I flera dagar har R bara gått runt och förundrats över min mage. "Den står verkligen ut." "Vad rund den ser ut." "Men bebis är ju bara ty 2 cm, hur kan detta vara?!" Till slut fick jag nog och sa: "Hörru, nu får du inte längre kommentera min kropp - överhuvudtaget - . Förstått?!"

Jag diskuterade lite med mamma om jag kanske skulle berätta för familjen att jag var gravid. Hon tyckte att det var en bra idé, men att hon kanske borde "förbereda" min pappa lite. Så att han typ inte svimmar eller något sådant. Kanns bra om det går bra att undvika. 

Yes, jag mår fortfarande illa! Jag mådde väl illa igår men det var inte så farligt. Nu är kväljningarna tillbaka! Jag har även känt lite molvärk, vilket jag bara brukar känna typ en gång i veckan. Minns att jag hade det mer förut. Så jag har varit orolig över att jag inte känt livmodern växa. Men nu känns det bättre igen! Jag tror att allt är bra med bebis! Hoppas, hoppas. Fem veckor kvar till vul. Aaah, en evighet ju. 

Biljetterna till Sverige är bokade. Spontant-bokade, kanske vi ska säga. Kollade ett par biljetter igår kväll, och bokade de typ en timma senare. Det var lätt att övertyga R. Han älskar att vara i Sverige på vintern. Det blir bara under en helg, men fy fan så nice! Jag är så otroligt glad! Funderar på att berätta för familjen när jag är där. Har då visserligen inte gått ut vecka 12, men jag är väl runt vecka 11 eller något... 

 

Hej då, vecka 8. Och så välkomnar vi, med öppna armar och en varm famn, vecka 9! Nu har jag vetat om att jag är gravid i en månad. Jag har gått in i graviditetsmånad 3 (vecka 9 till 12). Det kommer att bli en orolig månad, men jag tror att jag klarar det. Illamåendet har varit mycket bättre sedan igår. Tror att jag lärt mig att hantera det. Jag är så glad! Speciellt idag. Att få gå in i vecka 9 känns så speciellt. 

Angående min anonymitet på bloggen... 

Visst kan man inte vara helt anonym på nätet. Men jag tycker ändå att jag lyckats rätt bra. Varför? Det beror INTE på att jag inte vill att folk skulle veta att vi försökte få barn. Det beror inte på att jag är rädd att folk ska veta om att jag haft missfall. Det beror inte på att jag vill dölja min graviditet fram till vecka 12. Nej. Det beror på att jag är en privat person själv. Det har jag alltid varit. Långt innan jag startade bloggen. 

 

 

Igår natt var riktigt jobbig. Jag hade ätit smörstekt sparris med salt och citron, och efter det mådde jag inte alls bra. Vet inte om det var pga det som jag började må helt sjukligt illa. Ville bara spy så att det skulle gå över. R fick trösta och till slut somnade jag med näsan inborrad i halsen på honom. Vaknade upp flera gånger på natten, men nu mår jag så mycket bättre.

Idag har jag storhandlat. Jag har köpt massor av grejer som är lätta att laga och sådant som jag var sugen på. Bland annat brysselkål, sparris och selleri. Man ba whaaat? R undrade också om något var fel på mig. Men allt grönt bara lockar! Köpte även massor med frukt. Mandariner och vindruvor hjälper mot illamåendet. Jag behöver liksom mumsa på någonting. Och då vill man ju att det ska vara något nyttigt. 

Jag mår såååå illa. Fick lämna lektionen idag för det blev för mycket. Har så otroligt mycket att göra men jag klarar inte av att resa mig. Så fort jag reser mig tar kväljningarna över. Jag måste tänka på shampoo och tvål för att inte spy. Om jag råkar tänka på typ kyckling så blir situation ohållbar. 

Vid det här laget hade jag passerat mitt BF... Det skulle nog kännas jobbigare att tänka på förra BFet om jag inte var gravid nu igen. Trodde faktiskt att det skulle vara hundra gånger svårare. Faktum är att det känns som att it wasn't meant to be. Och när man kommit till den insikten är det lättare att gå vidare. 

Fortsätt kämpa, Snutten. Snart är man igenom vecka 8+9 och då kanske man kan lugna ner sig lite. Jag uppskattar illamåendet för det är ett tecken på att allt är bra. Denna gång har jag inte "letat blod" i trosorna som jag gjorde i min första graviditet. Progesteronet skyddar mig liksom från en blödning. I mitt huvud är det ju ännu svårare att upptäcka att något är fel då. Jag är så sjukt rädd för att få ma istället för mf. Det känns ännu mer hemskt. Tänk att få komma in om fem veckor och se att pyrets slutat växa för x antal veckor. Och då har man varit glad och "gravid". Det är det hemskaste jag kan föreställa mig. 

 

Jag får tänka att jag faktiskt såg bebis för tre dagar sedan. Allt var bra, och så har mina symtom ökat. Jag är livrädd för att de ska avta dock. Vågar just därför inte ta något emot illamåendet heller. Jag vill på riktigt känna mig gravid. Insåg att jag inte lagt upp en bild på bebis och dess ståtliga 1 cm. 

 

 

Det är faktiskt ett konstant illamående, som är lite bättre precis efter frukost. R reagerar knappt på mina kräkljud längre, haha. I början tycker vi ju att det var så obehagligt. Alltså själva ljudet är obehagligt. Kväljningarna är ju jobbiga i sig. Ögonen tåras,  och det känns i halsen. Men jag tänker fortfarande inte klaga! :D

 

Fast det jobbigaste är inte det... Det jobbigaste är att få kväljningar när man gäspar. Att gäspa är ett av de härligaste grejerna man kan få göra när man är trött. Jag är trött nästan hela tiden. Och då vill jag kunna njuta av en härlig gäspning! Ni vet en sådan då man inte ens bryr sig om att hålla för munnen? Men det kan jag inte göra. 

 

Tänk på de kvinnor som har kräkfobi. Hur tacklas man mellan paniken vid illamåendet och lyckan att vara gravid? Helt obegripligt för mig.

Förlåt för den sugiga uppdateringen. Jag hade ingen dator igår, så det gick inte att blogga. Hade massor av saker att berätta dock. Idag var jag upptagen och mot kvällen fick vi oväntade gäster. Det är nu jag fått chansen att sätta mig ner och hänga lite med er! Jag har mått illa hela dagen idag. Igår natt var spyan i min hals. Jag var redo att spy, men jag drack snabbt lite vatten och en bit havrekaka. Genast blev det mycket bättre. Skönt med sådana symtom. Tycker fortfarande att jag kan stå ut med detta till vecka 12 åtminstone. Då vet jag att allt är bra i alla fall. 

 

R tar hand om mig på ett suveränt sätt, men även han kan bli lite irriterad. Speciellt när mitt humör svajar. Jag har varit sugen på en cheeseburgare sedan en vecka tillbaka, och R är så emot McDonalds. En veckas tjat senare fick jag äntligen min efterlängtade cheeseburgare. Gudomligt gott. Här i Belgien hittar man inte McD överallt som i Sverige. Vi har inte ens i vår stad så jag kan inte skaffa en helt själv så lätt. 

 

Hur är det med er? Cravar/cravade ni något speciellt? 

Wihu! Jag är ingen drama-queen (referens: förra inlägget)! Allt såg jättebra ut! Jag såg först inte hjärtat slå, och det var nästan som att mitt eget stannade; Men läkaren såg och zoomade in. Sedan såg jag det också. Hon mätte och bebis har växt precis som den ska! 9.8 mm stor! Enligt tabellen är jag i vecka 7+1. Men hon räknade BF till 12 juli, och när jag räknar ut det själv blir det 9 juli. 

 

Jag brukade leta efter "mjölkiga" flytningar runt mensetiden... Men det är den senaste veckan som jag insett vad "mjölkigt" betyder. Jag har aldrig upplevt detta på den här nivån förut. Jag måste ha bindor på mig för annars måste jag byta trosor typ fyra gånger på en dag. Det är som att man pissar på sig.

Oj, idag mådde jag rejält illa. Nu känns det dock mycket bättre. Fick ner en halv portion middag. Det är så konstigt hur smakerna förändras. Jag har helt tappat lusten för chips, pizza och kyckling. Jag brukar ofta vara sugen på just chips, men jag kan inte ens tänka på det just nu. Pizza kommer inte på tal. Speciellt inte pizzahut-pizzan. Det är nästan så att jag spyr bara jag tänker på den. 

God morgon, eller hur var det nu? Jag är så otroligt trött hela tiden. Sover och vilar hela tiden känns det som. Det är ju otroligt skönt att ha den möjligheten, men när disken ligger odiskad, när tvätten ligger otvättad och när allt bara är stökigt... då blir det så jäkla jobbigt. Nu har jag tagit itu med det mesta, så jag ska fortsätta sova nu. Skönt att R är förstående, men ibland känner jag mig ändå "skyldig". 

Idag blev det en riktigt smarrig curry-gryta till middag. Jag tyckte det var alldeles hemskt att steka kycklingen men resultatet blev så bra! Nog för att jag är halvindier men jag har bara lagat curry typ två gånger i hela mitt liv. Nu ska jag sova... Jag vet.. klockan är inte ens sju. Som yngre brukade jag somna precis efter bolibompa, dvs kl 19. Fick borsta tänderna och sedan bums i säng. Hatade att lägga mig så tidigt. Nuförtiden längtar man ihjäl sig till sängen. Jaja, godnatt på er! 

I morse insåg jag att jag visst hade cravings. Har alltid tänkt att jag inte haft någon gravid-craving alls. Men i flera dagar har jag ätit ostmackor med gurka. Till frukost, till lunch och till kvällsmål. Sedan har jag varit jättejättesugen på mjölk. Det var R som påpekade det i morse. "Ska du äta en knäckemacka IGEN?!" Såklart. Det är det godaste som finns! Haha, brukar verkligen inte äta mackor överhuvudtaget. 

Ursäkta min sämstiga uppdatering. Jag har mått lite dåligt. Inte pga graviditeten. Det tål jag. Jag sa t ex till mamma att jag mår illa. Hon svarade att "det är inte direkt synd om dig! Var glad istället!". Och jag håller mer. Jag är positiv. Jag mår gärna sämre om det betyder att det ska gå bra. Så nej. Det har inte att göra med graviditeten utan andra saker. Och nu stressar jag väl inte så mycket över om det ska bra eller inte. Faktum är att jag är kolugn (ko-lugn, som i muuuuh-lugn, inte kol-ugn). Men det är nog för att jag har andra grejer att oroa mig över. 

Det var underbart att se det lilla pyret på skärmen. Och mer underbart att se hjärtat ticka på! Jag hade under ett par dagar verkligen inte känt av mensvärken. När jag känner av den blir jag orolig, och när jag inte känner av den blir jag oroligare! Haha. Men det var skönt att se att allt var bra. Hoppas på att se att det växt som det ska till på fredag! 

 

Jag mår så konstigt... Jag mår inte dåligt, inte bra. Jag mår inte som mig själv bara. Jag hoppas verkligen att det är pga graviditeten. Jag har känt såhär i ett par dagar nu. Jag försökte beskriva känslan för en vän tidigare. Och det lät någonting såhär: "Ingenting FASTNAR i magen. Det är en blandning av magsjuka och hunger. Att äta är inte tillfredsställande. Man kan inte göra någonting för att få bort det. Obehagligt bara. Nästan en äcklig känsla" 

 

En grej som ligger och gnagar på mig är att vi BARA hade sex den 10e oktober. Eller... alltså, vi hade sex mot sluuuutet av min cykel, men jag bad R inte ha utlösning inom mig. Och av vad jag kan minnas så drog han ut. Eller så är minnet av den sexhändelsen så traumatisk att jag bara blockat minnet. 

Allt känns mycket bättre nu. Jag vet att vi kommer ha barn i juli. Det här kommer låta helt stört... men försök vara open-minded. Min pappa brukar ha sanna drömmar. Han kan se saker som ska hända i förväg. Idag ringde mamma mig och berättade att pappa drömt om mig. Jag vill inte berätta i detalj vad han såg, men det var tydligt att vi fick barn. Mamma sa att hon var sååå nära att berätta för honom att jag faktiskt var gravid, och att det var en sann-dröm. Men hon lät bli. R sa att hon kunde ha berättat, men hon ville ändå vänta till efter nästa vul.

Efter det samtalet är jag hur lugn som helst! Jag vet att det kommer att gå bra! ♥

Jag känner mig magsjuk nästan hela tiden. Typ som att maten inte fastnar i magen, och strax ska komma upp igen. Nu är det lite bättre. Igår kväll mådde jag verkligen jättedåligt. Vi var hos svärisarna som hade beställt från pizzahut. Mår illa bara jag tänker på lukten. Usch, nä. Nu kom illamåendet tillbaka. 

Det känns lite, lite surt att bli tillbakaflyttad en vecka. Jag har ju redan gått igenom vecka 7 ju! Allt går ju så segt, och så går det ju ännu lite segare! Ah. Bara att ta sig igenom denna vecka... igen! 

Goddag! 

 

Tack för era peppkommentarer. Satt och läste lite snabbt i mobilen i morse, men jag hann inte svara. Men tack som fan, hade inte kunnat klara av dagen utan dem. <3.

 

Halv ett hade jag tid hos gynekologen. Jag kom fram 12:20 och fick vänta i ungefär 50 minuter på min tur. Det blev ett kort samtal hos henne. Jag vägde mig och sedan skulle jag klä av mig för undersökning. På skärmen fick vi se något mycket, mycket litet. Med ett slående hjärta. Läkaren frågade om jag hade en 28-dagars cykel. Jag sa att den var längre. Insåg då att bebis antagligen var mycket mindre än vad hon väntade sig. 

Här kommer magbilderna från igår. Lite mulligare har jag ju blivit. Tror inte det beror på bebis, utan också på att jag blivit ganska oaktiv sedan mitt pluss. Slutade spela volleyboll och träna i övrigt. Nu är det bara långpromenader som gäller, men de har det varit lite sisådär med. Ska börja med yoga, så att kroppen hinner bli stark till förlossning.

Ursäkta den kassa kvalitén. Ska be R fota nästa gång. 

 

Yes! Jag har gått in i vecka 8 nu. Heja, heja! 

Woop, woop! Jag går in i vecka 8 i morgon! Så jäääkla nice! Jag oroar mig fortfarande att allt inte står rätt till men förhoppningsvis får jag pusta ut på fredag. Idag har jag verkligen inte mått så illa. Igår var det mycket värre. Blir ju oroligare när symtom avtar... Förhoppningsvis spyr jag i morgon. 

I morse tog jag ett par mag-bilder. Min mage har varit väldigt, väldigt uppblåst. T o m  R noterar hur mycket den svällt upp. Ska kanske lägga upp bilderna snart! Är ju intressant och kul att se hur magen växer. 

Lite curiosa: Första gången jag var hos gynekologen (skulle sätta in en kopparspiral, var 17 år) hade jag också glömt raka benen. Jag sa det till henne när hon var där inne och kollade. Hon blev lite ställd och sa: "Men du behöver ju inte raka för min skull!" Jag slutade såklart inte prata, och tänkte väl att det var bästa att gräva mig ännu längre ner i gropen. Det slutade med en lång förklaring om hur jag definitivt skulle ansat mig om jag hade tid, men jag hann veeerkligen inte med det. Hon tänkte säker att jag inte ens behövde några extra preventivmedel när jag var sådär hårig. 

 

Ägglossningsstickor is the shit. Man testar och får se två linjer, men det känns inte som ett "riktigt" test för det är inte ett graviditetstest ju. Jag har 14 ÄL-stickor och 7 st graviditetstest kvar från paketet jag beställde i augusti. När jag går ut vecka 12 firar vi genom att lotta ut det jag har kvar här på bloggen. FÖRMODLIGEN ungefär 5 st gravtest + 14 äl-test. 

Idag har jag mått småilla hela dagen. Det gjorde jag inte i min förra graviditet. Kände mig knappt gravid då. Nu "känns" det mer. I alla fall sedan jag gick in i vecka 7. Och nu närmar jag mig slutet av denna vecka och går in i vecka 8. Det var i vecka 8 jag började blöda. 7+2 fick jag min första blödning - brunt blod. Dagen efter var vi på kontroll och allt såg BRA ut. 7+5 fick jag en större blödning. Gick in och kollade igen, och allt var bra v7+6. Efter ett par mycket oroliga dagar kom det ut en klump. v8+5. 

I morse tog lusten över och vi hade (penetrerande) sex. Jag har aldrig gjort något så läskigt i hela mitt liv. Haha, nej, nu överdriver jag väl... Men jag var rädd ett bra tag efter. Rädd för att börja blöda. Jag måste erkänna att det kändes väldigt bra att det var mitt val. JAG kände mig redo. JAG var mindre rädd. Och JAG valde att ta det steget. Jag har flera gånger försökt resonera med mig själv. Det GAR inte att få missfall av att ha sex. Men det kändes inte skönt. Sexa och försöka vara sexig medan man tänker på mf? Nej, tack. Gick så jäkla mycket bättre när man var galet kåt och inte orkade bry sig. 

Ni vet hur jag alltid brukar säga att jag vill ha TYDLIGARE tecken och symtom? Igår kom illamåendet som ett brev på posten. Det var inte sådär lite som jag upplever just nu. Nej, detta var inte alls vagt. Inte så att man nästan spekulerar om man inbillar sig eller inte. Nej. Detta var så illa att jag famlade efter en plastpåse. Kräket var i halsen. Jag vill inget annat än att spy, för då skulle i alla fall illamåendet avta. Men jag la mig i sängen och blundade en stund. Sedan blev det bättre. Så bra att jag somnade omedelbart. 

Jag har varit väldigt nyfiken på hur andra i min omgivinghet har upplevt sina graviditeter och förlossningar. Min mamma, t ex, blev väldigt illamående ganska omedelbart efter befruktning. Hon har aldrig fått missfall, vad hon vet. Hennes förlossningar har varit väldigt, väldigt långa och jobbiga. Fem dagars värkar med mig, första barnet. 

God morgon! 

 

Hur står det till? Här är det rätt bra. Jag har en sådan olidlig hunger som varvas med illamående. Så otroligt härligt att känna av det. Illamåendet har sedan igår blivit ganska tydlig. Även mina "kräkreflexer" har kickar igång. Ungefär som förra gången... 

I natt drömde jag att jag var gravid i typ vecka 30. Eftersom jag inte skulle föda förrän många veckor senare så åkte R iväg på en affärsresa. Jag var ensam hemma. Rätt som det är känner jag värkar, och snart har jag fött ut en son. Han är världens sötaste! Men han är också så väldigt liten. Jag tycker att han är den sötaste bebisen jag någonsin sett! 

Tack återigen för alla råd. Blev lite orolig pga min hcg-nivå, som verkar vara mycket lägre än jämfört med andra, men jag litar på det läkaren sa. Annars är det bara att vänta till fredag när jag har mitt vul. Hoppas, hoppas att få se att allt är bra. 

Precis innan jag satte mig i bilen och skulle köra iväg fick jag en sådan hemsk värk i magen. Blir så rädd när det värker. Jag brukar inte ha ont alls faktiskt. Känner knappt av "mensvärken", men när den väl kommer blir jag skräckslagen! Vill inte att något ska gå fel! 

 

Minns att det började blöda första gången efter en ordentlig värk. Jag hade kommit hem och sett brunt blod i trosan. Det var mer som en huggande smärta. Blir så otroligt rädd varje gång det gör liiite extra ont. Men det ska väl vara normalt? Eller? Det kan ju göra ordentligt ont utan att något ska vara fel? 

 

 

Ringde till doktorn och fick veta att mitt hcg ligger på en bra nivå. Jag har ett värde på 5000. I vecka 6 är det ändå en bra nivå, även om det ligger under "medel", av vad jag läst på internet. Men läkaren sa att det såg jättebra ut så jag följer det hon säger istället. Idag mådde jag ordentligt illa, men det gick över ganska snabbt. Det blir mest när jag håller på att steka och laga mat och så. 

Veckor efter senast mens	(hCG i mIU/ml)
3	5 – 50
4	4 – 426
5	19 – 7 340
6	1 080 – 56 500
7-8	7 650 – 229 000
9-12	25 700 – 288 000
13-16	13 300 – 254 000
17-24	4 060 – 165 400
25 – 40	3 640 – 117 000

Jag har varit hos doktorn och hon tog ett blodprov igen. Hon ska kolla ALLT så får vi se om något av värdena är för låga. Förutom det kollar hon även hcg igen. Skönt! Jag får svar om hcg:et i morgon. Om jag ska utgå från morgonens test borde det väl ligga på en normal nivå. Vi får verkligen hoppas det. Läkaren ville kolla upp hcg utan att jag ens behövde fråga. Det känns verkligen som att hon förstår min oro. 

v5+0 - Mjölkiga flytningar och extrem hunger. At och kände mig hungrig igen. Hade dock ingen mensvärk

 

v5+1 - Såå trött. När jag väl somnade drömde jag konstiga drömmar. Var också väldigt gasig. 

 

v5+2 - Hade jättesvårt att somna.  

 

v5+3 - Hade ordentlig mensvärk, nästan så att jag blev riktigt rädd.  

 

v5+4 - Så. Himla. Trött. Var tvungen att gå upp på natten och kissa trots kissning precis innan sovdags. Superont i brösten.

Brösten värkte som fan i morse men jag kände mig inte kissnödig, vilket är ovanligt. Brukar alltid vara helt galet kissnödig. Blev lite orolig, så jag tog ett test. Lyckligtvis kom strecket upp på direkten! Lite senare såg jag även att mitt teststreck var STARKARE än kontrollstrecket! Har aldrig fått så på ett test! Så jag hade underbar start på dagen. Det var så jäkla skönt att se att det blev så starkt! Det kan ju inte bli starkare så jag känner verkligen inget behov av att testa igen. 

Mina bröst känns väldigt tunga. När jag reste mig från sängen kändes det extra påtagligt. Jag sov i ungefär 1,5 timme. Nu känns det mycket, mycket bättre. Har äntligen energi till att göra hushållssysslorna. R tror att jag överiver när jag säger att han ska låta bli att röra brösten. När jag säger att jag är jättetrött och behöver sova. Jag tror inte riktigt att han vet hur det faktiskt är. Inte ens JAG vet hur det är. Jag vet bara att jag känner så och att jag måste lyssna på kroppen. 

 

Jag ska börja skicka vecko-symtom till honom via mail, så får han veta hur många kvinnor som faktiskt har det värre. Som spyr sedan vecka 4. Och att mina grav-känslor är inte något jag överdriver, utan det är något som ligger bakom det! Skulle vara skönt om han förstod varför jag behöver den där tuppluren emellanåt. Och varför vi får gårdagens rester till middag ibland. 

Sov jävligt dåligt i natt vilket betyder att jag just nu är dödstrött. Mina bröst kändes så otroligt tunga och har aldrig varit så ömma som i morse/i natt. Jag blir jätteglad om symtomen blir tydligare! Just nu har jag inget att klaga över! :) Ligger idag på v5+6, och det känns bra i magen. Funderar på att ta ett test bara för att se så att hormonnivån inte har sjunkit. Jag har ju lite symtom, men vet också att jag haft sjukt ont i brösten utan att jag varit gravid. Att ta en test i veckan är väl ändå inte så mycket? 

 

Imorgon går jag in i vecka 7! Och nästa vecka får jag träffa gynekologen. "Bara" nio dagar kvar! Längtar som fan! Hur ska tiden gåå? 

Kom precis på att min mamma nu vet att jag har haft sex. Alltså... hon har ju egentligen vetat det sedan april, då jag berättade att jag var gravid. Om hon är smart har hon vetat det sedan ett par år tillbaka, men nu är det ju verkligen tydligt. Som ett kvitto på att man haft sex. Hur sjukt är inte det?! När man säger "vi ska ha barn!" då säger man egentligen "vi gökade för sisådär två och en halv månad sedan". Och alla jublar. För att... inte bara hade du sex, utan nu ska du ha barn också. Dubbel skoj. 

 

Jag vet inte. Sådana tankar som man kommer på i duschen... Omg. Min pappa kommer få veta att jag haft sex. Fan. Jag är inte redo att berätta än... (Han fick inte veta när jag var gravid förra gången.) Jag undrar hur han kommer ta det. Stackars pappa. Hur kan man göra något så vidrigt som att säga att man har gökat mitt framför sina föräldrar?! Fast det gör man ju egentligen inte... Men alla vet ju... 

 

Om vi fortsätter på tema "missfall", som vi i för övrigt ska försöka undvika framöver, så vill jag bara säga att det känns som att jag har haft my share of bad luck Nu är det min tur att få en lyckad graviditet. Jag har varit en av de 2-5% som får missfall... Jag har varit en av de som sett hjärtat slå, och bebis växa, och ändå fått missfall. Jag är klar med det där nu. Nu är det min tur! Och nu ska vi ha barn! 

Härligt att ha kunnat ta sig igenom ännu en dag! Här tar man sig verkligen igenom en dag i taget! Ser fram emot att kunna se bebis om lite mer än en vecka. Ska bli så skönt att få se att allt är OK. Jag hoppas att få se att allt är bra. Det finns en oro inom mig. Det har att göra med allt jag gick igenom i april. Det var en sådan otrolig kamp mellan att vara positiv och handskas med de enorma blödningarna. Jag läser igenom de inläggen och ser hur mycket jag hoppades få undvika missfallet. 

Vid läggdags insåg jag... jag har en fet finne på rumpan. Det liksom gjorde ont när jag la mig. Tog en titt i spegeln, och ja... min rumpa är inte direkt den mest smickrande delen på min kropp. Och den där finnen gjorde ju inte saken direkt bättre. Men det värsta är att jag nu inte kan ligga på rygg. Det är så en stor kudde mellan ena skinkan och madrassen.

Jag är såå otroligt trött idag. Jag har varit i zombie-mode större delen av dagen. Och just nu är jag verkligen helt SJUKT utmattad. Väljer att tro att det beror på graviditeten. Men det kan lika gärna vara "första-dagen-efter-lov-trötthet". Jag ligger nu äntligen i säng och ska snart sova. Fan, jag glömde kissa. Gah... Får väl gå upp mitt i natten för att kissa då. Det spelar ändå ingen roll. Kan inte hålla mig längre än sex timmar. 

Aterigen, jag måste ta och tacka er som väljer att slänga in en stöttande kommentar. Direkt efter att jag postat mitt inlägg i morse var jag tvungen att springa efter bussen. Så jag hann inte riktigt stilla min oro. Förmiddagen har alltså spenderats i ovisshet och oro. Men nu loggade jag in på bloggen och tydligen ska det inte vara något problem. Ni lugnade ner mig på direkten! Sedan har jag läst på diverse sidor om just detta. Många får inte 3+ förrän sjätte veckan, men sedan finns det de som får det v4+2 (orättvist). Sammanfattningsvis är hormonnivån något mycket individuellt. Fast det hade varit jäkligt skönt att se 3+.Fy fan vilken dålig morgon jag har haft... Nu ska jag fan inte testa igen på ett lååångt tag. Det gör mig bara orolig. 

Under dagarna innan och efter BIM har jag faktiskt inte alls känt av mensvärken. Det har för det mesta varit en dov smärta, om ens någon. Vissa dagar har jag inte haft någon värk alls. Men nyss när jag reste mig upp från stolen fick jag ganska ont. Jag blir så rädd. Jag håller mig så lugn när jag inte har någon värk, men när det känns ordentligt får jag nästan panik. Sedan rann det till i trosan också, men det var bara flytningar. 

Ibland känns det som att jag inte är så långt gången. Det känns bara som att jag fick mina symtom mycket senare än de andra gångerna. Jag vet faktiskt inte med säkerhet NÄR jag hade ägglossning. Jag hade inte tagit ÄL-test som förra gången. Då visste jag på pricken hur långt gången jag var. 

Det känns som att tiden inte går, men det gör den ju. Ibland tycker jag att jag har kommit så långt in i graviditeten, haha! Varje dag betyder sååå otroligt mycket. När jag ska på toa mitt i natten, då passar jag på att titta in på min grav-app på mobilen. Jag älskar att se att jag tagit mig igenom en till dag! Det är underbart!

 

 

En ny grej som har hänt är att jag måste upp på natten och kissa. Det är inte ofta jag behöver göra det. Jag tror att jag ska börja kissa preciiiiiis innan jag ska sova, annars måste jag upp runt tre-fyra. Skulle ta clearblue-testet idag, men det får vänta till i morgon i stället. Och i morgon ska jag tillbaks till skolan. Ska bli sjukt härligt att ha något vettigt att göra på dagarna igen.

Längtar till att skolan ska börja igen, då kanske dagarna kan gå lite snabbare. Det verkligen segar sig fram för tillfället. Två veckor kvar till vul, det är en lång väntan dit. Hur gör man för att tiden ska gå snabbare egentligen? Jag försöker se på film och trixa med fotoalbumet, men som sagt; det går så seeeegt. Funderade på att ta en paus från bloggandet, men det går ju inte. Det är ju här jag får utlopp för mina tankar! 

Jag försökte laga middag, men jag kände mig helt sjukt trött. Tog en tupplur på två timmar istället och nu är jag utsvulten! Men det finns ingen mat. Hehe. Jaja, det är bara att sätta igång. Som sagt håller vi på att renoverar. Just nu slipar vi trägolven så att de ska blänka... Det finns en tung maskin som för mycket oljud för det. Sov mig igenom det också! Fast de höll på i rummet bredvid. 

Fick en bra kommentar av Sara att om jag blir orolig av träningen så behöver jag inte spela. Jag vet att det inte kan orsaka ett missfall, men OM det skulle vara så att jag började blöda efter träningen skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv - ÄVEN OM det inte var mitt fel. ÄVEN OM det ändå skulle ha blött. Igår var jag säker på att jag kunde spela försvarspositionen utan några större problem. Men jag vet också att jag ibland tar i mer än vad jag måste i stundens hetta. Jag gjorde ju mig illa förra gången. 

Äntligen ett tydligt streck! Vad jag har längtat till att kunna fånga ett streck på kameran utan större svårigheter. Visst är det fint, strecket? Det som kommit ut mitt kiss? MITT KISS! Coolt. 

 

Blä... Mina nya gravid-tabletter smakar illa. Inte så najs att svälja, speciellt när de är så stora också. Men jag är tacksam för att jag ens har rätt att ta dem! Hehe. Igår stoppade jag även upp progesteron-kapsylen i muffen. Det var det konstigaste jag gjort. Jag brukar ju inte vara där inne och pilla, men det kändes lite konstigt. Som att jag nästan kände tappen... Är otroligt noga med att tvätta händerna. Inte bara när jag ska pilla med muffen men när jag ska laga mat och så. Äter aldrig samtidigt som jag sitter vid datorn, för jag är rädd att bakterierna ska hamna i maten. Det gäller att vara noggrann, även när man inte är gravid. 

Nu blev det av någon konstig anledning att min svärmor typ fått reda på att jag är gravid. Rs syster och jag brukar jogga tillsammans, och idag när hon undrade om jag skulle följa med sa jag att jag inte kunde. Fick då ett samtal av svärmor att varför går det inte? Jag sa att jag hade ont i benet. Är det benet eller finns det någon annan anledning? Jag svarade att det kanske fanns en annan anledning. Hon förstod ju på direkten. Och hon höll med, "ja, då borde du verkligen inte jogga. Och ha inte på dig högklackar heller. Det kan också vara farligt." Fast jag fick känslan av att hon trodde att jag misstänkte att jag var gravid, och att jag kanske inte var det.. Att jag inte hade fått det bekräftat. 

Idag blir det återigen volleyboll-spel. R tycker jag ska ta det lugnt... Helst inte spela alls. Men jag vill inte svika teamet. Vi har ingen annan som kan hoppa in. Jag ska försöka att inte slänga mig med magen forst, och sedan spela i en defensiv position så att jag inte behover hoppa högt och smasha. Jag vet att det egentligen inte borde vara något problem alls, men man vill ju känna sig säker.