Planering...

Igår kväll låg jag och såg på "One Born Every Minute" - vilket ar brittiska "En Unge i Minuten". R blev nyfiken på vad det var jag såg på så han kom och lade sig bredvid mig och tillsammans såg vi två förlossningar. Dessa förlossningar är ju ändå rätt "förfinade", man ser ju inte allt... ändå blev R ganska tagen. Innan vi somnade nämnde han att han var rädd. Jag skrattade lite, tänkte att det var rätt löjligt. Speciellt när det är ur mig ungen ska ut. Han ska ju "bara" stå bredvid och stötta. Vid mitt huvud. Sista tanken innan jag slocknade för dagen var att R antagligen skulle få mardrömmar. 
 
Mycket riktigt, idag när han kom hem efter jobbet berättade han att han drömt om att en läkare injicerat ett foster in i hans mage, och det var han som skulle bli tvungen att föda. HAHAHA! Tydligen var det jättehemskt och han sa att han vägrade gå igenom en förlossning. Jag tror det är sant det de säger. Hade män varit tvungna att bära och förlösa barn skulle kejsarsnitt vara rutin. 
 
Efter mycket skratt kom vi in på hur förlossningen ska se ut. R tycker det är obehagligt att vara med i förlossningssalen. Men jag hade alltid tänkt att det är självklart att R ska vara med när vårt barn föds. Blev lite av en chock för mig. Han föreslog att hans mamma kunde vara med för hon hade mer erfarenhet. Haha. Nja. Jag vill inte ens ha min mamma i rummet jag ska förlösa. Jag sa i alla fall till R att det är hans val (jag kan väl inte tvinga stackarn att vara med om han känner så starkt inför det) men att jag verkligen tror att han kommer ångra sig om han inte är med; Sedan kommer jag tycka att han är världens största tönt som inte kan sätta sina känslor åt sidan och stötta sin fru genom detta. Tror att han behöver vänja sig vid tanken och se sig själv som en stöttande person. Se på sig själv genom mina ögon. 
 
Jag minns en gång när jag var hos tandläkaren. Jag har verkligen ingen tandläkarskräck, tvärtom. Men just denna gång var läkaren otroligt obehaglig och onödig hård med sina instrument mot mina stackars tänder. R satt i väntrummet men jag bad läkaren ta in honom. Han kom in och höll min hand och det lugnade mig direkt. Och jag behöver verkligen honom därinne. Men vill inte han gör jag det alldeles ensam. Vill inte ha någon annan där. 

Kommentarer
Amanda säger:

Jag tror att han kommer ångra sig och vilja vara med när er son föds sen alla fall. Om han förstår hur mycket du kommer behöva honom där så kommer han klara att sätta sina egna rädslor åt sidan och bara koncentrera sig på att stötta dig. Sen kan man ju som sagt inte tvinga någon men om han missar förlossningen så tror jag också att han kommer ändra sig förr eller senare ändå. Hoppas det löser sig! Kram

Svar: Jag tror att du tänker helt rätt! :) Kram!
Snutten

2014-04-22 | 21:54:24
Bloggadress: http://mandyinmakeup.blogg.se
Jennie säger:

Klart det inte går att tvinga honom men ni har ju ändå valt att skaffa barn tillsammans och då tycker jag att han får ställ aupp och stötta dig där inne när lilla bebisen ska ut för det kommer du ju behöva. Man kommer ha ont, säkert bli rädd och känna sig ganska liten emellanåt. Ni har inte funderat på att ha en doula med? Tänkte om det skulle vara så att han nu verkligen inte skulle klara av det. Ska ni gå på föräldrar utbildning? Där fick iaf vi väldigt bra info om partnerns roll. Många gånger sitter de i en jobbigare sits än oss även om det är vi som måste föda. De stackarna ska stå och se på när vi plågas och går igenom en smärta som inte går att föreställa sig. Det kan inte vara lätt!
Hoppas ni kan prata om det och att han tar sitt förnuft till fånga =)! Johan har inget val, hehe han har hjälpt till att göra detta barn och han ska minnsan vara med när det kommer till världen med, den stunden vill jag att vi delar!

Svar: Vi ska definitivt på föräldrautbildning. Och jag förbereder honom lite allteftersom. Tror att han behöver tid vid att vänja sig vid tanken. Men du har helt rätt och BRA argument som jag definitivt kommer använda mig av! Kram!
Snutten

2014-04-23 | 12:13:48
Bloggadress: http://lillapyret.se
Jennie säger:

Ja det är ju förhoppningsvis många veckor kvar innan ni står där och ska in så han hinner säkert ändra sig =)! Brukar han vara med på MVC och så? Det har varit väldigt gott för mig att Johan alltid varit med för då har vi gått igenom varje del tillsammans och alla frågor mm som dykt upp har vi kunnat ställa ihop. Sen är det ju självklart så att jag är mer angelägen om att läsa om allt som rör graviditeten då den ligger mig så nära och det är min kropp det handlar om =)!.Jag tror att bara du förklarar för honom om hur viktigt du tycker det är att han är med och hur du känner inför det som ska komma så kommer han ställa upp. Tror dock man även ska tänka på att det ÄR jobbigt för partnern under en förlossning och att man även stöttar honom i det som ska komma =)! Fin och rund mage du har fått..nu växer du så det knakar kan jag tänka mig =)!

Svar: Jo, det gör det verkligen! :D R har alltid varit superengagerad i alla delar av graviditeten. Han vill veta exakt vad som händer i kroppen, han är den som ställer mest frågor på alla besöken. Han är med på alla besök. Det är nog därför jag blev lite chockad när han sa att han var rädd. Jag vet inte riktigt hur jag ska minska hans rädsla. Bara prata om det, eller kolla på fler förlossningar...? Ta upp det med barnmorskan? Jag tror att vi behöver få ta en djupare diskussion med varandra snart.
Snutten

2014-04-23 | 15:37:12
Bloggadress: http://lillapyret.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback