Jag har varit så nervös hela dagen idag. Promenaden till gyn lugnade mig lite. Jag satt ensam i väntrummet. Ingen annan var där vilket är ovanligt. R fick inte följa med pga corona. Där kom nervositeten tillbaka. Jag snackar handsvett och hjärtklappning - ja, hela köret. Lyckligtvis fick jag komma in efter en kort stund. Vi samtalade lite och sedan fick jag lägga mig i gynstolen med benen upp i vädret. Såg en liten plutt på skärmen med ett tickande hjärta. Bebis mäter 1,23 cm vilket ger en beräkning på v7+3. Så otroligt skönt.  Jag är gravid, det är en bebis i min mage (en bebis och inte två! Pjuh!). Allt ser bra ut. Ska försöka njuta lite mer av graviditeten nu!

Har förresten berättat om graviditeten för mamma och nu vill R att vi också ska berätta för resten av familjen. Men jag känner verkligen att det är alldeles för tidigt. Har inte tänkt att berätta detaljer för någon. Alltså frågor som vilken vecka jag är i, när bebisen ska komma osv. Kanske inte ens vilket kön det blir! Det var en sån stress förra gången vid BF. Vill undvika det hela och säga att BF är två veckor senare än den egentligen är. 

Bara några dagar kvar till vul. Jag längtar så! Ska bli spännande och så skönt att få se någonting på skärmen. Hoppas verkligen det är någonting på skärmen. Det är bättre med illamåendet idag. Samtidigt gör det mig rädd att hormonerna är på väg ner. Men de tankarna är lätta att skjuta undan för jag är framförallt tacksam för att jag mår bättre. Jag saknar att känna mig frisk. Den här graviditeten är så annorlunda till skillnad från den förra. Jag är konstant trött, illamående som inte går över med att äta något. Jag har tappat ALL aptit men jag är samtidigt jättehungrig. Försöker komma på saker jag kanske skulle tycka om, men har gett upp nu. Jag är jättetörstig hela tiden. Huvudvärken hälsar på titt som tätt. Urghhh.

Jag har tappat aptiten totalt och jag mår illa hela morgonen och stora delar av eftermiddagen. Just nu är det bra som tur är. Jag trodde inte att jag skulle må så illa så tidigt i graviditeten Jag minns inte att det var så illa förra gången. Jag får kväljningar av att gäspa, av att borsta tänderna och när jag lagar mat. Har märkt att det blir lättare om jag håller andan medan jag lagar mat. Det är ju något. 

Det blir svårt att laga något som jag faktiskt vill äta. Tänkte väldigt länge på vad det var jag var sugen på och som jag kunde tänka mig att äta - det blev svenska pannkakor med sylt och grädde. Så otroligt gott. Tror det var två år sedan sist. Lagar alltid bananpannkakor eller havrepannkakor när det väl blir pannkakor. Utan sylt, utan grädde, utan smak, hehe. 

Det är inte lätt att få i sig något när man har noll aptit. Men det här är några grejer som jag kan tänka mig äta; snabbnudlar, mackor, kokt potatis, kokta grönsaker. Och frukt. Barndomsmat inser jag nu. Bättre detta än att gå hungrig och känna sig orkeslös vilket jag gjort i tre dagar nu. 

Ändå njuter jag av att vara just gravid. Det är mysigt. ❤

I några dagar nu var jag haft väldigt rikliga flytningar. Ibland rinner det verkligen till och jag blir så orolig att det ska vara blod i trosan. Det är jättejobbigt. Men fick prata av mig med min kompis som också är min barnmorska! Det var ett väldigt mysigt samtal och jag hade gjort kanelbullar dagen till ära.  Hon tog det första blodprovet också, så då får jag veta mitt hCG-värde. Och de andra viktiga sakerna som rubella, toxo och cmv. 

Det var jättetrevligt att ses. Om lite mer än en vecka får jag även se knyttet på vul (hoppas jag!). Tiden går fort fort. Vilket är bra bra! Längtar till vecka 12 och längtar till att kunna berätta för alla. 

Vad tusan är det som händer?! Har aldrig upplevt detta tidigare. Har varit såhär i flera dagar nu.  Nu ska jag ta hand om disken innan jag somnar igen. 

Lyckligtvis tänks det också mycket positiva tankar. Tänker på att få berätta för familjen. Tänker på första ultraljudet. Tänk om det är tvillingar. Tänker på vilket kön det kan tänkas bli denna gång. Hoppas i hemlighet på en flicka men tror ju att det blir en till pojk. 

Ja, det är mycket dubbla känslor nuförtiden. 

Det sista testet tog jag för två dagar sedan på BIM +3. Idag ska jag dessutom ringa gyn för att boka tid. 

Förutom detta måste jag säga att jag mår oförskämt bra. Solen skiner, vi njuter i trädgården, äter god mat, grillar. Livet leker helt enkelt. 

Jag kan verkligen längta till att den första trimestern ska ta slut. Då kan man ju slappna av lite. Samtidigt tycker jag att den här perioden är väldigt mysig, när man precis fått reda på det. När man går runt och bär på en gemensam liten hemlighet för omvärlden. Det är ju väldigt speciellt. 

I och för sig flyger ju dagarna förbi i hemmakarantänen, det känner nog de flesta med barn. Vi håller oss igång med massa böcker, spel och lite bråk. Idag passade vi på att påskpyssla. 

Abir var jättestolt över sina konstverk. Glad påsk, allihopa!

Det är svårt att hålla saker från mamma. Henne vill jag berätta för allra mest. Men vill avvakta tills jag träffar henne, när det än blir... Hon vet nog redan, fick en konstig jobb när vi pratade i telefon. Hon började prata om andra barnet och hur jag borde tänka på min hälsa. Jag instämde och hmm:ade. Ska bli så kul att berätta för alla. Längtar till de första samtalen med BM och gyn. Yaaay! 

Det översta testet är från igår eftermiddag då jag kunnat hållit mig i två timmar. Även fast jag då tyckte strecket var starkt så bleknar det (bokstavligen) framför det jag tog nu imorse. Så himla roligt att få se ett starkt streck. Kom igen nu lilla bebis! Väx! 

Idag har vi strålande vårväder, så jag gjorde för en gångs skull i ordning mig. Jag satte på min vårigaste skjorta. Den med blommor och fjärilar. Och så satte vi oss i trädgården. Jag med en kopp kaffe, och Abir med sin fotboll. 

Jag ligger fortfarande på BIM -2. Det känns konstigt att fira en graviditet innan man passerat mensen. Så jag försöker att inte tänka på det så mycket. Väljer att inte tänka på missfallsrisken heller. Någonstans inom mig är jag inte ett dugg orolig. Ett par år sedan avundades jag de människor som kunde glädjas åt ett plus utan att känna den minsta rädsla för missfall. Det är klart att jag fortfarande är rädd för att det ska gå fel, men det är absolut inte det jag går runt och tänker på hela tiden. 

Jag känner ett stort lugn nästan jämt. Att det ska gå hela vägen. Trodde att jag skulle känna tvärtom i och med att jag nu känner till alla möjliga sjukdomar och utkomster av en graviditet. Men det är tvärtom. Jag njuter av det för stunden. I väntan på att BIM ska passera. Sen längtar jag till testerna som ska komma imorgon. Då kan jag äntligen testa på BIM och i dagarna efter. 

Känns som att alla mina symtom försvann idag. Allt utom molvärken. Hmm.. är sugen på att testa men ska vänta tills efter BIM nu. Hade beställt fler gravtest (innan jag visste att jag var gravid). Hoppas de kommer snart så slipper jag använda mitt sista test. Med allt som pågått den senaste tiden dröjer posten. Hoppas att jag får de senast i övermorgon. 

 

Jag har sovit så otroligt dåligt de tre senaste dagarna. Det är som att det kryper i benen. I natt sov jag totalt 3 timmar. Somnade vid 2 och vaknade 5 på morgonen. Trots det var det en underbar dag. Solen sken riktigt ordentligt. Det var så varmt och vi var ute i trädgården hela dagen. Jag hann också med en liten tupplur. Sedan cyklade vi längs kanalen här i Hasselt. Så himla bra avslut på en absolut bästa dagen på länge. 

A har börjat läsa och skriva. Han är jätteduktig. Ofta när vi sitter vid matbordet och ska ta en mellis så spelar vi hänga gubbe samtidigt. Så får han öva på bokstäverna och oftast brukar R också hjälpa till. Vi väljer alltid en kategori som ordet tillhör, och det blir nästan alltid olika sorters djur. 

 

 

Så jäkla lycklig just nu. Välkommen, lilla bubbla.

Är väl medveten om att strecket jag ser nu kan vara borta nästa gång jag testar. Det skulle vara tråkigt men livet fortsätter. Jag hanterar det här helt annorlunda än för ett par år sedan. Vet inte om jag blivit äldre och mer mogen, och kan hantera de här kriserna bättre. Vet inte om det är för att jag redan har ett barn. Eller för att jag nu är utbildad barnmorska. 

Hur som helst skulle det vara tråkigt med ett missfall. Men då blir jag gravid igen och kanske blir det en lyckad graviditet då. Men visst håller vi väl tummarna för att detta ska gå hela vägen? Att strecken bara blir starkare och starkare. 

Jag vet att det knappt syns. Jag vet att det är såå svagt, men det finns där. Jag går runt med staven i fickan. Så när osäkerheten slår in kan jag titta på testet och bekräfta det jag redan vet. De här grav-testen har aldrig gett mig så mycket som ett skymt av ett streck, så jag vet hur ett helt negativt test ser ut. Men det här är inte negativt. Jag testar igen om två dagar för att se om det blir tydligare. Jag har en bra känsla i magen. Som sagt, det är en sån otrolig skillnad från mina förra graviditeter. 

 

 

Nu har testet visserligen torkat, men jag har som sagt ALDRIG fått ett streck på dessa test, inte inom tidsramen och definitivt inte efter. Men jag ser det sååå tydligt IRL. Det här känns så bra. Jag är sååå glad. Ett decemberbarn på väg! 

 

 

 

 

Mina bröstvårtor var också ååå känsliga. Och igår kändes molvärken nästan som riktig mensvärk. Jag är så glad att jag testade. Vet inte om det syns någonting på bilden. Men jag ser det så tydligt i verkligheten.  

Men men... Det ska jag alltså totalt ignorera nu. Vet inte hur smart det är. 

Våra dagar består av fiaspel, läsa böcker och se på serier. Det är livet i karantän. Här i Belgien är allt stängt förutom mataffärer. Vi går ut mycket också, antingen på promenader eller på cykelturer. Det enda som håller oss igång. Igår var jag och joggade, men det kändes såå tungt. Vet inte om det är hjärnan som spelar mig ett spratt, eller om tröttheten kan vara ett symptom. Jag tog mig hem i alla fall. Andfådd som bara den. Idag tar jag det lugnare. Det blir nog en halvtimmes powerwalk på löpbandet istället för jogging. 

Vill sååå gärna bara ta ett test och vetaaaa. Har faktiskt beställt en massa test. Ska bli så kul att få doppa lite stickor. Förhoppningsvis blir det plus!