Minns ni denna bild? Jag skrev DETTA inlägg dagen vi fick veta att allt verkligen var bra med bebis. Det var ett av de underbaraste dagarna... Jag var i v13+1 och hade varit så otroligt orolig för om bebisen verkligen levde eller inte. Jag hade inte riktigt kunnat njuta av graviditeten fullt ut. Men denna dag... då drog jag för första gången på mig en klänning jag visste skulle framhäva min bula. Jag var så otroligt stolt, och jag tyckte att det syntes så otroligt väl att jag faktiskt var GRAVID. Inte tjock. Vi var på en italiensk restaurang och jag verkligen visade upp magen med stor stolthet. 

 

Idag bestämde jag mig för att sätta på mig samma klänning... Och skillnaden i storlek är ju mer än märkbar. Det sitter så tajt så tajt. Och det finns inga tvivel om att denna brutta är på smällen. På bilden tycker jag att jag ser jättefin ut. En stor skillnad mot hur jag egentligen känner mig. Jag känner mig grotesk. Även om jag älskar magen tycker jag att den ser helt galen ut! Och brösten är så sjukt fula. Men detta kan också bero på att jag varit naken under större delen av dagen, och inte riktigt lyckats undvika speglar så bra. Nä, hädanefter ska kläderna få vara på, trots obekvämhet. 

 

Innan min dusch tittade jag mig själv i spegeln och såg att jag faktiskt fått bristningar! Blev mer besviken än vad jag trodde att jag skulle bli. Men, men... det finns inte mycket man kan göra åt det. Minns att jag brukade leka med mammas bristningar (måååånga) och följa dem från början till slut. Antar att det är något mina barn ska få äran att göra också.