Fyra månader
Nu sover han i sin säng. Sängen vi köpte för ett bra tag sedan. Den som jag brukade sitta och stirra på ibland, med en lugnande hand på magen. Sängen jag satte ihop alldeles själv och pinsamt för tidigt. Vi blev tvungna att ta isär den såklart när rummet skulle målas. Jag hade så bråttom till allt.
Jag fick frågan om hur det kändes att bli mamma. Jag svarade givetvis det alla mammor svarar. Underbart. Allt man önskat. Senare, på kvällen, funderade jag för mig själv. Hur kändes det egentligen? Hur hade saker och ting förändrats. Jag hade ju blivit lugnare. Äldre. Mer mogen. Mer ansvarsfull. Mindre trött (hur konstigt det än låter). Jag har energi till allt och lite till. Tiden prioriteras helt annorlunda just nu. Men den största förändringen är hur glad jag är. Hela tiden. Jämt.
Jag blir såklart trött ibland. Men R finns här. Speciellt på nätterna och tidiga morgonar. R och jag har kommit närmare varandra. Ibland saknar jag att ha honom för mig själv, och jag kan tänka mig att han känner precis likadant.
Abir då? Han blir nu fyra månader på söndag! Han har redan fått lite smakportioner. Potatis, morötter, gröt och banan. Allt vi testat hittills har han älskat. Han är duktig på att amma. Duktig med maten. Den enda gången jag verkligen kämpar med honom är när han ska sova. Han har så svårt att somna av sig självt. Ingen annan får vagga honom till sömns. Eller det går ju, men det tar dubbelt så lång tid. Och han vill gömma sig bland massa kuddar och nallar. Och jag kollar att han andas typ var tionde minut. Men i bilen och i vagnen somnar han snabbt och enkelt.
Han vände sig för första gången när han snart var 3 månader. Och nu vänder han på sig jamt och ständigt. Från rygg till mage, och mage till rygg. Han har börjat ta tag i sina fötter och stoppar dem i munnen. Han gör alltid ett jättegulligt skrattgråt-ljud innan amningen. Det slutar med en fake-hosta. Alltid, alltid. Hahah. Jag är glad att tiden efter förlossningen har varit lätt. Efter den jobbiga sista tiden hade jag faktiskt inte förtjänat något annat.
Kram på er!
Hej!
Läste precis kommentarerna jag fatt. Förlat att jag inte skrivit nagot. Abir har liksom tagit all plats och tid. Vi älskar honom sa mycket. Han är en underbart fin pojke. Trevlig och artig. Jag bara hoppas att vi inte förstör honom, haha. Allt är bra med mig ocksa. Jag är jättelycklig. Han är allt jag velat ha de senaste aren. Skriver mer sen. Kram!