Stämt träff med en helt okänd person
Mm, så jag lyckades inte riktigt komma i säng innan kl 22. Abbelutt vaknade upp och vägrade somna om. Har precis gjort rent i köket och nu ska jag hoppa in i duschen. Men jag glömde skriva om någonting här på bloggen. Efter det där inlägget om min Sverige-saknad skrev jag till en tjej på facebook som bor här i staden och som är från Sverige. Jag frågade om hon hade lust att träffas någon dag.
En vecka senare hade jag fortfarande inte fått något svar på mitt meddelande. Och jag började ge upp hoppet om en fikakompis. Igår fick jag svar från henne. Hon är två år äldre än mig. Hon har en liten dotter också (yes, då ska jag se till att vi blir lattemammor!). Det verkar klicka mellan oss på chatten i alla fall, men jag tycker det är så obehagligt att mötas upp (även om jag väldigt gärna vill det). Vi har stämt träff redan imorgon och hon kommer med en polare. Jag tycker det blir ännu jobbigare. Det blir väl mycket svårare att komma in... typ emellan dem? Usch. Ska sluta tänka på det. Vad är det värsta som kan hända? Att vi aldrig mer ses igen? Ja. Och är det så farligt? Nä.
Så. Jag är så himla bra på att lugna ner mig själv. Håller er uppdaterade!
Dödstrött
Jag är så obeskrivligt trött idag. Vill lägga mig och sova nu, nu, nu. Tyvärr har jag massa med tvätt att vika. Sedan ska jag göra rent spisen och plocka undan i köket. Utöver det behöver jag verkligen duscha. Ska försöka hinna allt på en timme. I säng till kl 22. Gah, gäspar sönder mig.
I morgon får jag mina betyg. Hoppas på godkänt i alla fall. Håll tummarna nu då!
Shopping
Jag bestämde mig för att shoppa idag. Abir hade sin sista dag på förskolan, så jag passade på under förmiddagen. Tyckte att jag verkligen förtjänade en ordentlig shoppingrunda med tanke på all plugg jag fått stå ut med. Men nu tycker jag att jag kanske överdrev en smula. Jag vet ju inte ens om jag blivit godkänd. Behåller kvittot för säkerhetsskull. Det blir mitt straff att lämna tillbaka allt om jag failar. Allt förutom det nya contour-kittet kanske...
Vaken
Det stör mig att jag fortfarande har svårt att sova utan R vid min sida. Han däremot slocknar sekunden hans huvud träffar kudden. Brukar oftast ligga vaken i minst fem minuter även när han är bredvid. Jag hade trott att det skulle förändras när man blev förälder. Att man skulle vara såå trött att man sket i var och hur man var. Man skulle bara somna av sig självt.
Så är det alltså inte för mig. Jag är fortfarande så otroligt beroende av R, och hans närhet. Så jag ligger här. Utmattad. Ensam. Vaken.
P-stav
Jag har skrivit det ett par gånger tidigare... jag längtar till en till bebis ibland. Men nu har jag i alla fall en p-stav. Den fungerar bra. Förutom att jag ibland får oväntade blödningar. Det är ganska jobbigt. Den är effektiv, inte bara för att den ser till att en graviditet uteblir, men också för att det är så svårt att liksom spontan-ändra sig. Jag har svårt för det där. Att hålla mig till ett val. Jag anpassar mig lätt till situationer och känslor. Men det där steget man måste ta, för att ta sig till läkare och säga "nu vill jag ta ut staven", det är mycket svårare.. tack gode Gud, liksom. Annars skulle jag säkert redan vara gravid.
Smink
Jagär så nöjd med min sminkning idag.
Det kanske är för att jag inte sminkat mig på typ två veckor pga den galna tenta-perioden, men jag kände verkligen att jag lyckades med min sminkning idag. Känns sjukt ovant. Ska shoppa loss i Mac-butiken om jag får godkänt på alla tentor!
Dör söthetsdöden.
Jag har mensvärk och då hände detta.
Jag: Ajjjjjjj, vad ont jag fick i magen nu. :(
Abir: *lyfter på min tröja och pussar på magen*
Alltså på riktigt. HUR SÖT?!
Sista tentan skriven
Jag är så obeskrivligt trött. Alltså verkligen helt sjukt jävla bajstrött. Skrev provet. Det gick sämre än väntat. Ibland känns det som att det gick skitdåligt. Ibland känns det som att det gick helt ok. Om en vecka får jag reda på resultatet.
Abir är hos farfar och farmor. Jag har varit hemma sedan tolv. Klockan är tre nu. Jag har slösurfat, slökäkat, slöstädat och somnat i soffan i en halvtimme. Snart ska jag hämta upp honom. Måste bara dricka lite mer kaffe. Det känns inte tillfredsställande med denna paus. Den känns inte fullkomlig. Jag vill städa mer också. Det var regn/hagelstorm i Belgien i natt. Det har droppat in lite vatten på olika ställen. Det är också leksaker lite överallt, och kläder som behöver tvättas ligger i små högar. Kläder som är tvättade ligger på stolar och diverse möbler. De behöver vikas in och sorteras.
Men jag vill bara lägga mig ner och gråta och sova. Nä, nu måste jag ta tag i mig själv.
-
Jag saknar kommentarerna. Jag saknar gemenskapen som fanns här inne förut. Mitt eget fel, det vet jag.
Kom igen nuråå, Sverige!
Vårt fönster just nu.
Sverige ♥
På fredag skriver jag det sista provet. Sedan är jag friiii! Längtar så mycket.
Idag spelar Sverige mot Belgien. Igår sprang jag omkring i stan och letade efter en sverige-flagga (ni vet, istället för att plugga till tentan), men jag hittade ingen. Köpte en belgisk flagga dock. Hela Belgien är överpyntat i rött, gult och svart. Har aldrig sett nationalismen på det här sättet. Det är rätt mysigt. Men ja, jag ville så gärna representera Sverige. Så jag traskade omkring i stan i flera timmar och letade till höger och vänster. Det var när jag promenerade ner mot Filippa K som jag såg den svenska flaggan fladdra utanför ett fönster. Precis bredvid vid det andra fönstret fladdrade den belgiska flaggan. Jag blev så otroligt glad. Där och då gjorde jag något... tja.. väldigt osvenskt. Jag knackade på.
Jag knackade på. Övertalade mig själv att det var för att jag skulle fråga var de fått tag på flaggan. Men i ärlighetens namn... jag saknar svenskar. Jag saknar att prata svenska. Jag saknar att FIKA! Jag saknar att trashtalka belgien om konstigheterna här. Jag vet att det säkert att svårt att relatera till min situation. Ibland känner jag mig så ensam. Jag är rädd att Abir aldrig kommer att kunna bra svenska. Att han aldrig kommer att kunna kommunicera med min familj på det bästa sättet. Så jag knackade på.
Ingen öppnade dörren. Jag tittade in genom fönstret. Där hängde en trekronor-krona. Alltså en såndär krona (huvudbonad) i blått och gult. Vet inte hur jag ska beskriva den. Sanningen är att jag inte vågade titta in sådär länge, som man gör när man inte är svensk. Men för att komma tillbaka till min poäng (gud, vad jag inte håller mig till poängen idag), så såg den där kronan såg ut som en hjälm. Som en vikingahjälm. Så fin.
Jag kan inte räkna ut hur många gånger jag traskat på den där gatan. Hur många gånger jag passerat den dörren påväg in till stan, oftast för att plugga inne på biblioteket. Den gatan är min favorit för den är så mycket lugnare än den stora vägen in mot stan. Det finns ett café på samma gata. Där har jag suttit och druckit is-te. Jag kanske gått förbi den där svenskan/svensken. Jag kanske haft ögonkontakt med den personen (fast antagligen inte, man är ju stockholmare för sjutton. En stockholmare som säger "för sjutton" tydligen).
Så jag kan inte låta bli att undra vem det är som bor där (fast nu vet jag, för att jag vet hur man googlar, haha - stalkervarning). Men tänk... fem år i den här staden. Undra om det finns någon här. Någon som jag trashtalka med om Belgien. Någon jag kan sitta med för att se på fotboll. Någon som hejar på Sverige. Precis som jag.
Påminnelse
Vid frukost i morse:
Jag: Visst är jag jättebra?
R: Mm?
Jag: Ja, alltså jag skulle bara påminna dig.
Viktigt med sånt ju. 
Sjuk
Det är inte så att jag glömt att skriva. Bara det att jag är mitt inne i en tentaperiod. Har dessutom blivit så sjuk. Att vara sjuk med ett barn är bland det värsta jag vet. Snäppet värre är det när ungjäveln också är sjuk. Men Abir är frisk för tillfället. Jag har hållit honom upptagen med mobilen och TV:n. Jag har stoppat honom i badkaret, han älskar att bada och det håller honom upptagen i minst 40 minuter. Jag satt lutad mot väggen men ögonen slutna.
Vad annat kan man göra för att hålla en (snart) två-åring upptagen? Känns som att allt blir tråkigt efter 5-10 minuter :(
Acka
Abir har ropat på mig med mitt förnamn hela dagen idag. Vet inte vad jag ska säga. Ska man rätta honom? Vad är rätt, det är ju mitt namn? Det började med att R kallade på mig, och sen dess har det fastnat i hjärnan på Abir.
Det låter förresten jättegulligt. "Ackaaa".
Nästa förlossning
Jag har tänkt mycket på hur nästa förlossning skulle vara. Jag vet. Jag är inte ens gravid, men i och med att jag utbildar mig till barnmorska har jag en tendens att fantisera mig in i dessa situationer.
För det första... Jag tänker INTE gå två veckor över tiden, noooo waaaaay! På riktigt, jag tänker köra upp min egen hand där och röra runt lite om ingenting sker, typ runt vecka 38. Första graviditeten var jag så otrolig försiktig. Jag gick på mina timmes långa promenader. Blev så imponerad över hur aktiv jag var även de sista dagarna. Men denna gång... skit i promenaderna. Jag ska nog spela tennis, volleyboll, eller varför inte testa skydiving?!
Jag vet vad ni tänker. Tänk om jag råkar föda barnet medan jag faller mot jorden? Nä, men då grabbar jag bara tag i navelsträngen så att inte ungen flyger iväg. Det är ju det den är till för. Detta låter väldigt barnmorskigt av mig, jag vet. Ärligt talat, jag tänker verkligen ta saker i mina egna händer. Tvinga kroppen att påbörja förlossningsarbetet. Och vet ni. Jag tror faktiskt att nästa gång kommer att bli väldigt annorlunda. Dels för att jag kommer föda i Belgien. Dels för att jag tror att min kropp kommer fatta vad den måste göra den här gången. Det är ju allmänt känt att följande förlossningar blir lite lättare. Kanske kommer allt fortskrida som det borde? Jag hoppas i alla fall det.
Den enklaste lösningen verkar vara att bara boka in ett kejsarsnitt. Men jag vill så gärna ha min naturliga förlossning... Är det så konstigt?
5 JUNI
Tjena! Hoppas att allt är bra med er! Gud, vad jag saknar att skriva. Jag saknar att skriva ner allt som händer. Jag borde egentligen fortsatt skriva efter att Abir föddes, för det är så otroligt mycket man glömmer bort helt och hållet. Jag älskar att kunna gå tillbaka i arkivet och läsa.
Fast det kommer bli svårt att klämma in även detta i ett redan fullspäckat schema. Men man kan ju alltid försöka. Hur är det med lilla Abir då? Han är helt underbar. Vi är så kära i honom. Idag hade han på sig en vit t-shirt och röda shorts. Han såg så otroligt stor ut. Som ett barn. Ingen lite bebisplutt längre. Han lär sig så många ord hela tiden. Förstår allt vi säger (så vi måste alltid vara försikta med det vi säger framför honom). Abir är fortfarande ganska liten jämfört med andra barn i hans ålder. Men sedan en tid tillbaka har jag struntat i att tvinga honom till att äta. Det är för energikrävande. Han äter mer än de flesta barn men förblir liten. Det har att göra med hans gener bara, tror jag.
Jag blir såååå sugen på att göra en till. Såååå sugen.. Hur länge väntade ni innan nummer två kom (inte bajs som nummer två)? Egentligen hade jag ju faktiskt tänkt vänta med att försöka till vår 2019 (då är jag helt färdig med utbildningen och har säkert jobb också), men helt ärligt tror jag inte att jag kommer orka vänta så länge. Fast det är ju bara tre år egentligen...