13 Februari

Jag mår bättre. Om man ska bortse mensvärken och den dåliga magen. Jag mår ganska bra. Jag är lite räddare nu än jag varit tidigare. Rädd för att det ska vara fel på mig, ett fel som kanske aldrig går att fixa. Jag vet att det är dumt att oroa sig för antagligen är det inte så. Men tänk om. Tänk om jag aldrig får bära på ett barn? Tänk om jag aldrig får uppleva en förlossning och allt det där magiska?
 
Jag vet att vi prickade in min ägglossning. Jag kände av den 28 januari, tog ett ÄL-test som visade ett streck, inte jättestarkt men antagligen skulle det öka till max till nästa dag. 14 dagars lutealfas. Antagligen hade jag ÄL 29 januari. 
 
Jag ska vara tacksam över att mensen har ordnat upp sig. Att den till och med kom tidigare den här gången. Att jag fått lite tid att vila upp mig inför nästa försök... Pratade ut med R igår, som blev ett otroligt stöd. Fan vad glad jag är att jag har honom. 
 
 

Misslyckat sjätte försök...

Jag tror att det är för tidigt att kunna förklara hur jag mår. Nu har jag mensvärk igen. Och jag är rätt säker på att det är mensen som kommit, fast det har inte kommit mer blod än. 
 
Jag är glad att den kom tidigare än väntat. Och jag är glad att jag slapp använda mitt sista test. Men mest är jag ledsen. Jag ville bli gravid denna månad...

Sammanställning: Försöken

Blev lite chockad när jag insåg att det var SEX månader sedan vi bestämde oss för att försöka. Eller ja. Jag bestämde mig. R var inte riktigt med på noterna (inte för att han är efterbliven, utan jag lät honom inte vara med på noterna). 
 
Försök nr 1: I början av augusti slutade jag tveka på om vi skulle försöka eller inte. ÄL kom i mitten av månaden, tidigare än jag trott att den skulle komma. Vi hade sex dagen efter ÄL, men avbrutet. Han kom alltså inte i mig. Det där är inte optimalt om man vill bli gravid kan jag ta och påpeka. Mensen kom den sista augusti. 
 
Försök nr 2: Kände inte av min ägglossning alls när jag förväntade mig att jag skulle göra. Men vi sexade på som vanligt. Jag trodde att den hade passerat utan att jag känt av den. Men den 19 September hade jag ÄL-känningar och ÄL-sekret. Vi missade att mysa den dagen. Och dagen efter. Jag hoppades att det skulle räcka med sexet fem dagar tidigare. Det gjorde det inte. BIM+7 kom mensen. Innan dess hann jag ta x antal negativa graviditetstest. 
 
Försök nr 3: Den 6 oktober hade mensen behagat sig komma. 22 Oktober hade jag ÄL (tror jag) som vi prickade in (tror jag). Här är en sammanställning från min blogglogg.
21 okt -  ägglossningsont i magen, sexade
22 okt -  fortsatt ont i magen, sexade inte
23 okt -  ingen ont i magen...
5 nov  - BIM
8 nov  - Testdag!!!
Mensen kom sedan 11 november, BIM+6
 
Försök nr 4: Blev inget ordentligt försök. Vi hade besök under helgen jag hade ÄL och fick inte till det innan dess. Visste att det inte skulle bli något, var inte särskilt hoppfull. Ändå gjorde det ondare än någonsin att få mens i mitten av december. 
 
Försök nr 5: Blev inget försök heller för jag och R var ifrån varandra. Han var här och jag var i Sverige. Vi sexade inte heller speciellt mycket just eftersom vi var borta på besök.  Mensen kom 13 januari. 
 
Försök nr 6: Nu är jag här och har kanske eller kanske inte ägglossning. Ska det gå denna gång?
 
Nu efter denna sammanställning inser jag att vi faktiskt bara haft ett eller två ordentliga försök. Det är inte mycket alls. Även om sex månader låter jättemycket! Jag har ingen anledning att oroa mig överhuvudtaget! Eller hur?