v38+5
Blä, inga värkar. Inga smärtor. Ingen frustration. Jag mår jäkligt bra. Bebis leker rövare i magen, unge då! Det där får du komma ut och göra, finns inte tillräckligt med plats därinne! Jag ska strax ut på promenad också. Tror att det kommer att gå bättre än igår. Vet inte varför. Är så alert och aktiv idag.... Igår satt jag även och knåpade på mitt förlossningsbrev. Kom på att det inte fanns så mycket jag hade att säga. Men jag tänkte ändå lägga upp den här.
Annars inte så mycket nytt. Jag har noppat ögonbrynen och epilerat mig överallt. Sådant som är extremt viktigt sådär innan förlossningen, ni vet. Hörs lite senare!
Efterlyses...
En rumpa efterlyses. Sågs senast för 8 månader sedan. Väldigt saknad och av sentimental värde. Hittelön utlovas!
Snart där...
Vad roligt att ni tyckte att magen sjunkit ner! Jag hann verkligen inte granska bilderna innan jag la upp de här på bloggen. Men nu (när jag förresten är klar med ALLT, ALLT, ALLT) hade jag tid att verkligen djupgranska bilderna. Och jag måste nog ta o hålla med er. Fast jag tycker ändå inte det är en jääättestor och supertydlig skillnad.
Nu är väskorna packade. Bebisprylarna är inköpta. Jag har till och med hunnit stryka alla bebiskläder. Vem STRYKER bebiskläder förresten?! Men läste att det är sådant som blivande mammor gör, och då var jag ju tvungen såklart. Det känns som att det är någonting jag glömmer men kan inte komma på vad. Allt på min to-do-list är i alla fall avbockat. Det är skönt, samtidigt som jag kan börja känna mig rastlös. Hade varit skönt att ha ett par onödiga grejer kvar att göra.
Jag har förresten så jäkla ont i blygdbenet. Och jag har aldrig känt mig segare i kroppen någonsin. Promenaderna är verkligen inte lika lätta att klara av. Igår kände jag mig verkligen helt slut. Jag hade ont och var kissnödig. Jag gick sakta och vaggade fram. Yep, jag är supergravid! Men det är faktiskt inte jättehemskt. Att ligga ner och försöka ta sig UR sin position - DET är jobbigt. Resa och vanda sig från en liggande position är inte längre lätt. Men jag tycker att jag klarar mig rätt bra ändå.
Bebis har varit rätt tyst idag. Fosterrörelser bör ej avta under senare delen av graviditeten, men det kan de faktiskt göra precis innan förlossningen. Så jag sitter och letar småtecken ibland. I morgon får förlossningen gärna börja, för då kommer även R hit. :) Och då ska den lilla familjen äntligen bli hel!
v38+4
v36+6 vs v38+4
Jag tycker att det är en ganska stor skillnad på två veckor. Det har att göra med mammas mat, tror jag. Jag har ju verkligen blivit större!
Mamma tycker förresten att min mage sjunkit ner lite. Jag vet inte om jag håller med. Vad tycker ni?
Jag mår bra förresten. Har haft ordentliga värkar idag också, men ingenting som inte går över efter ett par timmar. Dock har de ôkat i smärta. Har känt av det i ryggen också. Spännande!
Värk-timer
Hade faktiskt värkar genom natten och också på morgonen. Men det gör verkligen inte så ont. Laddade ner denna app, så att jag kan hålla koll när jag väl får lite starkare värkar. Just idag är varken mamma och pappa i Stockholm. Och min syster ska på bio direkt efter jobbet med sina kompisar. De bjöd med mig, och jag tror faktiskt att jag ska med. Vill inte ligga hemma och bara invänta värkar och förlossning. Dessutom kan ju detta med förvärkar, som bekant, pågå ett bra tag. Så jag hoppas verkligen inte att något sätts igång idag. Har inte haft några värkar sedan i morse.
Börjar bli spännande det här! :D
Shopping
Nä... Värkarna avtog efter ett tag. Känner dock hur magen blir spänd och hård lite då och då. Men det gör inte ont längre. Jag tänkte visa lite av grejerna jag köpt idag.
Purelan för bröstvårtorna. Och inotyl till röd babystjärt. Härligaste ordet att säga förresten - babystjärt!
Favoritbodyn hittills!
Allt är så puttinuttigt och gulligt. Klarar knappt av det! Dör söthetsdöden. Längtar till att plutt väljer att komma!
Förvärkat
Babyskydd
Jag vet inte vad jag skulle gjort utan bloggen faktiskt! Från allra första början har jag varit inställd på en lång och utdragen förlossning. Men jag hade inte förberett mig på att det skulle bli ett "stort" barn. Var rätt orolig hela natten, och kände att det var ju typiskt... Att man skulle få förlossningspanik precis innan BF. Men så vaknar jag upp till lugnande kommentarer. Klart jag klarar detta!
Idag har vi förresten köpt ett babyskydd! Ni ska veta att det var bara i förra veckan som jag lärde mig vad ett "babyskydd" var. Varför säger man inte bara bilbarnstol? För bebisar? Varför insisterar bebisvärlden på att förvirra blivande föräldrar? ÄH. Nu har vi det mesta avklarat. Jag var och shoppade idag också. Köpte lite fler kläder, men faktiskt ingenting i storlek 50 (förutom byxorna). Om det nu är ett stort barn kommer nog storlek 56 passa ganska snabbt. Och jag lär shoppa efter bebbens ankomst också.
Visst ser det mysigt ut? Skulle gärna vilja ligga i den där.
BM-besök
Tack för de fina kommentarerna till det förra inlägget! Svårt dock att ta till sig dem. Jag känner mig så väldigt stor och osmidig. Och oftast heller inte så vacker. Men jag mår faktiskt bättre av att läsa de där härliga kommentarerna.
Jag var ju hos barnmorskan idag. Jag har gått upp hela två kg från förra veckan. "Mamma!" utbrast jag anklagande när jag insåg hur snabbt jag gått upp. Men nä, jag är inte orolig. Jag promenerar rätt långa sträckor varje dag. Jag äter ordentligt och bebis verkar också må bra. BM sa att det verkade bli en stor bebis. 3,5 kg minst. Jag hoppas hon har fel. Tyvärr har hon 16 års erfarenhet med sig. Är jag gravid i tre veckor till och bebis sätter på sig 200 g/vecka väntar jag alltså en unge på 4 kg! Hujedamig. Jag hoppas verkligen att jag inte ska behöva krysta ut en sådan bamse. Suck.
Han låg förresten med huvudet nere! Ännu är huvudet inte fixerat, men det sker väl snart. Gud vad jag känner att han får komma snart. Även om jag från början varit inställd på att gå över BF. Men nu vill jag verkligen inte det. Speciellt nu när jag verkar ha en bjässe i magen...
Vecka 39 - woho
v37+6
Usch.
Jag hatar att kräkas. Jag hatar panikkänslan precis innan. Vi hade ätit kvällsmat runt 17.30 och sedan dess hade jag mått lite illa. Men det gick över till slut. Helt plötsligt, för ungefär en halvtimma sedan började jag må illa igen. Ville ut på promenad för jag hade även halsbränna och skitont i blygdbenet. Pappa valde att följa med, så när han står ute och väntar på mig inser jag att... Nä, fan. Jag tror att det blir spya. Säger till mamma att hon får ropa in pappa. Mamma säger att vi ska ut på promenaden i alla fall, och att OM jag måste kräkas så gör jag det ute. Men jag vet att pappa kommer må sämre än vad jag gör om jag spyr framför honom. Jag promenerar fram och tillbaka i hallen istället. Och mycket riktigt. Det blev en ordentlig spya typ en minut senare.
Sedan gick vi ut på promenad. Mår fortfarande lite illa. Det var verkligen längesedan och inte någon härlig nostalgi från början av graviditeten. Googlade såklart "illamående + förlossning" direkt efteråt. Haha. Det verkar ändå vara ganska mångas förlossningar som börjar med just illamående och diarré.
Annars är jag bara jäkligt obekväm i kroppen fortfarande. Bebis ar nu färdigbakad och kan komma NÄR SOM HELST! Fjorton dagar kvar till BF, och nu kan det dröja MAX en månad!
v37+6
Det känns som att bebis ligger på tvären i magen. Oj, oj, oj! I morgon har jag tid hos barnmorskan, och då får jag veta hur det är han ligger egentligen. Jag har så jäkla ont i magen just nu. Känns som att han sträckt ut den till max. Älskar fortfarande att känna hans rörelser. Älskar att spekulera kring om det var en fot eller ett knä jag kände. Och det stora hårda? Var det rumpan? Klappar jag honom på rumpan? Hihi, så otroligt mysigt!
Inatt drömde jag om att spela volleyboll igen. Jag var höggravid på träningen, och min tränare frågade om alla visste vad de var tvungna att göra för att bli antagna till matchen. Jag svarade att jag bara skulle ta och föda nästa vecka och sedan var jag fit for fight! Jo, jag saknar verkligen att kunna vara sådär galet aktiv som jag egentligen är. Vill spela tennis här på gården. Vill gå på en joggingtur. Vill spela volleyboll!
Snart, snart, snart!
Orimligt
v37+5
Tack så hemskt mycket för all feedback kring kläderna! Jag känner nog att jag kan ta och shoppa en del till! Det är nog bra att ha lite extra än att man känner sig stressad för att det inte finns tillräckligt. Mamma tvättade tydligen de flesta kläderna varje dag, och därför behövdes inte så många par. Mamma fick också ganska stora barn. När min syster föddes fick hon knappt på sig kläderna i storlek 56, så jag tror det är därför mamma panikar lite, haha.
Vad kul, känner jag ändå lite spontant. Jag ska se till att köpa lite fler kläder. Tycker att det jag hade var lite tråkigt nu när jag såg bilderna. Vill ha lite mer färgglatt. Även om jag är ganska stilren av mig kan det ju faktiskt aldrig bli fel med lite färg!
Bebiskläderna
Godmorgon! Allt väl? Jag är väl lite trött och sömnig, men idag kommer bästis hit igen så det var bara att kliva upp. Jag fick en förfrågan om att skriva lite om hur mycket kläder jag hade och i vilka storlekar. Så i morse fotograferade jag alla kläder. Jag tycker att det var skitsvårt att veta hur många man "skulle" köpa. Jag har bara köpt det jag tyckt var lagom. Och det jag tror skulle räcka. Nu vet jag inte hur andra har gjort eller hur mycket man SKA ha. Jag har dock känslan av att de flesta köper allt för mycket och att mycket inte kommer till användning. Men när jag packade upp det jag tagit med från Belgien utbrast mamma: "MEN GUUUUUD så mycket litet! Han kommer växa ur det där på TVA veckor! Om han ens kommer in i dem!" Blev lite orolig. Mest för att jag inte vill föda ut ett megabarn. Men jag tror att mamsen överdrev en smula.
Storlek 50
4 bodys och 1 byxa
Dessa packas ner i BB-väskan.
Storlek 56
2 bodys, 1 pyjamas.
Har även 2 byxor i denna storlek.
Glömde fota!
Står ingen storlek på dem, men det är typ 58/60.
Storlek 62
4 stycken i denna storlek.
Lite annat nödvändigt.
Handukar, tvättlappar, baby -schampoo, -olja och -lotion.
Jag får återkomma med ett inlägg om hur mycket jag egentligen hade behövt eller något. Om det var något jag saknade eller om något var överflödigt. Jag tänker att jag alltid kan svänga förbi ett köpcenter om det blir panik med kläder. Jag har två bodys kvar i Belgien i storlek 62, tror jag. Tog inte med mig dem för att han ändå inte kommer hinna växa sig så stor.
Men vad tycker ni? Lite feedback? För mycket/lite? Eller tycker ni som jag; att det är alldeles lagom? ^^
Skötväskan
Jag har letat efter en skötväska hela veckan och faktiskt inte hittat någon som kan beskrivas som bra OCH billig. Det har varit antingen eller. De "riktiga" skötväskorna inne på babyland t ex var så jäkla dyra, och faktiskt inte så speciella heller. Känns som att priset går upp med typ 350 spänn så fort man lägger till ordet "sköt". Idag gick jag till slut in på Jula efter att varit inne i diverse butiker. Och jag hittade äntligen en "skötväska" som jag tror kommer passa bra för oss.
Det är egentligen en cykelväska... Ligger ni ner och dör av asgarv nu? Tänker ni att "den bruden måste vara dum i huvudet!"? Jag vet inte varför jag fastnade för den. Kanske var det av ren desperation. Kanske var det de dubbla sidofickorna. Kanske var det de stora facken. Min syster tyckte att den var praktisk men himla ful. Så hon sitter och "pimpar" den nu. Bland annat syr hon fast en liten nalle.
Tänkte att det kanske skulle vara ett bra tips för er blivande mammor som också inte gärna vill spendera en förmögenhet på smågrejer. Denna väska kostade 129 kronor. Inne på JULA, som sagt.
Ikväll ska denna packas!
Kvällsdiskussion
Kanske lite too much information här nu... men fyfan vad mycket flytningar jag haft den senaste tiden. Nu har jag satt dit en binda i trosorna. Vill inte lukta skunk, eller behöva byta trosor tre gånger om dagen. Tydligen är detta normalt såhär på slutet. Jag undrar hur nära jag är förlossningen "egentligen". BF är ju lite mer än två veckor ifrån, men jag känner verkligen inte att jag är fast på det datumet. Hade faktiskt varit skönt att kunna veta exakt.
Mamma och jag diskuterade förlossningar idag. Blir för varje dag mer och mer nyfiken på hur min kommer att bli. Just det. Jag är orolig över att bebis är i säte igen. Jag vet att jag inte kan göra någonting, men gud så jag nojar mig kring detta. Varför ska just min unge vara trögfattad?! Varför kan han inte lägga sig "rätt"? Just nu känner jag fler rörelser under naveln. När han låg med huvudet nere var rörelserna över naveln och mot revbenen. Gah, får nog veta nästa vecka när jag ska till barnmorskan igen.
Förlossnings-snack över en skål gräddglass med jordgubbar och choklad.
Himmelsk kombination.
v37+3
Idag har jag köpt lite fler bebisgrejer - bl a blöjor, nappflaska och amningsinlägg. I morgon ska vi även till IKEA, ska köpa det sista där och sedan är allt klart!
Vilket hav av märken det finns därute förresten. Jag bara tar det mamma föreslår. Känns skönt att någon kommer finnas här som kan hjälpa oss den första tiden med bebisen. Rs hela familj kommer också hit. Alla längtar till den nye familjemedlemmen. Men jag tycker det är bra att bara jag och R spenderar de första dagarna tillsammans med lillen på BB. Samtidigt förstår jag mor- och farföräldrarnas längtar till sitt första barnbarn. Hoppas ändå att de tycker det är okej att vi vill vara ensamma de första dygnen. Kan oroa mig onödigt mycket för att någon ska ta illa upp. Måste sätta mig själv i fokus igen.
v37+2
Jag måste säga det att jag varit lyckligare nu i slutet av min graviditet. Jag vet faktiskt inte om det beror på att jag sitter här i Sverige med familjen just nu, men jag mår så himla bra. Det enda är att jag saknar R. Jättemycket. Men vi har daglig kontakt såklart. Och det har varit jobbigt för honom också att ta hand om mig. Jag menar, han låg ju vaken lika mycket som jag den sista tiden. Hårt hållandes i mitt ben. Nu är det problemet också löst! Så otroligt skönt!
Idag var jag på en väldigt lång promenad. Det känns i kroppen nu. Jag ska inte överanstränga mig nu såhär på slutet, fastän jag får ordentligt med vila. Sommarsverige bjuder förresten på perfekt gravid-väder tycker jag! Mamma går runt och fryser jämt men jag tycker om att det är lite svalare. Klarade faktiskt inte av värmen i Belgien.
Idag hade jag förresten en massa förvärkar. Men det har gått över nu. Jag märker hur jag börjat leta efter tecken. Det får gärna dröja ett tag till. Det känns helt sjukt att bebis är klar nu. Och att han faktiskt när som helst kan komma.
Bebiskläder på tork
Idag har jag tvättat bebiskläder. Ni anar inte huuuur många gånger jag har "aaw-at"! Varje gång jag lyfte ett klädesplagg yttrade jag ofrivilligt "aaaaw!". Hahaha. Nu hänger alla kläder på tork och jag håller på att packa BB-väskan. Ska även hinna skriva ett förlossningsbrev ju!
Det är många som undrar var R håller hus. Han är fortfarande i Belgien just nu. Men han kommer att komma hit till förlossningen och tiden innan. Så nu vet ni. Nu ska jag ivag och köpa en skötväska. Puss på er!
v37+1
Sedan vändningen har jag haft väldigt ont i ländryggen. En pulserande smärta som håller i sig ett bra tag. Jag har även behövt att gå på toa såå mycket mer. I natt klev jag upp dubbelt så många gånger som jag brukar. Det var även ganska svårt att promenera idag kände jag. Det låg ett obehagligt tryck över urinblåsan fastän jag precis varit och kissat. Jag fick känslan av att jag lunkade fram. Med all rätt - bara 19 dagar kvar till BF. Nedräkningen har börjat!
Aterigen har jag fått frågan om jag är nervös. Nej. Jag är fortfarande inte nervös eller rädd. Jag vet inte om det är något fel på mig. Har ingen aning om varför det är så. Jag kanske bara blundar för verkligheten. Är istället väldigt fokuserad på vad som kommer hända efter förlossningen. När vi äntligen får träffa lillen. Och jag försöker föreställa mig hur alldeles underbart det måste vara...
Längtar!
Vändningsförsöket
Två timmar innan jag skulle befinna mig på sjukhuset fick jag veta att det skulle bli vändningsförsök idag. Läkaren förklarade att det var 50 % chans att de skulle lyckas. Sedan berättade hon att de skulle ge mig medicin så att livmodern skulle slappna av. Bieffekterna av denna medicin var hjärtklappning och känslor av panik. Jag förstod ju att det inte skulle bli så jättetrevligt men ville inte vara med om det där jobbiga... I sällsynta fall kunde det sluta med att moderkakan lossnade och det blev akut kejsarsnitt. Det var ju inte så kul att höra.
Det blev först en halvtimmas CTG. Sedan fick jag koksaltslösning i armen. De kollade även med ultraljud för att se om han verkligen låg med huvudet uppe, vilket han såklart gjorde. Mamma var med mig, och höll mig i handen under hela tiden. Det var ganska jobbigt när de försökte vända honom. Det var obehagligt och gjorde ont. Mitt i allt säger jag: "Vad DUKTIG jag är!" Jag tänkte att jag får berömma mig själv om ingen annan gör det. "Jaaaaaa, såklart att du är!" sa läkaren och sköterskan i kör. Mitt i allt börjar mamma skratta, vilket gör att jag också börjar skratta. "Mamma, var tyst. Jag har så oooooont!"
Det gick till slut. Han låg med huvudet nere. Och sparkade upp mot revbenen. Vilken lättnad! Men nu går jag runt och är orolig över att han ska vända på sig igen. Vill inte ge honom tillräckligt med utrymme för att kunna flytta på sig.
Är sjukt nöjd med den braiga sjukvården här i Sverige. Har inget att klaga på.
Vändningsförsök på g
Önska mig lycka till! v37+0
När jag talade om mina sömnsvårigheter för diverse vårdgivare hade alla bara en sak att säga: "Det kommer bara bli värre ju längre in i graviditeten du kommer." Jag hade alltså givit upp tanken vid att jag någonsin skulle kunna somna utan att ligga och vända mig i tre timmar innan. MEN nu är det så att jag faktiskt somnar inom en halvtimme från det att huvudet når kudden.
Jag vaknar upp under natten och mitt ben rycker inte längre så att jag inte kan somna om. Mamma har mycket erfarenhet inom homeopati och det är sådana mediciner jag börjat använda för att slippa benryckningarna. Det har är tredje natten i rad som jag faktiskt sover hela natten! Fattar ni vad sjukt?! Jag brukade oroa mig för hur jag skulle klara av en förlossning på bara två timmars sömn. Istället vaknar jag nu upp utvilad och energisk!
Jag har aldrig trott på homeopati, men mamma har alltid varit en förespråkare. Eftersom att jag inte hade några andra val tog jag motvilligt dessa mediciner. Hade ingen som helst förväntan om att de skulle funka. Det gjorde de ju inte heller de första dagarna. Och när jag sov igenom hela natten den första gången trodde jag att det bara var för att kroppen till slut blev tvungen att ta igen all sömnbrist. När nästa natt gick lika bra började jag undra om medicinerna fungerade. Och idag är jag övertygad. Aåååh, så glad jag är för att kunna sova!
v36+6
Magen mäter i vecka 38. Jag har börjat ta magnesium och järntabletter. Hej, svart och hårt bajs. Imorgon ska vi nog till IKEA och babyland för att köpa lite bebisgrejer. Jag måste fixa min BB-väska också. Det känns så otroligt nära nu. Men ändå inte. Det är så overkligt. Ska snart äntligen få träffa min son...
Tre veckor innan BF
Saker man säger 21 dagar innan BF:
- Känn nu! Nu rör han sig! *väntar tålmodigt på sparkar*. Ehe... alltså.. Nu blev han plötsligt lugn.
- Vänta, jag ska bara kissa.
- AJ! (halsbränna, revben, ryggsmärta, hård spark eller av vana vid random tillfällen.)
- Vänta, jag måste kissa igen.
- Bebisen sover just nu.
- Bebisen vaknade precis!
- Jag är kissnödig.
- Jag är sååå trött.
- En glass till bebis, en glass till mig...
- Ser mina fötter svullna ut?
- Jag gick på toa x antal gånger i natt.
Någon som vill utöka listan?
v36+5
Bajs i helvete!
Var hos barnmorskan idag och hon konstaterade att bebisen l säte. Det blir till ett vändningsförsök nu. Jag hade misstänkt det då jag i natt hade obeskrivligt ont i revbenen, men jag trodde att det bara var bebisen som växte så att det - bokstavligt talat - knakade. Min navel har snart blivit en liten outie. Jag har också lite järnbrist, så nu blir det till och käka tabletter. Men min glukos låg bra till. Skönt.
v36+5
Förlåt för denna bloggpaus! Jag sitter i Sverige och blir ompysslad av hela familjen. Gud så jag älskar min familj! Jag verkligen njuter av att vara gravid här. Jag har haft det riktigt svårt att sova, men det går ju att hitta luckor i dagen när man inte måste tänka på maten och städning.
Just nu känner jag ingen stress, panik eller längtan till förlossningen. Jag är gärna gravid i ett par veckor till. Hoppas bara att magen kan sjunka, att jag slipper halsbränna OCH att jag ska kunna sova om nätterna.
Vecka 37
Jag saknar att skriva lite längre, lite roligare inlägg. Det är mycket intressant som händer just nu, men jag måste tacklas med det sista provet som är på torsdag innan jag hinner skriva något mer... Men sedan ska det packas och jag ska dra till Sverige och verkligen NJUTA av den sista tiden som gravid. Då blir det bra uppdatering kan jag lova! Idag gick jag in i vecka 37! Fy, så läskigt att skriva ut det där. Kanske kan jag känna mig redo när jag fått några vilodagar i Sverige. Jag är inte orolig över förlossningen, utan det känns bara konstigt att det är så nära.
v35+5
Jag har fått otroligt mycket bristningar. Inte bara på magen. Det har kommit massor på sidorna och lite på ryggen. Jag mår, konstigt nog, inte dåligt av detta. Jag har nog varit en ganska ytlig person skulle jag ändå säga. Jag bryr mig mycket om mitt yttre. För att må lite bättre över mig själv krävs det att jag sätter på mig fina kläder och smink ibland. Jag har varit väldigt bekväm i att gå runt i mjukisbyxor och se förskräcklig ut också... men jag behöver de där "uppklädda" dagarna emellanåt. Då jag får känna mig vacker och fin. Detta gör jag alltså för mig själv, för att tycka lite bättre om mig själv. :)
Trots att kroppen förändrats så otroligt fortsätter jag att tycka att jag är otroligt vacker emellanåt. Igår såg jag den gigantiska magen och de långa bristningarna i spegeln. Och jag log... Jag tyckte att det var så fint med gravidmagen. Det där jag trodde att jag aldrig skulle få uppleva. Jag stoltserar mer än gärna med den. Går runt i bara BH här hemma. Skäms fan inte ett dugg över bristningarna. R tycker nog inte det är lika fint. Han har ibland sagt att "bebisen förstört min mage" och "det där kommer aldrig bli bra igen". Men jag har inte brytt mig.
Kanske blir det jobbigare när det inte finns ett barn i magen längre. När jag vill återgå till hur jag var. För tillfället är jag himla glad och stolt över min kropp! Det är nu jag börjar må riktigt dåligt egentligen. Dvs, jag har svårt att röra mig. Ibland gör det riktigt ont i kroppen. Jag är orkelös och trött. Det är NU jag tycker det börjar bli riktigt jobbigt att koncentrera sig på plugget. Det är nu det börjar bli svårt att komma in i bekväma positioner. Men jag är glad att det dröjts till den sista månaden för de här känslorna. Jo... Nu är det PRECIS en månad kvar till BF.
Tänk att jag ändå tog mig hit. :D
En månad kvar! <3
v35+3
Denna vecka har inneburit en stor förändring. Jag har verkligen känt mig höggravid. Jag är otroligt trött, lättirriterad, stundtals euforisk. Jag är klumpig, känner mig gigantisk och har svårt att göra många saker. Jag kör inte bil med samma lätthet. Jag har det svårt att ta mig upp ur sängen. Jag bara känner mig väldigt, väldigt gravid.
Lyckligtvis börjar R äntligen bli bättre. Nu kan han köra bil själv vilket underlättar. Sedan är han fortfarande sjukskriven vilket innebär att han gör en hel del hushållsarbete som i sin tur betyder att jag kan koncentrera mig på plugget.
I natt vaknade jag av en hemsk mensvärk. Det gick till slut över men jag hann tänka att "usch... och själva förlossningen kommer at vara tusen gånger värre. Hur i all världen kommer jag att klara av det?!" Det var verkligen en ordentlig värk. Var det en förvärk måntro?
Fortfarande kan jag ibland glömma att bebisen i magen finns (btw, det känns så konstigt att inte skriva ut hans namn och skriva bebis). För ett par dagar sedan var vi på ett fik inne i stan. Bebisen hade varit helt galen därinne hela dagen. Men på vägen hem kände jag inga sparkar, inga rörelser överhuvudtaget. Jag körde bilen utan svårigheter och de vanliga gravidplågorna gjorde sig helt enkelt inte påminda. Detta ledde till att jag fick en sekunds panik då jag utbrast: "OMG, vi glömde bebisen på fiket!" För att sedan inse... nja, lite omöjligt.
Det är så sjukt hur hjärnan totalt förlorar all kontroll ibland. Eller är det bara min hjärna? Någon som känner igen sig?
v35+2
Tack fôr alla fina stöttande ord! Det betyder så otroligt mycket...
Denna vecka har verkligen varit en emotionell bergochdal-bana. Jag har tippat över till panikslaget gråtande hur lätt som helst. Det har inte varit en lätt vecka för R heller. Han hade väl inte direkt lärt sig hantera mitt emotionella tillstånd. Men nu är allt mycket bättre igen.
Hos läkaren fick vi veta att allt var bra med lilla bebisen. Han ligger med huvudet neråt. I morse bjöd han på värsta showen i magen. R blev så otroligt rädd men samtidigt fascinerad. Igår kväll reagerade jag själv på hur den ena foten flög över magen och hur huden sträcktes. Idag fick vi se det igen. Det var alldeles underbart. Jag längtar till att kunna drömma om förlossningen igen. Just nu är situationen så att jag har en massa plugg att plöja mig igenom. Har ingen tid till att tänka och fantisera. Efter den 12e kommer jag ha tid till detta igen. Längtar.
Just det, jag har börjat känna hur blygdbenet helt plötsligt känns väldigt ostabil. På ett sätt känns det bra att kroppen förbereder sig trots att jag mentalt hamnat efter. På ett sätt känns det alldeles för tidigt. Är det verkligen snart tid?
Magbilder kommer snart! Kram på er!
Vecka 36
Yes, utbrast jag när gyn meddelade att han inte längre låg i säteställning. Det kommer vara det enda positiva med hela dagen. Jag lyckades somna runt halv tre men vaknade vid fem för att kissa. Somnade inte sedan efter det.
Igår var R hos sina föräldrar och tyvärr har de lyckats få honom att ändra sig kring vårat val om att föda i Sverige. Jag är så himla, himla ledsen. Jag tycker inte ens att de har rätt att lägga sig i. Det är ju vårt val! Väl hemkommen var han på dåligt humör och samtalade med en barsk ton. Det var droppen för mig.
Nu är jag inte trevlig längre. At helvete med de allihop.
Ännu en sömnlös natt
Jag har så ont i huvudet just nu. Benet rycker medan jag skriver. Försoker hålla ut...
TIdigt i morgon har vi tid hos gyn. Jag hoppas att han ligger med huvudet nere. Jag hoppas även att hon kan skriva ut ett sömnpiller till mig så att jag klarar mig genom nätterna. Bebisen är sjukt aktiv just nu. Det spelar ingen roll hur mycket jag klappar och sjunger för magen. Han hoppar och skuttar därinne. Delvis glad för att han mår bra och utvecklas. Delvis frustrerad för jag kan ju inte somna när tredje världskriget pågår i magen.
Jag undrar hur jag ska vakna i morgon... När jag vaknade igår natt och skulle byta sida kände jag en konstig känsla i pubis. Jag förstod direkt att det är symfysen som börjat lossna lite. Det var en känsla av ostablitet. Och jag kunde inte riktigt kontrollera min vändning. Det börjar verkligen närma sig slutet nu... Jag känner det i hela kroppen...