Idag är ingen bra dag... Jag sov jattejättedåligt och sedan skulle jag till dietisten idag. Så jag fick kliva upp tidigare än jag borde ha gjort och hoppa in i duschen. Stod nog där lite längre än vad som egentligen behövdes. Jag kunde bara inte vakna till. Till slut släppte ändå huvudvärken och jag begav mig ut. 

 

Jag lärde mig tyvärr inte något nytt hos dietisten. Hon tyckte att jag åt bra sedan jag ändrat om i kosten. Bara att jag skulle undvika alltför mycket russin i müslin, vilket jag kan leva med. Jag kom hem och ville desperat sova men jag hade plugg att plöja mig igenom och en lunch att äta. Kl 16 lägger jag mig i sängen för att sova lite. Det ska bli så skönt tänkte jag. Så jag satte på lite härlig musik och var precis på väg att somna när svärisarna ringer och säger att de är på väg hit. 

 

Jag säger att det inte riktigt passar för jag mår dåligt. "Nä, men vi kommer bara en snabbis!" Så det var bara att kliva upp. Jag sover inte för då märker jag nog inte när det ringer på dörren. Så en timme senare så har fortfarande ingen kommit hit. Jag fortsätter plugga, men ringer sedan R och undrar vilken tid de skulle komma. Han kan inte komma i kontakt med dem. Nu ringer det på telefonen och jag får veta att de åkte hem istället. 

 

Fick plugga två timmar extra, så det är ju positivt... Men jag kanske ramlar lite av utmattning om jag försöker resa mig upp nu. Gah. De kommer kl 20 istället. Men då är R hemma och då ska jag fan sova ut ordentligt. Nu är jag hungrig igen, typiskt. Det blir till att laga något först. 

 

Hoppas att ni haft en bättre dag. Kram! 

 

 

VÄNTA, åååh! Jag går ju in i vecka 31 idag. Det ska firas... med sömn. Ville bara avsluta detta inlägg med något positivt! Yihuu! 

 

 

Jag: Bebisen har hicka. Det är lite irriterande. Men väldigt gulligt också. 

 

Bästis: Ja, jag kan tänka mig att det är precis som du skrev. 

 

Jag: Det är bara det att jag inte kan koncentrera mig (mm, jo, kanske borde stänga av chatten). 

 

Bästis: SKRÄM HONOM! 

 

 

 

 

Nu vet vi vad pojken ska heta! :D

Skont! 

Brukar sjunga "sov du lilla videung" till min lilla videung... Men det känns inte helt rätt nu. "Än så är det vinter..." finns med i den sången och nu känns det ju verkligen som att sommaren kommit. Någon som känner igen den låten? Jag fullkomligt älskar den, och jag brukar sjunga detta innan vi ska sova. 

Igårkväll var jag och maken ute på en mysig promenad genom stan. Jag unnade mig en liten glass från den favorita glassaffären. Vi firade att mina värden var bra! Haha. Skönt att slippa ångesten om man nu äter något sött. Annars ser det bra ut med kosten. Inget extra socker här inte. Hur som helst... Genom vår promenad tittade vi i skyltfönster. Vi såg minst fyra gravid-affärer. Det jag insåg var att alla skyltdockor såg så himla smala ut. Magarna var ju faktiskt inte alls så stora som de kan bli. 

Jag var hos läkaren idag och fick veta att ALLA mina provresultat såg jättebra ut. Läkaren förstod inte alls varför jag remitterades till henne överhuvudtaget. Det allra första testet var visserligen högt men skulle man utgå från det STORA sockerbelastnings-testet så har jag absolut ingen graviditetsdiabetes. Hon sa att gyn kanske var orolig för att jag tidigare haft missfall. Hon skrev i alla fall ut ett par nålar och en mätare så att jag kunde kolla min sockernivå hemma. 

Jag har varit helt sjukt jävla trött idag. Har pluggat hela dagen och kl 14 gav kroppen upp och jag begav mig mot sängen. Tre timmar och två zombie-drömmar senare vaknar jag upp. Tröttare än vad jag var innan jag somnade. Har haft ont i revbenen igen, och ryckningar i benen så jag har inte kunnat sova ordentligt på natten. Har inte ätit så bra idag heller. Inget socker egentligen, men inte så värst nyttigt. Och mellanmålen skippade jag totalt. Imorgon ska till sjukhuset för att se vad min höga sockernivå kan bero på. Har skrivit ner allt jag ätit de senaste dagarna, så att jag OCH läkaren kan få en översikt på kosten. 

 

Jag har läst om att det tydligen läggs väldigt mycket vikt på kosten under graviditeten just här i Belgien. Men det finns ingen nolltolerans av alkohol... "Man måste ju få leva också", sa min embryologilärare t ex. Intressant hur annorlunda det kan vara.

 

Just nu har bebisen hicka för tredje gången idag. Haha, töt! Hoppas du mår bra därinne! <3

Jag har under de senaste dagarna funderat mycket över hur jag vill ha min förlossning. Ska jag ha all möjlig smärtstillande eller ska jag bara köra på lustgas? Ska jag föda i vatten eller vill jag föda liggandes? Jag velar fram om tillbaka över vad som skulle kännas BRA för mig... Har läst på mycket om epiduralen och vill helst slippa den. Men samtidigt vet jag att om jag går in med inställningen att "blir det ohållbart tar jag bedövningen" då kommer jag självklart få epidural. Förlossningen kommer att göra ont. Och jag kommer att tycka att situationen ar ohållbar! 

Vecka 30 (v29+0) 

 

Godmorgon! Och hej vecka 30. Shit. Jag är gravid! Jag menar... Jag är ju supergravid nu! Jag har alltid tänkt att när man går in i vecka 30, ja, då är man ju höggravid! Då är man superduper-gravid! Men när är det egentligen man får kalla sig höggravid? Är det precis mot slutet? 

 

 

Igår kväll låg jag och såg på "One Born Every Minute" - vilket ar brittiska "En Unge i Minuten". R blev nyfiken på vad det var jag såg på så han kom och lade sig bredvid mig och tillsammans såg vi två förlossningar. Dessa förlossningar är ju ändå rätt "förfinade", man ser ju inte allt... ändå blev R ganska tagen. Innan vi somnade nämnde han att han var rädd. Jag skrattade lite, tänkte att det var rätt löjligt. Speciellt när det är ur mig ungen ska ut. Han ska ju "bara" stå bredvid och stötta. Vid mitt huvud. Sista tanken innan jag slocknade för dagen var att R antagligen skulle få mardrömmar. 

 

Mycket riktigt, idag när han kom hem efter jobbet berättade han att han drömt om att en läkare injicerat ett foster in i hans mage, och det var han som skulle bli tvungen att föda. HAHAHA! Tydligen var det jättehemskt och han sa att han vägrade gå igenom en förlossning. Jag tror det är sant det de säger. Hade män varit tvungna att bära och förlösa barn skulle kejsarsnitt vara rutin. 

 

Efter mycket skratt kom vi in på hur förlossningen ska se ut. R tycker det är obehagligt att vara med i förlossningssalen. Men jag hade alltid tänkt att det är självklart att R ska vara med när vårt barn föds. Blev lite av en chock för mig. Han föreslog att hans mamma kunde vara med för hon hade mer erfarenhet. Haha. Nja. Jag vill inte ens ha min mamma i rummet jag ska förlösa. Jag sa i alla fall till R att det är hans val (jag kan väl inte tvinga stackarn att vara med om han känner så starkt inför det) men att jag verkligen tror att han kommer ångra sig om han inte är med; Sedan kommer jag tycka att han är världens största tönt som inte kan sätta sina känslor åt sidan och stötta sin fru genom detta. Tror att han behöver vänja sig vid tanken och se sig själv som en stöttande person. Se på sig själv genom mina ögon. 

 

Jag minns en gång när jag var hos tandläkaren. Jag har verkligen ingen tandläkarskräck, tvärtom. Men just denna gång var läkaren otroligt obehaglig och onödig hård med sina instrument mot mina stackars tänder. R satt i väntrummet men jag bad läkaren ta in honom. Han kom in och höll min hand och det lugnade mig direkt. Och jag behöver verkligen honom därinne. Men vill inte han gör jag det alldeles ensam. Vill inte ha någon annan där. 

 

Min läkare ringde nyss för att meddela att min sockernivå var alldeles på gränsen på 2 av de 4 testen, och att jag borde ta mig till en dietist. Det suger, för jag känner mig så misslyckad. Har i alla fall bokat tid hos läkare på fredag. Det blir nog bra om jag får en plan om hur jag ska lägga om kosten. Slopade läsken direkt efter det första glukostestet, men vad mer jag kan göra för att göra det bättre vet jag faktiskt inte. Men det kanske bara är jag som tror att jag äter nyttigt. 

Jag är så otroligt glad. Jag är gravid. Jag har världens underbaraste make. Jag har ett snart färdigrenoverat, nytt hus. Och det är långhelg! Måste bara säga det att jag är otroligt tacksam för allt jag har i livet just nu. Det fanns en tidpunkt för ungefär ett år sedan då jag aldrig kunde ha anat att jag skulle få uppleva detta. 

 

Precis för ett år sedan fick jag mitt första missfall. Jag bara tänker tillbaka på den där april-månaden och kan knappt förstå vilken hemsk period jag lyckades ta mig igenom. Men jag gjorde det! Och jag har nog blivit starkare av den erfarenheten. Framförallt känner jag att jag faktiskt är värd att få vara med om den lycka och glädje jag upplever nu. 

Jag har haft världens mysigaste morgon... not.  Vaknade runt 7-tiden och var superhungrig. Hade varit hungrig sedan kvällen innan,  men eftersom jag hade det "stora sockertestet" idag skulle jag fasta. Så med noll energi körde jag till sjukhuset där jag fick en  superstor sockerdricka. Men innan dess togs blodprov. 

 

 

Hur mycket än R försökte övertala mig om att vi skulle vänta med att sätta upp grejer i barnkammaren så kunde jag faktiskt inte låta bli. Sedan tycker jag att det är ovist att säga till en gravid kvinna att "vänta". Det är ju knappast möjligt. Jag fick i alla fall ryck och när R lämnade hemmet i morse satte jag igång med monterandet. Det första jag såg på instruktionerna var att det är två personer som borde bygga tillsammans. Ja.. okej, men jag är ju två just nu, tänkte jag. Och visst gick det jättebra. Jag menar, uppfödd som svensk med IKEA-möbler... det vore ju pinsamt om jag inte kunde lyckas. 

Var hos barnmorskan! Hon var jättejättetrevlig. Fick lite information om förlossnings- och amningskurser. Vi lyssnade på bebisens hjärtljud och jag bad henne kolla bebisens position i magen. Han ligger äntligen med huvudet neråt! Det har inte gjort lika ont i mina revben den senaste tiden så jag misstänkte det. Skönt! 

I morgon har jag mitt första besök hos barnmorskan! Hittills har jag bara haft kontakt med gynekologer, och min nya gyn föreslog att jag skulle träffa en barnmorska också. Att det kunde vara intressant för förstagången-föräldrar. På det senaste besöket hos gyn fick vi veta att bebisen vägde lite mindre än 1 kg. Wow! Och han låg som vanligt med sin hand vid sitt öra. Alla de besök med ultraljud har visat att han haft sin hand kring huvudet/örat sedan vecka 13. Så himla coolt. Men jag hoppas att han tar ner den vid förlossningen så att jag slipper pressa ut huvud OCH en liten arm på samma gång. 

YES! 

 

Jag köpte äntligen bebissaker igår! Jag köpte möbler till bebisrummet och nu när jag satt upp garderob och byrå kan jag äntligen börja fylla de sakerna. Nu börjar det bli ännu mer verkligt! Jag ska försöka sätta ihop sängen idag. R sa att vi skulle vänta, men jag kan inte! Jag vet inte om jag boar eller "nestar"... men vet bara att stressen börjar infinna sig (med all rätt) och jag vill ha alla grejer klara. 

 

R har förresten drömt om bebisen tre gånger på tio dagar. Idag vaknade han upp igen och berättade att han drömt jättemycket om bebis och sett honom så tydligt. Jag är så avis... Varför drömmer inte jag om förlossning och bebis?! Till och med apparna säger att jag borde drömma om detta nu. Hmm.. Hoppas att det kommer snart! 

 

Jag var precis på sjukhuset för sockertestet. Det var väldigt sött, lite äckligt. Jag hoppas att allt går bra! Tog även lite blodprover. Visste inte att jag skulle dit när jag vaknade upp i morse. Det blev bara lite spontant så att R släppte av mig där när vi ändå var i närheten. Som tur är hade jag med mig både laptopen och en bok, så jag hann aldrig bli uttråkad under timman jag fick vänta. Jag håller på att läsa "hundraåringen". Världens roligaste bok ju! 

 

Fick hjärtklappning medan jag väntade och mår lite illa även nu... 

 

Ikväll ska jag köpa säng och byrå till bebis... om jag hittar något bra. 

Aååååh, jag sov typ hela natten idag! Jag vaknade upp pigg och glad och full med energi! Jag är så himla glad! Jag tog en dusch och sminkade mig. Satte upp håret i världens finaste slarviga knut. Sedan satte jag på mig en somrig långklänning och gick ut på promenad. På promenaden träffade jag en bekant som såg chockat ner mot min mage. "Får man säga grattis?" frågade hon. "Hur många månader?" 

 

"Nä, alltså. Jag har bara lagt på mig lite vikt - blivit tjock", sa jag. Haha, så elakt. Stackars henne. 

 

Trots att jag känner mig helt sjukt vacker har jag inte hört en enda komplimang från maken min. GAH! Inte ok. Och inte ok att jag känner att jag behöver höra det. Här känner jag att jag borde lägga upp en bild på mitt nylle och låta komplimang-kommentarerna hagla in...

Jag låg vaken till 05 idag (det är synd att man inte kan caps-locka siffror, men jag vill verkligen tydliggöra... FEM!!!). Jag var helt sjukt jävla trött men mitt ben ryckte som bara den och mina revbev gjorde såå ont. När jag väl somnade så vaknade jag på nytt ett par gånger. Aaah, det var bara så jobbigt. Framåt morgonen hade jag en hemsk huvudvärk. Jag minns att jag bara repeterade två grejer fram och tillbaka till R. "Jag är så trött!" och "Jag vill sova." Som tur är grät jag inte som tidigare natt. Där verkligen bönade och bad jag om att någon skulle ge mig narkos eller skjuta mig med ett bedövningsgevär eller något. Men idag var jag helt enkelt för trött för att gråta.

 

Jag måste få sovaaa. Vet inte alls hur jag ska lösa problemet. 

 

 

Sedan drömde jag om att jag spela volleyboll - med den stora gravidmagen. Jag spelade skitdåligt. Mina båda servar träffade nätet och mina spelkamrater var bara irriterade på mig. Fy vad jag saknar att spela volleyboll... Kommer inte kunna spela förrän efter juli. Längtar. <3

Gemensamma vänner till mig och R har försökt att skaffa barn ett bra tag nu. R sa att han diskuterat det med sin kompis och det verkade som att de hade det lite svårt. Det är Rs bästa kompis och han var en av de första med att få veta att vi var gravida. När vi var hos de senaste gången frågade hans fru hur jag egentligen fick reda på att jag var gravid. Jag sa att mensen hade uteblivit och att jag testade tre dagar senare. "Just det, du har ju regelbunden mens." Det har hon inte haft sedan länge. Och när man försöker skaffa barn är detta inte optimalt. Så jag kan verkligen förstå hennes ovisshet. För mig var det ju otroligt skönt att få på bevis att jag verkligen inte var gravid när mensen kom. Det blev en paus kring alla bebis/ÄL/gravid-tankar. Men tänk att aldrig få den där pausen... Jag tänkte på det långt in på kvällen. 

 

Jag funderade då på att ge bort mina ÄL-test till henne. Men helt ärligt så vågade jag inte riktigt. Det är inte alltid sådant uppskattas. Jag gillade verkligen inte att prata om våra problem med andra. Men skulle jag uppskattat tips och råd? Ja, jag tror det. Men bara känslan av att folk visste att man försökte... det var ju jobbigt. Man önskar ju de det allra bästa. Berätta för dem att de inte alls är ensamma. Hur vi verkligen kämpade. Hur vi var i samma situation. Hur vanligt det är. Att det oftast tar längre tid än att att det går på en gång. Att de verkligen kommer att bli föräldrar snart! Jag vill ge en massa pepp. Men det känns lättare att bara vara tyst. För både dem, och för oss. 

Idag går jag in i vecka 28. Hamnar i svår chock varje gång jag inser hur långt jag kommit. Tiden fram till ultraljudet i v13 gick verkligen segt. Jag minns att jag skrev upp datum på varje ny vecka fram till vecka 14. Jag skrev långa texter om hur jag hade en "dålig" känsla, om att jag inte kunde njuta av graviditeten. Det var allt jag kunde tänka på, och jag hade stenkoll på hur långt in i graviditeten jag befann mig. Jag tog verkligen en dag i taget, och var så tacksam för varje dag som jag inte blödde. Jag längtade så otroligt till januari. Sedan dess tycker jag verkligen att tiden flygit förbi. Just för stunden känner jag inte att jag har varit gravid i 6 månader... Det är som att det precis börjat. Så konstigt egentligen. 

 

Bebisen är så sjukt verklig nu. Jag vet inte på vilket annat sätt jag kan förklara det. Det här är min son... Helt sjukt. Igår var vi på kontroll hos min nya gynekolog. Jag ÄLSKAR henne! Hon var fullkomligt underbar! Kan inte riktigt sätta fingret på VAD det var, men hon var så mycket mer personlig. Ville veta hur vi träffades t ex. Berättade att hon själv flyttade till Belgien pga sin man. Hon var lugnande och TREVLIG. Hon tog ordentlig tid på sig och förklarade allting i detalj. Det finns säkert folk som gillar den där mer proffesionella, hårda stilen, men jag är verkligen nöjd med henne. 

 

Bebisen verkade må riktigt bra. Tydligen har han sitt huvud under mina högra revben vilket är förklaringen till det onda. Jag skulle göra en övning som skulle påverkar honom till att ändra position, men har inte hunnit. I veckan väntar även blodprov och glukos-testet. Hoppas verkligen att allt går bra. 

 

Vi fick rvå lite halvdåliga bilder med oss. Tycker mig se ungen har Rs näsa. Blir så himla glad för det. Rs näsa är den finaste näsan. <3 

 

Jag har haft en heeeemsk natt. Har knappt sovit någonting. Somnade väl runt 01 men vaknade 03.30 och har varit vaken sedan dess. Var på ett pisshumör när R sedan skulle iväg till jobbet. Runt 7-tiden började dagen för byggarbetarna här utanför och deras maskiner  Har legat i sängen och slumrat till lite då och då, men vaknar tvärt så fort maskinerna sätts igång. Så otroligt jobbigt.

 

I morgon har vi bokad tid med den nya gynekologen! Nu ska jag ta mig en dusch och försöka pigga upp! 

Obeskrivligt trött. Tror att jag håller på att få bristningar. Området kring naveln kliar något otroligt. Sängen kallar. Bebisen har skött sig exemplariskt idag. Inga hårda sparkar. Fick dock onda sammandragningar i morse igen. Blir rädd. Ringde mamma som sa att det absolut inte behövde vara något farligt. Undra om jag bara har en extremt låg smärttröskel... Låg mest och vilade i eftermiddags. Min syster och mamma kommer kanske och hälsar på. Så sjukt roligt. Ska bli jättekul att shoppa lite med dem. Hatar att köpa grejer ensam. 

 

Igår försökte jag verkligen ut och köpa både bebisgrejer och mamma-grejer. Vad kom jag hem med? Ett par byxor till R. Och en protein-bar. Jag är hopplös. Hatar att shoppa. Jag är ingen bra på det. Var inne i en massa affärer. Kunde inte hitta något. Hur blir man motiverad till att spendera pengar?

Jag vaknade i morse av sammandragningar... Lite läskigt. Men det går ju över. Minns att jag vaknade på ett liknande sätt några dagar tidigare också. Antar att kroppen gör sig redo. Det börjar kännas mer och mer verkligt. Att jag ska pressa ut honom och vips så är vi föräldrar. Jag känner hur magen spänner sig och blir hård ibland när jag är ute på mina promenader. Men just de smärtsamma sammandragningarna känns jättekonstiga. Och även om jag intalar mig själv om att det är "normalt" så vet man ju egentligen inte hur det "ska" kännas... Jag tycker också att det är obehagligt när han sparkar rakt neråt. Eller mot insidan. Då brukar jag be honom sparka ut mot magen i stället. Jag tror att några av mina organ blivit till typ köttfärs. 

 

 

Fy fan vad det är konstigt! Jag försöker sätta ord på känslorna men det går verkligen inte. Tankarna vägrar samlas på en plats. Jag tror det är därför jag haft det så svårt att skriva inlägg den senaste tiden. Det känns så svårt att beskriva allt som händer..

 

Framförallt kan jag väl nämna att jag är otroligt lycklig i alla fall. Speciellt när jag går in i arkivet och läser om våra svårigheter. Om vår längtan. Tänk att R ska få bli pappa till slut. Jag bara ser hans kärlek välla ut över magen och in till bebis. Längtar så till att kunna föra samman de båda. Längtar så att jag blir tårögd. Så fina de kommer att vara. Så fina. ♥

Tackar för råd kring barnvagnar. Efter två dagars noggranna undersökningar av diverse vagnar har jag kommit fram till att jag fortfarande inte kommit fram till något. Jag var så himla positiv och glad för jag tänkte att jag skulle välja ut en och bara köpa. Sedan diskuterade jag med R och han tyckte att vi skulle in i affärer och "känna" på ett par stycken innan vi gjorde ett val. Och jag måste erkänna att det lät vettigt. Så vi ska till ett par affärer först innan vi bestämmer oss. 

 

Jag har märkt att jag blivit alldeles besatt av vagnar nu. Kollar noggrant in varenda barnvagn jag stöter på. Tycker dock fortfarande det är tråkigt och det är ju värsta djungeln därute. Jag vill bara att någon rekommenderar mig en vagn och jag köper den. Ska bara kolla så att den inte är ful. Typ så. 

---

 

 

 

1. Jag förstår inte riktigt hur den kan bli större. Nu är det bara utåt som gäller. 

 

2. Det kliar. Det kliar kring min navel och där jag brukade ha min navelring. Det är rött och fult. 

 

3. Min hormonrand är SNE! Varför? Jag har aldrig hört talas om en sne hormonrand!?

 

4. Vet ni vad mer jag aldrig hört talas om? Att gravida kan få obeskrivlig smärta i revbenen. Jag har aldrig hört det vara ett symtom för någon gravid. Revbenssmärta. (Jaha, detta var tydligen vanligt - googlade nyss.)

 

Idag tar jag tag i saker och ting. Jag ska ut och köpa badrumsaccessoirer. Jag älskar vårt nya badrum. Jag tror att det är ohälsosamt hur mycket tid jag spenderar därinne. Och sedan ska minsann välja ut en barnvagn. Jag sitter tillsammans med en kompis och ska välja. Jag har tyckt att det är det tråkigaste i hela världen. Jag har alltid hoppat över inlägg om just barnvagns-inköp. Men det är ju superduperviktigt. Om ni har några bra tips så skicka ett par länkar är ni snälla. Jag är helt borta och vill gärna ha tips.

 

Hoppas att ett val blir gjort ikväll!

 

Usch, vilken hemsk natt. Jag sover skitdåligt. Igår somnade vi runt halv tre. Vi = jag och bebis. Han bara sparkade och sparkade. Jag tror att jag för första gången kände honom hicka. R och jag låg ett bra tag och bara njöt av hans rörelser, men efter en timme tror jag att vi blev mätta på det magiska. Jag låg med magen mot Rs rygg och... hör och häpna... Han bad MIG flytta på MIG, för att HAN kunde inte sova när bebisen sparkade HONOM i ryggen...