Ibland har jag svårt att ta in att jag faktiskt är gravid. Att det gick den här gången. Att det är någonting inom mig som växer och blir större varje dag. Det är så otroligt härligt att tänka på. Ibland blir jag orolig. När jag har tid att stanna upp och tänka naturligtvis. Då börjar hjärnan snurra, tänka på utomkveds, på missfall, på en gulesäck men inget foster. Men som tur är får jag inte så mycket tid till att tänka... ungen håller mig upptagen. Maken likaså. Det är mycket spring och lek. Pussel och ritningar. Böcker och TV. Det är mest på kvällarna när Abir har somnat som jag får lite tid, om inte jag är helt utmattad, vilket jag oftast är.