Jag ska ta och fixa designen på bloggen! Den ser jättekonstig ut ju! Jag har inte haft tid, och jag vet inte vart min header har tagit vägen. Jag har försökt lägga in den igen, men det har inte fungerat. Ja, en ny design kommer snart. Jag är lite trött på det här svart-vita. 

Jag visste inte om jag skulle skratta och skämta med honom. Eller faktiskt hjälpa honom stänga ner filen. Det blev det förstnämnda kan jag säga. "Pappa, det där får du nog ta med polisen."

Jag och R har haft sex varje dag i drygt en vecka. Satt och läste lite om UVI när jag snubblade över ett "tips" för att öka chanserna att bli gravid. "Ha inte sex varje dag utan varannan dag som mest. 2-3 dagar i veckan räcker."  Det är dumt, jag vet men jag blev orolig över det faktum att det kanske inte bildas tillräcklig spermiemängd för en graviditet. Kan för mycket sex verkligen sabba ens chanser?

 

Gah, det är med himlande ögon och en massa suckande som jag skriver rubriken till dagens första inlägg. Jag kissade i morse och det gjorde ont mot slutet! Dessutom luktade kisset illa. Jag har haft urinvägsinfektion en gång tidigare så jag VET hur det känns. 

Är det något som påverkar en chansen till en/påbörjad graviditet? Någon som vet? 

---

UPDATE:  

Jag skrev ett detaljerat inlägg om mitt sexliv för en stund sedan. Kändes inte riktigt rätt att publicera. Men... jag vill verkligen inte glömma bort hur roligt det egentligen ÄR att göra barn!!! Det har aldrig varit såhär bra! 

 

Har säkert att göra med att jag varit ifrån R, men nu har jag ändå varit tillbaka i två veckor! Jaja, det gör ju det här varje-dag-sexet mycket lättare. And I'm not complaining. 

 

 

Blev lite chockad när jag insåg att det var SEX månader sedan vi bestämde oss för att försöka. Eller ja. Jag bestämde mig. R var inte riktigt med på noterna (inte för att han är efterbliven, utan jag lät honom inte vara med på noterna). 

Försök nr 2: Kände inte av min ägglossning alls när jag förväntade mig att jag skulle göra. Men vi sexade på som vanligt. Jag trodde att den hade passerat utan att jag känt av den. Men den 19 September hade jag ÄL-känningar och ÄL-sekret. Vi missade att mysa den dagen. Och dagen efter. Jag hoppades att det skulle räcka med sexet fem dagar tidigare. Det gjorde det inte. BIM+7 kom mensen. Innan dess hann jag ta x antal negativa graviditetstest. 

 Igår kväll och i morse var jag jättevarm. R som låg bredvid mig i sängen reagerade också på detta. Och att det var konstigt. Mina händer och fötter var glödheta! Det är verkligen ovanligt för att vara jag. Mina händer är sällan varma! R trodde att jag var lite febrig. JAG trodde att kroppen var lite ägglossnig. Men jag tror att vi båda hade fel. Kanske.

Angående förra inlägget: Nä, jag ångrar mig! Jag vill visst bli gravid denna månad! Vet inte vad jag tänkte! 

Nä, jag hade nog ingen ÄL, inget som gav utslag på testet i alla fall. Synd. Eller så har jag redan haft det. Eller så kommer det snart. Ska se om jag har något på känn de närmaste dagarna.

Jag fick precis en massa rosa i min trosa. Kan det vara en ÄL-blödning? Jag kanske borde testa med ovulationstest. Nästa övertygad om att det faktiskt är äl pa gang! Spännande. I sadana fall har vi prickat in det!

Ja, varför inte? Nu när vi ändå satsar kan vi väl ändå ta och satsa stort? Köra varannan/varje dag ända till mot slutet av cykeln! Heltidsjobb? Så brukade i alla fall jag tänka, men det känns inte alls så jobbigt. Inte för tillfället i alla fall.

 

Just nu sitter jag i min pyjamas och känner mig snuvig. Måste iväg till skolan men det tar emot. Har fått en hemsk finnattack i ansiktet. En över läppen och så en på pannan. Det är rätt ovanligt. Precis så kommer jag tänka om allt och ca 14-20 dagar. Tänkte bara skriva ner att: "Så är det inte ALLS!" Så gå inte runt och hoppas att du är gravid pga några finnar! Det brukar hända då och då! 

 

♦ Köra varannan dag under min fertila period!

 Vet inte exakt när den är (!) men under hela veckan nu i mitten på cykeln - med start IMORGON!

 

Ni har väl sett denna video? Där två killar testar på att föda barn. Visade videon för R. Han skrattade mest - men jag vill helt ärligt att han ska känna på detta! 

 

Jag har alltid känt att R inte behöver vara med mig när jag ska föda. Kände liksom att han inte behövde få se mig i sådan smärta. Men jag tror att jag börjat tänka annorlunda. Att han måste finnas där. Bara han. Ingen annan. Har en känsla av att svärmor gärna vill vara med. 

Jag har funderat mycket över hur jag kommer vara som gravid. Ni vet, det finns olika typer. Var skulle jag klassas in?

 

- De eleganta. Smaala i övrigt, bara en liten bullmage i perfekt storlek. Och utmärkt matchat till det stora leendet.

 

- De sura. Som bara cravar mat och tjatar på sin partner.

 

- De sjuka. Som bara har det jobbigt och ont hela tiden.

 

 

 

Jag bara undrar var jag kommer hamna. Och det är helt sjukt att jag går runt och funderar över detta. Hur det kommer att vara... Hur R och jag kommer vara tillsammans för att hantera det där. Jag vill inte vara en sådan som utnyttjar sin partner pga att man är gravid. Men det vet jag att jag kommer att göra. Man måste passa på! Okej, skämt åsido... Jag hoppas verkligen att det blir en förändring som passar mig. Att en graviditet ser BRA ut på mig.

 

Jag är såå exhalterad över att få komma igång igen! Min senaste cykel var precis som den brukade vara förut! Prick 32 dagar lång räknade jag ut, alldeles nyss.

Väl hemkommen insåg jag att jag inte tagit min folsyra på typ en månad. Nu har jag börjat igen. Skönt! Det har varit urmysigt att komma tillbaka till babymaking-delen. Förutom det uppenbart roliga i det här projektet, så har det varit skönt att planera lite! Att kunna gå runt och dagdrömma lite om hur det skulle vara - OM det faktiskt gick denna gång! 

 

Jag har längtat till det här faktiskt. Jobbigare lär det bli mot slutet av månaden. Jaja - just nu njuter jag i alla fall. 

 

Min dator fungerar fortfarande inte. Min menskoll är på den, så jag har ingen aning om när jag ska ha min ÄL eller BIM. Jag har lite räknande att göra!

Hejsan, fina ni! 

 

Jag reste tillbaka från Sverige i fredags. R och jag hade varit ifrån varandra sedan julafton. De senaste dagarna har varit himmelska. Nästan så att man vill vara ifrån varandra lite lagom länge för att kunna uppleva den här känslan av att inte kunna hålla sig ifrån varandra. 

Jag kunde tidigare inte förstå de hormonstinna kvinnorna på forumen i familjeliv som spydde galla över de som gett råd som "slappna av så händer det" eller "tänk inte på det!". Jag kanske inte förstår de helt nu heller. Men kan någon försöka förklara HUR man ska låta bli att tänka på det? Finns det en off-knapp till den delen av hjärnan jag inte känner till? Ge mig något konkret! Kan jag använda en hammare för att stänga av den delen? TELL ME! 

 

Visst, jag skrev i tidigare inlägg att jag inte tänker på det lika mycket som jag gjorde förr. Men jag kan inte kontrollera var tankarna går när jag sänker guarden lite. Det är inte ens mitt fel! Barnbilder, gravida kvinnor, barnvagnar, dreggel och okokta ägg - det gör att jag minns att jag har ett oavklarat mål framför mig! 

 

Jag har gjort det jag kan för att minska tankarna kring barnproducerandet. Jag har minskat andelen gravidbloggar jag läser - jag själv bloggar mycket mindre! Jag kanske inte förklarat i detalj för min kära livmoder att den får sluta påminna mig om det faktum att jag inte är gravid. Men skulle det hjälpa kan jag ta den konversationen med livmodern nästa gång jag är på toaletten.

 

Min själ längtar. Min andra halva längtar! Jag längtar! Så... hur låter man bli att tänka på det?

 

 

 

Jag tackar för era peppande kommentarer, de flesta hjälper mig något otroligt! Och jag ÄR verkligen tacksam. När jag får höra att R och jag inte försökt så mycket, inte prickat ÄL, inte försökt länge alls - det sätter verkligen saker i perspektiv! Jag menar, de två senaste gångerna har vi ju inte ens försökt! 

 

Jag erkänner att jag blev hysterisk där ett tag... alla blev ju gravida! Den senaste tiden har två av mina vänner blivit gravida. En av dem, vet jag med all säkerhet, ville definitivt vänta ett år till innan hon blev gravid. Men så vart det inte. Jag känner en press, ja, men den senaste tiden har jag vid väldigt få tillfällen faktiskt TÄNKT på barn. I och med bloggen (som egentligen skulle varit en plats där jag kunde frigöra tankar kring graviditet och planering när det behövdes... Och inte en plats där jag skulle forcera fram tankar kring ämnet för att få ut ett inlägg)  så har jag kunnat gotta mig ner i tankarna kring barn och graviditet. Det blev liksom en ständig påminnelse istället för en frigörelse.

 

Som ni ser nu har inläggen minskat drastiskt - därav tänker jag inte lika mycket på att bli gravid! Så jag vet inte vad jag kan göra mer! Jag VILL uppdatera mer, för jag tycker så mycket om ER och den feedback jag får. Jag får så otroligt bra råd! Men mitt liv kunde inte kretsa kring att skriva inlägg om att bli gravid! (Fast jag vill!)