En dag hos gynekologen

Hej, förlåt. Jag tappade skrivglädjen. Jag har haft det fullt upp. Allt går så snabbt. Svårt att hänga med. Svårt att hitta tid. Att skriva ner någonting. Att skriva någonting bra. Vill säga förlåt. Även om jag inte tror att det är någon som tittar in här. Men om det nu var någon som undrade var jag tagit vägen och om allting var okej med mig så vill jag bara säga: Jag är okej. Och förlåt. 
 
Abir är 3,5 år gammal. Nästan precis. Jag gillar honom fortfarande. Han är jättehärlig. Jag studerar fortfarande till barnmorska. Älskar det. Älskar, älskar, älskar det. Jag har praktik på en gynekologisk rådgivningsbyrå för tillfället. Minns när jag själv satt där. Minns hur jag precis hade börjat lära mig nederländska. Minns hur gynekologen frågade om jag känt bebisen "bewegen" (röra på sig). Och jag hade bara hört "wegen" (väga), och ställde mig på vågen. Minns hur jag kände mig dum. Minns hur jobbigt jag tyckte att det var att det var att jag knappt fick ställa mina frågor innan jag blev utskjutsad ur undersökningsrummet. 
 
Jag sitter där nu, på andra sidan bordet. Ler och nickar. Förstår eller försöker förstå. Jag frågar både två och tre gånger om de har fler frågor. De blivande mammorna som inte kan bra nederländska kommer aldrig med någon tolk. Ibland har de tur för jag pratar både hindi, urdu och punjabi (förutom engelska och svenska då). Ibland gäller det att teckna eller gestikulera. Ibland gör man kontrollerna i tystnad, mäta blodtryck, höra på bebisens hjärtljud, göra echografin och känna på magen. Allt inom 15 minuter. Det är därför gynekologerna var så stressade. Det var därför jag aldrig fick ställa mina frågor. Det var därför de ibland hoppade över vissa kontroller.
 
Minns hur gynekologen frågade en marockans kvinna om hur det gick med avföringen. "Heb je regelmatig stoelgang?" Den beslöjade marockanska kvinnan förstår ingenting. Jag vill flika in. Jag vill använda lättare och mer vardagliga ord. Jag vet att det är just ordet "avföring" som ställer till det. Det är det ordet som kvinnan inte förstår. Men istället upprepar gynekologen sin mening. Hon upprepar den. Bara högre och långsammare. "HEB JIJ REGELMATIG STOELGANG?!" Jag vill skrika "bajs". Bokstavligt talat. Gynekologen flinar stirrandes. Sedan suckar hon och noterar vidare. Kvinnan som sitter framför oss är inte ointelligent. Hon är inte dum i huvudet. Men det är så vi fick henne att känna. Och när hon gick ut från vårt kontor fick hon en klump i magen. Hon kände sig mindervärdig och jobbig. 
 
Precis som jag kände mig då. Skillnaden är att jag kunde gjort någonting åt det just idag..
 

En dag hos gynekologen

Hej, förlåt. Jag tappade skrivglädjen. Jag har haft det fullt upp. Allt går så snabbt. Svårt att hänga med. Svårt att hitta tid. Att skriva ner någonting. Att skriva någonting bra. Vill säga förlåt. Även om jag inte tror att det är någon som tittar in här. Men om det nu var någon som undrade var jag tagit vägen och om allting var okej med mig så vill jag bara säga: Jag är okej. Och förlåt. 
 
Abir är 3,5 år gammal. Nästan precis. Jag gillar honom fortfarande. Han är jättehärlig. Jag studerar fortfarande till barnmorska. Älskar det. Älskar, älskar, älskar det. Jag har praktik på en gynekologisk rådgivningsbyrå för tillfället. Minns när jag själv satt där. Minns hur jag precis hade börjat lära mig nederländska. Minns hur gynekologen frågade om jag känt bebisen "bewegen" (röra på sig). Och jag hade bara hört "wegen" (väga), och ställde mig på vågen. Minns hur jag kände mig dum. Minns hur jobbigt jag tyckte att det var att det var att jag knappt fick ställa mina frågor innan jag blev utskjutsad ur undersökningsrummet. 
 
Jag sitter där nu, på andra sidan bordet. Ler och nickar. Förstår eller försöker förstå. Jag frågar både två och tre gånger om de har fler frågor. De blivande mammorna som inte kan bra nederländska kommer aldrig med någon tolk. Ibland har de tur för jag pratar både hindi, urdu och punjabi (förutom engelska och svenska då). Ibland gäller det att teckna eller gestikulera. Ibland gör man kontrollerna i tystnad, mäta blodtryck, höra på bebisens hjärtljud, göra echografin och känna på magen. Allt inom 15 minuter. Det är därför gynekologerna var så stressade. Det var därför jag aldrig fick ställa mina frågor. Det var därför de ibland hoppade över vissa kontroller.
 
Minns hur gynekologen frågade en marockans kvinna om hur det gick med avföringen. "Heb je regelmatig stoelgang?" Den beslöjade marockanska kvinnan förstår ingenting. Jag vill flika in. Jag vill använda lättare och mer vardagliga ord. Jag vet att det är just ordet "avföring" som ställer till det. Det är det ordet som kvinnan inte förstår. Men istället upprepar gynekologen sin mening. Hon upprepar den. Bara högre och långsammare. "HEB JIJ REGELMATIG STOELGANG?!" Jag vill skrika "bajs". Bokstavligt talat. Gynekologen flinar stirrandes. Sedan suckar hon och noterar vidare. Kvinnan som sitter framför oss är inte ointelligent. Hon är inte dum i huvudet. Men det är så vi fick henne att känna. Och när hon gick ut från vårt kontor fick hon en klump i magen. Hon kände sig mindervärdig och jobbig. 
 
Precis som jag kände mig då. Skillnaden är att jag kunde gjort någonting åt det just idag.
 

Väntar in mens

Jag har känt mig så konstig den senaste tiden. Jag har varit så otroligt kissnödig. Går typ varannan, var tredje timma och kissar. Det är olikt mig för jag brukar normalt hålla mig väldigt länge utan problem, mer än 6 timmar lätt. Ett av de första symtomen jag hade när jag var gravid var känsliga bröstvårtor. Det har jag just nu. Och de har varit känsliga i flera dagar. Mina flytningar har aldrig varit så tjocka och vita som de är just nu. 
 
Förlåt för detaljer. Men ÄR inte det här konstigt? Har ingen som helst koll på min mens, vet bara att det är längesedan jag hade den. Samtidigt har jag svårt att tro att jag är gravid, jag har ju ett säkert preventivmedel. Det skulle vara superkonstigt. Det är så dumt att jag fortfarande misstänker en graviditet trots preventivmedel. 
 
Jag tar mig för pannan. Nä, det är bara att vänta in mensen. 

9 mars

Jag är så himla tacksam för livet just nu. Har många fina och bra vänner. Jag känner inte längre att språket är ett hinder. Jag har tvärtom upplevt att folk tycker det är charmigt. Jag längtar till konversationer, få lära mig något nytt av nya människor, men också lära känna människor.
 
I morgon har jag prov. Har pluggat CTG hela morgonen. Det känns som att jag kan allt, men ändå ingenting. Vi får se hur det går imorgon. Är så trott för tillfället. Tar en paus till att kaffet kickar in. 

Relationen

Det har blivit mycket bättre mellan mig och R. Antar att det går upp och ner i alla relationer, men det känns verkligen så hopplöst när man är där nere i botten. Jag tror att det är viktigt att vara borta från varandra alldeles lagom. Inte för mycket för till slut vänjer man sig vid att vara ifrån varandra. Men inte med varandra hela tiden för till slut irriterar man sig på varandra istället. Jag borde sluta skriva i "man"-form, det gäller ju inte alla. Men för mig och R tror jag att det är så. Klart att andra kan må superbra i varandras sällskap 24/7. Sådana är ju inte vi. Nu ska jag göra en ny sats play-dough till Abbelutt!

Podcast

Jag är så otroligt glad. Vår första podcast ligger redan uppe. Det blev så bra. Själva samtalet gick jättebra, det höll sig intressant och roligt. Jag är inte hundra procent nöjd med redigeringen. Men jag antar att det blir lättare med tiden. 


Podd!!!

Jag har startat podd. Två faktiskt. En med min allra bästa kompis Petra. Våra samtal tar alltid så intressanta vändningar så jag ser fram emot att kunna prata och spara våra samtal. Detta gör vi ju inte för att bli kända eller så. Det är mest som en kul hobby. 


Den andra podden startar jag med en nyfunnen barnmorskekompis. Hon är väldigt utåtriktad och intressant. Vi älskar allt som har att göra med graviditet och förlossning. Idén föddes när jag letade efter poddar på nederländska och jag fann inte en enda. Tyckte att det var märkligt eftersom jag känner till minst ett tiotal poddar som inriktat sig på dessa ämnen i Sverige. Men i Belgien är det alltså inte alls populärt med poddar. Jag har ju skrivit om det tidigare, hur Belgien är två år segare med allt. Så vi kände, varför inte starta en egen? Första avsnittet spelas in imorgon! Ska bli så kul!!!


Sekundär barnlöshet

Tog en titt bland alla de försöka-bli-gravid-bloggarna som jag för tre år sedan knarkade. Vilken otrolig glädje jag känner när jag inser att de allra flesta fick sina barn till slut. Somliga har hunnit med två till och med! Underbart. Hopp för de som kämpar just nu. Det är verkligen inte lätt. Jag känner inte samma oro nu som jag kände innan jag fick barn.
 
Sekundär ofrivillig barnlöshet känner jag ju till. Men det finns inte i min värld att jag skulle ha svårt att bli gravid om jag nu bestämde mig för att skaffa ännu ett barn. Detta är en enorm skillnad från första gången. Kan inte ens berätta om hur ofta jag tänkte att jag var infertil. Ibland var jag övertygad om att jag aldrig skulle få uppleva en graviditet eller få barn. Men det gick ju till slut. 
 
När jag för första gången hörde talas om sekundär barnlöshet tyckte jag det var ett skämt. Du har ju redan ett barn! Du har redan upplevt en graviditet och en förlossning. Sitt inte och gråt när du redan har något som andra människor kämpar för.
 
Nu på senare dar, när jag blivit lite äldre (host, snart tjugofem), förstår jag hur stor sorg det kan vara. Hur man mycket väl kan gråta sig till sömns för saknaden av ett andra barn. Men jag håller nog fast vid att det fortfarande inte är lika stor sorg som att aldrig bli gravid...

Hatar att vänta

Jag blir så jävla irriterad. Här har man förberett en underbar middag, tänt en massa ljus och städat rent. Dessutom luktar jag gott. Och då är R sen. Riktigt sen. 1h15 har jag suttit med middagen framför näsan på mig. Han kan inte ens ringa och förvarna. Gaahh.




Drömmen

Kämpar på genom en massiv hög studiematerial. Stora drömmar håller på att förverkligas. Hoppas att jag lyckas nu. Då kan jag kalla mig för barnmorska där på början av sommaren -19. Känns så långt dit. Ibland tappar jag motivationen. Men detta är det jag vill just nu med hela mitt hjärta. Längtar och kämpar vidare. 
 

Fosterposition

För ett par veckor sedan lärde jag mig hur man känner på en gravidmage för att få någon uppfattning om hur barnet i magen ligger. Detta görs för det mesta efter vecka 25. Jag hade tränat jättemycket på dockorna i skolan. Fick rätt varenda gång! Jag har dessutom haft turen att ha flera vänner runt omkring mig som är gravida just nu. Fick möjligheten att känna på just en sådan vän. Har skrivit om henne HÄR tidigare. Hon blev ju gravid i början av augusti och närmar sig vecka 35 nu. 
 
Jag försökte känna. Jag vet att det blir allt svårare ju senare i graviditeten man kommer. Jag fick uppfattningen av att bebisen var precis ÖVERALLT. Det var mycket, mycket svårare att känna på en riktig gravidmage. Jag var också rädd för att trycka för hårt. På dockorna spelar det ju liksom ingen roll. Till slut tyckte jag mig ändå känna axeln och kunde därifrån känna ryggen. När jag sedan lyssnade på hjärtljuden kunde jag lokalisera dem på en gång. Det var en underbar känsla att se min vän le när hon fick höra hjärtljuden. 
 
Efter lite fika och prat ville hon bli undersökt igen och höra på hjärtljuden. Jag har även blivit erbjuden att närvara vid förlossningen. Alla hennes barn föddes minst två veckor innan det beräknade datumet, och hon tror att det blir så igen. Bara det blir EFTER den 10e mars för då skriver jag prov. Jag är både nervös och nyfiken. Att få närvara och se en äkta förlossning... 

I gruppchatten

Typ samma sak skulle jag vilja påstå. Läkare vs barnmorska. 

 

Vad jag längtar...

Jag har det så svårt att vänta. Vill bara bli klar med utbildningen nu. Då äntligen kan jag ge Abir ett syskon. Jag vill inte ha ett jobb innan jag blir gravid dock. I Belgien får man bara tre månaders föräldraledighet. Och jag vill faktiskt vara hemma med mitt barn i ett år minst. Mest pga av amningen. Det är det bästa jag gjort någonsin. 



Mitt ansvar.

Jag har tänkt lite sedan mitt senaste inlägg. Jag insåg att jag lägger för mycket ansvar på R. På att han ska ta initiativ, på att han ska göra allt bättre. Det är både lättare och snabbare om jag gör allt JAG kan gör att göra saker bättre, och att han hänger på. Jag testade ut min teori idag. Skickade ett kärleksfullt sms till R, pussade honom innan han gick till jobbet (något som vi alltid gjort tidigare men som vi inte gjort de senaste veckorna). Som svar på detta har han ringt två gånger för att berätta om sin dag och vi pratade på ett helt annat sätt än det vi gjort. 


Jag hoppas att detta håller i sig. 


Februari

Jag skrev ingenting efter att ha kommit tillbaka från Sverige. Förlåt för det. Jag hade nog själv inget svar på hur det låg till. Undrar lite om jag har det nu...
 
Jag och R har alltså haft det lite jobbigt de senaste månaderna. Inte alls stormigt, inte alls bråkigt. Det är lite det som har varit problemet. Det är som att vi knappt pratar med varandra. Förut var det alltid skratt och bus, och nu har vi hamnat i den här dippen och istället för att ta oss ur den så gräver vi allt djupare. Jag vill inte alltid vara den som gör ett fôrsök till att det ska bli bättre. Jag tycker att han ska ta sitt ansvar. Att han ska prata. Att han ska försöka krama eller göra närmanden istället för att det alltid är jag. 
 
I Sverige var allting bra. Vi hade saknat varandra och det blev bra med en gång; Men redan på flygplatsen tillbaka var det någonting som gick snett. Efter att ha nattat Abir pratade jag med honom och han insåg för första gången att jag varit olycklig i vår relation. Han hade aldrig förstått det tidigare. Han tyckte att jag varit falsk som låtsats att allt var okej, samtidigt som jag ställde honom frågan om hur han kunde tro det när det var så uppenbart att ingenting var som förut. 
 
Den konversationen slutade med att vi började gräva oss ur den där djupa gropen. Det blev bättre, men jag kan redan känna hur vi är tillbaks ner. Jag vet inte hur jag ska göra för att hålla relationen stark och fungerande. Kanske sänka mina krav? Kanske inte tänka på det för mycket? Jag vet inte. Hur gör andra? Hur gör ni? 
 När allt var lite lättare
 


Follow on Bloglovin

Om

Min profilbild

Snutten Follow on Bloglovin