Idag går jag in i vecka 28. Hamnar i svår chock varje gång jag inser hur långt jag kommit. Tiden fram till ultraljudet i v13 gick verkligen segt. Jag minns att jag skrev upp datum på varje ny vecka fram till vecka 14. Jag skrev långa texter om hur jag hade en "dålig" känsla, om att jag inte kunde njuta av graviditeten. Det var allt jag kunde tänka på, och jag hade stenkoll på hur långt in i graviditeten jag befann mig. Jag tog verkligen en dag i taget, och var så tacksam för varje dag som jag inte blödde. Jag längtade så otroligt till januari. Sedan dess tycker jag verkligen att tiden flygit förbi. Just för stunden känner jag inte att jag har varit gravid i 6 månader... Det är som att det precis börjat. Så konstigt egentligen. 

 

Bebisen är så sjukt verklig nu. Jag vet inte på vilket annat sätt jag kan förklara det. Det här är min son... Helt sjukt. Igår var vi på kontroll hos min nya gynekolog. Jag ÄLSKAR henne! Hon var fullkomligt underbar! Kan inte riktigt sätta fingret på VAD det var, men hon var så mycket mer personlig. Ville veta hur vi träffades t ex. Berättade att hon själv flyttade till Belgien pga sin man. Hon var lugnande och TREVLIG. Hon tog ordentlig tid på sig och förklarade allting i detalj. Det finns säkert folk som gillar den där mer proffesionella, hårda stilen, men jag är verkligen nöjd med henne. 

 

Bebisen verkade må riktigt bra. Tydligen har han sitt huvud under mina högra revben vilket är förklaringen till det onda. Jag skulle göra en övning som skulle påverkar honom till att ändra position, men har inte hunnit. I veckan väntar även blodprov och glukos-testet. Hoppas verkligen att allt går bra. 

 

Vi fick rvå lite halvdåliga bilder med oss. Tycker mig se ungen har Rs näsa. Blir så himla glad för det. Rs näsa är den finaste näsan. <3