Nu har jag tagit min folsyra. Ibland känns det dock som att jag inte är riktigt redo att försöka igen. Jag ska inte försöka ta reda på ÄL eller räkna dagar denna månad. Blir det så blir det, och annars blir det storsatsning nästa cykel istället. Min mamma, och fleeeera andra har sagt att jag ska vänta minst ett halvår innan jag försöker igen, så att kroppen ska återhämta sig. Men jag vet inte. Jag orkar inte vänta så länge. 

 

 

Nu har mensen också tagit slut. Äntligen. Hela sju dagar höll den. Det ska bli intressant att se hur denna cykel blir. En annan grej som jag gått runt och tänkt på är att om jag nu blir gravid igen så ska jag absolut inte berätta för folk. Alltså... jag känner att jag inte ens behöver berätta även om vi passerat vecka 12. När magen börjar synas kanske vi kan göra det officiellt. Jag vill verkligen inte gå igenom ett till missfall med en ledsen publik. Ska bara övertala R att det inte är så viktigt att berätta för någon. 

Idag är en sådan där dag då jag verkligen vill vara gravid. Jag vill ha en bebis! I morgon ska jag nog börja ta folsyra igen. Jag sitter på Rs kontor och hans chef kom in. Han beklagade missfallet och jag fick en kram. Tyckte att det var riktigt snällt av honom. Och sedan sa han att "jag är så ung, så det löser sig!". Vilket är sant. Jag är ju ung. Och snart lär jag vara gravid igen. Hoppas att det inte dröjer sju månader till. 

 

Om fem dagar har jag och R varit officiellt gifta i tre år. Vi hade vår registrering i Sverige, och sedan hade vi själva bröllopsfesten i London (en månad efter registreringen) och därefter flyttade jag till Belgien. Så egentligen firar vi vår bröllopsdag 14 Juli, men känns fortfarande så overkligt att vi är så nära TRE år! Och i augusti i år har vi varit ett par i sex år. Jag tror att vi måste ha barn typ nu för att inte tröttna på varandra snart. Det måste väl ändå vara en av de bästa anledningarna till att skaffa barn ihop. Eller vad säger ni? :P

R: "Vad gör du för något?"

 

Jag: "Skriver ner mina tankar..."

 

R: "Aååh, får jag se?"

 

Jag: "Hmm... okej då."

 

 

Jag har haft en helvetisk vecka. Det har varit en massa spring i vårt hus. Gäster som bara kommer oväntat och går in över mitt nymoppade golv med äckliga skor. Och nämner att de är hungriga. Sedan får jag spontanlaga mat medan folk klagar över hungern. Sedan har det varit personer som velat komma, och jag har sagt att jag är upptagen, men de kommer ändå... Och sitter kvar i två timmar!

 

Igår var jag bara så otroligt ledsen och arg. Vad är det här för jävla stil?! Hur kan man göra såhär? R tycker inte att det är ett jätteproblem men jag tycker att det är viktigt att visa att vi uppskattar att folk RINGER innan de kommer. Och säger det till dem! R vill inte säga till sin familj att de måste ringa eller säga till, eller fråga om de får komma. Han tycker att det är självklart att de ska få komma när de vill. Och jag ska alltid vara värdinna (aka servant). När jag höll på att bli helt galen på hur han kunde tycka så sa han att han vill att de ska ha en nyckel till vårt hus. Idag ska jag "slarva bort" den nyckeln. 

 

Jag har nu låst in mig på mitt rum och jag är absolut inte hemma om någon skulle få för sig att titta förbi. Jävla skit-Belgien. Kan inte follk svenska till sig lite?! Absolut helt oacceptabelt. Eller vad säger ni? Hur hanterar man oväntade gäster?

Jag har haft en hemsk mensvärk sedan igår. Svårt att vara glad för mensen då. Och det var väl en bra påminnelse om varför jag hatar den. Jag längtade till att den skulle komma, men nu längtar jag till att den tar slut. Idag hade jag tänkt träna lite muskler, men pga magontet tänkte jag istället bara chilla och ta det lugnt istället. Ska bara plocka undan lite grejer här hemma, och sedan har jag ingenting att göra. Jag älskar lördagar! 

 

Tyvärr hittar jag alltid något skit att hålla på med, så jag njuter aldrig av att inte ha någonting att göra. Vi hörs lite senare! Puss!

 

Godmorgon! 

 

Igår när jag och R hämtade upp pizzan från restaurangen sa jag till honom att jag hade goda nyheter! Han sken upp direkt och sa: "Du är gravid!" Haha, nej, svarade jag. Och var jag det skulle jag inte berätta medan vi hämtade pizza. Jag berättade att jag hade fått min mens. Han blev lika glad som jag var. Han är redo att försöka igen. Jag tror också att jag är det. 

 

Så detta blir nog vårt första försök sedan missfallet. Hoppas att det går snabbare och bättre denna gång. 

 

Jag har fått min mens! Inse lyckan! Min kropp fungerar som den ska igen! Hallelujah! Fy fan vad skönt. Trodde verkligen inte att den skulle komma idag, men jag är såå glad för det. Tror att jag ska låta det gå en cykel innan vi fôrsöker igen. Men åh, känns otroligt bra att få det här bakom mig nu! 

 

Jag är sämst på att blogga. 

 

Nu när vi fått det sagt, och ur vägen, kan jag fortsätta... I natt drömde jag att jag fick mens. Det känns som åratal sedan jag såg det där lilla rosa i trosan. Kan ni fatta att jag saknar det?! Jag hade även en minimensvärk igår. Hoppas verkligen att den kommer igång snart. Väldigt snart. Kroppen och sinnet har återhämtat sig bra, så om ALLT bara blir som vanligt kanske vi kan börja försöka igen.

 

Jag funderade också på att börja ta min folsyra igen. Tror att jag slutade ta den dagen efter jag fick missfall. Men nu känns det som att jag kan börja igen. 

 

Idag blir en riktig njutardag! Jag ska dra ut på stan och shoppa! Det var så jävla längesedan. Minns inte senaste gången jag köpte en skjorta. Sedan blir det pizza till middag. Härlig dag, va? Hur är det med er då? Thanks for sticking around, trots skitig uppdatering! Vill höra från er! 

 

Kramar! 

Kära vänner. Jag inser att uppdateringen suger. Tänker ibland att jag ska göra någonting åt detta, men det är inte helt enkelt... I morgon är det precis en månad sedan jag fick veta att jag hade fått missfall. Det känns som att tiden  flugit förbi sedan dess. Idag känns det som att det är något som händet i en avlägsen tid och plats. Fortfarande ofattbart. 

 

Jag har redan börjat längta till att försöka igen. Känns som att jag har läkt tillräckligt för att fortsätta. Faktum är att jag saknar det. Men ibland tänker jag hur det skulle ha varit om jag inte hade fått missfall. Jag hade varit gravid i 14e veckan i morgon. Hur jag vet? Jo, familjelivs graviditetsmail kommer fortfarande varje vecka och påminner mig. Jag fattar inte hur jag "avprenumerar"... Har ju redan ändrat min status och allt. Får kolla upp det när jag orkar. Just nu känns det inte så farligt ändå. Jag öppnar aldrig mailen, men ibland är jag nyfiken på var jag skulle ha varit om det som hänt inte hade hänt.

Igår var vi och träffade ett par som nyligen fått sin tredje son. Han var så underbart fin. Fick ju självklart frågan när vi planerar att ha barn. Avskyr den frågan. Jag klarar inte av att svara på det längre. Men det blev ändå en ganska lyckad kväll. 

 

Idag är jag så sjukt trött. Känner mig lite halvsjuk också. Snorig och hostig. Dagen bjuder även på regn och kyla. Tänkte ändå dra ut på en långpromenad, om jag orkar med det. Det har känts jättebra i några dagar med träningen, börjar se resultaten också. Speciellt på mina armar. Jag är så stolt över mina små biceps. Hoppas bara att jag blir av med den sista delen fett på magen också. 

 

Vi hörs ikväll. Puss! 

Mitt kaffe smakade gammal tvättsvamp i morse. Kunde inte låta bli att tänka att jag kanske var gravid. Men vi har ju faktiskt varit väldigt försiktiga. Skulle dock vara rätt underbart om jag ändå kunde vara liiite gravid. 

Jag är äntligen tillbaka. Har varit upptagen med att leva livet och bloggen har inte prioriterats, tyvärr. Jag har heller inte haft något speciellt att skriva om. Jag väntar på att mensen ska börja, fast det kan dröja ett bra tag till. Kan inte fatta att det snart gått en månad sedan missfallet.. Jag är inte alls lika ledsen längre, och kan tänka tillbaka på händelsen även om det känns ofattbart. Att det var JAG som var gravid. Jag var gravid i nioende veckan! Och sedan att det var JAG som fick missfall. Och att det var jag som låg helt paralyserad i sängen ett tag. Ofattbart. 

 

Men jag har tagit mig igenom det här. Vet ni hur jag vet det? Jo... igår träffade jag en vän när jag var på stan. Det är Rs bästa kompis fru. R hade berättat för sin kompis att jag var gravid. Hade bett honom låta bli att berätta för någon, men det stod skrivet på hela hans ansikte. Jag blev väl lite sur, och sedan har jag också nämnt att jag inte ens kommer berätta för honom förrän jag passerat vecka 12. Hur som helst... Hans kompis hade självklart berättat för sin fru som igår väldigt glatt började gratulera. "För vad?", sa jag och log. I samma sekund slog det mig. Just det! Sedan blev det till att förklara. Hon stod där chockad. Svårt för henne också...  Vad ska man säga till någon som fått missfall. Hon beklagade och ville veta hur och så. Jag babblade på. Log till och med emellanåt. Tyckte inte ens att det var jobbigt. Hon tyckte nog att jag var lite konstig som inte berättade med mer ledsamhet. 

 

Minns när jag skulle prata med svärmor, och vi kämpa undan klumpen i halsen. "Jag har varit beredd på det här ända sedan jag började blöda. *svälj*. Men det gör ont ändå..." Och rösten brast. 

 

Men nu känns det ändå som att jag kan lämna den delen av sorgen. Den sorgen där rösten brister och klumpen uppenbarar sig. Och tårarna ligger nära. Så otroligt skönt att slippa det nu.

 

Hoppas att ni har det bra!

Blondinbella är gravid. Hon ska ha barn i november (jag är den sista i hela bloggsverige som nämner detta, alltså). Precis som jag skulle. Skillnaden är väl att det gick åt helvete för mig. Men jag är ändå glad för hennes skull. De verkar vara väldigt lyckliga. Det har väl automatiskt blivit så att jag tittar in på hennes blogg varannan dag nu istället för varannan vecka...  Då får jag även möjligheten att läsa allt konstigt, för att inte tala om det rent idiotiska hon skriver ibland. 

 

Jag erkänner att jag egentligen aldrig haft särskilt höga tankar om henne, men ju mer jag läser desto mer häpnas jag. Jag häpnas över hur en kvinna i dagens samhälle blivit så framgångsrik med såå primitiva tankar. Nu tänker jag inte nämna just alla de blogginlägg jag irriterar mig på. Det skulle bli ett never-ending inlägg. Men här är ett axplock av meningar.. 

 

 

 

Nu senaste inlägget jag stör mig på samt intresserar mig av... Det är när hon nämner att hon och Odd är väldigt noga med att hålla pruttar och liknande utanför sin relation. Jag fattar inte ens hur det är möjligt. När jag måste fisa säger jag det till R så att han är förberedd. Ibland råkar jag prutta när jag skrattar. Då skrattar vi ännu mer (då råkar jag bajsa på mig, hehe. Nä... det gör jag inte.). Ibland pruttar jag i sömnen när R är vaken. 

 

Jag minns nu när jag var gravid. Jag hade hemska, hemska gaser som jag aldrig kunde släppa ut. Det gjorde skitont. Då masserade R ut alla pruttar. Synd att Blondis går miste om detta. Det är äkta kärlek, right there. Det är inte bara jag som pruttar i vår relation, (som det kan verka). Nu är det så att jag kan urskilja Rs pruttar från andra pruttar. 

 

Okej... det var inte det jag skulle prata om. Angående hennes andra inlägg tycker jag att vi kan acceptera att alla är olika. Vissa klär sina barn på ett visst sätt. Andra känner att de behöver en könsneutral identitet... Att acceptera detta är nyckeln till fred, både i världen och inombords. Precis som jag accepterar att Blondinbella har konstiga och rent idiotiska åsikter. Och att hon är född i fel millenium. Jag tycker om henne ändå. Och önskar henne allt väl... men gärna också att hon får en liten "hen"-bebis så att hon förstår att allt i världen inte är svart och vitt. Eller blått och rosa, som hon kanske föredrar. 

 

 

PP.S. Jag ser att det låter som att jag är värsta pruttnarkomanen, men det är inte sant. Och... jag försöker undvika att prutta framför R... Det är ju aldrig trevligt för ens partner. MEN om jag inte ORKAR/KAN gå ut så kan det se ut som beskrivet ovan. Är det så farligt? 

Jag tror faktiskt att jag kanske är redo att försöka redan nästa cykel. Men det finns tillfällen då jag velar. Då jag tänker att det är bäst att kanske vänta. Men det är så jävla jobbigt nu när man bara vill ha barn! 

Det har varit ett par stressiga men underbara dagar. Renoveringen i vårt hus har äntligen börjat... Jag är såå excited! Jag är väldigt nöjd med mitt liv just nu! Allt verkar glida så bra nu. Jag vet att den känslan brukar försvinna lika fort som den kommer, men det känns rätt härligt för tillfället i alla fall.

Till något helt annat... är det bara jag som har problem med bloglovin? Nya inlägg syns ju inte där... gah. Och jag följer ett flertal gravidbloggar som är så nära förlossning! Så nu stalkar jag alla de bloggarna...

1. Musikvideo-drömmande: Snälla, säg att jag inte är ensam om att låtsas att jag är med i en musikvideo på mina promenader. Jag går runt och mimar, tänker på eventuella kameravinklar.. Det är så pinsamt att jag dör. 

 

2. Sömnproblem: Jag KAN inte sova utan R. Det går inte. Det har blivit ett beroende, som jag mer än gärna skulle bli av med! R har dock inget problem med detta, vilket irriterar skiten ur mig. Inte OKEJ!

 

3. Pratar med mig själv: Den här listan blir bara konstigare och konstigare... Det här händer oftast när jag känner mig ensam. Pratar med mig själv när jag lagar mat, när jag städar... Men det mest pinsamma av allt... Jo, jag kan stå och prata med mig själv i spegeln! Jag njuter jättemycket av mitt eget sällskap, och jag skulle lätt bli kompis med mig själv om det gick. Det kanske går. Eller, det kanske jag är redan. 

 

4. Kissandet: Jag har svårt att "hålla mig" när jag skrattar. Jag behöver inte ens vara speciellt nödig... Det kommer bara några droppar, men så jävla ofräscht. R är en av de få personer som får mig att skratta så att jag pissar på mig. Fan... om jag bara vetat detta innan vi gifte oss.

 

5. Läs-nödighet: Jag kan INTE bajsa om inte jag hittar något att läsa medans... Det har varit så... enda sedan jag lärde mig läsa. Hade alltid en bok på toaletten när jag var yngre. Det är jättejobbigt när jag är hemma hos andra. Då läser jag på schampoo/tvål/tvättmedel-flaskor. Allt läsbart går bra. Jag behöver inte ens förstå det jag läser. Det kan vara nederländska, franska, norska... Bara jag känner till bokstäverna. Jag brukar också ha högläsning inne på toaletter. Hittar jag inte något att läsa kan jag inte känna det tryck som krävs för att få ut bajskorven. 

 

6. Avsky för fötter: Inte bara mina egna, som jag tycker är extreeeemt fula. Jag hatar fötter överlag. Jag tycker dock om Rs fötter. De är fina! Det här är också något jag känt sedan jag var liten. 

 

7. Superhjälte: När jag var liten låtsades jag att jag var en superhjälte vid namn: "Mikrovågs-ungen!" (Inte UGNEN alltså... utan UNGEN!) Min superhjälte-outfit? Jo... en grön badräkt över vad det än var jag hade på mig. Jag önskar att jag hade en bild på detta... men jag brände upp bevisen för omkring sju år sedan. 

 

8. Tankeläsare: Jag och mina syskon kan på riktigt läsa varandras tankar... Jag kunde gå in i badrummet en morgon och ha en låt i huvudet. När jag kom tillbaka till mitt rum så nynnar min syster på samma melodi. Vi hade inte diskuterat om detta innan! Under modersmål-lektionerna brukade vi köra en lek som hette "20 questions". Det går ut på att jag tänker på en sak och sedan ska de övriga kamraterna gissa. En gång frågade min bror mig... "är det ett djur du tänker på?" Jag svarade ja. Nästa fråga: "Är det en sköldpadda?" Ja, det var det. Vår lärare och kamrater var alltid så chockade över hur snabbt vi kunde gissa oss till rätt svar. Jag har aldrig tyckt att det var konstigt tills folk började påpeka detta för mig. Jag vet att jag antagligen överdriver med att säga att det är tankeläsning. En känsla kanske är mer korrekt. 

 

9. Spökhistorier: När jag berättar en spökhistoria så blir jag själv skrämd av det jag berättar. Jag ryser och tycker det är sjukt obehagligt, samtidigt som jag njuter av att se hur de andra blir rädda. 

 

10. Nykterist: Jag dricker inte alkohol. Jag har aldrig druckit alkohol... Det brukar folk tycka är konstigt. 

Innan jag hoppade in i duschen igår borstade jag ut håret. Hihi, hej Beyonce+Shakira-hår... Eller egentligen var det Mufasa i Lejonkungen-hår. Ja, bästa beskrivningen! Borsta INTE håret om du vill ha ordentligt synliga vågor! Vill ni veta hur man gör detta? Jag kanske ska ta och filma en video om hur jag brukar göra. Jag försökte göra ett inlägg om hur jag bar mig åt, men det är såå svårt att förklara. (Ex, "Nu ska man rulla, och rulla upp, sedan ner, sedan upp, sedan ner... Och eh, knyt på slutet. voila!" Det går ju inte!) Nu ska jag bara finna tiden att filma... inte helt lätt.