Att testa eller inte testa. Det är frågan...

Fick en mycket intressant fråga om hur jag ställde mig till gravtestande. Innan eller efter BIM? Jag har alltid varit en som förespråkar att man gör det som "känns bäst för en själv". Kan du stilla ditt kontrollsbehov med testande? Gör det då. Känns det bättre att ha minus på stickan fram till mens eller vill du ha en mens som svar på att du inte är gravid?
 
Jag kan berätta hur jag har gjort under det senaste året. Jag minns att jag köpte gravtest rätt tidigt, men jag testade aldrig förrän efter BIM. Tror att jag gjorde det en gång, kanske. Får bläddra tillbaka i arkivet och kolla. Jag insåg också att min mens var oregelbunden, så jag väntade mer än gärna till minst BIM+2. Folk tyckte att jag var otroligt tålmodig, vilket jag aldrig förstod. Jag ville ju bara spara pengar på testet... *snål*. Hehe. Nä, men allvarligt talat... Jag tolkade aldrig ett negativt test som just negativt. Det var först när mensen kom som jag förstod att jag inte var gravid. 
 
MEN efter missfallet testade jag ingenting alls de första två cyklarna. Efter det fick jag tag på billiga gravtest. Första gången jag testade, så tidigt som BIM-4, var det endast pga att jag skulle få besök innan mensen. Mina syskon var och hälsade på, och jag visste att jag skulle bryta ihop totalt när jag fick mensen. Om inte jag var förberedd. Tack vare det negativa testet kunde jag förbereda mig mentalt på vad som skulle komma.
 
DENNA cykel testade jag tidigare för en helt annan anledning.Kissnödigheten + de ömma bröstvårtorna övertalade mig. Men egentligen kände jag mig så misslyckad. Jag ville bara se två streck! Det tröstar mig att jag kan bli gravid. Sedan blev det dubbelt så mycket oro kring mensen. Men det var också mycket glädje däremellan. Jag behövde det. Jag hade nog helst väntat till efter mens, inser jag nu i efterhand. Men det är ju aslätt att säga NU. Då var det ju skitjobbigt att vänta. 
 
Som sagt... Jag tycker man ska göra det som känns bäst för en själv. Jag rekommenderar de "nya" försökande att vänta till efter BIM. Försök att undvika det galna testandet så långt det går. För om ni mot förmodan försöker mer än ungefär 3 månader så kommer ni, without a doubt, hamna där. Jag förstår dock de försökare som testar innan! Jag har funderat över argumentet att det kan bli en mens av graviditeten "såå tidigt", och då är det ju bättre att inte ha vetat. Men det kan gå hur fel som helst även efter BIM. Även efter den 12e veckan. Och jag brukar tänka att den lycka detta i den stunden har bidragit till... Den försvinner ju inte. 
 
Hur resonerar/resonerade ni? Fast hörni, ibland resonerar man inte alltid. Ibland känner man bara vad som är bäst. Hur gjorde ni?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback