inte bra jag heller.
Han liksom sänker mig totalt. Och kissnödigheten ska vi inte tala om. Jag höll mig i 14 timmar för några dagar sedan. En dag då han gick och pissa typ varannan timma. Det kanske är han som är gravid...
Hopp
Efter samtalet med R blev jag tyvärr smittad av hans positiva inställning.
-Mensen är 2 dagar sen.
-Testet kan vara negativt men det måste inte betyda att jag inte är gravid.
-Jag kan vara en av de som plussar sent.
Och hoppet är inte ute förrän mensen kommer.
Min lilla orangutang
Jag och R låg i sängen nu för en stund sedan. Vi var ju jättesugna på mys så viskar R i mitt öra... "hur länge måste vi vänta? En vecka?". Vi sexar alltså inte när jag har mens. Och jag var ju sugen som fan... brontosaurus-hona som jag är. Så jag ba: "Nej, men jag har inte fått mens än! Vi kör!"
Jag kan då säga att det är få gånger jag blivit totalvägrad sex... men den här gången gick det verkligen inte att prata med R. Han var betydligt mer intresserad av att mensen var sen än att jag ville göka!
Så jag förklarar tröttsamt att nej, jag har inte fått mens men den kommer SNART! För jag känner det. Och han bombar mig med frågor som: "Kan man inte ha den onten om man väntar barn?" Och jag försöker förklara utan att ge honom hopp. Men han skiner ju upp som en sol. Nu snackar jag ett leende från ena örat till det andra. För han fattar ju att man visst kan ha mensvärk även när man är gravid. Han var helt bombsäker på att det var något.
Jag blev så otroligt glad av att SE honom vara så glad! Jag kunde ju inte låta bli att le, fastän jag INTE ville. Vi hade en underbart mysig stund och han studsade upp och ner som en känguru. Jag sa att det inte fanns något sätt att få reda på om jag var gravid om inte jag tog ett grav-test. Jag blir återigen attackerad av följdfrågor. När ska vi testa? Testa nu! Kan du inte testa nu? Måste det vara morgonurin? Hur många test har du kvar? Hur mycket kostar dem? Testa, testa! Man ba: chilla, din lilla orangutang-unge.. Jag har redan testat och det var negativt.
Det kanske är fel på det - kan det inte vara för tidigt? Jo, det kan det vara. Vi testar igen på fredag om inte mensen kommer imorgon, deal? Nej, testa nu!
Han är så mycket värre än alla villbligravida kvinnor tillsammans x 2000. Och jag bor ihop med honom - ja, ännu värre... Jag älskar honom.
Update: Jag fick ju en belöning för att jag svarat så bra på frågorna och nu har brontosaurus-honan lugnat sig. ^^ Haha.
ça craint
Nu känner jag att mensen är på gång. På morgonen tänkte jag: "Antingen väntar jag på mensen... och testar imorgon, eller så testar jag idag och får veta hur det är med min skit-menscykel."
Kan ju säga att jag helt klart valde fel alternativ nu. Idag kommer mensen, det känner jag! Nu ska jag gå och bajsa.
Rösta
Om ni känner för det så kan ni kika in HÄR och rösta på hur bra ni tycker att min blogg är. Tycker ni att den är dålig kan ni låta bli att rösta! Haha.
7 November
Jag hann inte uppdatera i morse. Höll på att missa mitt tåg så jag hann bara ta några bilder på testet. Såg att det var någon som knappt kunde kontrollera sin nyfikenhet (eller sin kommentar, eller hur "din lilla skit?"), hahaha. :)
Men jag gjorde alltså inte detta med mening. Jag hann bara inte. Och även om det skulle vara ett positivt skulle jag inte uppdatera på bloggen förrän min älskade hade fått veta! Så det så!
Jag hade hoppats att jag kunde överraska R med positiva nyheter denna morgon men testet jag tog var blankt. Det var nästan som rutin... Gjorde allt mekaniskt och väldigt snabbt. Väntade i fem minuter (typ en evighet juh) medan jag borstade tänderna. Det fanns inget streck. Besvikelsen slog över mig. Försökte att vrida och vända men såg ingenting. Jag ville ju se något, men det fanns ingenting att se...
Blev ledsen så klart. Vill inte överdriva med "otroligt ledsen", "alldeles nedslagen", "med tårarna rinnandes för kinderna". Så var det inte. Bara en besvikelse... och en dumhetskänsla. Varför trodde du att det skulle gå DENNA gång?
Ja... det tog lite av mig. Tror så klart att det blir värre för varje gång man testar, så nästa gång blir det ännu svårare att se ett minus. Jag har två test kvar, som blir till nästa gång. Testar inget mer förrän om en vecka igen om mensen inte har kommit tills dess. Men det gör den nog.
Jaja, här får ni en bild.
Ursäkta mitt bajsbruna nagellack.
BIM+2
NU TESTAR JAG!
Funderingar
Har inte haft mensvärk sedan i morse. Suck. Det gör inte ont längre överhuvudtaget och jag blir så sur. För jag börjar hoppas... Om jag ska följa förra månadens cykellängd så inväntar jag mens på söndag. Om fem dagar alltså. Men så borde det inte alls vara. För jag har inte varit sjuk eller under stress denna månad.
Jag är så osäker... Man kanske skulle ta och vänta med att testa en dag till utifall..?
Optimistisk R
Nu vet jag inte om jag har ont i mina bröst för att de är mens- eller graviditetsömma. Eller om det är för att jag suttit och petat på dem den senaste halvtimmen. Nu är jag trött i fingret så R får gärna ta över.
På tal om R, det första han gjorde när jag kom hem var att ställa frågan:
- Har du fått mens än?
- Ja.
- Nej!
- Jo..
- Neeeej...?
Och visst blev han besviken. Men jag orkar faktiskt inte med att han blir mer upprymd över att mensen endast är en fjuttig dag över tiden. Det behöver ju inte betyda något. Och OM det betyder något så blir det en trevlig överraskning för honom. Men jag orkar verkligen inte hoppas. Jag börjar hoppas när han hoppas.
Bibliotek
Sitter på biblioteket och försöker studera. Det är ju skitjobbigt när tankar flyger och far åt annat håll. Har på mig Rs halsduk som jag sitter och sniffar på. Tror bestämt att jag blir lite hög på den underbara lukten. Mmm... Jag somnar lite nu. Undrar var bibliotekarien tycker om det.
Just det! Mina finnar har gått bort helt! Nu ser jag ut som mig själv i ansiktet igen! Wuhu!
Halvt galen
Jag vet inte hur jag ska förklara denna tortyrartade situation som jag befinner mig i just nu. Man känner ju sig helt... trasig. Man dras åt två olika håll. Antingen slits man itu och bryter ihop totalt, eller så låter man hjärnhalvorna argumentera för sin sak.
Det är en del som vågar tro på att jag är gravid.
Det finns en annan del som stenhårt tror på att det inte är så.
Jag känner mig så otroligt kluven. Vad ska jag tro? Hur jag ska jag ställa mig till detta? Kan man inte bara bestämma sig för att vara optimistiskt inställd till detta? Varför måste jag vela fram och tillbaka mellan de två alternativen? Jag orkar inte vara hoppfull och sedan negativ.
En sak som jag har lärt mig är att "symtomen" inte hjälper ett jävla dugg. Så jag har struntat i att analysera dem. Eller jag funderar ju över det, men inte alls lika mycket som förut. Jag har ju t ex inte skrivit om mina bröst som ömmar. Det är onödigt, för man kan aldrig veta vad det beror på.
Imorgon tar jag ett nytt test. Är det negativt så är jag inte gravid. But then again, det var ju också testet jag tog på BIM-2. Och då blev jag inställd på att mensen skulle komma. Jag kanske ska ge det några dagar till?
Ja, ni ser. Jag blir halvt galen.
∞
Mensvärken har avtagit helt. Det känns inte ens som att den är påväg att komma. Jag vet att jag sa till R att jag hade ordentlig mensvärk, men jag känner faktiskt knappt av den. Sa det mest för att ändra hans positiva inställning. Om han ställer frågan om mensen har kommit ska jag ljuga! Jag säger: - Japp! Det är en ordentligt flöde och rikligt med blod!
Vad ska han göra? Slita av mig trosorna och kolla så att det stämmer?
Jag håller koll.
Tänkte visa en liten översikt på mitt sjukt komplicerade system att hålla koll på mensen och ägglossningen. Detta har jag gjort sedan länge. Ända sedan jag tog ut mitt kopparspiral. Nu visar jag hur det såg ut från förra året - juli månad till idag! Ni ser att efter den stora MAJ-chocken (då jag startade bloggen) så började längta ordentligt efter barn. Ni ser även att den inte alls är sådär jätteregelbunden, men 32 dagar lång har den varit, när den varit det. Det är strecket längst ner, och ni ser de gånger det går över de dagarna.
Hade en enorm stressperiod då den blev rejält oregelbunden. I November 2011 var jag sjuk så mensen var sen.
Om mensen inte kommer idag är jag officiellt över tiden.
Grejen är ju det att de gånger jag känt av ägglossningen har mensen kommit prick 14 dagar senare. Nu kände jag av den 21-okt. Och jag räknar med att det blev den 22-okt. Då borde mensen ha kommit igår!
Jag hoppas så innerligt att det är något. Att mensen uteblir. Jag ska nog testa redan imorgon. Tror inte att jag kan hålla mig mycket längre och imorgon ligger jag ju ändå på BIM+2. Då FAR man testa! Hihi. Önska mig lycka till!
BIM+1
Igår kväll och även kvällen innan har R varit väldigt fundersam. Han ställde frågor om mensen. Han undrade om vi hade sex under ägglossningen. Han undrade om jag har ont i magen. Om vilken sorts smärta det var. Igår sa jag till honom att mensen med ALL säkerhet kommer att komma ganska snart, för jag har nämligen väldigt ont i magen! "Tänk om den inte kommer då?"
Han var liksom inställd på att det skulle bli något bara för att vi gökade under ÄL-tiden. Det var då jag började häva ur mig fakta. Riskfaktor hit och riskfaktor dit, blablabl % chans, jag menar risk, nej, jag menar chans för att blabla. Vet inte vem jag försökte övertala egentligen...
Sedan ställde jag frågan: "Kommer du bli besviken om det inte blir något?" Ja, svarar han på det. Bajspårej, svarade jag på DET. Nä, men jag sa med världens tjatigaste röst: "Men du fååååår inte bli besviken! Jag har ju redan sagt att det kommer ta lång tid! Du fååår inte!!!"
Nu har jag ont i magen. Dov mensvärk, knappt noterbart men välexisterande. Satte i en binda för säkerhetsskull men glömde tampongerna hemma. Fy fan, nu får mensen verkligen inte komma!
Kanske testar imorgon!
6 November
Godmorgon!
För mig har det inte varit en så god morgon. Jag har nog PMS för mitt humör är inte att leka med sedan igår kväll. Jag har varit skitirriterad och på gränsen till gråt hela tiden. I morse väckte R mig och jag blev rosenrasande! Jag ville ju ligga kvar och sova (bör kanske nämnas att jag kvällen innan typ hotade honom till livet att han måste väcka mig PRICK halv sju vad som än händer!).
Om mensen ska vara någorlunda puntlig ska den komma idag eller imorgon. Aterstår att se... Var jättesugen på att testa redan imorgon, men jag tror nog att jag ska vänta en dag till. Det är väl bäst så?
När jag åker till Sverige (19 Dec) ska jag passa på att beställa tester från testlagret. Det känns ju inte helt optimalt att lägga ut en massa pengar på negativa tester varje månad. Jag kunde inte hitta billiga tester att beställa i detta land från nätet.. så, det blir till att vänta en månad.
Gud vad hoppas att mensen inte kommer överhuvudtaget och jag får mitt lilla plus!!!
Ny bild
Fick förfrågan om att lägga upp en ny bild på strecket. Här är bilden. Jag hade det svårt att fånga strecket på bild, men eftersom det trädde fram långt efter när jag skulle läsa av så tror jag inte på det. Men jag kan ju inte låta bli att hoppas... Och mensen har fortfarande inte kommit. Snart är denna cykel över.
Dum idé
Hittade presenten jag skulle (ska) ge R när det visade plus. Köpte dessa förra månaden när jag hade gått över BIM. Vad naiv jag var, kan jag genast tycka. Men jag låg ju faktiskt på BIM+3. Men jag är naiv nu också... Kan inte ens räkna upp hur många gånger jag funderat på att slå in dem i presentpapper... Dum idé? Öh - ja!
5 November
Jag plockar upp graviditetstestet med jämna mellanrum och kollar på strecket. Det finns där - det är den ingen tvekan om. Jag håller upp den, vinklar den, blundar för att sedan snabbt öppna, kör någon variant av pik-a-poo med testet. Strecket finns där. Visserligen en spökstreck, men fortfarande!
Mensvärken har avtagit, har inte haft ont alls sedan i morse. Jättekonstigt då den brukar öka ju närmare mensen jag kommer. Det, tillsammans med strecket inger mig ett hopp. Ett hopp som överhuvudtaget inte fanns i morse! Jag vill ju inte hoppas... Man blir ju så nedslagen.
Det återstår bara att vänta.
Mitt rum är så otroligt fint nu. Har tänt doftljusen och sitter och tittar in i min garderob. Det luktar gott med parfym, smink och nagellack. Tur för mig att jag har en make som också älskar sådana lukter! Jag saknar honom något så otroligt!
Det är helt sjukt att man fortfarande kan känna såhär... ni vet, fjärilar i magen och saknad när man tänker på honom. Ska krama honom lite extra när han kommer tillbaka från jobbet. Min älskade själsfrände. ♥
Övertalning
Det är så roligt - hur jag kommer på saker som kan muntra upp mig efter ett minus på stickan. Jag övertalar mig själv att det var lika bra.
Det var lika bra för att:
- "De" har inte flyttat ut än.
- Om jag varit gravid kunde jag inte må illa hur som helst.
- R och jag har inte börjat planera hur vi ska renovera huset än.
- Kanske hade jag tagit det för givet om det hade blivit på en gång.
- Jag kan ta itu med plugget.
- R och jag kan verkligen NJUTA av graviditeten när renovering 1 är klar.
Jag förstår att man kanske blir lite förvirrad av denna lista. Jag ska försöka förklara:
1. DE är Rs familj som bor hos oss.
2. Renoveringen som sker JUST NU är på deras hus. När det blir klart (denna månad) ska de flytta in.
3. Eftersom de bor här kan vi inte börja renovera hos oss.
Gud vad jag längtar till slutet av denna månad!!! Det kommer bli underbart att få bo ensam igen!
Velar
Har nu tagit mig igenom 61 inlägg på bloglovin (istället för att städa alltså). Det är otroligt hur mycket man missar på bara några dagar. Jättemysigt ändå att se vad alla har haft för sig!
Funderade på att ta ett till test alldeles nu innan jag kissat med sket i det. För jag såg ju faktiskt ett streck. Gah, jag velar fram och tillbaka något otroligt! Det är ju som att jag VET att det inte gick. Men jag undrar vad strecket kan betyda. Gaaah, jag blir galen. Hoppas nästan att mensen ska komma med en gång, så att jag slipper undra.
BIM-dagen
Nu är den dagen här. Med mensvärken blir det ett konstant springande till toaletten. Jag drar ner byxorna och ser att det ännu inte kommit något. Tror att det blir under dagen i alla fall.
Idag blir det ordentlig städning i hela huset och sedan en låååång varm dusch!
BIM -1
Dagen är snart här... Ni vet, den man längtat efter. Men nu spelar det ingen roll faktiskt. För jag vet att det inte gick. Det kändes bättre när R frågade när jag skulle ha mens (jag påpekade att jag hade ont i magen) och jag utan tvekan svarade "i morgon eller i övermorgon". Så är det bara! Och han tycktes inte vara besviken över det faktum att det inte gick. Det gör mig otroligt lättat och mycket glad!
Idag hade jag mensvärk - en ganska dov smärta, men ändå tydlig. Så jag anar att den kommer i morgon. Såg på mitt gamla test och jag såg ett till streck! Det är svagt och mycket smalare än det ska vara. Dessutom tror jag tror inte att det är giltigt 20 timmar efter att man pissat på skiten...
Mobilblogg
Ligger på en spa-resorts hotellrum, eller vad man nu ska kalla det. R överraskade mig med detta under helgen! Det är helt underbart. Vi kommer hem sent ikväll! Ska njuta resten den tid vi har kvar. Måste säga att det är helt underbart att inte analysera sönder symtom och tänka med en "måstebligravid"-hjärna (även om jag saknar det! Jag har ju blivit besatt, haha!).
Jag tog ett test
Jag gjorde det i morse. På BIM-2 och det var negativt. Suck. Nu är jag i alla fall inställd på att det blir mens denna månad också. Det känns väldigt jobbigt just nu, men jag har R. Det är konstigt att jag har bråttom, men allt går ju inte på en gång... Speciellt inte det här.
Och 14 juli was just not meant to be...♥
Det obefentliga strecket syns bättre på foto än i verkligheten.
Det finns ju en gnutta (liten, liten gnutta) hopp i mig. Jag vet att kvinnor kan plussa sent, osv. Det kanske skulle vara plus om jag valt att testa BIM+3 etc. Men just nu känns dessa tankar långt bort. Jag ligger på BIM+2 och jag borde ha plussat nu....
BIM -3
Haha, superoptimistiskt av mig att tro att jag inte skulle tänka på något om BIM, gravtestning och symtom idag. Såg mig själv i bilens backspegel och jag har fått flera finnar. Om det inte beror på en eventuell graviditet blir jag faktiskt ledsen. Hade ju finnar (två st) på ryggen förra månaden, men jag har aldrig upplevt en sån här attack mot ansiktet. Det är små finnar. Jag skulle ladda upp en bild men jag känner att det inte riktigt är nödvändigt. De flesta vet ju hur finnar ser ut. Så.. jag hoppas verkligen att det beror på en graviditet, annars är det fan inte värt det.
Utöver det... känner mig endast kissnödig typ var fjärde timme. Idag drack jag även kaffe, vilket är vätskedrivande. Så det kan ju bero på det. Jag är hungrig som fan! I två dagar har magen kurrat något otroligt på morgonen. Igår trodde jag att det var för att jag inte ätit kvällsmat, men igår åt jag ordentligt. Jag var mätt när jag gick och la mig. Men det kan ju faktiskt bero på annat.
Japp, so much for "inteanalyserasymtomen". Så bra gick det. Kan eventuellt grav-testa i morgon. Men faktum är att jag inte vågar. Hur ska man våga?
Har inte haft någon mensvärk... inga indikationer på att den ska komma om tre dagar. Tror att jag måste käka något nu innan jag tuppar av! Och nu får det bli pannkakor!
Vår frukost när vi firade 2 år som gifta.
2 November
Nu drar jag ut! Jag blir borta hela dagen och ser fram emot det. Idag slipper jag tänka bebis hoppas jag. Även om jag för stunden har tyckt att tiden står still inser jag att BIM är om tre dagar! Blev lite chockad när jag såg dagens datum.
Den 8 november hade jag tänkt att jag skulle grav-testa... Ni vet i början, när jag skrev upp viktiga datum. Jag, mitt pucko, trodde att jag skulle kunna vänta till tre dagar efter BIM. Antagligen testar jag tidigare. Jaja, nu blir det tankepaus. Tänker gå runt som en zombie och pussa på min make!
Rubrik
Jag har inga symtom. Inte ens kissnödigheten gör sig påmind. Förutom en ovanlig finnattack mot mitt ansikte finns ingenting som tyder på att jag kan vara gravid. Vi får helt enkelt vänta och se...
Jag har växt upp med tron att det skulle vara superlätt att bli gravid. Tror att det är många unga som tror det. Delvis är det vår skolutbildning som prackat oss med hur viktigt det är med skydd... mot könsjukdomar, mot graviditet. Använd kondom - annars blir du gravid! Det är såklart viktigt att skydda sig! Speciellt som tonåring. Men jag hade missuppfattat allting. Trodde att det var lätt att bli gravid.
Inte så konstigt att folk blir besvikna när det inte tar sig på en gång. Trots att jag läst embryologi och biologi på en djupare nivå var det inte förräns jag skulle försöka bli gravid som jag fick veta att det endast är 20-30 % chans att det gick - även om man prickat ägglossning.
Jag håller modet och hoppet uppe! Det känns bättre nu.
♥
Hej! Det känns lite jobbigt just nu, men jag älskar att gå in på bloggen och se t o m en enda liten stöttande kommentar. Jag känner mig inte alls lika ensam. Allting blir lättare. Jag tillhör en gemenskap - jag är ju inte alls ensam. Ni skänker kärlek, hopp, visdomsord och glädje med era fina kommentarer. Jag får en sådan fin respons på det jag skriver. Ni som känner igen er, ni som inte håller med men förstår. Allihop ska ha ett stort tack! Ett tack för att ni lägger er tid på att skriva en kommentar som gör att någon annan känner hopp och glädje.
Jag är så emotionell just nu, så allt fint som kommer in gör att jag fäller en liten glädjetår! Jag ville bara säga tack i det här inlägget. ♥
1 November
Det allra värsta som skulle hända nu är att mensen inte kommer och jag är ändå inte gravid. Precis som det var förra månaden. Då var den en vecka sen. Utöver besvikelsen över att inte få ett plus, så byggs hoppet upp. Fast man inte alls är gravid. Om det inte har tagit denna månad skulle jag vilja att mensen kom på måndag. Gärna dagen innan BIM. Så att man får sörja en skvätt... och sedan se framåt.
Skulle skriva under lite papper till sjukhusförsäkringen. En fråga löd: "Är du gravid?" Nej, svarade jag på den... även om det gjorde lite ont.
Idag ligger jag och R i sängen. Skulle helst vilja att det förblir så. Jag är så otroligt trött. Gäspar konstant. Men jag har lite plugg att ta mig igenom så det är bäst att sätta igång.
Hoppet förlorat.
Som jag skrev förut - det känns inte som att det gick. Jag har förlorat hoppet. Jag inväntar mensen, som lär komma på måndag. Men jag är glad ändå. Snart, snart bor jag och R ensamma igen. Folk flyttar ut, och vi börjar med renoveringen. Och så får en graviditet komma när den vill. Den är varmt välkommen i alla fall...
Dröm
Jag hade ingen rolig dröm i natt. Det var nutid, dvs, jag låg på ÄL+10. Och velade mellan om jag skulle testa eller inte testa. Det var så konstigt... Rs bror och hans tjej (han har ingen tjej egentligen, men hans tjej i drömmen) kom och berättade för mig att de var gravida. Hon hade precis tagit ett graviditetstest. Och istället för att bli glad så blir jag sjukt deprimerad. Hittills har jag ALLTID varit glad när folk berättat att de är gravida, osv. Men i drömmen blev jag alldeles förkrossad...
Det var ju liksom MITT barn som skulle bli första barnbarnet och vi hade ju försökt så länge (inte så länge alls). Så jag gratulerar, men jag kan inte fejka gratulationen... Så jag berättar att jag ligger på ÄL+10 och funderar på att testa. Så hon nästan tvingar mig till ett testet. Vi går alltså in på toa, och gör testet. Det blir ett positivt! Det blir TRE streck (wtf?) och svågern går och berättar för R... Jag blir ju jätteledsen för jag ville ju berätta på mitt sätt! Det mesta går alltså fel.
Jag frågar till när hon är beräknad.. 8 juli tydligen. Och jag en vecka därpå. Och troligtvis blir inte mitt barn det första barnbarnet och det blir inte alls lika speciellt som jag tänkt mig.
Jag vet ju hur dumt det låter nu... Men i drömmen var jag verkligen ledsen.
Så när jag vaknade var jag jättekissnödig. Hann inte låsa upp boxen med g-testerna. Sprang ner och kissade.. Jag tror inte att jag skulle orka se ett minus på stickan riktigt ännu. Kanske i morgon. Just nu känns det inte alls som att jag blev gravid. Så jag inväntar mensen just nu.