Ägglossning
Jag är 15 dagar in i menscykeln. För 6 år sedan hade jag en rätt lång cykel, minst 32 dagar. Nu, efter att ha tagit ut p-staven, kommer mensen 4 dagar tidigare. Jag klagar inte. Roligt att försöka nu igen, men tror att det snabbt kommer bli uttjatat... känner mig inte direkt fertil. Och jag vet att jag kommer bli ledsen om jag inte blir gravid någon gång snart. Har inte känt såhär tidigare, men nu börjar längtan verkligen komma.
Del 1 - att föda i Indien
De första dagarna var verkligen en anpassning. Jag fick sitta på förlossningens "akutmottagning" i början. Här träffade jag alla patienter som kom in. Vissa skickades tillbaka hem, andra fick sitta/ligga på de lediga britsarna för att ta värkarna. Det var ett enda stort rum. Gardinerna drogs för när någon patient kom in, ett försök att bibehålla någon sorts integritet. Men någon patientsekretess fanns knappt. Patienter och deras historik diskuterades hit och dit. Både mellan personalen men även patienterna diskuterade sina problem med varandra. Ibland kunde det vara så att någon frågade hur det var med "tjejen som kom in strax efter henne". Jag brukade svara lite vagt oftast, men hade samma fråga ställts till någon annan av personalen hade de svarat riktigt och sant för att inte nämna detaljrikt.
Det var i dessa lokaler jag först skapade ett band med de blivande mammorna. De var alla så tacksamma. De verkade inte så vana vi vänliga ord. Jag frågade om de låg bekvämt, om de behövde en extra kudde, om jag kunde göra något annat innan jag gick iväg. Både barnmorskor och patienter tittade konstigt på mig. Men just här skapades den där relationen som följde med ända in i förlossningsrummen, och sedan även till postpartum-avdelningen.
Ska berätta mer i nästa del. Vill varna för både spädbarnsdöd och postpartumblödning. Vill helst inte att någon gravid läser precis innan hon ska föda eller nåt, hehe. Basånivet.
Baby nr 2?
Förlåt. Eller jag vet inte riktigt vem jag ber om förlåtelse. Jag minns inte ens senaste gången jag skrev. Men jag mår dåligt över det i alla fall. Det kanske är en tröst för någon.
Här är en liten uppdatering i alla fall. Jag är tillbaka i Belgien. Jag ska försöka skriva ett inlägg om alla mina erfarenheter i Indien där på förlossningsavdelingen. Har nog själv inte kunnat bearbeta allting än. Men jag måste bara åka tillbaka. Kände mig hemma där. Det var underbart med inslag av hemskheter ibland.
Jag vet inte om jag skrivit om det här tidigare, men jag tog ut min p-stav i augusti någon gång. Hittills har det inte blivit något plus. Men vi försöker aktivt nu. Det var i förra månaden det för första gången det kändes lite tungt när mensen kom. Vill gärna bli gravid nu. Vi prickar in ägglossningen varje månad, och det har känts helt OK. Har haft fokus på andra grejer (bland annat denna pandemi som pågår just nu). Femåringen är hemma och det gäller att hålla honom aktiv och isysselsatt. Nu drar har i mig, så jag skriver mer ikväll!
Puss hej. Berätta gärna hur det är med dig!