Idag åker jag till London på bröllop! Ska bli så jäkla kul! Ser fram emot det så otroligt mycket! Älskar bröllop. Jag har spenderat morgonen med lite städning, lite ansiktsmask och en dusch. Nu ska håret fönas och sedan ska jag måla naglarna. Och i morgon får jag träffa min mamma ♥ som också ska dit. Jag ser mest fram emot DEN delen av själva bröllopet. Är tillbaka på måndag. 

 

Ha det så bra! Och sakna mig inte alltför mycket (wishful thinking).

Kramar!

Ni anar inte hur excited jag är just nu. Jag köpte som sagt presenter till lite folk i morse. Däribland hopprep till barnen osv. Men jag köpte ett lååångt hopprep till mig själv (har redan en kort) och nu har jag bjudit över typ alla mina vänner (två pers) för att hoppa! Jag är ÖVERLYCKLIG. Vi ska till en park i närheten. Det var så sjukt längesedan, det ska bli så jäkla kuuuul!

Ursäkta mitt obloggande. Jag har varit ute på stan för en gång skull. Handlat presenter och saker till R. Och lite saker till mig, host, ansiktsmask och säkerhetsnålar, host. På vägen tillbaka träffade jag på min granne och hon undrade vad jag hade köpt. Joo, lite presenter och så (jag utelämnade min ansiktsmask, mest för att hon inte har med det att göra, men också för att jag ville förtydliga min generositet). Då säger hon: "Just det, du ska ju på bröllop. Men hörru... Ska du inte göra något åt ditt hår?" *pekandes mot min utväxt*

 

Först skrattade jag... alltså framför henne. Jag sa att jag inte hinner med det innan jag åker och att jag gärna vill. Sedan grinade jag. Detta var när jag kommit hem och gömt mig under täcket. Vad är det med eeeen liten "oskyldig" kommentar som gör att man genast känner sig så jäkla ful? Funderar på att färga håret hemma, men det har jag aldrig gjort tidigare. Och vet inte om det kommer ta på mitt svarta hår. Och då färgar jag ju bara håret som redan är färgat. Gah. 

 

Jag funderar även på att raka av det lagom till bröllopet. Eller typ... sätta det på eld eller något.

 

Jag har packat mest hela dagen. Vi ska på ett indiskt bröllop i veckan. Det är i London och vi åker iväg på onsdag! Ska bli härligt att glömma bort hur ogravid jag är. Faktum är att det är det enda jag går runt och tänker på. Jag viiiiiilllllll ju så gärna! Varför går det inte?! Varför blir tonåriga Marie-Louise gravid?! När hon dricker och partajar (säger man ens så nuförtiden?) och har ett stormigt förhållande med sin jämnåriga pojkvän?! Alltså varför, Marie-Louise? Varför?!

Ska snart ut och jogga. Ska ge järnet. Typ... "hah! Där får du kroppen, för att inte vara gravid!" Självdestruktivt, jag vet. Jag skiter i det. Det har krampat i magen mest hela dagen, men nu känns det bättre. Jag kan bara inte låta bli att tänka på det där plusset jag så gärna vill ha. Hur desperat jag vill vara gravid! Jag vill vara i vecka 12, och bara kunna njuta av graviditeten. Jag vill ha ett litet barn nu! Mer än mig... R vill ha ett barn nu. Han blev helt förkrossad över att jag fick mens. 

Mensen kom i morse. Har inte berättat för R än. Tror att han lär bli väldigt besviken. Torterar mig själv genom att läsa alla möjliga gravidbloggar. Tänk om det tar sju månader till?! Äh, får försöka till nästa månad. Jag är glad att jag slapp fyra dagars undrande i alla fall. Vi hörs när vi hörs! 

R fortsätter att försöka övertyga mig om att jag är gravid. Det är nästan så att han lyckas. Jag sa till honom att jag inte vill att han är så optimistisk för rätt som det är kommer mensen att komma. Och då kommer du bli såå besviken! Han svarade att ja, det kommer jag. Så han får väl bli det då! Han är en stor pojke och får klara sig själv från och med nu.

 

Efter noga inspektion av mina bröstvårtor måste jag erkänna att det inte alls verkar lika känsliga som förra gången. Det är typ som vanligt. Det är bara tröttheten som inte stämmer in i ekvationen... Jag tog en liten tupplur. Eller nja, liten och liten. Två timmar spenderades sovandes i soffan. Det var rätt trevligt och välbehövligt. Hoppas att det är ett tecken.

 

 

Ni vet hur folk brukar klaga på fågelkvitter tidigt om morgnarna...? De människorna har ingen aning om hur mycket värre det är att vakna av kraxande skator! Fågelkvitter är ju bara mysigt att vakna till. Jag vaknar till KAAW, KAAAAAAW, KAKAAAAW! God-jävla-bajs-morgon. 

 

Jag har funderat mycket kring det enda symtomet jag har... tröttheten. Jag vet faktiskt inte om det beror på träningen. Jag har aldrig upplevt att jag blivit trött av det, faktiskt tvärtom. Men de senaste dagarna har jag varit alldeles utmattad. Igår sa R att jag var precis likadan i Indien och han trodde att jag verkligen var gravid. Senaste gången han kände det på sig visade sig vara sant. Jag kan inte låta bli att bli alldeles hoppfull. 

 

Idag är det lite regnigt och mulet, men jag tänkte ändå dra ut på en powerwalk nu. Blir nog bara en timma. Jag, regnet och musiken. Mysigt, va? 

 

Vi hörs ikväll! 

Det har känts skitbra med träningen de senaste dagarna. Idag innan jag skulle ut sa R att han tyckte att jag borde ta det lugnt. Och det har liksom gnagt i mig. Även om jag körde den vanliga rundan (och svettades som fan! Alltså mitt ansikte höll på att smälta bort!) så kände jag mig ganska orolig. Det jobbiga är att jag har en löparkompis. Sa till henne innan vi började att jag ville "köra lugnt", men det känns ju så jobbigt när hon vill träna ordentligt! Så jag körde i hennes takt hela vägen igenom.

 

Inte mitt smartaste drag, men jag har så svårt att säga nej. Och jag kan inte riktigt berätta att jag tror att jag är/kan vara gravid. Vi joggar i princip bara tillsammans så vi är inte direkt bästisar. Jag har i alla fall tänkt att powerwalka istället för att jogga. I alla fall tills mensen kommer. Det är ju bara ett par dagar, och lite vila är bara bra för kroppen. 

Tack för era kommentarer om träningen. Det hjälpte något otroligt! 

Hejsan, fina! Nu börjar jag bli riktigt nyfiken på om jag kan vara gravid eller inte. Jag har varit väldigt trött de senaste dagarna, men tror att det mest berodde på mina löprundor. R sa att jag skulle vara försiktig men träningen för "man vet ju aldrig". Jag blir lite orolig. Om jag faktiskt är gravid kan det inte vara så bra att köra så extremt... trots att man brukar säga att vana joggare kan fortsätta jogga så länge det känns bekvämt. Men i och med att jag redan genomgått ett missfall tror jag nog att jag ska sluta OM jag får ett plus. Men just nu känns det inte som att det har tagit. Vi får väl se!

 

Har haft mensvärk både igår och förrigår. Vet såklart inte vad det kan betyda. Har dock inte haft den torrperiod jag upplevde vid förra graviditeten. Det har inte varit särskilt torrt alls. Så jag ska inte hoppas alltför mycket. Samtidigt behöver ju det inte betyda att jag absolut inte kan vara gravid. Hehe. Så jag kan väl hoppas lite? 

 

 

Alltså... Jag glömde helt att berätta det här!  I förrigår köpte R en ny mobil. Han har haft typ en gammal siemens typ i åratal nu, men nu var det äntligen dags för en fancy-schmancy mobil. Så igår innan vi ska sova kryper han ner i sängen och bara: "Gissa vilka appar jag har laddat ner!" Han börjar visa den ena efter den andra appen. Till slut ser jag det som står näst längst ner på den lååånga listan appar... Kan ni gissa vad? Jo... "Woman's Calender" 

"Eh, vad är det här?" Han förklarar att det är en app för att hålla koll på min cykel! Jag tackar, men säger att jag har bra koll på min cykel utan den appen. "åh, meh! Den är inte till för dig! Det är så JAG ska veta när du är fertil!" Tillåt mig att skratta: 

HAHAHAHAHAHAHA... HAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHA! Alltså Guuuuuuuuuuuuuuuud! Hahahahahahaha! Hahahahahahahahahaha. Haha! Ha! Hahahaha! 

Sådääär. 

 

Sedan öppnar han appen och vill veta när min senaste mens var! Jag sa att jag aldrig i livet skulle berätta för honom. 19 MAJ, svarar han... Jag minns! Lyckligtvis hade han fel. Annars hade jag på riktigt blivit rädd. Njaa..; Jag tycker faktiskt att det var otroligt gulligt. Jag menar... hur många män laddar ner appar om menscykeln (med all info om hormon och humör) för sina fruar?,För att förstå dem lite bättre. Och stötta de i den process de ibland kan känna sig så ensamma i.

 

Underbart fint av honom... (fast jag raderade den appen så fort han hade somnat). 

 

 

Igår innan jag skulle lägga mig hade jag en yttepytte-värk, som vanligt precis en vecka innan BIM... Det kan betyda i princip vad som helst. Det har oftast alltid betytt att mensen är på väg för min del. Men jag insåg också nu när jag var inne på bloggens arkiv (mars 2013) att jag även hade mensvärk ca 7 dagar innan BIM. Ibland ordentliga värkar, men det kunde dröja ett tag emellan dem. Och den enda skillnaden var att mensvärken avtog när jag närmade mig BIM, vilket är ganska ovanligt. 

 

Aååh, det var faktiskt alldeles underbart att få gå tillbaka till den delen av arkivet. Vilken lycka! Det är alldeles underbart att få läsa om mina symtom och återuppleva spänningen kring BIM! Jag minns hur glad jag var. Hur otroligt tacksam jag var. Gud, vad jag hoppas att jag kan få uppleva det igen! 

 

 

Det första positiva testet.

En vecka kvar till BIM. Jag hoppas att ni håller tummarna för mig. Jag har inte känt av ägglossningen, och inte heller jag kollat slem så noga. Jag har inte tagit några ÄL-test heller... så med andra ord är jag helt borta vad gäller planering. Ibland blir jag så rädd att det ska ske ännu ett missfall. Så mycket svett (tro mig, mycket svett), ibland lite tårar, men framförallt - så otroligt mycket tid man lägger på det där plusset. Och så slutar det med ingenting. Jag vet att jag kommer att klara mig igenom det. Men jag vill att det ska vara lätt! Att det inte ska behöva ta sådan tid! 

 

Tre månader har gått sedan plusset nu. Och två månader tog det att läka klart och börja igen. Ska det behöva vara så svårt? Så jobbigt? Och krävande? Och det sorgligaste... det är att så otroligt många kvinnor går igenom det här. Jag har internet som bevis. Men var finns dessa kvinnor i verkligheten? Har aldrig pratat med en annan kvinna om ett missfall som hon fått genomgå. Kan jag förstå dem? Ja. Såklart. Det är ju därför jag vill hålla en eventuell graviditet hemlig till vecka 12. Tills dess att riskperioden är över.

 

Jag vill inte spräcka någon stackars tjejs bubbla om hur lätt det är att skapa ett nytt liv... Fast jag tror nog att det kan vara till nytta ändå.

Usch, jag är så himla trött. Det började igår kväll när jag och R somnade i soffan runt kl 20. Vaknade fyra timmar senare och släpade med R till sängen. Efter lite gos, runt halv två inser jag att jag är hungrig. Så då åt jag och somnade igen runt två-tiden. Klockan fyra vaknar jag av en mardröm. Det mördas och kupas ut ögon och andra hemskheter. Ligger vaken till efter fem. Sedan sover jag till kl 9. 

 

Jag skulle kunna tro att jag är gravid, men det skulle betyda att även R är väldigt gravid. Sedan har jag städat en massa. Gjorde bland annat rent kylskåp och spis. Och toaletten och duschen. Dammsugade också hela huset. Nu ska jag bara moppa. Det skulle jag hunnit med om inte klockan blivit alldeles för mycket och min granne ringde på. Sedan två veckor tillbaka joggar vi tillsammans. Idag blev det 20 minuter jogging och 20 minuter powerwalk. Efter det hann jag med lite styrka. Så lite mer än en timmes träning. 

 

Såhär ser mina dagar ut för det mesta. Känns skitbra att komma in i träningsrutinen igen, och så himla bra att ha någon att träna med! Har aldrig känt mig hälsosammare! Och min granne peppar mig så sjukt bra! Nu väntar duschen. Hoppas ni har det gött allesammans! Puss och kram!

Idag har jag tänkt att fräscha till mig. Det är helt galet hur jag ser ut! Borde även dammsuga och moppa, men jag känner mig så otroligt lat. Det får helt enkelt vänta till ikväll istället. Igår var vi ute på promenad, denna gång i två hela timmar! Så otroligt skönt att kunna promenera ute på natten utan jacka. Hej då, säger vi till vintern och välkomnar svettmustachen. Helt sjukt trött var jag... det skulle varit rätt trevligt om inte R börjat klaga redan efter trettio minuter att han var "trött". 

 

På tal om R, han har varit oerhört nyfiken på när jag ska testa. Han liksom mutar sig till ett test. "Kan du räcka mig salladskålen?" "Jaaaa, om du testar på måndag" *sneaky smile* Hehehe. Känns ändå rätt härligt att det är jag som har ALL kontroll! Tror även att han är orolig nu när jag sagt att jag ska vänta till vecka 12 med att tala om även för honom. Såklart skojar jag bara. Han måste ju få veta med en gång, men han är så otroligt dålig på att hålla saker hemligt. I alla fall, jag ska vara skitnoga med att inte berätta för någon alls innan vecka 12.

 

 

Hur länge som helst har jag varit så jävla irriterad på att jag aldrig kunde hitta en joggingrunda där det inte körde förbi massa bilar. Och där vägen inte lutade snett mot höger så att höger skinka tröttnade. I flera dagar har jag och min granne joggat genom staden för att hitta en väg som passar för just det ändamålet. Igår frågade jag henne vad som var bakom "den där bron"? Hon hade aldrig korsat den bron, sa hon. Jag bestämde att vi skulle göra det idag. Vi kom in på en liten lantväg. En liten asfalterad lantväg! Det kändes som att jag var i Sverige! Ni fattar inte hur underbart det var! 

 

Jag kan inte heller förstå att jag bott i den här staden i 2 år och aldrig hittat det här stället. Den är perfekt att jogga igenom och längs vägen hittar man kor, getter, hundar och min personliga favorit: hästen. Det fanns stora hästar men även små ponnys. Det bästa är att de är så uppmärksamhetskåta! Och hungriga! 

 

Idag ska jag försöka få med mig R så kan vi se var vägen leder oss. Denna runda tog oss 1 timma 20 minuter, varav vi joggade 40 min. Härligt! Jag var skitsvettig och trött som fan när vi kom tillbaka, precis som det SKA va! 

 

Då börjar nedräkningen! Insåg att det är tolv dagar kvar till BIM. 24 Juni borde den komma. 26 Juni ska vi åka till London på ett bröllop. Så om jag inte får min mens på BIM så får jag väl testa dagen vi åker iväg ... Just nu känns det inte så farligt att vänta lite extra. Men vi får väl se..! 

 

Har inte så höga förhoppningar, även om jag vet att det är lättare att bli gravid efter missfall. Men förväntningarna brukar öka drastiskt ju närmre man kommer BIM. Får se hur det känns om tolv dagar :) Hoppas att jag får ordentliga symtom denna gång. Nu har jag lite att gå efter också! Ett av mina allra första symtom var ju de känsliga, och otroligt hårda bröstvårtorna. Så jag ska hålla utkik efter de lite extra! 

 

 

Här sitter jag med en kopp kaffe igen. Har gått från 1 kopp om dagen till det dubbla. Det beror på vår nya bryggmaskin (och lite också för att jag älskar kaffe). Men nu tänker jag att detta antagligen påverkar min fertilitet och helst borde jag lägga av med kaffet helt.. Det är så surt att behöva gå runt med dessa tankar jämt och ständigt. Nog för att jag slipper tänka på alkoholen, men det lilla som blir kvar då? Tänka att man inte ska stressa sig, inte dricka för mycket kaffe, inte resa sig upp efter samlag (även om det inte hjälper någonting). Men det är den bubbla man lever i som en barnplanerande hormonstinn galen kvinna.

 

Mår i alla fall väldigt bra i kroppen. Jag har varit otroligt duktig med träning. Jag suger dock på att äta nyttigt även om det blivit mycket bättre jämfört med tidigare. Så jag antar att resultatet av träningen inte kommit lika snabbt som om jag hade ätit nyttigt också. Det är så jävla svårt... speciellt nu när chipspåsen kallar på mig. Äh. Jag ska strax bege mig ut för att jogga. Får hålla ut tills R tagit sig hem för att försöka få stopp på min chipsätar-färdighet. 

 

Har även varit duktig med att ta folsyran! Nu börjar jag komma in i mina planerings-rutiner igen. Så skönt! Här ska bakas barn! 

Aåååh, det blev sjukt jäkla gott! Det är en av mina favoritpajer - ananaspajen. Och väldigt lätt att göra.

 

 

Man blandar först alla ingredienser till botten, och lägger ut i en form. Sedan använder jag mig av stavmixern för att göra fyllningen. Men vissa gillar hela bitar av ananas... men jag föredrar en leeeeen fyllning. Så stoppar man skiten i formen och bakar i ugnen i ca en halvtimma på 200 °C. Servera med glass eller ät den som den är. 

Idag har ägglossning! Eller jag hoppas att jag har ägglossning idag! För då har vi prickat himla bra. Det är en väldigt bra månad att bli gravid på tycker jag. Dels för att jag inte är sjuk som sist (tror ibland att det är pga medicineringen och sjukligheten till varför det blev som det blev). Jag hoppas verkligen att det går nu! Längtar galet mycket till en bebis! 

 

Men för att försöka stilla min längtan håller jag mig sysselsatt. Har bakat ananaspaj idag. Helt sjukt gott blev det. Recept kommer strax! 

Idag är jag såå trött. R kom precis hem och jag stoppade in lasagnen i ugnen nyss. R har aldrig i sitt liv smakat lasagne. Och jag tänkte att innan jag hinner skaffa barn med snubben måste jag väl ändå ta reda på om han gillar lasagne eller inte! Gör han det inte så får jag dumpa honom... tyvärr, alltså.

 

Jag har bara lagat lasagne en gång tidigare i mitt liv, och absolut inte sedan jag flyttade hit till Belgien. Men nu äntligen är det dags för Rs lasagne-debut. Innan han träffade mig hade han heller aldrig sett ett helt avsnitt av "VÄNNER"... Tänk vad mycket han skulle gå miste om, om han aldrig träffat mig. 

 

Ska strax påminna honom om hur lyckligt lottad han är egentligen. Hörs i morgon! ;)

 

Idag har min fertila period börjat. Och vi har haft jättedåligt med sex. Det har varit en stressig vecka och det har helt enkelt inte blivit av. Ska försöka få till det idag. But it takes two to tango. ;) 

 

Har inte lagt märke till ägglossningen än i alla fall. Så jag tror att det kan dröja minst två dagar till. Jaja, håller er uppdaterade om läget.

 

 

 

 

Detta ligger numera i soporna. Nästa steg är att slänga testen som visade pluss. Känns som att det kommer att bli svårare. 

 

Tjena! Idag har jag städat helt galet i huset. Fy fan, alltså! Hur hinner man med detta när man sedan får barn? Blir jag kansken tvungen att acceptera att det blir mer stökigt? Ska jag chilla lite med städningen eller ösa det på R istället när vi får barn? Jag har märkt att jag blivit mer och mer som min mamma. Väldigt ordentlig och renlig. Jag hatade det när jag bodde hemma. Och att städa är fortfarande inte en favoritsyssla, men Guuuuuuud vad jag älskar känslan efteråt. Så jävla nice att ha allt på sin plats, rent och fint.

 

Så hur mycket jag än inte vill bli som min mamma kan jag inte hjälpa det. Men jag kan inte låta bli att tycka synd om mina framtida barn. För jag blir galen om saker och ting inte ligger på sin plats. Och har R liksom plockat fram en grej borde han lägga tillbaka den. Jag brukar dock ställa undan hans grejer, men blir samtidigt irriterad. Och det är en irritation som barn snappar upp jättefort. Bättre att liksom låta det där glaset med handavtrycken stå kvar på bordet, och ställa den i disken när man har tid istället. Eller när man utsatt tid för att städa.

 

Fast jag måste säga att det är mycket lättare att gå runt och plocka undan det man ser, så blir det inte så jättestökigt. Shit... Jag måste sluta. 

 

Nu ska jag ta en snabb dusch och fixa mitt nylle så att R inte svimmar när han kliver in i dörren. 

Oj, herregud. Det har gått flera dagar sedan jag bloggade sist. Är helt förundrad över att jag ens har några följare kvar på Bloglovin. Ni får ursäkta den dåliga uppdateringen. Jag vet liksom inte vad det är jag ska blogga om. Jag känner mig så opepp på att börja med den galna dokumenteringen om ägglossning, och BIM. Men jag ska börja nu. 

 

Om ungefär en vecka börjar min fertila period. Idag ligger jag på cykeldag 13. Igår natt låg jag och tänkte och kände mig allt säkrare på att vi måste börja försöka nu... Jag vill ha en liten bebis. Och R längtar ju också något otroligt. Det känns inte rätt att vänta längre. 

 

På tal om bebisar.. Grattis till Lin och Sussy till deras fina pojkar. Vad avis jag blir! :D Det blir ett riktigt bebisår i bloggosfären. Knivlisa, Blondinbella och Katrin är gravida. Katrins blogg kommer bli askul att läsa. Hon skriver så öppet om allt. Jag hoppas att kunna joina dem snart! Gah, nu längtar jag något otroligt!