Dejtande
Jag hade en sjuk dröm i natt. Berättade för alla mina kompisar och min familj att vi försökte skaffa barn. Sedan postade jag en massa bilder på mig på bloggen. Jag tyckte inte att det var modigt att skriva utan att berätta vem jag är. Så jag la upp en MASSA bilder och information på vem jag var. Och ni uppskattade det jättemycket. Haha. Det skulle vara något!
R och jag skulle på "dejt" igår. Vad vi gjorde? Jo, vi satte oss i bilen. Akte sedan runt lite och tog ut pengar från bankomaten. Kom hem och lade oss. Jag var så sur för det var första gången på evigheter som vi gick ut för att käka eller gå på bio. Och så kom vi hem utan att ha gjort någonting alls. R lovade att vi skulle ut idag istället... Men nu kommer hans bror över. Får se vad som händer. Känner för att sura så det ser lovande ut. Hehe.
Kanske är vi bara över dejtingsperioden. Sex år tillsammans is all it takes.
Orättvist
Att livet kan vara så orättvist ibland...
Jag ska dricka min första kopp kaffe i morgon. Ska kanske passa på att röka också nu när jag KAN. Jag har ett prov och volleyboll-träning att tänka på under helgen. Så jag hoppas att jag inte ska behöva tänka på missfallet alltför mycket. Tro det eller ej: Jag tror att vi tar tjuren vid hornen redan denna cykel. Vet ärligt talat inte hur jag ska klara av att ta mig igenom ännu ett missfall... Eller ännu en mens. Men jag fortsätter kämpa. För längtan är större än någonsin.
Kan inte låta bli att undra varför det ska vara så svårt för vissa. Typ hon Jessica, på youtube, hon är 21 år gammal och väntar sitt fjärde barn. Jag vill bara ha ett... Kan jag få ETT barn? Varför är det så orättvist..?
Den hemska värken har nu tagit slut så jag känner mig mer som en människa idag. Tack till de som delat med sig av sina historier. Har läst varenda kommentar och tycker det är så trist att så många kvinnor varit med om detta. Och jag har börjat följa en massa nya bloggar, inspireras och glädjs av era inlägg. Fortsätt kämpa. Snart har vi vår gråtande fisunge i famnen.
-
Det är med ett brustet hjärta jag skriver. Det minsta lilla tippar mig över till gråtande. Det känns skönt att gråta. Men jag vill inte längre göra det framför R, jag ser hur jobbigt det är för honom... Jag ser hur han också lider. Hur han också vill gråta.
Det är så svårt att veta vad man ska skriva och säga i en sådan här situation, så jag uppskattar verkligen alla kommentarer ni skrivit. Jag vet själv inte vad jag ska skriva. Jag vet med säkerhet att det är ett missfall. Jag hade hemska menssmärtor hela natten. Smärtor som R var tvungen att massera bort... Om det ändå fanns någonting för den psykiska smärtan. Jag kunde inte sluta gråta igår när R kom hem. Jag kände mig så otrolig dum. Jag har varit så löjlig. Jag har varit så glad.
Jag hade verkligen hoppats. Jag trodde verkligen att det var vår tur. Jag har knäppt upp byxor varje gång jag suttit ner, för jag var rädd att det skulle vara för tajt. Jag slutade jogga. Jag var rädd för att hoppa. Jag hällde för fan ut kaffe i vasken. Vad har jag inte gjort för att detta skulle fungera? Med händerna mot tinningen undrar jag... Med fingrarna långt in i hårbotten frågar jag mig: Vad mer kunde jag ha gjort?
Jag känner mig misslyckad, men mer än det känner jag att jag gjort R besviken. Han har inte ens låtit mig tro det för en sekund, men jag kan inte låta bli att tycka synd om honom. Vet hur mycket han längtar. Och det är JAG som inte kan bära ett barn för honom. Jag vet att det är dumt att tänka så. Men ibland hamnar jag där.
R var så bra på att trösta. Han fick mig att sluta gråta tillslut. Men jag var ledsen över att jag varit så löjligt glad. ÄH... Det är bara att försöka igen. Men det är inte så "bara". Så klart blir det ingen utredning. Vill dock att läkarna här ska veta att jag varit med om ett andra missfall. Vill inte vara med om ett till, bara för att jag inte når upp till antalet mf som behövs för att man ska få en utredning.
Vill ännu en gång tacka för all stöd. Vi kanske hörs igen snart.
Blöder
Och nu har jag börjat blöda.
Försökte ringa R precis när jag hade insett att det skulle bli ett missfall, och han svarade var i ett möte och svarade efter 10 minuter. Hemskaste tio minutrarna i mitt liv. Jag fulgrät. Fick honom på telefon till slut och berättade att det inte såg bra ut. Han tröstade så gott det gick.
Glad att jag testade, för hade jag sett blodet innan minuset hade jag varit panikslagen just nu. Mår illa. Äh, nu börjar jag gråta igen. Fan. Fa-an då.
Missfall igen.
Det är inte testen det är fel på. Det är jag.
Fick inget streck på med det andra märket. Jag hade hållit mig i mer än fem timmar. Känns inte värt att lägga pengar på ett clearblue när jag vet att jag snart kommer att börja blöda. Den kommer ändå visa "inte gravid". Jag vet att de här inte kommer att gå hela vägen, så ni behöver inte komma med fler hoppfulla kommentarer. Det är över nu.
Suck.
Jag tror att jag håller på att förlora det. Jag tog ett test med testlagrets stickor i morse, och strecket jag fick är det svagaste jag fått. Hade dagens test varit det första jag tagit skulle jag nog inte anta att jag var gravid ens. Har varit ledsen hela dagen. Nu har jag kommit hem och ska testa med ett annat test. Tror egentligen inte att det spelar någon roll... Hormonnivån sjunker och det ska det inte om allt är rätt.
Jag var bombsäker på att jag skulle få ett starkt streck, för mina symtom har verkligen blivit såå mycket mer tydligare. Men nu är jag osäker på om jag inbillat mig alltihop. Såå ledsen.
Jag drack grönte igår, vet inte om det kan ha påverkat resultaten, men det är osannolikt. Kanske är det fel på stickorna... Jag ska snart testa, vill bara hålla mig lite till. Suck. Gråt.
Berätta
Idag kom Rs syster förbi. Hon nämnde att hennes kompis berättade att hon var gravid! Så vi pratade lite om det. Vi har aldrig pratat om mitt missfall, och hon aldrig nämnt det. Men jag gjorde det idag. Eller mest av allt diskuterade jag hur dumt jag tyckt att det var att vi berättade innan den 12e veckan. Hon tyckte inte alls att det var dumt. Jag förklarade att det inte var värt att göra alla så glada och förväntansfulla och sedan få ett missfall. Och att jag nästa gång antagligen skulle vänta till andra trimestern. Men hon tyckte att man åtminstone kan berätta för familjen.
Jag ville berätta för henne om allt, speciellt när hon sa att hon gärna ville veta tidigt. Men jag lät bli, såklart. Jag känner mig inte alls bekväm med att berätta än. Jag tänker dock berätta för bästis, tror jag. Hon vet att vi försöker. Faktum är att hon frågade: "Hur går det på bebisgörarfronten?"
Snart ska jag svara att jag är gravid. Undrar hur hon kommer att reagera! Spännande! Vet inte varför det känns ok att berätta för henne. Kanske för att hon är längre bort. Och jag vet att hon inte kommer föra det vidare till någon annan. Aterkommer med hennes reaktion!
Två dagar över BIM
Så himla trött idag! Sover nästan sittandes. Men jag har mycket att göra här hemma, så borde sätta igång med hushållssysslorna. Idag har jag haft ganska ont i magen. Jag antar att det livmodern som växer. Jag hoppas verkligen att det är så! Ibland blir jag rädd att det gör för ont. Den lilla studen jag var vaken i natt var läskigt lik nätterna jag hade innan missfallet. Ont och dåligt med sömn. Skillnaden är att jag inte blöder denna gång.
Är ju fortfarande rädd för missfall, men jag är så mycket mer hoppfull än tidigare. Det är inte så svårt för mina symtom blir bara starkare. Mina bröst gör verkligen JÄTTEONT! Jag önskar att jag hade skrivit mer i början av min graviditet i mars. Men då var jag ju i Indien. Situationen var helt annorlunda då också. Kanske är det bra att jag inte har så mycket att jämföra med.
Idag ska jag ut och köpa gravtest. Vill gärna ha ett par stycken av clearblue. Är väldigt glad över att jag är två dagar över BIM.
Gah, har jobbat med det här inlägget i typ en hel timma. Jag är så seeeeg. Gäsp. Vi hörs ikväll.
Mardrömmar
Jag vaknade i natt av att jag fick "mensvärk". Det gjorde faktiskt ganska ont. Sedan somnade jag om och drömde att jag fick missfall. Kollade tre gånger om det var så när jag vaknade. Jobbig dröm. Hade sådana drömmar förra gången också. :(
Kaffeälskare.
En annan grej jag gjort sedan typ tre månader tillbaka är att jag slutat dricka kaffe. Har smakat lite, en tesked här och där, typ en gång i veckan. Annars ingenting. Det är känt att jag älskar kaffe. Så när jag berättade för Rs bror, för ett par veckor sedan, att jag slutat dricka har han hängt upp sig på det. Men varför? Men du älskar ju kaffe. Men kom igen, nu dricker vi ju alla tillsammans!
Idag kom han över och insisterade att jag skulle dricka en kopp. Tyvärr bryggde han en halv kopp extra fastän jag var tydlig med att jag inte ville ha. Jag är ju så rädd för hur kroppen ska reagera. Sedan är jag också kissnödig så att det räcker. Men mest är jag rädd för att det ska bidra till ett missfall. Jag vet att det låter helt sjukt löjligt, men det skadar ju inte att låta bli direkt heller. Han har försökt erbjuda mig flera gånger tidigare men denna gången gjorde han en kopp till mig. Var tvungen att sitta och smutta lite på det. På låtsas såklart. Hällde ut i vasken lite senare.
Förstår hur jobbigt det är för er som dricker alkohol... Men det är ännu jobbigare för mig. Jag har en jättefin termos som jag knappt använder längre. :(
Nu måste jag kissa. Godnatt!
Att testa eller inte testa. Det är frågan...
Fick en mycket intressant fråga om hur jag ställde mig till gravtestande. Innan eller efter BIM? Jag har alltid varit en som förespråkar att man gör det som "känns bäst för en själv". Kan du stilla ditt kontrollsbehov med testande? Gör det då. Känns det bättre att ha minus på stickan fram till mens eller vill du ha en mens som svar på att du inte är gravid?
Jag kan berätta hur jag har gjort under det senaste året. Jag minns att jag köpte gravtest rätt tidigt, men jag testade aldrig förrän efter BIM. Tror att jag gjorde det en gång, kanske. Får bläddra tillbaka i arkivet och kolla. Jag insåg också att min mens var oregelbunden, så jag väntade mer än gärna till minst BIM+2. Folk tyckte att jag var otroligt tålmodig, vilket jag aldrig förstod. Jag ville ju bara spara pengar på testet... *snål*. Hehe. Nä, men allvarligt talat... Jag tolkade aldrig ett negativt test som just negativt. Det var först när mensen kom som jag förstod att jag inte var gravid.
MEN efter missfallet testade jag ingenting alls de första två cyklarna. Efter det fick jag tag på billiga gravtest. Första gången jag testade, så tidigt som BIM-4, var det endast pga att jag skulle få besök innan mensen. Mina syskon var och hälsade på, och jag visste att jag skulle bryta ihop totalt när jag fick mensen. Om inte jag var förberedd. Tack vare det negativa testet kunde jag förbereda mig mentalt på vad som skulle komma.
DENNA cykel testade jag tidigare för en helt annan anledning.Kissnödigheten + de ömma bröstvårtorna övertalade mig. Men egentligen kände jag mig så misslyckad. Jag ville bara se två streck! Det tröstar mig att jag kan bli gravid. Sedan blev det dubbelt så mycket oro kring mensen. Men det var också mycket glädje däremellan. Jag behövde det. Jag hade nog helst väntat till efter mens, inser jag nu i efterhand. Men det är ju aslätt att säga NU. Då var det ju skitjobbigt att vänta.
Som sagt... Jag tycker man ska göra det som känns bäst för en själv. Jag rekommenderar de "nya" försökande att vänta till efter BIM. Försök att undvika det galna testandet så långt det går. För om ni mot förmodan försöker mer än ungefär 3 månader så kommer ni, without a doubt, hamna där. Jag förstår dock de försökare som testar innan! Jag har funderat över argumentet att det kan bli en mens av graviditeten "såå tidigt", och då är det ju bättre att inte ha vetat. Men det kan gå hur fel som helst även efter BIM. Även efter den 12e veckan. Och jag brukar tänka att den lycka detta i den stunden har bidragit till... Den försvinner ju inte.
Hur resonerar/resonerade ni? Fast hörni, ibland resonerar man inte alltid. Ibland känner man bara vad som är bäst. Hur gjorde ni?
Time goes by so slowly for those who wait
Minns ni att jag skrev det HÄR inlägget? Fick en kommentar som löd "en måste gå för att en ny ska få komma". Tror ni på sådant. Det gjorde inte jag, men jag måste erkänna att det är rätt mysko!
Idag springer jag in och ut på toaletten. Det blir mycket kissande. Jag är också konstant hungrig och mina bröst värker något sjukt! Mina bröstvårtor är också superkänsliga idag. Det är så konstigt hur det kan ändra sig så snabbt. Idag skulle jag handla graviditetstest, digitala + den andra sorten. Men jag är så sjukt trött, så jag får göra det i morgon. Eller ikväll om jag hinner.
I morgon ligger jag två dagar efter BIM. Förra gången jag fick reda på att jag var gravid låg jag på v4+3, och jag tyckte det gick så jäkla snabbt. Hehe. Och nu går tiden knappt. Hehe. Nä, då. Snart ligger jag inne på sjukhuset och föder. Snart. :D
Videovlog
Min bästa vän bor i Sverige, och när jag flyttade hit lovade vi varandra att filma oss och skicka till varandra. Så det brukar vi göra en gång i veckan i alla fall. Det brukar vara videon på vad vi gjort under veckan, bara lite allmänt prat och skoj. Det jag började med i mars/april när jag var gravid var att jag gjorde en videologg om graviditeten till henne. Det var jätteuppskattat. När jag gick in i en ny vecka gjorde jag en video på hur veckan varit och vilka symtom jag hade. Det var så kul. Så jag tänkte göra det igen! Fast nu får hon en massa videon när jag passerat vecka 12. :)
Blev inspirerad av youtubare som brukar videovogga sina graviditeter.
v4+2
Jag kissade typ vid kl 21 igår kväll. Sedan gick jag och la mig runt 22.30 och precis innan jag somnade kände jag att jag var kissnödig igen. Det är nog bara inbillning, tänkte jag. Sedan somnade jag och vaknar kl 04 av att urinblåsan håller på att spricka. Har aldrig varit med om något liknande! Känns asbra att ha symtom! Tror att jag fick en färsk dos hormoner precis innan läggdags.
Symtomerna har verkligen eskalerat sedan BIM. Hoppas att det fortsätter såhär nu!
Tjuvkikande
Måste erkänna att jag kanske "gått förbi" testen flera (/otroligt många) gånger bara för att få se en skymt av strecket igen. Inte för att jag tror att det kommer försvinna, utan för att det känns så bra i magen av att se det. Det är MITT urin som gjort att det blivit TVA streck! Jämför det också mer än gärna med de andra testen. Det kommer vara så otroligt skönt att vara förbi BIM.
Min mens brukar alltid komma tidigt på morgonen, och snart är dagen slut. Det ska inte bli en mens av denna graviditet, har jag bestämt. Nu ska pyret växa till sig ordentligt! Kommer nog pusta ut rejält när BIM är förbi med ett par dagar. Kom igen nu, kroppen!
Från och med i morgon ska jag börja pyssla med vårt fotoalbum. Inte för att det är viktigt. Nä nä, det är ett försök till att få tiden att gå snabbare. Finns det någon syssla som gör att nio månader också flyger förbi? Hehe. Nä, det skulle jag faktiskt aldrig vilja. Vill uppleva graviditeten in i märgen! Ni känner säkert igen känslan..?
Irriterar min man.
R: Jag har goda nyheter!
Jag: Jag är gravid!
R:*ler* ...Andra goda nyheter!
Jag: Det är tvillingar!
R: *irriterad* .... Kan jag få berätta, eller?
Hehe. Jag är bara så glad! Vill bara prata om att jag är gravid hela tiden. Har ingen att prata med... Det är därför till blir många inlägg här.
22 September 2013
Vilken lättnad! Alltså... jag har varit så inställd på att se en stegring och när jag inte såg det blev jag bara så jäkla orolig. Igår trodde jag helt ärligt att mitt plus skulle tyna bort och att mensen skulle vara sen med två dagar. I morse kom strecket upp med det samma. Och jag visste att det skulle bli ett tydligt streck. Kommer inte testa något mer med testlagrets stickor. Om jag testar igen gör jag det med ett digitalt. Jag har även ett gammalt test kvar av ett annat märke. Tänkte använda den om två dagar. Klarar jag av att vänta längre så gör jag det. Nu vet jag ju att hcg:et ökar, och att jag ÄR gravid. Och att mensen inte borde komma. Så jag ska försöka lämna denna galna testperiod bakom mig. Det är en sådan otrolig lättnad nu.
Tror säkert att jag kommer börja oroa mig igen, men det känns så jäkla bra med en paus! Brösten värker något otroligt men mina bröstvårtor är inte lika känsliga och hårda nu. De blir det när man tar på dem, men annars inte. Jag har känt ett släng av illamående, men det är mer än hanterbart. När jag gått in i vecka 6 ska jag kanske ta och ringa och boka tid för KUB-testet. Men jag tror att de kommer vilja göra ett vaginalt ultraljud innan dess. Jag går hellre in när jag känner mig orolig och kanske misstänker att något är fel. De tar så mycket betalt för varje besök och jag sparar hellre de pengarna till renoveringen av vårt hus.
Aaah, hur som helst, det känns så jäkla mycket bättre nu. Hade inte berättat för R om min oro, men jag gjorde det i morse. Han tyckte jag var galen som hade testat med fyra test! Jag brukade också tycka det. Varför är det så svårt att vänta till EFTER BIM egentligen?! Och när man väl fått plus måste man väl inte testa hundra gånger till för att vara säker!
Jag lär aldrig göra om det misstaget. Man vet inte vad den personen går igenom. Varför det finns ett behov av att testa... Var bara stöttande. Försök förstå istället. Fick en jäkla mycket skit på FL för att jag testade innan BIM. Tycker att det var lite onödigt, men jag förstår att de inte förstår. Sedan var det många som faktiskt stöttade också. Tycker att bloggosfären är ännu mer stöttande, och det känns så gött att logga in här och veta att folk tar sig tid för att skriva ett par tröstande kommentarer!
<3
v 4+1 ♥
♥
BIM imorgon
Var på toppenhumör idag. Kände verkligen att det skulle gå hela vägen. Men nu känns det lite trist igen. Äh, morgonen test får avgöra hur det blir... Är det något svagare så är det nog missfall på g. Det är vad jag har läst i alla fall. Tiden får avgöra hur det bli. Vet inte hur jag ska sätta tankarna på paus. Vill inte analysera mer...
Entrat vecka 5
Mår såååå mycket bättre av era tröstande ord, ville bara säga tack. Jag ska försöka fokusera på att jag faktiskt är gravid! Och att jag inte kan styra över det som händer härefter. Det är bara att vara så positiv det går. För det kommer inte vara mindre smärtsamt för att jag har varit pessimistisk. Nu pustar jag ut, och lugnar ner mig, och kanske glädjs jag över det faktum att jag gick in i vecka 5 idag! Jag åker iväg till volleyboll-träningen nu. Vi hörs senare ikväll.
Ha en underbar lördag! Stor kram till alla som tagit sig tid för att lugna ner denna galna, testberoende och hyperventilerande tjejen på andra sidan datorn! ♥
Ingen stegring...
Vad besviken jag blir. :(
Fick inget tydligare streck. Jag ser inte den stegring jag borde göra. Jag har sett såpass många test och detta ser inte alls bra ut. Det finns så många med så fina stegringar. :( Är så orolig för missfall. Men finns ingenting jag kan göra åt detta. Ingenting alls. Om det blir så. Just nu borde jag bara vara glad över ett plus.
Det har fortfarande inte torkat ordentligt men jag tycker ändå att det borde ha blivit mer tydligt.
Försöker intala mig själv att det inte är så farligt. Att det kan bero på testet i sig. Sedan tänker jag att jag höll mig i ungefär 11 timmar, så det borde ha blivit tydligare. Sedan läste jag detta i en gammal tråd på FL:
"Jag fick bara svaga tester med TL i hur många dagar som helst, kunde inte se någon stegring och blev naturligtvis jätteorolig. Provade med Clearblue digital och de visade gravid 1-2 fram tills BIM +4! Efter det ändrades det till Gravid 2-3 på morgonen och Gravid 3+ på eftermiddagen samma dag! Men TL visade fortfarande svaga streck. Så jag tror inte du ska oroa dig (lättare sagt än gjort jag vet), det hänger nog en del på när HCG börjar stiga i kroppen, vilket säkert är väldigt individuellt så tidigt i graviditeten. Hoppas allt går bra för dig!"
Försöker verkligen vara positiv och glad för strecket, men det âr så jäkla svårt. Idag drar jag nog ut för att köpa den andra sorten grav-test. Ska börja testa med de från och med i morgon till BIM+2. Hoppas att få se en stegring på de istället. Sedan har jag ett foto på mitt gamla test från BIM+2, det kan bli intressant att jämföra.
Behöver jag nämna att jag längtar till imorgon?
Testat BIM-1
Jag har inte sovit bra. För det första var jag kissnödig som bara den! För det andra hade jag lite otäcka drömmar. Drömde bland annat att jag hade min mens/blödningar men hoppades på att vara gravid ändå. Sedan hade jag en dröm om att jag inte kunde se ett andra streck på mitt gravtest. I den sista drömmen skulle jag gå uppför en smal trappuppgång som gick upp till ett torn. Tydligen ska R vara där. Så jag börjar gå upp när jag ser att en läskig kille börjar följa mig. Jag springer snabbare och snabbare. När jag kommer upp ser jag tre rum. I ett av de finns Rs grejer, halsduk, mobil och portfölj. Men R finns inte där. Killen hinner ifatt mig och springer sedan FÖRBI mig, och in till ett av rummen. Jag inser att det är en tortyrkammare. Jag ropar på R men han svarar inte. Sedan vaknar jag.
Tog mig ner för att testa och det var en besvikelse. Jag såg inget streck, och det tog världens längsta tid! Tänkte krypa ner i sängen igen när jag beslutade mig för att vänta ut tiden i alla fall. Efter ungefär fem minuter kunde jag se ett tydligare streck. Innan dess var en horisontell linje som uppenbarade sig, så jag trodde helt ärligt att det var fel på testet. Ville inte stanna nere i badrummet så länge (för att jag helt ärligt trodde att "den läskiga mannen" skulle komma). Men jag ska strax fota strecket och lägga upp det här. Vet dock inte än om det ÄR ett tydligare streck eller inte.
Kommer testa med ett annat test, men det får vänta till efter BIM.
Vecka 5 (v4+0)
Kommer nog inte kunna vänta till BIM för att testa så BIM-1 får duga. Då har det ändå gått tre dagar sedan mitt första test så jag borde nog kunna se en ökning. Har inte druckit så mycket vatten som jag brukar, så jag hoppas verkligen på att få ett tydligare streck. Ni håller väl tummarna för mig?
Imorgon går jag in i vecka fem. Skönt att lämna den osäkra trean bakom mig. Vecka 3 känns nästan inte på riktigt. Och farligt tidigt. Har haft lite mensvärk idag. Imorgon ska jag även iväg för volleyboll-träning. Ska försöka låta bli de långa dykningarna för att rädda bollen. Annars borde inte träningen vara något problem.
Vi hörs i morgon! Sov gott!
Bisolvon-metoden
Senast jag var i Sverige köpte jag bisolvon receptfritt på apoteket (nu vet jag att den även säljs här i Belgien). Jag köpte den i tablettform och den kostar ungefär 30 kr (20 st tabletter). Insåg senare att det flytande bisolvonet tydligen verkar snabbare, men jag började ta tabletterna i god tid. Jag tog min första tablett på cykeldag 3. Jag började med en tablett om dagen. Den normala doseringen är 3/dag.
Jag ville inte experimentera allt för mycket, och jag tror inte att det är hälsosamt att ta medicin som man egentligen inte "behöver". Och jag tror inte att det är meningen att lösa upp så mycket slem det går. Jag var bara så trött på att inte vara gravid, så trots att jag var osäker testade jag med bisolvon. Ca en vecka innan BIM ställde jag frågan här på bloggen om jag kanske behövde öka doseringen. Fick svar av Hanna (en annan "försökande") att "ta åtminstone en till". Det gjorde jag fram tills att jag fick max-utslag på mitt ÄL-test. Ännu en gång frågade jag i bloggen om jag skulle fortsätta ta tabletterna eller sluta tvärt. Fick som svar att jag skulle sluta med en gång.
Med andra ord var jag helt borta när det gällde denna metod. Fick mycket hjälp av er läsare. Jag tror stenhårt på att det var just pga av bisolvonet jag blev gravid.
Här kommer en lista på hur jag gjorde (för er jävlar som inte orkar läsa och bara vill veta hur jag gick till väga):
1. Började ta en tablett från cykeldag 3.
2. Ökade dosen till två st från cykeldag 8
3. Slutade ta tabletterna cykeldag 15 när jag fick mitt positiva ÄL-test.
4. Väntade som en galning till ÄL+11 för att testa.
P.S. Glöm inte att ha sex också. There's only so much medicine can do.
Lycka till! Och berätta gärna om ni börjat ta eller funderar på att ta bisolvon. Och om det blir några plus!
Kram på er!
P.S. 2. Läst på internet: Fertilitetsexpert i USA skriver i sin bok att dåligt sekret är ett av de mest förbisedda fertilitetsproblemen. Det kan förbättras genom att äta östrogen eller slemlösande hostmedicin.
Vi håller tyst.
R och jag är väldigt försiktiga med vår glädje denna gång känns det som. Visst är vi otroligt glada. Men vi vet hur illa det kan gå också. Så vi har inte pratat så mycket om graviditeten. Nu har det visserligen bara gått två dagar sedan vi fick reda på detta, men förra gången var vi verkligen inne i en graviditetsbubbla tillsammans. Det har varit ett par gulliga sms fram och tillbaka, ett hopp har letat sig fram. Men det kommer aldrig bli som förra gången.
Denna gång tror jag att vi ska behålla detta för oss själva. Inte berätta förrän efter vecka 12, eller kanske när det börjar synas. Och denna gång håller R också med mig! Förra gången var han så otroligt positiv och ville berätta för alla! Fast jag måste erkänna att det var så jäkla skönt med stöttningen jag fick av, framförallt, hans mamma. Hon hjälpte till något otroligt här hemma, när jag låg nerdrogad i sängen. Jag fick väl höra ett och annat om att jag inte borde gå i högklackat, och att jag inte borde springa uppför trappan. Men det var inte så farligt. Jag vet att hon menar väl. Nackdelen är att hon tyvärr berättat för någon annan när jag väl fick missfall. R blev så jäkla sur när han fick veta, så för att undvika detta håller vi tyst ett tag till.
Det är svårt även för mig. Vill även berätta för min mamma. Men nej. Detta får vara mellan mig och R. Och mina bloggvänner såklart. ,)
Ikväll kommer ett inlägg om hur jag gjorde med bisolvonet. Vet att det är många som undrar. Så jag berättar mer än gärna vad jag gjorde annorlunda denna cykel för att få det där plusset.
v 3+6
Idag har jag haft lite illamående. Men kan fortfarande inte riktigt tro att det är pga graviditeten. Kväljningar när jag borstar tänderna som vanligt, men trots symtomen så kan jag såklart inte slappna av. I morse vaknade jag och kissade för en gångs skull inte i en burk. Det var det jobbigaste jag gjort på hela året. Ni anar inte hur svårt det var att inte testa! Jag har blivit beroende av att se det andra strecket på testen.
Just nu känns det som att jag inte vet vad som händer med kroppen. Är jag verkligen gravid? Jag lär nog testa i morgon. Varannan dag borde väl ändå vara okej att testa? Det där kan väl inte kallas att "missbruka" testerna? Vet att jag har skrivit det flera gånger men jag vill bara vara förbi BIM just nu. Eller varför inte förbi hela första... eller också andra trimestern? Vad gött.
Äh, får stå ut lite till. Kom igen, bebis! Kämpa.
Rädslor.
Törs jag skriva det? Jo, men det måste jag väl? Vecka 3 plus 5 dagar. Det känns som ingenting! Det är ingenting, ändå är det så stort. Bara början. Dagarna verkligen sölar sig fram, tycker ni inte? I morgon ska jag inte ta ett test. Jag ska gå efter mina symtom. Idag i duschen tänkte jag att om jag inte hade tagit grav-testen och sett mina bröstvårtor idag hade jag definitivt vetat att jag var gravid. Hah - lätt att säga efter att man fått två streck. Men ja, bröstvårtorna är ungefär lika känsliga som förra gången.
En annan grej - jag är så jäkla rädd för att sexa. Jag VET att det inte ska vara någon risk, men ändå skrek jag rakt ut (tre gånger - medan R och jag höll på): MEN VA FÖRSIKTIG DAAAA! Yep, jag är en riktig turn-on... Inte. Hur ska jag tacklas med denna rädsla? För mig låter det fullständigt logiskt att inte ha sex typ fram till... vecka 12. Hey, varför inte vecka 14? Så ligger vi riktigt säkra till.
Nu blir det chokladmjölk och sedan bums i säng. Godnatt!
Symtomen
Hej, fina!
Det suger att testa innan BIM. Gör inte det - någonsin. Det här är det jobbigaste jag varit med om. Att vänta till BIM är hundra gånger svårare! Jag tror att det blir lättare att förstå att jag faktiskt är gravid när jag ligger ett par dagar efter BIM. Men jag tänkte skriva lite om de symtom jag haft hittills.
- Kväljningar när jag borstar tänderna - precis som förra gången.
- Ont i sidan av brösten.
- Känsliga och hårda bröstvårtor.
- Trött som FAN. Idag frågade läraren mig om lektionen var tråkig. Jag gäspade som Mufasa i Lejonkungen.
- Jag har haft sjukt lite mensvärk / Ingen alls. Fick det otroligt tidigt i cykeln och sedan dess har jag inte känt av mensvärken alls. Men det känns som att något är på g nu.
- Vita, "mjölkiga" flytningar. Jag fattade aldrig vad "mjölkiga" flytningar var för något tills för ett par dagar sedan då de var exakt det. Ingen torrperiod som förra gången.
- Finnar. Jag brukar inte få så mycket finnar, men mitt ansikte ser helt galet ut just nu. Och jag har även fått det på sidan av kinderna.
Och finnarna bildar typ en illuminati-triangel mitt i pannan på mig.
Känns ändå ganska bra med symtomen. Det är ju massor som är annorlunda denna gång. Nu fan ska det gå hela vägen!
Gravid!
Usch, vilken hemsk känsla jag har haft de senaste två timmarna. Men efter att ha läst runt lite och fått ett par lugnande kommentarer (tack Sofie och Amanda) så är jag återigen lite mer optimistisk. Tydligen ökar hcg:t var tredje dag, vilket jag inte visste. Trodde att det skulle vara en liiiiten ökning i alla fall och verkligen inte ett mindre tydligt streck. Sedan har jag sett lite bilder på nätet då strecken var mindre tydliga någon dag men blivit tydligare efter ett par dagar.
Nu funderar jag på att testa på BIM istället. Och även med ett annat märke. Jag vill bara ta mig förbi BIM nu. Jag är såå rädd att mensen ska komma! Men jag ska verkligen försöka vara positiv! Jag har faktiskt blivit gravid för andra gången i år! Nu kan vi i alla fall utesluta fertilitetsproblem, eller hur? Så det är antagligen inget fel på R. Och om jag inte kan behålla foster så vet vi ju att det är mig det är fel på. Ooookej, så bra gick det med att vara positiv.
Nä, hörni! Jag är gravid! Och i maj eller juni blir det en bebis!
Ikväll kommer en symtomsammanfattning. Insåg att jag inte alls skrivit om det. Och det är mycket som händer i kroppen nu när jag tänker efter!
Hjälp...
...har jag något att oroa mig över? Testet jag tog idag var inte lika starkt som den igår. Inte heller var jag lika kissnödig i morse. Jag såg ju i morse att det inte var lika starkt, men jag tänkte att det inte "sugit klart". Nu när jag kom hem blev jag så besviken. Kan jag redan hålla på att få missfall?
Era tröstande ord gjorde så att jag somnade gott igår, men nu känns det så jäkla dåligt igen. :(
Den understa är från idag.
Orolig
Det känns så konstigt. Det känns helt annorlunda från förra gången. Jag är hundra gånger mer orolig denna gång. Jag vill kunna njuta men det är så jäkla svårt! Jag var jättelycklig fram till typ klockan fyra idag, och sedan sköljde en våg av oro över mig. Så har suttit och läst om missfall sedan dess. Började bli lite deprimerad. Men jag måste komma ihåg att jag faktiskt lyckats bli gravid - igen! Vill verkligen spola fram tiden.
Längtar till oro-pauserna som jag antar kommer att komma:
- Efter BIM
- Efter vecka 9 - jag började blöda v7+3 fick jag lite brunt på toapappret. v7+5 började jag blöda mer. Och v8+4 förlorade jag embryot. Så därför kommer det vara skönt att ha denna period överstökad.
- Efter vecka 12.
Ni ser. Jag har ett par grejer att ta mig igenom nu. Gah, så hemskt det är att läsa just den delen i arkivet.
18-09-2013 Oh My God
Jag. Kan. Inte. Fatta. Det.
Ni förstår inte hur overkligt det är. Jag förväntade mig verkligen inte ett plus!
Jag kom ner i morse runt 7.30, och var lika kissnödig som jag har varit sedan ett par dagar tillbaka. Bestämde mig helt spontant för att testa. Jag har ju arton stycken, liksom. Kissade i koppen och doppade. Såg inget streck. Tittade konstant på det; sittandes på toalettstolen. Oj, jag kanske ser något, tänker jag. Men jag ser alltid något när jag ska testa. Något som egentligen inte finns där. Men just nu ser jag vad jag tror är de där enzymerna som ska reagera med kisset. Om jag vinklar det kan jag se det i alla fall. Men jag ska ju inte vinkla det! Jag ska lägga det plant, står det ju.
Så jag lägger testet ovanpå tvättmaskinen och jag borstar tänderna och tvättar ansiktet. Sneglar lite då och då mot testet. Det hjälper om jag håller den långt bort från mig. Men håller jag den nära kan jag nästan inte se det andra strecket.
Jag tar med testet in i köket. (Hur konstigt är det inte egentligen att jag går runt med en sticka med mitt kiss på i hela huset?!) Börjar göra frukost och då ser jag det plötsligt på bordet. Två streck. Utan mina glasögon! Utan att vinkla det! Det var liksom inte otydligt längre. Men jag kunde fortfarande inte tro det. Jag smög upp och in till R. Lånade hans telefon och fotade strecket. Var tvungen att blogga om det först! Det tog sin lilla tid.
Jag funderade jättemycket på om och hur jag skulle berätta för R. Tanken slog mig att jag borde vänta till efter BIM. Men att hålla tyst om saken i mer än fyra dagar skulle aldrig gå. Så när han kom ner för att äta frukost sa jag det rakt ut. Jag är gravid. Han blir otroligt chockad. Sedan sitter vi blixtstilla i typ 10 sekunder innan han reser sig upp och kramar mig hårt. Aååh, finaste R. ♥
Men jag sa att det kommer en kritisk period runt BIM och att jag håller tummarna för att det inte blir ännu ett missfall. Ni anar inte hur glad jag är! Jag grät så glad var jag. Och nu är strecket så jäkla tydligt. Kommer definitivt att testa igen. Och igen. Och igen och igen. Aaah. Jag bara håller tummarna att vi kommer i mål nu! Att det blir en liten Snutte-R-bebis i slutändan.
Tack fina.
Aåh, vilken dag det har varit. Det var så onödigt att ta sig till lektionen idag för jag kunde inte koncentrera mig särskilt bra. Jag ville bara komma hem och se på testet igen! Och sedan kom jag hem för en kort stund och svarade på lite kommentarer. Aåååh, och era kommentarer. ♥ Vilken lycka att få läsa dem! Ni anar inte vilket leende jag hade på läpparna medan jag satt och läste. Det hela blev så... mycket mer verkligt, om än overkligt!
Såg på testet och strecket är tydligare nu än när jag tog bilden i morse. Jag hade ett möte 14.30 så var tvungen att gå, men jag hann skriva ett halvt inlägg som jag ska publicera lite senare. Så otroligt många känslor just nu. Jag kan knappt tro att det gick! Men nu längtar jag till vecka 12 som fan. För trots lyckas så kan jag inte riktigt pusta ut.
Aaah, tack för ALLA kommentarer. Kändes helt sjukt att logga in här och se en sådan stöttning. Tack som fan! Nu ska jag in på FL och tipsa om bisolvon.
Spökstreck eller är jag gravid?
Nu maste jag iväg till skolan. Var bara tvungen att uppdatera. Säg att jag inte inbillar mig! Jag vet att det är supersvagt men ända!
Fortfarande BIM-5, basånivet.
Idag har jag räknat ut att jag ligger på BIM-5 ungefär tre gånger. Fastän detta konstanterades redan tidigt i morse. Hur snabbt tror jag egentligen att tiden går? Gah.
Testa?
Hur ska vi göra med testen denna månad då? Ska jag börja testa redan i morgon? Jag har ju typ 18 gravtest kvar. Och tekniskt sett så borde det synas på testet imorgon. Men de flesta av er säger att jag borde vänta till BIM-2, och ni har rätt. Helst av allt vill jag ju vara tålmodig. Fan att det ska vara så svårt.
Den erfarenhet jag har av mina negativa tester är att jag bortförklarar dem. Det är negativt för att jag testade för tidigt. Det är negativt för att jag höll stickan i kisset i fjorton sekunder istället för femton! Fattar ni? För mig är det lättare att förstå när mensen kommer. Det blir så tydligt. NEJ, du är inte gravid!
Det är det jag behöver se. Kommer ändå inte att tro att jag är gravid förrän jag ligger efter BIM. Gaaah, jag vet inte. Får se hur jag gör. Fy fan, alltså. Ju närmre jag kommer BIM desto mer förvirrad blir jag. Ni anar inte hur mycket jag hoppas på ett plus nu. Jag orkar inte med mensen, jag kommer bryta ihop totalt.
BIM-5
I morse var mina bröstvårtor känsliga. Men det var kallt också. Men jag såg verkligen hur de stod rätt ur min sovtröja! Men nu är de som vanliga igen. Och eftersom jag skulle skynda till skolan så hann jag inte undersöka de ordentligt. Jag var rätt glad hela morgonen. Mitt under lektionen satt jag och pillade lite genom tröjan, men då insåg att de inte alls var så känsliga. Brösten fortsätter att värka, och jag är jättekissnödig ganska ofta. Sedan har jag också haft lite mensvärk idag.
Renoveringen går såå segt men vi kommer att bli klara inom nio månader i alla fall. Så jag hoppas att tiden däremellan också ska gå snabbt. Att jag kan hålla mig upptagen så att jag kan tvinga tiden att gå! Aaaanyway, i morse kändes det i alla fall som att jag var gravid. Men nu är jag osäker igen. Konstigt hur det kan skifta så mycket.
BIM-6
Jag förstår inte hur man kan sluta följa en försökande bloggare som närmar sig BIM... Alltså på riktigt? Det är ju därför man följer bloggaren. Jag skulle förstå om jag tappat följare när jag skrivit "Nu kom mensen igen". Och så tänker tjejen på andra sidan datorn att "den bruden kommer ju aaaaaldrig bli gravid - Unfollow". Men jag ligger ju liksom på BIM-6. Det är ju nu det blir spännande!!! Hehe.
Minns att jag fick ett par extra följare på BL när jag blev gravid. Och dagen efter missfallet tappade jag typ tre. Det gör inte så mycket egentligen, men intressant att se. Jag vet att bloggningen inte är på samma nivå. Det var mycket roligare inlägg förr. Men förhoppningsvis kommer de tillbaka.
Saknar att blogga mer, men det går inte med allt i livet...
Annars då? Mår ni bra? Brösten fortsätter värka. Hade lite kvälvingskänslor när jag borsta tänderna i morse, men mina bröstvårtor är ännu inte känsliga. Vill att symtomen ska bli tydligare. Vet inte varför det känns som att det inte gick denna månad heller (men det kanske jag ska låta bli att skriva så att jag inte tappar de få följare jag har). :D
Kram på er!
Minns att jag fick ett par extra följare på BL när jag blev gravid. Och dagen efter missfallet tappade jag typ tre. Det gör inte så mycket egentligen, men intressant att se. Jag vet att bloggningen inte är på samma nivå. Det var mycket roligare inlägg förr. Men förhoppningsvis kommer de tillbaka.
Saknar att blogga mer, men det går inte med allt i livet...
Annars då? Mår ni bra? Brösten fortsätter värka. Hade lite kvälvingskänslor när jag borsta tänderna i morse, men mina bröstvårtor är ännu inte känsliga. Vill att symtomen ska bli tydligare. Vet inte varför det känns som att det inte gick denna månad heller (men det kanske jag ska låta bli att skriva så att jag inte tappar de få följare jag har). :D
Kram på er!
Arkivläsning
Tänkte göra en liten sammanfattning på mina symtom. Jag saknar "the good old days", då jag brukade analysera galet vilt. Göra en massa listor på mina symtom. Vara alldeles för överspelt av bröstvärken... Och hur jag brukade updatera om allt detta i tre separata inlägg VARJE DAG.
Vad hände? Det blev nog uttjatande. Eller så har jag tappat gnistan. Hur som helst. Här är en sådan lista i sann Snutten-anda!
- Denna gång har jag inte upplevt någon torrperiod som jag hade senaste gången jag var gravid. Det har varit mycket vita flytningar. Lite konstiga. Kan inte beskriva det riktigt, men det var... inte normalt för mig.
- Jag är så trött, hela tiden. Men jag tror att det kan bero mer på höstens mörker än en graviditet. Gah, vad svårt det är att inte dricka kaffe.
- Mina bröst värker på sidorna. Behöver dock inte vara pga en graviditet. Går tillbaka i arkivet för att kolla hur det var förra gången. Tydligen hade jag ont på sidorna då också. Men det blev mer ju närmre man kom BIM.
Sju dagar kvar! Hur ska tiden gååå? Jag orkar inte. Jag orkar helt ärligt talat INTE. Det känns mysigt att gå tillbaka i arkivet och läsa om hur lycklig jag var. Över det helt... obegripliga, positiva testet. Det var o-troligt! Jag vill känna så igen snart!
Cykeldag 24
Igår var jag inte hemma på hela dagen, så jag hann inte blogga. I morse kändes det så tufft. Att inte vara gravid, alltså. Nu när vi håller på att renovera pratar vi mycket om baby-kammaren och hur sängen ska stå. Vilka rum som är för barnen (plural!) och det blev bara för jobbigt... Jag bara suckar ut min hopplöshet. Igår skrek jag rakt ut... "jag vill ha baaaarn". R blev glad såklart för jag brukar inte uttrycka det så ofta. Sedan svarade han att han hade tänkt på hur gammalt vårt barn skulle ha varit om jag inte fått missfall.
Jag svarade skrattandes att han eller hon inte ens skulle vara född ännu. Jag skulle varit i sjunde månaden och fött runt den 22a november. Om jag inte är gravid runt den tiden vet jag inte vad jag ska ta mig till...
Herfst
Jag orkar inte med den långa väntan till BIM. Ligger på BIM-9. Är det för tidigt att testa? Heheh. Antagligen. Gah, jag är så trött idag. Vill så gärna dricka kaffe. Men nu när jag väl slutat känns det så fel att börja igen. Vill inte riskera någonting. Speciellt efter de långa artiklarna jag läste för någon månad sedan. Hur det kan leda till missfall också. Ja... när man dricker för mycket. Men nu vågar jag inte dricka mer. Tjuvar lite från R och gäster, men åååh, vad jag längtar till en varm kopp kaffe.
Det är höstens fel.
September är vår månad
Jag hoppas något otroligt. Det känns som att det kommer att gå. Och jag hatar att känns så för jag kommer att bli så besviken när det visar sig att det inte gick denna gång heller. Men jag kan inte hjälpa det. Känner mig så positiv just nu. Har precis hoppas ur duschen och vi har suttit framför TV:n med chokladmjölk och en dokumentär om neandertalare. Superintressant, tycker jag. Men det börjar bli tråkigt... med bara vi två. Jag behöver en liten skitunge som sitter och stör mellan oss.
Gud, vad jag hoppas på denna månad!
Symtom?
Jag tror att jag fick lite mensvärk idag. Mycket tidigare än jag normalt brukar känna. Eller jag kanske inbillade mig. Aterkommer.
-
Förlåt för usel uppdatering. Vi fick ett dödsbesked igår runt fyra-tiden. Rs farmor har avlidit. Han var jätteledsen, och nu sitter vi hos hans familj och försöker stötta så gott det går. Uppdateringen kommer nog vara lite sämre. Känner för att prioritera annat just nu.
Vill bara säga att jag mår ganska bra. Har inte känt av några symtom än. Får vänta ett par dagar till. Kram på er. Och ta hand om era nära och kära.
Höst
Tillbaka från skolan. Idag är det volleyboll-träning igen. Hoppas att det slutar regna snart. Ni minns att jag längtade efter hösten... stryk det! Fy fan vad kallt det är. Sitter ihopkurad under en alldeles för kall filt, och dricker en kopp chokladmjölk. Mysigt ändå.
Igår var jag så jäkla trött. Är det kanske pga hösten? Men idag känns det faktiskt bättre. Tänkte skriva att jag närmar mig BIM men det är typ 12 dagar kvar. Aåååh, vad jobbigt det är att vänta. Tror ni att jag klarar att vänta till efter BIM? Det tror inte jag. Jag är otroligt nyfiken på hur det kommer att bli. Kan inte riktigt ännu analysera symtom. Hoppas veckan går snabbt så att jag kan börja noja.
Volleyboll och bebisar?
Jag hade en galen dag igår så jag hann tyvärr inte med att blogga. Sexwise kan jag ta och uppdatera med att vi haft sex tre dagar i rad! Wihu!
Och icke sexwise kan jag ta och berätta att jag först spelade två timmar badminton på morgonen. Sedan skulle jag på en liten get-together vid 12-tiden. Och jag kom hem kl 17 för att äta, och sedan dra ut och spela volleyboll. Gud, vad jag har saknat att spela! Det var så jäkla kul. Jag kom hem 21.30. Och då var visst svärfamiljen på besök, så jag lagade lite kvällsmat. Vi kom i säng kvart i tolv, och jag var tyyyyp helt död.
Ett tag tänkte jag att om R inte tog initiativ till sex så skulle jag bara somna. Som tur var gjorde han det och vi kanske gjorde barn. Slutet gott allting gott.
Idag har jag lagom mycket träningsvärk. Jag blir lite orolig med träningen. Jag ska ha mycket träning de senaste veckorna inför vår match. Och jag verkligen dyker rätt ner för att fånga bollen. Igår landade jag på magen tre gånger (var visserligen sand (jag räddade alla bollar! Hehe)) rätt hårt. Jag är så rädd att det ska gå dåligt pga det. Släng gärna in några tröstande ord. Att spela volleyboll är en passion - men det kanske är det priset man får betala när man vill ha barn?
Cykeln efter missfallet
Dagens test visade sig vara svagare än gårdagens! Ungefär så starkt fick jag i förra cykeln när jag testade cykeldag 16. Det betyder att jag antagligen hade ägglossning dagen innan då också. Mina cyklar sedan missfallet verkar ha kortat ner sig med två dagar. De har bara varit 30 dagar långa, med undantag från en som var 29 dagar lång. Räknar med en 30-dagars cykel denna gång då.
Har även kunnat räkna ut att jag har en lutealfas på 15/16 dagar. Eller jag får positivt på testet 16 dagar innan BIM och räknar med att jag har ÄL dagen efter. Ah... Så otroligt skönt att veta att jag i alla fall lägger ägg. Hoppas bara att de är befruktningsbara.
Har lockat lite på R, men han jobbar med huset lite. Renovering tar så jäkla lång tid! Så han är upptagen just nu... eller så är det något fel på mitt parningsläte? Får jobba på det lite mer.
Vänliga hälsningar/ Hönan
Cykeldag 16
Idag känns det verkligen i magen att jag har ägglossning. Har haft en molande värk hela dagen. En ganska ordentlig värk faktiskt. Det är ovanligt. Eller blir det tydligare bara för att jag har ett "bevis" på att jag har ägglossning? Jag har ont på båda sidorna i alla fall. Det brukar oftast bara vara en sida som gör ont. Vilken dröm om jag släpper två ägg denna månad. Normalt är det ju 20 % chans att allt går bra även om man prickar ägglossningen. Men två ägg och i kombination med lite hostmedicin så tror jag att jag har bra chanser till ett plus denna månad.
Hoppas, hoppas! Förresten... Nu ska jag väl sluta ta bisolvonet? Eller ska jag ta de sista tabletterna idag? Vad säger ni?
Jag ägglossar! Cykeldag 15.
Det känns som en stor prestation att faktiskt få max-resultat (för detta är väl ändå max?). Det känns som att jag uppnått något stort! Så jäkla glad! Jag ägglossar! Så nu ska det sexas. Bara för att kolla med er lite... Jag ska väl testa igen imorgon?
Och ser ni hur LITE stegringen är, och sen ba BAM! Men det är ju så det ska vara.
ÄL!
Wow, när jag skrev förra inlägget trodde jag inte att jag faktiskt skulle få ett ordentligt streck. Men det fick jag. Liiiite svagare än kontroll-strecket. Men jag skulle faktiskt tolka detta som positivt. Såklart ska ni hjälpa mig tolka. Men min webcam är skitdålig, min mobil är på lagning, och jag har ingen annan kamera hemma för tillfället. När R kommer hem snor jag hans kamera, så får ni se strecket.
Nu är det så att ägglossningen sker inom 24-48 timmar, eller hur var det nu?
ÄL-test nr 4.. eller 3?
Jag älskar lukten av bibliotek. Mmmm. Idag pluggar jag. Fan vad det var längesedan. Känns sjukt härligt. Trodde aldrig jag skulle kunna tycka det. Jag är jättekissnödig, men eftersom det ligger ett äl-test hemma som väntar på mig ska jag nu ta och kila. Ska kissa hemma. I en kopp. Och testa. Och bannemig få två asstarka streck. Håll tummarna!
Haj!
AaaaaaaH, så jäkla jobbigt det var att jogga idag. Klarade nätt och jämnt HALVA rundan. Resten powerwalkade vi. Har ingen aning om varför. Det var som att någon sugde ut all energi ur mig. Resten av kvällen spenderades hos grannarna, som var väldigt fula i mun. "Fuck it, what the fuck, fuckfuckfuck". Jag har arbetat på att kunna skriva vissa fula ord. Men jag kan fortfarande inte skriva "fitta" till exempel. Och när jag samtalar med någon så använder jag definitivt inte sådana ord. Jag kan säga "shit", som mest.
Okej, jag ska inte vara pryd. Men jag var verkligen som fisken på torra land hos grannarna. Så fort fuck hamnade i samtalet så kippade jag efter luft. Så himla obekvämt.
Hälsningar, Fisken.
Luggen
Här har ni en bild på min frilla också. Luggen passar helt okej om jag har håret uppsatt, men den sitter inte bra om jag har håret utsläppt. På den första bilden är hälften av luggen också uppknutet. Egentligen är den mycket tjockare. Vilket kanske inte var så smart. Speciellt när man beslutat sig för att klippa fem minuter innan man tog fram saxen.
Mitt sämsta beslut ever
AHHH, den dåliga känslan i magen håller i sig. Igår natt fick jag ont i magen. Typ mensvärksaktigt. Men eftersom det var NATT och jag nästan sov så är det svårt att tyda exakt vilket typ av ont det var. Har för mig att jag släppte lite gaser också. Så det kan bero på det. Men jo. Jag känner av någonting i magen så det ska bli spännande att testa och se om jag får ett starkare test idag.
Jag klippte också lugg igår. Mitt sämsta beslut. I livet. Hittills.
ÄL-test nr 2
Godkväll. Hehe. Det känns så konstigt att skriva det. Och att ens säga det i Sverige är otänkbart. Vi är inte så artiga längre. Godmorgon och godnatt är ju vanligt att säga. Men godförmiddag, godmiddag, och godkväll. Det har jag inte hört på länge. Senaste gången var när jag läste högt för mig själv ur en av Astrid Lindgrens sagor. Men de fraserna hörs ofta här i Belgien. I alla fall i den flamländska delen.
Ehhhh... Ja, så går det när man inte tänker och ska skriva rakt ut. Det var inte alls det jag hade tänkt prata om. Har mått ganska pissigt. Har ont i huvudet och mina ögon gör ont och är tåriga. Tog ett äl-test som var lika svagt som gårdagens. Men jag fortsätter testa. Vore synd om jag inte ägglossade denna månad. Ni vet... det är ju en bra förutsättning om man ska skaffa barn...
ÄL-test nr 1
Blev ett väldigt svagt streck igår. Testar igen idag för att se om det ökat någonting. Men tror att det kan dröja ett tag. Ligger bara på cykeldag 13, och brukar räkna med att den ska komma cykeldag 16/17 någonstans. Känner mig så jäkla dålig idag. En dålig känsla i magen. Ett som bara R kan fixa. Ett som bara timmar av gråtande kan radera.
Jag ska snart dra ut på promenad, processera livet. Vad som faktiskt känns bra är de fina kommentarerna jag får nuförtiden. Så jäkla nice att logga in på bloggen och få läsa ett par peppande ord. Det hjälper som fan. Det är jättetufft att gå igenom detta, så jag uppmanar alla försökande att starta en blogg. Skriv av er. För efter det tredje försöket kommer ni förbanna alla barnvagnar och gravidmagar. Bättre att få ut de känslorna på ett A4 eller i ett litet hörn av internet.
Så kan ni vara helt säkra på att jag kommer följa er resa på väg till ett plus. Precis som ni följer och stöttar mig. Tack.
Clarification
R har längtat till barn sedan vi gifte oss. Men eftersom jag ville vänta till jag blev "vuxen" och mogen så väntade han till att jag skulle känna mig redo. För lite mer än ett år sedan (maj 2011) startade jag bloggen för att jag kände en längtan till barn. I augusti samma år började vi aktivt försöka. Efter en evighet av sexande fick vi ett plus i mars. Tio månader efter min längtan blivit för mycket att hantera. I vecka 9 blev det ett missfall. Och nu har det gått mer än ett år sedan första försöket..
Jag vet att...
- Det tog sju månader att bli gravid.
- Det slutade i missfall, som inte alls är jätteovanligt.
- Nu har vi bara tre försök bakom oss sedan missfallet.
Slutsatsen blir såklart att vi fortfarande har en mycket bra chans att bli gravida. Det finns inget som talar för att vi skulle vara infertila eller utanför ramen för det "normala". Men förstår ni varför det KÄNNS som att vi har försökt i en evighet? Förstår ni varför man vill att det ska ske snabbast möjligt? Därav bisolvon. Därav sexande varannan dag. Därav äl-test. Därav ligga med benen i luften i en halvtimma efteråt (R alltså- inte jag).
Cykeldag 12
...blev det rätt nu? Hoppas det. Jag ska testa med ÄL-test idag nästa gång jag ska på toa. Min näsa rinner, jag hostar och har lite ont i huvudet. Måste ni någon gång låtsas bli sjuka så ta bisolvon! Tycker det är skönt att veta att den faktiskt fungerar, MEN nu är det så att R också har rinnig näsa och känner sig sjuk. Så det kan bero på något helt annat. Men jag hoppas att min förkylning beror på att bisolvonet verkar.
Om jag inte blir gravid denna månad ska vi ha en gissningspole eller något. "Vilken-månad-blir-jag-gravid?" typ. Och sedan ska ni få gissa. Så vinner man ett pris om man har rätt... Priset får vara.. eh.. äran. Jag tror att det skulle roa mig, och något ska jag väl få ut av mitt icke gravidblivande...
Fertilitetssnack
Idag är jag såå sugen på kaffe. Jag har faktiskt tjuvsmakat lite. Mest på andras kaffekoppar, men idag känner jag verkligen för att brygga eget till mig. Det är ju så jäkla gott. Och idag känner jag mig så hängig och trött. *gäsp* Har spenderat morgonen med bokföring och nu vill jag verkligen koppla av. Gah, kan jag sluta gäspa någon gång?!
Är det okej att fuska lite? Alltså jag brukar fuska med det mesta... godis på onsdagen fastän det bara är lördag som gäller. Använder fintröjan medan jag städer för jag vill ha på mig något snyggt. Smutta på lite kaffe fastän jag inte borde dricka alls. Men det här känns bara fel. Har läst massor om hur kaffe kan påverka fertiliteten. Trots att läkare säger att det är okej med en kopp då och då så känner jag inte att det är okej. Jag kanske är en av dem få som påverkas av en liten dos! Och eftersom vi tydligen har problem med att bli gravida så är det bra att undvika sådant som kan är negativt för fertiliteten.
Och sedan ska vi såklart inte bara koncentrera oss på vad som kan vara fel på mig utan vi får riktiga blickarna mot R också. Fungerar det inte denna månad med bisolvon så tycker jag att vi kan ta oss till en fertilitetsklinik. Eller ringa dit åtminstone. Kolla makens soldater, t ex. Det ska ju vara lagom enkelt, och så kan vi i alla fall utesluta att det ska vara något "fel" med honom. Vad tycker ni om den planen?
Cykeldag 10, förstås.
Snurrtotten (eh, va?) tittar in igen. Ja, såklart ligger jag på cykeldag 10, förstås. Tänkte väl att det var något som inte riktigt stämde. Tack, Jenny som påpekade detta. Du har mycket bättre koll än vad jag har! Ville bara meddela att jag och R äntligen fått till det. Wihu. Vi lyckades sluta bråka i typ två sekunder och då passade vi på.
Hehe, nädå (fast jo). Det är så jobbigt det där med smågräl. Jag har skrivit om det förut. Och jag har försökt ha sex trots att jag varit lite tjurig, men det går inte! Jag måste vara sams med R om det ska bli något. Idealet vore ju att säga "Jag är sur just nu, men nu måste vi ha sex. Kom nu!". Och så kan man fortsätta tjura efter det. Jag vet inte om det är en ny dos hormoner jag får precis innan ägglossning som gör att jag måste vinna argument. På liv eller död, liksom. Men det förstör vår chans till att pricka ÄL. Nu får jag ta och lugna ner mig tills ÄL är över.
Sedan får det gärna grälas hejvilt.
1 September
Jag har verkligen längtat till hösten. Vad skönt det känns att äntligen vara i September. Jag tycker att det är alldeles för varmt på somrarna. Nu vill jag ha på mig skinnjacka och en fin sjal runt halsen. Fast alla går fortfarande runt med t-shirts här och jag känner mig så jäkla udda. Men det är ju faktiskt SEPTEMBER nu. Och jag fryser jämt och ständigt.
Idag ska jag hålla på med lite kontorsarbete. Och på kvällen blir det träning. Jag har märkt att den största motivationen till träningen kommer helt enkelt genom att man sitter stilla hela dagen (och helst inte träffar någon alls. Så nu ska jag röra mig så lite som möjligt och vara osocial. Då finner jag kraften till att ta mig ut från huset.
Ligger bara på cykeldag 8, jag som trodde att jag var väldigt nära ÄL. Jaja. Time goes slowly for those who wait. Så ni kan ju bara gissa hur segt tiden går för mig. Nä, nu ska jag fan blir gravid. Det är dags. Det är vår tur nu. Det måste det vara.