Ont
Ljusrosa flytningar och ännu ondare. Så brukar det oftast vara precis innan mens. Och typ 15 min senare har det börjat på riktigt. Väntar bara på att det ska börja nuuuuu, men ingenting händer!
Idag städar jag, har bytt lakan och dammsugar osv. Inte så lätt när man har så oooont!
31 Augusti
Idag har jag en ordentlig mensvärk - den är väl på gång nu. Har inte haft något ont alls på två dagar och nu är värken tillbaka. Hmm.. Två dagar till mensen - men tror att den kan komma tidigare, då jag hade ägglossning tidigare. Bara att vänta och se.
Helt inställd på att mensen ska komma dock. HELT inställd...
Symtom
Idag är det tre dagar kvar till beräknad mens. Brösten gör normalont, ungefär precis som innan mens. Jag har ingen värk i magen, kände bara av den EN gång igår. Men tidigare hade jag ont väldigt länge, väldigt många gånger. Hmm... Jobbigt att sova. Men jag tror det är stressrelaterat. Vaknade upp med röda ögon. Fortfarande gasig och lös i magen.
Gäsp.
Så extremt trött. Somnade efter klockan 3 (kunde inte somna igår) och vaknade vid 7 idag. Har råpluggat. Nu har jag tagit en paus och ska fortsätta igen. Jag är så trött. Men kaffekoppen har snart kickat in. Det är bara att sätta igång. Gäsp.
R ligger bredvid och s-n-a-r-k-a-r-! *avundsjuk*
Reflektioner
Funderade på att köpa ett test och sluta undra - men jag borde vänta till när mensen ska komma i alla fall. Finns en anledning till varför jag vill ha reda på det tidigare. Jag vill inte följa med på en resa heeela min svärfamilj ska på. R tycker det är viktigt att jag följer med men jag är så utmattad av allt pluggande. Jag vill ju vila efter jag skrivit min sista examen. Kanske har han mer förståelse om jag är gravid... Jag vill verkligen inte må illa under denna resa och vi åker ju inte bort för avkoppling direkt.
Jag vet inte ens om vi ska tala om för familjen på en gång, jag vill gärna vänta. Men lever man under samma tak blir det ju lite jobbigare att ha sådant dolt. Dit vi ska åka har vi också flera bekanta vi ska träffa. Jag vill ju inte att alla ska veta än och att det blir uppenbart.
Jag vet också att om jag berättar för familjen kommer de definitivt berätta för folk därborta. Gah, jag vet inte vad jag ska göra. I sådana fall berättar jag endast för R innan de åker och sedan när de kommer tillbaka får de veta. Kan ju säga till de att hålla sig borta från telefonen ett tag också.
Är det kanske bara lättare att hålla tyst till vecka 12?
Den 7/9 är det tänkt att de ska åka. 2/9 ska mensen komma.
Okej, jag vet att detta blev ett jättekonstigt inlägg att läsa. Jag har det lätt att få ner saker i skrift, men åh, detta var jobbigt att skriva. Mina tankar är så utspridda.
Nu måste jag kila.
Dissektion + frukost
Idag äter jag frukost medan jag kollar på dissektionsvideo av en råtta. Jag mår inte illa = jag är inte gravid. 
→
Idag tog jag min första folsyretablett.
Inställning
Jag vet inte vilken inställning jag ska ha till "symtomen"!
Hoppfull eller tvekande?
Optimistisk eller pessimistisk?
Men det är ju inte så att jag kan välja precis.
28 Augusti
Det här ar så sjukt. Jag har haft konstant mensvärk (inte jättejätteont) HELA natten. Jag vaknade typ 8 gånger, kanske av att det gjorde ont till och med, och varje gång kände jag värken. Jag är verkligen en heavy sleeper. Brukar sova mig igenom det mesta, och i natt vaknade jag så väldigt många gånger.
Skulle vid ett tillfälle vända mig åt sidan och sova, men det gick inte på grund av mitt högra bröst. Har så sjukt ont på sidorna. Det här är något jag verkligen inte varit med om någonsin - det är därför jag tycker att det är så sjukt. Sedan tänkte jag att man kan ju inbilla sig att
- brösten blir större
- man är tröttare
- man är kissnödigare
Men just det här med värk - är det något man kan önska sig till bara för att man så gärna vill vara gravid? Det finns ingen gräns för fantasier i vår hjärna, det vet jag. Men jag hoppas verkligen att jag inte nått den delen av halv galenskap.
Mensen ska komma om 5 dagar.
27 Augusti
Jag är så trött. Jag har pluggat hela dagen vilket faktiskt känns ganska bra. Jag har inte lika mycket tid till att analysera saker som kan tänkas vara annorlunda i kroppen. Eftersom jag tidigare har varit ganska uppmärksam på kroppens signaler märker jag av när något är annorlunda. Detta har jag känt av hittills:
Nr 1: (Inte mycket till analyserande, ganska uppenbart när det väl händer.) Jag pruttar! Och fisarna luktar jätteilla! Jag är inte en pruttig person överhuvudtaget (haha, R skrattade när jag sa så, han håller tydligen inte med) och när jag väl pruttar luktar det inte så mycket. Men dessa är.. oh my. Jag vet inte. Något väldigt annorlunda i alla fall.
Jag vet inte om det är ett gravtecken - förmodligen inte. Det är kanske bara fel på min mage med all pluggstress och renoveringssnack.
Nr 2: Brösten gör VÄLDIGT ont. Men det brukar de göra innan mens. Igår var det som värst dock.
Nr 3: Förstoppning/Lös i magen. Växlar.
Nr 4: Mensvärk
Nu efter att ha vågat skriva ner detta hoppas jag verkligen att jag är gravid. Annars är jag bara i ett allmänt äckligt läge med äggmökar och diarré. Det får bli inläggets sista ord, och med det säger jag godnatt och sov gott, mina vänner!
Fortfarande ont
Det känns som att mensen ska komma snart. Jag har ont idag också. Samtidigt har jag denna känsla av att det kanske gick ändå? Och jag vill verkligen inte att det ska kännas så. Jag kommer bli jättebesviken (jag vet det!) om det visar sig att mensen kommer. Så jag är väl halvt besviken redan eftersom jag är säker på att jag inte är gravid. För vi tajmade inte ägglossningen och vi körde avbrutet (vilket är lite av en dum idé om man planerar barn (men det vet ni redan)). Så, detta är läget...
Jag känner mig dum.
Knarkar gravidbloggar och gravidforum för stunden. Det finns så mycket bra information och man kan träffa likasinnade personer i samma situation. Alla diskuterar hejvilt, en finfin stämning, känslorna är likadana - och sedan hittar denna fråga fram: "Jag är 32, hur gammal är du?"
Jag känner mig motvillig till att svara. Jag är rädd för att folk ska döma mig och tycka att jag är alldeles för ung för att skaffa barn. För att ens tänka barn. Jag förstår dem. Men jag, bättre än någon annan, vet hur JAG känner och vad som passar mig.
Vad jag har förstått ska tjejer i 20-årsåldern festa, gå ut på krogen, hänga med vännerna, resa, leva livet etc. Det kanske oftast är så också. Att just den tidpunkten inte är rätt för barn. Man väntar till man är 30+, då man gjort och sett det mesta och sedan börjar skaffa barn och familj. Den som vill göra så gör naturligtvis så.
Sedan finns det 20-åriga tjejer som inte dricker alkohol överhuvudtaget, inte festar eller går ut på krogen. Man hänger med vännerna när man har tid och man reser när det passar. Kanske är de få men de finns! Jag finns!
Jag känner att jag vill vara en ung mamma. En mamma som vid fyrtioårsåldern kan njuta av livet med sina vuxna barn. Kunna vara färdig med de där familjiga sakerna och bara ta det lugnt.
Vad jag vill säga är att man får göra det man tycker passar en. Det som känns bra. Grejen är att 30+ är tydligen den "perfekta åldern", medan yngre än så inte alls är redo. Så jag känner att jag antagit denna försvarsposition.
Vi har ett hus, vi har fast inkomst och ett stabilt förhållande sedan fem år tillbaka. Ska man låta bli bara för att man är ung? Speciellt när själen längtar till ett barn.
Mensvärk
I morse vaknade jag av mensvärk. Konstigt tänkte jag, men det gick över. Nu har jag ont igen! Mensen ska komma om en vecka, men om jag hade ägglossning tidigare så har ju mensen också flyttat på sig. AJ (som fan) i alla fall! Jag brukar inte ha värk så tidigt innan mensen, max tre dagar.
Ultraljud
För ett par dagar sedan pratade vi om att ta reda på barnets kön (haha, låter som att jag redan är gravid), och R tänkte i några sekunder och bara: Nää, det blir roligare om vi får reda på det vid förlossning, det känns "mer naturligt".
Och jag tänkte: åh nej! Detta kommer att bli ett problem. Jag är så nyfiken av mig, kommer inte kunna låta bli ju! Föreslog att JAG kunde veta och inte tala om för honom så han fick sin "naturliga" känsla. Där höll han inte med mig.
Jag hoppas att han blir lika nyfiken som jag när det är dags.
Längtar
Jag älskar att diskutera barn med R. Han blir busig i blicken, alldeles kramig och glad. Som att det är nära. Jag längtar till dagen jag får visa honom pluset! Vi har diskuterat det mesta vad gäller barn - men än så länge har det varit något verklighetsfrämmande. Det är liksom ett steg i taget. Ena dagen pratar vi om tvillingar och den andra om ultraljud. Det känns så härligt att tänka att en dag är det äntligen något verkligt!
I Didn't Know I Was Pregnant.
Idag roar jag mig med att rita hjärnor och kolla på denna serie:
Nu blir det en kopp kaffe för att lindra denna huvudvärk och en hel del studerande!
Härligt rispigt
Jag är så huuuungrig. Jag och R skulle ut och äta men han hade ett middagsmöte med en arkitekt, antar att det drog ut på tiden. Gah - starving here. Messar honom snart.
Igår när innan vi skulle lägga oss:
R: Det kliar på foten, åååhhhh!
*börjar sedan gnugga foten mot mitt ben*
Jag: Men vad GÖR duuu?
R: Ja, men det är ju så härligt rispigt!
Man ba: happ, tack för den! Haha. Fick mig ett gott skratt och en tröstande puss! Men nu är de epilerade och leeeena.
Känslosam
Djupstuderande om anencephaly just nu. DET gör mig deprimerad. Och jag har ändå pluggat hemska, hemska ärftliga sjukdomar. Det är bara så mycket bilder och jag är så känslig just nu. Extreeeemt emotionell. R skickade för en stund sedan ett gulligt sms. Jag började böla.
Miranda i SATC gick bakom Charlotte när hon var ledsen ifall att hon skulle behöva stöd. Jag blev så tååårögd. Men jag har alltid varit rätt känslosam. Jag gråter fortfarande när Musafa dör i Lejonkungen...
Sverige ♥
Jag hatade att jag inte kunde vara 100 % självständig här, även fast jag försöktre. I början var det ju jobbigast, jag hatade att förlita mig själv på en annan person, på R. Men han är ju min boo! Min älsk! Han hade ingenting emot det. Det var en stor omställning ändå - att från totalt självständig finna sig i en beroende situation. Men för att kunna ta hand om SIG SJÄLV (och sedan ett barn), tycker jag att man ska vara 100 % självständig. Så mycket av min väntan berodde just på detta.
¨
Min mamma brukar berätta att när hon kom till Sverige väntade hon i tre år innan hon fick mig. Pappa insisterade nämligen att mamma skulle lära sig språk och kultur innan man började skaffa familj.
¨
I detta land talas två språk. Jag studerar på det ena och bor i den andra delen - vilket såklart leder till vissa problem. Det är därför jag nu är så stolt över mig själv när jag inser att jag klarar av ALLA de saker jag gjorde i Sverige. Jag har kommit in i dessa samhällen och jag trivs. Mina grannar tycker om mig, och jag klarar av att ha en DIALOG på ett språk jag endast lärt mig genom att höra och vara uppmärksam.
Men ibland kan jag inte låta bli att längta till Sverige. Kanske inte för självständigheten - men den ro jag fann i den lilla förorten. R älskar också Sverige. Kanske återvänder jag en dag. 
24 Augusti
How do I do it? - känner jag lite just nu. Ska börja plugga nu. Det är ett roligt ämne så det ska nog gå bra. Egentligen är det mycket ritande till anatomin - det är alltid kul. Just nu läser jag om hur ett hjärta fungerar hos ett foster. ♥
Bloggen
Till vänster om er är en introduktion till denna blogg. De sisa meningarna: "Och bebislängtan blir värre och värre med tiden... Bli gravid eller inte? Det är frågan."
P.S. Anonympucko: Vi vet att vi vill ha barn! Det handlar om NÄR! Inte OM vi vill ha barn. Vi är säkra. Kommer aldrig ångra mig när det är gjort. Jag velar för det är det MAN GÖR NÄR MAN SKA TA ETT BESLUT!!!
¨
Jag har alltså fortfarande INTE bestämt mig för om jag ska bli gravid. Vi har längtat, vi har väntat och vi har planerat - men ingenting är säkert. Just för att jag vet inte om det är en bra timing. Jag har aldrig haft en tanke på om vi är mentalt förberedda, för det är så självklart.
¨
Jag gör allt för att förbereda för en eventuell graviditet. Dricker inte alkohol (överhuvudtaget) och jag röker inte. Jag kanske låter omogen, men det är för att jag är sådan som person. Jag tror aldrig att jag lär förändras. Ska jag aldrig ha barn då? Jag hoppar och skuttar och leker och busar. Det är R som är den mogna utav oss två. Jag kanske har skrivit precis lika lättsamt som jag är som person;
¨
Jag har en seriös sida - den kommer inte fram i bloggen. För bloggen skulle vara rolig, och spännande och lite som en tankebubbla.
¨
Jag skapade den även för att hitta likasinnade, kanske personer i samma situation. Inte för att det skulle vräka in kommentarer om hur oseriös, omogen eller patetiskt jag är. Låt bli att säga någonting alls - för tänk att det faktiskt sitter en person bakom bloggen.
P.S. Anonympucko: Vi vet att vi vill ha barn! Det handlar om NÄR! Inte OM vi vill ha barn. Vi är säkra. Kommer aldrig ångra mig när det är gjort. Jag velar för det är det MAN GÖR NÄR MAN SKA TA ETT BESLUT!!!
Provocerande inlägg?
Jag tycker VERKLIGEN inte att jag skriver provocerande inlägg - tycker faktiskt att de är rätt trevliga. Skriver för att själv komma ihåg denna resa mot graviditet och sedan till en familj. Men ändå tycks folk bli jätteupprörda. Tre personer - med olika ip-adresser och noll liv - har skrivit elaka kommentarer idag.
¨
Jag har sedan flera veckor bloggat, jag har sett att folk kikat in utan att lämna kommentarer. Tycker faktiskt det är mycket trevligare på det sättet än att vissa ska hoppa på mig för småsaker. Kan ni inte bara sluta läsa?
¨
Nu räcker det!
Tänk om..
Det här är helt sjukt. I morse vaknade jag och hade en konstig smak i munnen. Jag drack vatten, men det hjälpte inte. Nästan metallisk smak var det. Tänkte inte mycket vidare på det för att jag var stressad. Nu kände jag av det igen. Höll på att ramla av stolen när jag kom att tänka på att det kunde vara ett graviditetstecken.
¨
Efter lite googlande visade sig att det kan mycket väl vara ett symtom. Men nej - jag köper det inte. Måste väl ändå vara lite realistisk!
¨
(Men tänk om...)
Folsyra
Påväg hem köpte jag folsyra, inte från apoteket där jag först tänkte köpa, utan från en butik. Dessa piller låg bredvid graviditetstesterna - vid kassan. Lagom pinsamt att stå där och försöka hitta bland hundratals andra burkar. Senaste gången jag köpte ett gravtest var det från apoteket här i närheten, kostade mig ungefär 100 spänn för ETT test. Och de hade bara ett sorts test. I denna butik fanns flera olika - billigare varianter och dyrare digitala. Nästa gång köper jag därifrån.
120 tabletter - enligt instruktionerna ska man börja ta de en månad innan befruktning och fram till vecka 8.
1 tablett/dag
23 Augusti
Fått en elak kommentar idag. Vad bra! Då blir detta härmed en officiell blogg. Yaaaay.......
¨
*sakasm*
23 Augusti
Idag sitter jag på biblioteket och studerar anatomi. Senaste gången jag var här började jag att skriva DETTA inlägg. Dagen innan det där publicerades hade jag spekulerat och analyserat. Undrat och dagdrömt. Jag måste medge att det där fantiserandet var grunden till det jag känner nu.
¨
Den där femton dagar försenade mensen skapade en tom känsla. Som att ha förlorat något.
Ord jag hatar
Tant röd.
¨
"Nu ska vi se om det blir ett plus denna månad eller om TANT RÖD hälsar på."
¨
RYSER! Jag fullkomligt hatar det ordet. Mens heter det! MENSTRUATION. Jag fattar att det finns fleeeera namn för mens - jag bara hatar just detta ord. Jag fattar att folk kanske inte vill slänga mens rakt i ansiktet på en (inte bokstavligt talat) och förfinar ordet. Men jag tycker att mens är ganska neutralt.
¨
Det är samma sak när folk säger "mysa" istället för "ha sex", det låter finare. Jag brukar använda det, mest för att annat folk inte ska ta illa upp. Kanske är det samma sak om tant röd.
22 Augusti
Kan inte låta bli att fundera hur det blir denna månad. Om mensen kommer eller inte. Antagligen kommer den, men det känns så oerhört spännande ändå. Tror inte att jag lär bli besviken vilketsom. (Eller jo, lite.)
¨
Sov typ i fyra timmar i eftermiddags, och sitter fortfarande och gäspar. Funderade i en halv sekund över om detta kunde vara ett symtom innan jag gav mig själv en mental bitchslap. INTE TÄNKA SAA! Lite svårt att låta bli när man väl kommer igång, dock.
Så jävla sur - mobilblogg
Jag har missat min buss och kommer inte att kunna skriva provet jag var tvuuuungen att få godkänt på. Fuck. Gahhhh, nu åker jag en timmesfärden hem.
En Tanke
Insåg nyss att jag faktiskt kan vara gravid, trots att vi körde avbrytet. Men vi har faktiskt undvikt att ha sex på ägglossning hittills så man vet ju aldrig. Första gången jag tänkt så egentligen, och det också alldeles nyss. Detta för att jag kände en liten stickning i nedre delen av magen. Hmm.. Nä, det är nog inget.
21 Augusti
Tror verkligen inte att R har någon som helst aning om vad det innebär att vänta barn. Han är jätteduktig på ta hand om barn. Leka med de, lära de nya saker. Ja, barn älskar honom verkligen. Medan jag är som fisken ur vatten med de flesta barn. Det känns så i alla fall. Kanske är det för att R är så snabb på att få kontakt med barn, få de att skratta och sitta i knät. Det är likadant med hans syster - det blir lek och bus på en gång. Och jag sitter och ler lite tafatt kring barn. De flesta småbarn stirrar på mig typ JÄTTELÄNGE och jag drar på smilbanden - försöker göra lite konstiga grimaser så att de skrattar. Det funkar sällan.
¨
Lite äldre barn däremot - runt 5-10 år gamla - är jag jätteduktig med! Jag tror att jag är lite för reserverad kanske. Tycker det är lättare att prata med äldre, följa en planering på vad för roliga saker man ska göra.
¨
¨
ÄH! Det var inte det jag skulle prata om alls! Börjar med den första meningen i det här inlägget igen: R har nog inte någon som helst aning om vad det innebär att vänta barn. Igår kikade jag på hennamålningar att göra och såg en jättefin gravidmage med henna. (För er som inte vet kommer henna från en växt, och lägger man kladdet på huden färgar det av sig till en röd/orange färg som håller i två, tre veckor.)
Hennatatuering eller mehndi på brudens hand på indiskt bröllop.
¨
¨
Hennatatueringar på gravidmagar.
¨
När jag såg dessa ropade jag till R: "Kom och kika!" Hans exakta reaktion var: "VAD ÄR DET DÄR?!?" med en halvt äcklad, halvt rädd min.
Jag: "ehm, det är en gravid kvinna med hennatatuering."
Han: "Men sååå STOR?!"
Jag: "Du vet att de blir mycket större än såhär också?"
¨
Sedan googlade jag gravidmagar och visade honom. Han var helt förskräckt, men det blev jag också av hans min. Det är klart att han måste veta vad en gravid kvinna går igenom, hur stor hon blir och vad han INTE ska säga just då.
¨
Tänk vad hemskt om han ba: "är det inte dags att föda snart med tanke på hur STOOOR magen blivit?" Och jag står där liksom -.- , gravid i vecka 28. Han måste ju fatta att ALLT kommer växa och bli större. Jag kommer ju inte vara den där smala snärtan särskilt länge efter att ha blivit gravid.
¨
Så många sidors googlade senare inser jag att; HÄRÄGUHUUD! Han vet ju inte ens hur jag kommer se ut EFTER graviditeten!!! Han vet ingenting om bristningar och muskellossningar (eller vad det än nu heter). Det vet jag inte själv sådär jättebra. Kanske för att man själv ska gå igenom det, man vill ju inte läsa på för mycket. Men han har verkligen NOLL KOLL! Så jag avslutade vår lilla googling med post-partum gravidmagar + bilder på bristningar och sådant.
¨
Han hade ett par frågor angående detta och jag svarade så gott jag kunde. Tror att jag hann lugna ner mig lite. Vi har ju tid att förbereda. Vi har tid att söka ytterligare information kring alla hemskheter som tillhör graviditet. Men jag bara känner att han måste ha lite mer koll på allt det här. Det går inte att jag ligger i baddrumsgolvet och spyr och han kommer in och klagar på stanken. Alltså då avlider jag.
¨
Jag minns för två år sedan när han ville ha barn och jag absolut inte ville. Då använde jag argumentet (lite halvt osäker) att jag inte kunde bli gravid för att jag vi precis gift oss och eh.. jag ville ha sex. Och han blev vit i ansiktet och ba: KAN MAN INTE HA SEX?! Utan sex!? I nio månader?!?! Jag byggde vidare på detta och sa att "Nä, det går inte, annars skadar man barnet."
¨
Vet fortfarande inte om han faktiskt gick på det (idiot, i sådana fall), men jag slapp en graviditet.
¨
Japp, han har noll koll, vilket gör mig helt sjukt orolig. Jag hoppas att han blir mer insatt i detta snart.
19 Augusti
Trettio -jävla- sex grader. Jag dör, det är så vaaaarmt! Vill tillbaka till svenska somrar! Sitter här i underkläder och försöker plugga. Typiskt nog är det embryologi jag studerar för tillfället. Helt galet coolt hur ett foster blir till. Och hur SMA skillnader det är mellan ett människofoster och en kyckling i de första stadierna.
¨
Nä, nu måste jag plugga klart.
¨
Oskyddat igår, men det spelar nog ingen roll. Jag tror att jag redan missat ägglossning. Fast jag hade räknat med ägglossning IDAG egentligen. Skulle varit perfekt tajming annars. Oh well. Det blir som det blir. Blev lite halvt chockad när R inte drog ut. Oj! Blir det för mycket detaljer nu? Jag vill ju komma ihåg när eventuell baby blir till. Hehe, sorry om det blev för mycket!
18 Augusti
Jag har inte kommit fram till något val. Jag har inte heller diskuterat med R. Han har redan så mycket annat att göra, så jag vill inte sätta extra press på honom. Vi har bara haft det där samtalet där jag gråtandes förklarade att vi måste bli klara med huset först. Och att svärföräldrarna måste FLYTTA UT!
¨
Jag har redan haft ägglossning denna månad (tror jag), och vi myste. Tidigare har jag försökt att behärska mig vid ägglossning då jag VERKLIGEN INTE ville bli gravid. Så vi har helt enkelt väntat till efter ägglossningen. Denna gång gjorde vi inte det. Men vi körde avbrutet. Båda gångerna.
¨
Det kändes bra. Alltså att bara go with the flow. Och att om jag nu blir gravid trots denna "oförsiktighet" så kanske det är menat. Vi gör liksom som vi känner för. Sluta räkna dagar och sluta överanalysera. Både kring husrenoveringen och menscykeln.
¨
Jag tror att det blir bäst... Och så blir det som jag initiellt tänkt - att det kommer som en överraskning. Som en present till både MIG och R, istället för att det blir en överraskning till bara R.
¨
¨
Tänkte ändå börja med folsyran. Fan, det glömde jag hämta ut på väg hem från universitetet. Typiskt.
Ord jag hatar
Bebisverkstad är det jobbigaste ordet jag vet just nu. Första gången jag hörde det tyckte jag att det var lite smått gulligt. Nu tycker jag att det är det fulaste ordet nååågonsin. Jag hatar det. Och ALLA verkar använda det. "Nu ska vi sätta igång med bebisverkstan!"
¨
Bebisverstad 2012!!
¨
Det är bara så jobbigt överanvänt!!! GAH!
chromatides peuvent survenir aussi bien au niveau des ovules que des
spermatozoïdes.
95
Embryologie
. Le document ci-dessous :
1. représente un oeuf alécithe au stade blastula.
2. représente un oeuf de grenouille au stade gastr
Ägglossning
Har så jävla ont i magen på vänster sida. Övertygad om att det är ägglossning. Brukar ofta känna av det, men det är ju de senaste tre månaderna jag lägger märke till det lite extra.
Tapeter
Tapeterna i vårt rum.
Jag blir galen på dessa och vill måla om nu på en gång. Jag rev ner en hel vägg tapeter i vintras. Det var svårt. Dessutom var det mycket fulare under tapeterna än med. Längtar tills vi kan börja.
Blödning
Ehm... Jag har haft en liten blödning idag. Med en liten, liten, liten, röd blodklump. Eller klimp, kanske passar bättre. Den var inte så blodig utan brunaktig. Har googlat om vad det kan bero på. Jag vet att detta kan ske innan/under ägglossningen. Men enligt mitt schema ska jag ha ägglossning om sex dagar... Wtf? Jag är totalförvirrad. Jag har bara en gång tidigare upplevt detta, och det var typ ett år sedan.
¨
Google säger (jag älskar google, det är min bästa vän) att det är normalt vid ägglossning, och att det är ett tecken på att ett starkt ägg har släppt. Tydligen är det många som blivit gravida precis efter en sådan blödning.
¨
Okej, säger jag... Men min planering då? Jag är i cykeldag 13, jag ska inte ha ägglossning än. Då svarar google att ägglossning ibland inte sker när vi tror att den ska ske. Och att den ibland flyttar på sig.
¨
Tack, kära kropp. Tack för att du är så okomplicerad och samarbetsvillig. Precis som allt annat i mitt liv.
¨
Det sista var sarkasm.
14 Augusti
Vi är inbjudna på middag ikväll hos några vänner, så jag var och köpte lite presenter. Allt jag såg överallt var gravida kvinnor och barnvagnar. Det är ganska trevligt. Jag blir glad i hjärtat när jag ser dem. Kan tänka mig att det förändras om man inte får uppleva det själv snart.
14 Augusti
Det är så jävla varmt här. Tror att det ligger på 31 grader idag.
Tänkt på det här med folsyra. Någon som tar det?
Tror det blir en runda till apoteket snart. Hoppas de har det. Det är så jobbigt att inte veta de här små grejerna när man bor i ett land där allt är annorlunda från Sverige.
Livmoderslemhinna
Det här med att kolla slem och sånt - det känns ju inte helt ok. Jag försökte. Och heh... Jag fattar ingenting och vill nog inte heller det. Efter mens ska det tydligen vara "korta" slemtrådar. Och om man tar mellan pekfingret och tummen och delar ska det dela sig lika mycket. Och under ägglossning är det tydligen likadant som äggvita. Men hur är det mellan dessa dagar?
¨
Kan vi inte låta slemmet få vara? Det är inte det att jag är lättäcklad - tvärtom faktiskt. Det är lite intressant t o m men det är något som inte känns helt hundra med denna metod för att kolla ägglossning.
¨
Ni vet hur man ibland kan bli beroende av att ta ägglossningstest, och räkna dagar och kolla symtom som en galning? Tänk att ha detta beroende istället. Att sitta och trixa med livmoderslemhinnan i tid och otid.
13 Augusti
R och jag var och firade igår. Det blev några timmar på stan. Sedan tog vi en lång promenad tillbaka hem och vi var helt slut efter detta. Jag funderade på att fråga R hur vi ska göra nu... Men han behöver nog tid, och jag behöver att inte fundera så mycket.
Fem år ♥
12 Augusti 2007 blev jag och R ett par. Officiellt ett par. Innan dess hade vi bara varit lite halvbra vänner. I maj 2007, tre månader tidigare, erkände jag för första gången för mig själv att jag hade förälskat mig i en åtta år äldre kille. Och jag trodde inte att R kände samma sak för mig, en då femtonårig flicka. Jag vet, det låter konstigt. Men det har aldrig varit konstigt för oss. Här är jag fem år senare. All den där oron.. ni vet det där: "ååh, tycker han om mig? På samma sätt som jag tycker om honom? Nej, ååh. Helvete, nu går jag och lägger mig och dör!" Haha, just den oron känns så otroligt löjlig nu. Det är klart att det skulle vara VI!
¨
För fem år sedan smög vi oss ut på en promenad mitt i natten och jag var så otrooooligt nervös. Hahah, jag blir fortfarande fnittrig nu när jag tänker på den där promenaden. Är glad att allt löste sig... Och lite att jag fortfarande älskar honom. ♥
12 Augusti
Måste säga att R fick ett smygleende när jag panikslaget berättade att jag var redo att försöka. Först ville han inte tro mig. Frågade mig om och om igen om jag menade allvar. Jag hade ju tårar i ögonen vid den tidpunkten och JAG såg att HAN insåg att det var väldigt opassande att börja le mitt i min panikbubbla. Så han försökte bara gömma sin glädje. Men jag vet och jag ser hur glad han är att jag äntligen sagt ja. Min gulle... som han har väntat!
12 Augusti
Det är inte kalla fötter. Det är inte oro. Det är bara logiskt tänkande... Det är samma anledningar till varför jag velat vänta tidigare. Och igår brast det för mig när jag fick höra att det skulle dröja tre, fyra år innan huset var färdigrenoverat. Tårarna brände bakom ögonlocken.
¨
När R och jag fick en ensam minut blev jag ännu mer ledsen. Jag ville inte vänta så länge på att få starta en familj. R förstod inte meningen med vår ledsamma kram och frågade hur det stod till. Jag förklarade att en viss person nämnt hur lång tid det kommer att ta. Jag förklarade för första gången för honom hur jag var redo att skaffa barn, men att jag är rädd att renoveringen inte kommer att vara färdig inom nio månader. För tänk om vi faktiskt blir gravida på det första försöket. Jag vill också att vi ska kunna njuta av en graviditet. Det är trots allt ett alldeles nytt och spännande kapitel i vårat liv tillsammans. Att få spendera den tiden i stress och oro för att babyrummet kanske inte hinner bli klart... Det skulle jag nog inte orka med.
¨
Jag tror att ett vuxet beslut vore att vänta. R förklarade dock att det inte alls skulle ta så lång tid och att jag inte skulle ta till mig sådana idiotiska kommentarer. För att den personen faktiskt inte förstår vad han pratar om och vad vi tänkt att bygga om. Vi har inte planerat en lång utdragen renovering. Han sa att det visst skulle ta tid med målande, tapetserande och nytt kök. Men inte alls såå lång tid.
¨
Jag förstår inte hur vi ska göra. R sa att han skulle fundera och komma på en tidsplan. Jag tror att jag avvaktar. Fy fan, jag trodde att vi hade bestämt oss. Allt är upp och ner igen.
¨
Ska diskutera med R vad han tycker vi borde göra denna månad. Om han anser att det kanske är bättre att vänta så blir det så. Det är åtta dagar kvar till beslut. Ska försöka tänka över detta ordentligt.
Att tveka
Second thoughts? Anyone?
Nä, det var bara jag alltså... Igen. Great.
11 Augusti
Jag drömde att jag var gravid. Det var en ganska lång dröm, men jag minns bara slutet. Jag var i Sverige, i mitt förra hus. Och min bästa kompis Petra var där. Helt plötsligt hade jag redan förlöst barnet. Jag minns att det gjorde jättejätteont. Men efter ett tag kändes ingenting. Och det första jag frågar Petra (som tydligen hjälpt mig förlösa) är om barnet är söt? Och sedan om det är friskt. Petra som är extremt ärlig om allt, säger att det inte är sött, men att det antagligen blir det om några dagar. Jag går nu in i varddagsrummet. Där sitter någon på soffan och håller i min son. Ja, nu vet jag att det är en pojke. Och han ÄR söt. Jag tänker att Petra inte vet vad hon pratar om. Han har spikigt hår som står ut lite överallt. Han gråter inte alls, utan tittar omkring och sedan ser han mig. Jag tänker att... "ska ett barn verkligen vara så tyst?".
'
Då märker jag att det är något konstigt på bebisen. Han är liten. Har ett litet huvud, och ett ganska smalt ansikte. Han ser inte frisk ut. Fortfarande söt, men inte frisk. Och jag blir rädd. Vad är det för sjukdom, frågar jag? Men ingen svarar något. Jag går igenom en massa spädbarnssjukdomar i huvudet... Jag ser att det inte är DS. Jag minns inte symtomen för några andra sjukdomar jag läst på om. Men jag vet att något inte står rätt till.
'
Jag vaknar sedan. Orolig och rädd.
10 Augusti
Ägglossning om tio dagar. R är helt inställd på att vi ska försöka denna månad. Det är helt jävla sjukt att så fort jag tagit detta beslut så är han inne på exakt samma spår. Skillnaden är att han inte vet när jag har ägglossning. Han nämnde också igår att han vet att det kanske kommer att dröja tills vi faktiskt blir gravida.
-
Jag tycker det är läskigt hur han känner till de tankar jag försökt dölja som mest. Han läser mina tankar... Jag för aldrig baby på tal - det är alltid han. Han känner inte till bloggen. Han vet inte heller att jag längtar till ett barn. Hur kan han veta??? Jag blir galen på min älskling.
8 Augusti
Jag har koll på mensen genom excel. Det har alltid varit lätt att undvika ägglossning. R har också sett min lilla lista, den brukar vara uppe ibland så han har sett den flera gånger. Vid en tidpunkt skrev han "yeaaaaa" efter den markerade "säkra" dagen, hihi.
,
Nu har han vid flera tillfällen nämnt att denna månad ska vi göra barn. Är det en automatisk reaktion att jag säger nej så fort han nämner barn? Jag säger ifrån direkt. Idag ändrade jag markeringen på min ägglossning ifall han skulle ta och tjuvkika. Jag vill att det ska vara en överraskning för honom. Jag vet att han längtar så, kanske mer än vad jag längtar. Jag vill att stunden jag berättar för honom ska vara perfekt! Och att han inte anar något.
,
Och en annan sak: jag velar fortfarande fram och tillbaka.. ibland. Korta stunder. Men jag kommer alltid tillbaka till det jag bestämt tre dagar tidigare. Vi ska ha barn!
7 Augusti
Allt känns så mycket lättare och bättre nu när jag har bestämt mig. Det känns långt till ägglossningen. Detta blir vårt första riktiga försök.
Jag hoppas att den inre ro jag funnit vid detta beslut håller i sig...
100 %
Men vem säger att det kommer ta på första försöket? Det kanske går tre månader innan jag bli gravid! Jag KAN inte stå emot den här känslan längre. Jag längtar till graviditeten, till illamåendet, till att göra R den lyckligaste på jorden. Till att berätta för alla. Men mest till en familj! Så. Nu är det bestämt. Nästa ägglossning - inget skydd.
_
Och jag lär hålla detta hemligt för R. Så att han inte blir besviken om det inte blir något.
5 Augusti
Jag velar fram och tillbaka. Det är helt sjukt. Ena stunden har jag bestämt mig - vi försöker. Men redan i nästa sekund intalar jag mig själv att det inte går. Det gåååår ju inte...
.
Jag har alltid varit 100 % säker i allt jag gjort i mitt liv.
- Ja, jag klarar att läsa NV på två år istallet för tre.
- Ja, jag klarar av att ha ett långdistansförhållande i tre år.
- Ja, jag klarar av att flytta till ett land och sedan läsa läkarlinjen på ett språk jag knappt behärskar.
- Ja, jag klarar av att lära mig två språk samtidigt.
.
.
Jag gjorde allt det där för att jag visste att jag kunde. Jag var 100 % säker. Jag gav mitt allt och ger fortfarande mitt allt. Men just nu är jag inte säker. Inte över det faktum att jag vill ha barn. Jag VET att jag vill ha barn. Frågan är NÄR?
.
R säger att de flyttar ut till oktober. Varför kan jag inte vänta två/tre månader till försöken? Samtidigt vill jag inte vara höggravid i juni/juli. Då passar det ännu bättre att vänta ett tag till. Gah, jag vet inte vad jag ska göra.
.
Jag OCH R längtar. Han kommer att bli världens finaste pappa. Aåh... Häromdagen sa han att nästa gång försöker vi. Jag är så stark utanpå, för jag kommer direkt på motargument. Krossar hans längtan och vilja samtidigt som jag övertalar mig själv. Jag svarar alltid med ett starkt NEJ.
.
Men jag vill inte. Jag vill säga ja.
2 Augusti
Sinnesjukt jobbigt.
-
Jag längtar nagot otroligt.