R och jag är väldigt försiktiga med vår glädje denna gång känns det som. Visst är vi otroligt glada. Men vi vet hur illa det kan gå också. Så vi har inte pratat så mycket om graviditeten. Nu har det visserligen bara gått två dagar sedan vi fick reda på detta, men förra gången var vi verkligen inne i en graviditetsbubbla tillsammans. Det har varit ett par gulliga sms fram och tillbaka, ett hopp har letat sig fram. Men det kommer aldrig bli som förra gången. 

 

Denna gång tror jag att vi ska behålla detta för oss själva. Inte berätta förrän efter vecka 12, eller kanske när det börjar synas. Och denna gång håller R också med mig! Förra gången var han så otroligt positiv och ville berätta för alla! Fast jag måste erkänna att det var så jäkla skönt med stöttningen jag fick av, framförallt, hans mamma. Hon hjälpte till något otroligt här hemma, när jag låg nerdrogad i sängen. Jag fick väl höra ett och annat om att jag inte borde gå i högklackat, och att jag inte borde springa uppför trappan. Men det var inte så farligt. Jag vet att hon menar väl. Nackdelen är att hon tyvärr berättat för någon annan när jag väl fick missfall. R blev så jäkla sur när han fick veta, så för att undvika detta håller vi tyst ett tag till. 

 

Det är svårt även för mig. Vill även berätta för  min mamma. Men nej. Detta får vara mellan mig och R. Och mina bloggvänner såklart. ,)