Finaste förlossningen

Idag fick jag se en av de vackraste förlossningarna jag någonsin sett. Inga interventioner utförda. Gav huvudet lite stöd. Barnet kom ut lugnt och fint. Var för första gången på länge emotionell vid en förlossning. Den första förlossningen jag fick beskåda var också en emotionell sådan. Fick nog lite tårar i ögonen då. Men det var ju som sagt ett tag sedan. 

Idag är jag så otroligt trött. Det känns i både armar och ben. Längtar till sängen. 



Könsstympning

Första dagen på den nya avdelningen. Det är en mindre avdelning med bara två förlossningsrum. Teamet var jätteschysst. Det fram emot att få göra praktiken där. Tydligen är det många patienter från andra länder som kommer dit för att föda, många som härstammar från Indien specifikt. De pratar oftast väldigt dålig nederländska.  Det skulle vara såå nice om jag kunde imponera på dem med mina diverse språkkunskaper. Och att dessutom kunna hjälpa mer utsatta familjer är också någonting som jag verkligen vill göra mer av. 

Idag fick jag även se en kvinna som hade blivit könsstympad som barn. Första gången jag sett något sådant. Som tur var visste jag om detta redan innan jag gick in i rummet. Annars hade det nog varit något av en chock, det är jag säker på. 

Hon fick en dotter dessutom.  Jag ville fråga om denna tradition fortfarande utövades i hennes familj. Vågade inte.  Fan. Varför vågade jag inte? Vet att det händer även här i Europa. Ibland flygs dessa "stympare" hit, ibland görs det privat hemma. Usch. Kommer inte kunna sova i natt. 


Gravid

Jag drömde något så sjukt i natt. Tror att det beror på inlägget jag skrev igår. Jag drömde att jag hade en känsla av att jag borde ta ett graviditetstest. Tror att mensen var sen. Jag kände mig dock inte gravid. Verkligen inte. Jag visste till 100 % att det skulle bli negativt. 

Så jag doppade två graviditetstest varav den ena direkt visade två starka streck. Jag har aldrig haft starka streck innan eftersom alltid testade ganska tidigt in i en graviditet. Det andra testet visade nu också positivt.  Allting verkade så realistiskt. Min tankeprocess också. Först försökte jag räkna ut/gissa hur långt gången graviditeten var. Sedan började jag få panik för studierna. Jag var ju så nära. Jag var ju nästan klar. Om jag fortsatte var jag ändå tvungen att skjuta upp på praktiken. 

Jag började till och med utforska alternativet om abort, men det avfärdade jag också i drömmen. Till slut kändes det ändå bra att vara gravid om än oväntat och oplanerat. Jag fick en känsla av att studierna skulle ordna sig. 

När jag vaknade upp trodde jag fortfarande att jag var gravid eftersom att drömmen känts så verklig. Så realistisk. När jag insåg att så icke var fallet blev jag så lättad. Så skönt att slippa det stressmomentet just nu. 

  • Några av alla test jag tagit


Ett osmart drag.

Det här kanske är det dummaste jag gjort. Jag har inte bytt ut min p-stav som går ut denna månad. Har haft den i tre år nu och hade tänkt byta mot något annat preventivmedel. Jag har haft väldigt mycket mellanblödningar ända sedan den sattes in. Men eftersom jag inte känner för att knapra piller (bra alternativ om man är duktig på att ta dem regelbundet, det är inte jag!), eller sätta in en spiral som ändå ska tas ut efter ett år. 

P-staven fortsätter ju att utsöndras hormoner efter tre år. Men det minskar efter det tredje året och därför kan man inte garantera att ägglossningen inte sker. Men för mig skulle det inte vara en katastrof om jag nu blir gravid. Jag vill gärna vänta ett år så att jag är färdig med utbildningen. 


Men fattar ju att jag kan bli gravid typ NU och det betyder att jag då att jag måste ta en paus i utbildningen. Det skulle vara såå surt nu när jag är så nära på att förverkliga min dröm om att bli barnmorska. Så. Detta är kanske det mest osmarta jag gjort någonsin. 


Livet som mamma

Det var ingen som berättade att man skulle gå runt med skuldkänslor så mycket som man gör som förälder. 

  • Leker jag för lite med honom?
  • Är jag på mobilen för mycket i hans närhet? 
  • Ger jag honom tillräckligt med uppmärksamhet?
  • Borde vi läsa mer böcker tillsammans? 
  • Går vi till lekparker tillräckligt ofta? 
  • Pratade jag med en taskig ton nu? Varför?! 
  • Ger jag honom en varierad och balanserad kost?
  • Är jag ifrån honom för mycket? 
Det slutar aldrig. Listan växer. Den blir bara längre och längre. Känner ibland att jag gör mitt bästa. Känner ibland att det är tillräckligt. Men ibland tar skuldkänslorna över. Vet inte hur man gör för att känna sig tillräcklig. Att slippa tänka över hur Abir kommer se på sin barndom när han är äldre. Vilka klagomål han kommer att ha. Jämför min egen barndom med hans. Vet inte riktigt hur jag ska göra hans bättre.


Kallt

Det är så jääävla kallt här just nu. Alltså det går ju inte att jämföra med Sverige, det är ju definitivt kallare i Sverige. Jag tycker ändå att kylan här är annorlunda. De senaste dagarna har det varit en sån bitande kyla. Det är förskräckligt. 

Igår var vi ute på promenad i en park i närheten. (Som alltid i Belgien måste man sätta sig i bilen och köra en sträcka innan man hittar en park/promenerbar väg). Jag hann inte ens bli varm innan det började hagla. Usch. Promenaden blev inte av men vi tog en fika på ett café istället. Väl hemma kröp jag ner under täcket och stannade där. Kan någon väcka mig när det blivit vår? 




Utmattad

Allt är så jobbigt mellan R och mig. Tror att det blivit så för att jag jobbar så mycket. Men också för att jag är så trött. Vi ställer krav på varandra. Förväntar oss olika saker från varandra. Och dessa förväntningar, dessa krav... det är ju det som leder till besvikelse och sorg. Och bråk.  

På jobbet kan jag åtminstone glömma bort allt som pågår här hemma. Där är jag glad. Bland de förlösande mammorna. Där man uppskattas och vet vad man gör. 

Bilden nedan är från ett kejsarsnitt. Vet inte om ni ser. Men jag ler under masken. 
 


Vattkoppor

Jag har varit så sjuk. Har mått så sjukt dåligt. En vecka låg jag i säng med hög feber. Utöver sjukdomarna tär denna långa praktikperiod på kroppen och sinnet. Jag skriver upp allt jag måste göra varje dag men ingenting blir gjort. Jag sover bort dagarna. Tar så många tupplurar. Något som jag aldrig gjort förr. Jag har egentligen aldrig kunnat sova på dagarna.  Det är ett måste när man jobbar natt. Dessutom hade jag vant mig vid 12-14 timmars sömn per dygn under under feberperioden. Försöker nu hitta tillbaka till rutin. 

Abir har fått vattkoppor, något som gått runt på skolan. Har haft honom hemma hela veckan. Kom hem efter ett nattskift och skulle väcka honom för skolan. Då insåg jag att ryggen var full av utslag. Hemskt (mest för att jag sett fram emot att sova). Det är bättre idag. Han har inte fått några nya utslag. Jag ska iväg till jobbet och Abir får hänga med farmor och farfar idag.