Mobilblogg
Idag fyller jag år! Nu är jag tjugoett år gammal! Var inte jag arton nyss? Tiden går helt sjukt snabbt. Idag är jag tjugoett år gammal och gravid. Jag är i vecka 6 (5+5) tror jag. Tiden går snabbt. Har inte haft något illamående vilket jag är evigt tacksam för. Vi stannar hos några släktingar ett par dagar. Förstår de att jag är gravid kommer nyheterna nå Sverige fortare än kvickt (trots skitig internetuppkoppling).
Saknar att blogga, men skriver ner allt som händer i min lilla anteckningsbok. Hoppas att ni har det bäst! Vill höra att mina försökande läsare har plussat när jag kommer tillbaks. Puss på er!
Rikshaw
Gud vad jag saknar att blogga. Den första tiden av graviditeten är så speciell tycker jag. Det är så mycket jag vill säga. Mensvärken kommer med jämna mellanrum. Det är cooly, för jag har inte min mens, hihi. R frågar hur det är med magen varje dag. Gulligt. Jag har ont i brösten vilket är mitt "värsta" symtom.
Att sitta i en rikshaw är
det roligaste jag vet, förutom att det gör så sablans ont i brösten. Hur trafiken fungerar här har jag ingen aning om. På våra turer är jag oftast vettskrämd, men det är det jag gillar. Det är det som är tjusningen med en rikshaw. Älskar det.
Natt kl 03
Hejsan. Har ni det bra? Jag mår helt OK, har bara svårt att sova med alla mygg. Finns i princip ingen plats kvar de inte har bitit mig redan. Och skitsalvan till myggspray fungerar ju såklart inte.
Resan hit gick asbra. Var rädd att jag skulle må illa hela vägen, för morgonen började med ett hemskt illamående på väg till flygplatsen. Det gick dock över och har inte mått illa sedan dess. Vet inte om det var pga graviditeten eller bara vanlig åksjuka. Brukar aldrig bli det i vanliga fall.
Utöver det har mina symtom varit en extrem hunger. Jag är hungrig typ hela tiden! Kommer bli smällfet om jag fortsätter äta i den takt jag gör. Men som R sa, om jag hungrar finns det antagligen en anledning till det.
Gaaah, så varmt här. Hör jag inte av mig till
imorgon har jag nog smält bort. Hur har ni det? Långa kommentarer, tack!
Mobilblogg
Bild från i morse. Lite uppblåst men självklart syns ju ingenting än! Nu är vi framme i Frankfurt.
n
n Nästa: Indien
Nu åker vi! Jag ska verkligen försöka uppdatera så mycket det bara går, men antagligen blir det inte många inlägg. Ska försöka njuta av den här tiden. Men det känns lite jobbigt att åka just nu. Tänk om något händer? Vem tar jag mig till... Har vi numret till sjukhuset? Att gå igenom ett missfall är inte kul. Att gå igenom ett missfall i Indien (eller vilket annat land än ens egna) är verkligen inte kul. Känner mig säkrare när jag har min läkare här... Usch, jag ska inte tänka på det här mer. Det bara slog mig när jag packade ner tampongerna i väskan. Eller ska man kanske ha bindor i stället?
Nä, nu får det räcka med negativiteten. Nu beger vi oss till värmen. Kommer att tänka och sakna er! Kram!
Vecka 5?!
I morse hade jag värsta diarréattacken. Ja, det var faktiskt bara det jag skulle skriva. Och att jag ska åka till Indien idag. Har mycket att göra så jag hinner nog inte uppdatera något särskilt.
Just det... jag är i vecka fem nu har jag räknat ut! (v4+4). Det här systemet gör mig jätteförrvirrad. Jag har inte brytt mig om att förstå det tidigare då jag inte varit gravid. Vet bara det jag läst från andra gravidbloggar. Men då går jag in i en NY vecka om TRE dagar? Eller? Betyder det att lördag är det datumet jag går in i en ny vecka? Shit, då är jag i vecka 6!
Det betyder att jag kommer att vara i vecka 8 (7+3) när jag är tillbaka. Gravid i andra månaden? Shit, det här går alldeles för snabbt! Eller har jag räknat fel? Kan någon svara på det här så att jag fattar innan jag åker bort?
Vet inte exakt när jag hade min ägglossning, men min mens startade 12 februari. Och jag har(/hade!!!) en 32 dagar lång cykel. Jag har väl räknat rätt, hoppas jag.
Finaste R. ♥
Igår var jag ju jättekissnödig. Kunde knappt hålla mig i fyra timmar. Så jag kissade kl 18 igår senast, men kunde helt utan problem hålla mig till 06 i morse. Som att allt vore som vanligt i kroppen! Kan vara så att mitt morgonkaffe påverkat mig alltför mycket genom dagen? Ska nog inte dricka kaffe idag. Orkar inte vara kissnödig. Hoppas att det blir bättre då. Förstår verkligen inte hur folk klarar sig med flera koppar om dagen..! Ni måste väl ändå sitta på toa en hel del? Hihi.
Det var helt sjukt att vakna upp idag.. med Rs hand på magen. Aterigen påstod han att han inte skulle kunna hålla det hemligt. Att han vill berätta för alla! Igår diskuterades det brett om både det ena och det andra. Jag sa till honom att jag inte kunde fatta att jag var gravid. Han tittade oförstående på mig. Han har inte haft det problemet..
Typ såhär gick det till när jag berättade att jag var gravid: Han svar: "du är GRAVIIIIIIID! Klart du är graviiiiiiid!" typ. Inga problem med att acceptera det. Men jag har fortfarande det! Jag tittar på testet om och om igen. Det känns bra att få det bekräftat om och om igen!
Den sötaste grejen hände i morse. Natten jag fick reda på att jag var gravid så försökte jag väcka R. Jag pussade lite på honom. Han tyckte att det var irriterande. Jag sa: "I love you, honey". Han mumlade något och somnade om. Han hade liksom inte riktigt den nivån av energi att svara tillbaka. Så i morse säger han "I love you too", som han(/jag) brukar när vi missat ett svar hit eller dit. Jag svarade med ett leende, och sa: "är det inte lite sent att svara på det där NU..?" Svar: "Lyssna igen; I love you two..."
Ni vet folk som säger att pappan inte blir pappa förrän man ser barnet? Jag tror att det är såå fel. I alla fall i vårt fall. Han har blivit lyckligare än jag kunnat drömma. Finaste R. Och han är mer pappig än någonsin. ♥
Berättat för R
Jag har nu äntligen kunnat berätta för R. Hade gråten i halsen hela tiden. Han blev helt SJUKT glad. Först drog han ut strumporna. Jag sa sedan att det finns något annat i påsen också. Då tog han upp testet. Instruktionerna fanns också i, och han började jämföra. Jag älskar hur hans ansiktsuttryck ändrades när han väl förstod att han skulle bli pappa. Det var så underbart att kunna berätta för honom. Jag berättade ALLT för honom. Hur jag tagit det första testet på natten. Hur strecket var borta på morgonen. Hur dagen släpat sig fram. Han blev så glad. Vi stod och höll om varandra sååå länge. Lyckades faktiskt fånga ögonblicket på film, och jag kollar igenom den nu. Aaaah, så glad jag är jag kunde filma det.
Trots lyckan nämnde jag att det fanns en risk för missfall och att jag helst inte ville berätta för någon än. Han sa att han skulle ha det jättesvårt att dölja lyckan. Jag förstår det... det syns verkligen på honom när han är riktigt, riktigt glad! Alla märker av energin. Men jag sa till honom att verkligen försöka hålla det hemligt ett litet tag till. Och att vi ska avslöja nyheten med lite presenter, så blir det något minnesvärt!
Han var sååå glad! Han sa att det var perfekt timing och att han skulle njuta av semestern jättemycket nu. När vi legat och pratat ett tag säger han slutligen: "jag sa ju att det var någon som sparkade!" Jag skrattade! Nu ska vi ut och fira. Det blir till något café här i den lilla staden. Och lite planering. Och en massa drömmande. Ni anar inte hur skönt det är att ha berättat ALLT för honom nu. Känns underbart. Och nu känns det lite mer "på riktigt".
Testet tog jag kvart i sex. Det dröjde ett tag innan linjen kom fram. Faktiskt ganska länge. Jag blev orolig att jag kanske inte var gravid trots allt. Men det är jag! Linjen kom fram till slut! Lycka! Jag är på smällen, ju!
Nytt test snart!
Hittade strumporna inne i garderoben. Sååå otroligt söta.
Blir alldeles pirrig av att tänka på att R kommer att få öppna överraskningen snart. Väntar på att han ska komma hem nu. Om fyrtio minuter kan jag ta ett grav-test också. Ska lägga in den tillsammans med strumporna. Guuuud, vad svårt det är att hålla sig i fyra timmar! Jag kände mig kissnödig för tre timmar sedan. De här sista minutrarna är ett helvete. Men jag vill ju ha ett ordentligt plus!
Shit - tänk om det inte blir ett plus?! Nä, nu får jag skärpa mig! Jag ÄR gravid. Fy, alltså. Det känns inte riktigt 100 % än! Har ingen aning om varför... Det kanske blir bättre efter att ha berättat om allt för R. Jag hoppas det!
Jag är gravid! Jag måste vara det. Igår natt känns som en dröm ju. Fotar plusset så fort jag fått det!
SHIT SHIT SHIT! HAN ÄR HEMMA NU! Got to go!
Symtomsammanfattning
Tänkte faktiskt ta och skriva en liten symtomsammanfattning för denna månad. Kanske är det bara intressant för vissa att läsa, men framförallt kanske någon vill ha något att jämföra med... Jag tycker i alla fall att det är väldigt intressant och kul att höra hur någon annan upplevt tiden innan plusset.
Bröstvårtorna:
Jag borde skriva ett långt tacktal till mina bröstvårtor. "Ni gav mig hopp när ingen annan kroppsdel hjälpte mig... " etc. Jag borde - men det ska jag inte. Det blev hårda och känsliga. Märkte av detta fyra dagar innan BIM. Blev alldeles förundrad av detta symtom. Och det var så ovanligt för mig. De var aldrig såhär känsliga. Att R också reagerade på detta symtom utan att jag sagt någonting fick mig att hoppas ännu mer! Bekräftelsen gjorde så att jag vågade hoppas lite till. Nu, BIM+3 känner jag att bröstvårtorna lugnat sig lite. Känner faktiskt inte att de är så hårda och känsliga längre. Brösten värker inte heller så mycket som för ett par dagar sedan. (Blev lite orolig här nu, men jag släpper det.) Det kan ju vara så att jag bara vant mig, eller att brösten vant sig. De gör ju det. Men såhär snabbt visste jag inte. Vi får hoppas att det är pga det och inte en minskande hormonhalt.
Urinering:
Jag upplevde att jag var tvungen att gå på toa oftare, men det har varit ett symtom innan mens också. Sedan igår har det blivit mycket mer påtagligt, blir kissnödig en timme efter tömning. Jag skrev att jag inte upplevt någon "frekvent urinering" men det jag menade var att det inte var mer än det "normala" kring mensetiden.
Mensvärk:
Första gången som jag skrev om mensvärken var precis en vecka innan BIM. Aterigen, av erfarenhet, vet jag att min mensvärk börjar precis en vecka innan BIM. Gör ont typ två gånger om dagen fram tills mensdagen. Så när jag kände av den gav jag nästan upp direkt. Allt stämde ju med värken och tiden. Det som var lite annorlunda var att denna värk avtog med tiden... Och runt BIM tog den slut helt. Det brukar normalt alltid öka i styrka och frekvens, men inte denna gång.
Ökad aptit:
Såhär skrev jag i bloggen: "Just det! Glömde skriva att jag är jättehungrig jätteofta. Men jag brukar faktiskt bli det också när jag närmar mig mens. Sedan faller aptiten under mensveckan."
Vågade absolut inte lita på detta symtom. Jag brukar bli hungrig innan mens, men det var lite överdrivet denna gång. Jag kunde äta och vara hungrig typ 1 timme senare. Och det är en såndär hunger man inte kan kontrollera. Och magen känns helt tom. Det är just det som händer just nu. Känner att jag behöver äta, men tycker att jag ätit rätt ordentligt och jag borde inte vara hungrig.
Vågade absolut inte lita på detta symtom. Jag brukar bli hungrig innan mens, men det var lite överdrivet denna gång. Jag kunde äta och vara hungrig typ 1 timme senare. Och det är en såndär hunger man inte kan kontrollera. Och magen känns helt tom. Det är just det som händer just nu. Känner att jag behöver äta, men tycker att jag ätit rätt ordentligt och jag borde inte vara hungrig.
Flytningar:
Jag har haft VÄRSTA torrperioden den senaste tiden. Har inte haft så mycket koll efter att ha blivit besviken på att jag inte haft ÄL-flytningar. Men det enda jag märkt är att det är typ sahara där nere. Det har aldrig varit så torrt! Vet inte, men det verkar som att de flesta har vita mjölkiga flytningar vid graviditet. Still to come, maybe?
I think this is it. Just det, på morgonen när jag borstade tänderna igår och idag fick jag kväljningar. Har ingen aning om varför. Igår tänkte jag: "sluta larva dig, fan vad du är jobbig!" Men idag, efter plusset kände jag att det ändå måste vara något som får mig att reagera sådär. Har aldrig upplevt det tidigare. Och det kommer helt spontant. Jag hade inte så jättemycket att gå efter, kan jag tycka. Men visst, det blir tydligare efter plusset. Då är det lättare att lita på symtomen och förstå de tidigare diffusa tecknen.
Sjunde himlen
Shit, tankarna flyger lite här och var... Ska försöka få ordning på dem med hjälp av detta inlägg då. Var börjar jag? Det börjar sjunka in att jag är gravid. Alltså, på riktigt sjunka in. Jag började tvivla lite när strecket försvann och i min lilla bubbla fanns det en risk för att jag inte var gravid. Visste inte att testet blir "ogiltigt" efter avläsningstiden *idiot*. Hur som helst... jag såg ett plus, och ett plus är vad det är. Och jag drömde inte, hehe.
Gick till affären för att köpa det digitala testet. De var slut. Helt slut. Fan, tänkte jag. Sedan såg jag prislappen. Alltså, hade jag sett testet ligga där skulle jag bara tagit det fort som fan och betalat utan att tänka mig för. Men prislappen löd: "18 euro". Ska jag pröjsa 180 spänn för att det ska bli lite tydligare? Nja, jag har inte riktigt lust med det. Sedan vet ju jag att jag är gravid. Jag köpte i alla fall de två andra för 5 euro. Om jag skulle behöva testa i Indien. Eller om jag vill att R ska se ett streck. Annars köper jag gärna ett digitalt test därborta. Antar att det kostar mindre också!
Så R får helt enkelt nöja sig med att se strecket istället för att få det "svart på vitt". Och sedan strumporna. Aååh, strumporna! ♥ Jo, på tal om att berätta för R... Fan, vad det ska vara svårt. I morse var han så stressad också, kramade honom lite extra. I natt efter att jag fått det positiva låg jag bara och stirrade på honom. Han var så vacker. Hoppades att bebis skulle likna honom, han är så fin. Sedan blev jag lite töntgråtig så jag slutade tänka. Men när jag låg där med handen på hans bröst och huvudet mot hans axel, då tänkte jag... "nu är det något som ligger mellan oss". *ryser*
Bad honom komma hem tidigare idag, men han sa att han var tvungen att åka till den indiska ambassaden efter jobbet. Han visste inte när han skulle komma hem. Så jobbigt att det blir så, jag vill ju berätta nu. Men jag tycker att det är viktigt att det blir vid rätt tillfälle, och när vi är lugna. Och ostressade. I och med resan och packningen är det inte det lättaste, men jag försöker.
Just det... har också tänkt på det här med missfallsrisken (eller riskfallsmissen, som jag råkade skriva först). Tänkte att jag kanske blev glad för tidigt. Men det är ju bara dumt. Det är dumt att oroa sig i onödan. Allt kommer nog att gå jättebra. Och glädje kan ju aldrig vara fel. Så jag njuter verkligen av att vara glad just nu. Jag kan inte fatta att det här har hänt. Jag kan inte förstå att jag ska bli mamma snart.
Det känns som att det kommer bli mer verkligt när jag berättar allt för R.
Känner mig sjukt sugen att testa igen snart. Men jag tror att det blir mot kvällen. Måste hålla mig lite till faktiskt. Det är svårt. Känner av kissnödigheten, men nu har det ändå gått 3 timmar sedan sist. Grejen är att jag är bra på att hålla mig. Jag blir ju kissnödig en timma efter sista toalettbesöket men min extrema lathet kombinerat med mina superstarka ringmuskler gör att jag kan hålla mig mycket längre.
Jag sa ju att mina tankar flyger lite här och var. Vet att inlägget inte alls är läsvänligt men jag vet inte... känns som att det blev lite ordning i hjärnan i alla fall!
Jag är överlycklig. I extas. Konstant leendes. I sjunde himlen.
Gravid!
Igår kväll:
Jag kom hem och kissade. Klockan var 17.30. Tänkte att "nu kissar jag inte mer på den här kvällen så får jag ett fint plus imorgon". Sedan kom R hem och lite senare mot kvällen (20.00) tänkte vi packa ner det sista. Men jag låg i sängen för att jag var såå sömnig så han fick packa lite själv. Jag låg och såg på. Helt plötsligt blev det strömavbrott! Han kom också och lade sig vid mig. Vi råkade somna. Innan dess låg jag och tänkte på om jag var gravid eller inte. Kände att jag blev kissnödig också, men jag ignorerade det och tänkte att det försvinner. Och att jag skulle kissa på morgonen!
Jag vaknade klockan 23 (men jag visste inte då vad klockan var. Jag trodde att det var mitt i natten, typ kl 03). Elektriciteten hade kommit tillbaka. Jag var jättejättekissnödig! Och hungrig! Låg kvar ett bra tag och försökte somna om. Men det gick inte. Då gick jag upp. Tänkte att om det verkligen är 03 på morgonen så kissar jag på stickan nu. Jag låste upp min sminklåda och gick ner med ett ÄL-test och ett grav-test. ÄL-testet hittade jag bara så jag tänkte varför inte testa med den först! Blir det två starka streck testar jag med det andra också.
Gick sakta nedför trapporna och in på toaletten. Höll på att spricka. Jag hittade heller inte koppen jag brukar kissa i. Gaah, så irriterande. Fick ta något annat, vad som helst, snabbt! Okej, så kiss, kiss. Sedan behövde jag läsa instruktionerna. Testade först med ÄL-testet som gav två starka streck! Redan då hade jag börjat försöka riva upp graviditetstestet. Varför är de här så sablans svåra att öppna? undrade jag. Men jag lyckades till slut - med hjälp av tänderna. Dopp, dopp, femton sekunder. Det blev ett plus. Inte en jättestark linje, men definitivt en linje. Jag kunde se det utan att vända och vrida. Det kom upp nästan direkt!
Gick upp och lade mig i sängen igen. Nu med datorn i knät. Jag var ju tvungen att skriva, att berätta hur det hade gått! R låg och sov fortfarande. Försökte väcka honom med en puss, men det gick inte. Jag ska definitivt köpa ett digitalt test idag. Sedan ska han få sitt livs största överraskning!
Nu har tiden äntligen kommit! Då jag får berätta för honom. Det jag drömt om sedan så länge tillbaka! Shit, jag är gravid. Och vi ska ha barn!
Tack för all er stöd genom denna svåra tid! Nu börjar en helt annan sorts längtan!
Och haha! Mina bröstvårtor hade rätt! Yay, for my nipples!
Plusset
Tack för ALLA fina kommentarer! Jag blir så överväldigad av det hela, och alldeles gråtfärdig. Vad fina ni är! Bara... TACK från djupet av mitt hjärta!
Vaknade i morse och tänkte: "Jag är gravid..." Det var seriöst min första tanke. Sedan tänkte jag: "Sjukt om jag bara drömt det där... hehe, ska kolla testet för säkerhetsskull." Så tittar jag mot nattduksbordet och det fina plusset är BORTA! Jag blev helt paff. Drömde jag? På riktigt?!
Nä, jag tvivlar inte på en sekund att jag är gravid. Jag såg ju strecket så tydligt. Jag ser det nu också, men det är ganska svårt att fota. Det fastnar inte på bild! Jag kunde inte fotografera det igår, kamerabatteriet var helt slut. Jag ångrar att jag inte satte den på laddning tidigare för nu syns ju plusset knappt!
Tänkte berätta för R redan i morse, men när jag såg att strecket inte fanns kvar blev det plötsligt så svårt. Tänker köpa ett digitalt idag, så blir det lika tydligt för både honom och för mig...
18 Mars kl 23.15 blev det äntligen ett plus.
(Hey, syns ju rätt okej med rätt kontrast och så. Det är ju inte jätteredigerat...
men detta syntes INTE i min kamera.)
Jag är gravid!
Alltså neeeeej, jag måste kolla testet igen innan jag skriver rubriken. Jooooo, jag ÄR gravid! Det blev ett plus! Det känns som att jag drömmer just nu! Det känns helt overkligt! Är det JAG som har fått det där plusset? JAG?! Ska jag ha bebis nu (ja, inte nu, nu, nu hoppas jag, om några månader!)?! Oh, men shit! Det var precis det jag sa när jag såg plusset, "åh, men shit, åh, men shit".
Jag är gravid! Jag är gravid. Tog testet typ nyss, så ni förstår att det här är en absolut-första-reaktion. Nu måste jag lugna ner mig!
Testar imorgon!
Okej, okej, okej! Jag tror att jag vet hur jag vill ha det! Antagligen kommer jag att testa redan i morgon. En dag tidigare än vad jag hade planerat. (Egentligen hade jag ju sagt att jag inte skulle testa förrän mensen var sen med typ en vecka, men det går ju inte nu när vi ska åka bort. Eller, visst hade det varit kul att få reda på en graviditet därborta, men känner inte att det är riktigt rätt. Jag kan då inte uppdatera bloggen när jag får reda på det heller.)
Så, imorgon blir det! BIM+3 testar jag.
Så, imorgon blir det! BIM+3 testar jag.
Jag hoppas ju såklart att det blir positivt. Att det syns ett stort plus på testet. Jag har redan börjat tänka ut vad som kommer att hända om det blir så. R kommer att vara på jobbet när jag testar, så antagligen blir ni de första som får reda på det. Så efter ett blogginlägg ska jag hoppa runt som en tok och vara skitglad hela dagen. Sedan ska jag bege mig ut för att köpa en plånbok till R. Detta blir hans första present på kvällen när han är tillbaka! Hans andra present blir "strumporna" och testet. Jag kanske t o m hinner köpa ett digitalt test så att det blir MEGATYDLIGT för honom att jag är gravid. Ska försöka få med det på film, det ögonblicket... Tror att det blir rätt speciellt.
Vad gör jag om det blir negativt? Jag blir ledsen såklart. Sedan ska jag ut och köpa en plånbok till R. Jag kommer definitivt INTE filma medan han öppnar den. Jag kommer att undra VARFÖR det blev negativt. Jag kommer undra om jag kanske är gravid ändå. Sedan tror jag att jag kommer att acceptera att mensen är på väg, om än lite sent. Fast, just in case, lär jag köpa nya graviditetstest till resan....
Gud, vad jag hoppas på det tidigare nämnda scenariot. Om det blir positivt kan jag kanske ringa in till läkaren och få förklarat hur det går till när man ska vara gravid i detta land. Vad som gäller egentligen. Till vem jag ska gå... Jag vet ingenting sådant...
Men nu ska vi inte hoppa händelserna i förväg. Jag kan väl få testa positivt först!
Symtomsammanfattning och en liten dialog
Igår när vi låg i sängen:
R: Har du fått din mens?
Jag: Nej, inte än.
R: Du vet väl att den inte kommer att komma imorgon heller.
Jag: Joo, det gör den för jag har faktiskt haft mensvärk (har inte haft ont sedan sist jag skrev om det, tror att det var 2 dagar sedan).
R: Nä, du är nog gravid!
Jag: Hur kan du veta det?
R: Bara en känsla.
Alltså, förlåt... Jag brukade irritera mig på kvinnor som visste att de var gravida innan de testat. Men nu når min irritation en helt annan nivå. ¨Är det så att t o m R kan "ha en känsla" om hur det ligger till? Att det liksom lutar åt ett håll, medan jag velar där fram och tillbaka? Jag har ingen aning ju! Är jag helt intuitions-handikappad eller?
Jag har i alla fall INTE haft mensvärk på ungefär två dagar. R stör mig med sin överpositivitet. Jag försöker väga upp det med mina negativitet. I alla fall kring honom. Annars så kan jag känna mig rätt positiv! Jag har inte haft så mycket symtom denna gång faktiskt. Brösten ömmar ganska mycket på sidorna. Har inte upplevt att jag är mer kissnödig än vanligt. Mina bröst kändes lite tunga i morse. Men alltså... de har väl aldrig känts "lätta" precis. Så jag är lite osäker där.
Testa imorgon?
BIM+2
Mensen har inte kommit... än! Igår precis innan jag somnade var jag bombsäker på att jag skulle testa idag. Jag skulle testa på BIM+2 och bara fått veta hur det låg till. Jag testade såklart inte. Men igår kväll kändes det helt självklart. Skulle bara få det överstökat. Klart och gjort. Jag menar - på BIM+2 får man ju testa! Man BORDE testa!
För visst är det dumt att gå runt och undra... när man kan gå och runt och VETA! Hahah, så jag försöker övertala mig själv till att testa i morgon. Om det är negativt kan jag bara släppa det! Det vore skönt att slippa undra faktiskt. Eller ska jag vänta till BIM+4..? Det finns ju faktiskt en stor risk att mensen är sen. Detta skulle då vara cykeldag 35.
Ja, jag börjar bli väldigt nyfiken och ganska otålig. Funderar starkt på att testa i morgon bara för att finna lite lugn. Shit - tänk om det blir negativt. SHIT - Tänk om det blir positivt! Aaaargh. Jag driver mig till vansinne nu!
Min indiska sida
Godmorgon! Hur står det till med er idag? Här är allt bra. Det packas för fullt för resan till Indien. Jag har försökt locka fram min indiska sida ur mig med musik och min shalwar kameez. Det går sådär. Jag är alldeles för svensk.
Aishwariya Rai Bachchan i filmen Umrao Jaan
Spola gärna fram första delen.
Älskar hur hon rör sig och dansar.
Min hindi är minst sagt lite knackig, men jag tror att det sa gå bra ändå. Sååå, nu har jag packat ner det mesta. Ska bli kul att kunna använda mina kläder från indien nu. Det brukar jag inte göra - om inte jag ska på maskerad eller så.
17 Mars
Jag är sååå trött. Jag vaknade astidigt i morse och somnade sent på natten. Så jag är typ svimfärdig nu. Vill bara att denna söndag ska ta slut nu. Mensen har inte kommit. Har inte haft mensvärk sedan i morse. Tar det som ett bra tecken. Men jag ska ändå ge den chans att komma inom de närmsta dagarna. Detta trots min extrema nyfikenhet!
Ville bara säga att det inte bara är jag som märkt av mina hårda bröstvårton (jag veeet, det börjar bli lite uttjatande med alla inlägg om dem). Men R la också märke till dem igår i duschen. Det slank ur mig att det kunde vara ett gravtecken! Vill ju inte få honom att börja hoppas, om det sedan ska visa sig att mensen bara är sen. Sedan vill jag ju att det ska komma lite oväntat för honom OM det är så att jag är gravid...
Det kändes ändå bra att få det där bekräftat. Man kan ju inbilla sig saker hit och dit när man verkligen vill. Så det är skönt att R reagerade likadant. Nu däckar jag snart, så vi hörs väl i morgon. Puss!
BIM+1
Det är svårt att glädjas över att jag ligger en dag över BIM faktiskt. Mest för att jag har varit sjuk med feber i ca 2 dagar. Men har inte mått så bra i övrigt heller, hade snuva och hosta. Vet inte om just det påverkar. Jag vet dock att när jag har feber blir mensen sen. Hade lite mensvärk i morse men det gick över. Får vänta ut även denna dag och se om den kanske kommer. Vet inte hur länge jag har haft mensvärk men det är definitivt längre än en vecka nu.
Hoppas att den håller sig borta tills onsdag nu. Och att det blir ett plus på testet!
16 Mars
Nu har jag hoppat upp och ner och stått på händerna ett tag. Tänkte att om något ändå ska lossna i livmodern och starta flödet kan det väl ändå få göra det nu i sådana fall. Jag har inte tid att vänta ut mensankomsten. Ska den komma kan den komma på mina villkor! Men nä... Mensen har inte kommit... än. (Va?! Har ingenting hänt?! Men du hoppade ju UPP OCH NER! Och stod på HÄNDERNA! :O:O:O )
Ni vet hur jag skulle packa och sådant till resan...? Jag somnade runt kl 17 och vaknade för en halvtimma sedan. Jag har sovit bort hela kvällen känns det som. Jaja, nog var det välbehövligt. Och när R joinar kan man bara inte säga emot. Aaaah, gääääsp. Nu ska jag duscha av mig tröttheten!
BIM IDAG!
Jag har typ nästan klarat av den långa väntan. Normalt brukar min mens komma på morgonen, men den syns inte till än så länge. Har inte haft särskilt mycket mensvärk heller. Det är nästan så att jag blir hoppfull! Men jag har inte sagt någonting till R ännu. Vet att han kommer att fråga, men jag säger väl som det är... Att jag inte vet.
I morse ställde jag mig framför den stora spegeln i vårt sovrum. Jag drog upp tröjan och kollade på brösten... ni vet, som man brukar göra (not). Det är inte bara det att bröstvårtorna är känsliga... utan de står rätt ut! Och är hårda! Det är inte så vanligt, tror jag. Fast jag brukar ju inte inspektera just den delen med stor noggrannhet. Svårt att veta.
Sjukt sugen på att testa, och just därför tog jag mig ut ur huset och på en shoppingrunda. Sedan ska jag packa till resan, så jag försöker hålla mig sysselsatt allt vad det går!
Update
Jag har mensvärk just nu... Det känns väldigt misslyckat för tillfället. Som att den ska komma när som helst. Har varit sugen på att testa, bara för att få veta. Men det verkar ändå som att jag kommer få ett negativt besked innan testdagen. Jobbigt.
Och min bröstvårtebesatthet har också lugnat ner sig... bra va? De ömmar som tidigare, fast jag vet inte alls vad det beror på. Det är det enda tecknet jag har haft faktiskt. Än en gång önskar jag att jag var en av de kvinnor som bara visste. Det kanske jag är också, men i sådana fall gick det inte denna gång, för allt känns som vanligt.
BIM-1
Känns så otroligt långt bort till testdagen. Fem hela dagar... hur ska jag ta mig igenom dem?! Igår hade jag faktiskt ganska ordentligt med värk. Jag har nästan övertalat R om att mensen ska komma nu. Han var så otroligt söt igår. "Det behöver ju inte vara mensvärk! Det kan vara bebisen som sparkar så det gör ont!" Mmm, sure! Haha. Jag kände minsann fosterrörelser redan i vecka 4! *speciell*
Ibland känns det som att det gick, ibland känns det precis tvärtom. Svårt att inse att det bara är tiden som kan utvisa hur det blir...
14 Mars
Hej, fina!
För inte så längesedan fick jag en hemsk värk i magen. Det var så illa att jag låg framböjd på sängen och ramlade på sidan till slut. Den avtog och R tittade på mig med förskräckelse. "Jag tror att jag ska få min mens snart", sa jag till honom. "Neeeej?", sa han. Men det verkar så.
Vi tar flyget till Indien den 21 mars från Frankfurt. Men redan kvällen innan beger vi oss mot Tyskland. Så jag hade tänkt att testa dagen dagen vi åker så att jag hinner uppdatera bloggen. Jag vill ju inte leave you guys hangin' och undrande. Det förtjänar ni inte, med tanke på den stöd jag funnit från er fåtal läsare.
Detta är planen, dvs, om mensen inte kommer. Då testar jag alltså på BIM+4. Det tycker jag är ganska bra. Om det visar negativt kommer jag nog köpa lite fler test att ha med på resan kanske. Jag hoppas ju dock att det ska visa sig vara positivt.
Jag ska försöka uppdatera bloggen, men min mobil har lagt av och jag vet inte om jag hinner fixa den eller köpa ny. Två och en halv veckas bloggpaus blir det. Det blir la RIKTIGT jobbigt om jag nu är gravid. Då vill jag ju skriva ner vad jag känner och hur det är.. Ska ha med mig en anteckningsbok och försöka uppdatera bloggen med anteckningarna när jag är tillbaka.
BIM-2
BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2. BIM -2.
Nej, jag ctrl c/v:ade inte. Vilket är jättesorgligt.
Det är allt jag gått runt och tänkt på hela dagen. Fast jag har försökt låta bli att tänka på det. Jag har packat lite till Indien-resan. Jag har städat heeeela huset. Dammat, dammsugit, moppat, duschat - alla saker jag inte brukar göra. Nej, jag befinner mig inte i det tillstånd som är det normala för mig. Jag är så nervig och skakig. Är nervös.. är skitnervös faktiskt. Jag vill veta vad som pågår.
Dessutom är R helt insatt i denna cykel. Han vet om allt! Så jag vill inte göra honom besviken.
Cykeldag 31!
Det känns som att jag har varit överpositiv den senaste tiden. Det är inte jättebra, för jag insåg precis att jag lär bli väldigt besviken. BIM är på lördag och jag kan inte fatta att jag snart tagit mig igenom den långa väntan. Jag känner av mensvärken, och varje gång den gör sig påmind får jag en känsla av att mensen faktiskt lär komma. Om den nu ska komma borde den komma lite tidigare. Känner att jag börjar bli väldigt sugen på att testa.
R frågade igår kväll när jag kunde få reda på om jag var gravid. Jag svarade att mensen skulle komma på söndag, så antagligen efter det. Såg nyss i kalendern att det BIM-dagen är på lördag. Tyckte väl att det var lite konstigt att jag låg på BIM-2 och att mensen skulle komma om tre dagar. Haha, såå förvirrad. Ett tag försökte jag övertala mig själv att det var fredag idag.
Idag tänkte jag dricka kaffe, det var bra längesedan jag gjorde det. Har inte druckit det på minst två veckor! Håll tummarna för att det smakar illa! Hehe.
Godnatt!
Tack för era kommentarer! Jag insåg verkligen att det inte var OK. Pratade även med mamma som sa att jag var tvungen att ta tag i det på en gång för det var verkligen inte acceptabelt. Men svärmor hade feber hela kvällen så jag ville inte ta det med henne då. Ska ändå försöka göra snart! Fast... en liten del av mig vill gärna vänta till nästa gång hon frågar. Jag tycker det är så jobbigt att ställa henne mot väggen. Jag VET att hon kommer att ta illa upp.
Jag pratade även med R som förstod vad jag menade, men han var inte så pepp på att säga till på skarpen. Han säger att hon menar väl, men förstår att jag blir stressad av det hela. Jaja. Jag SKA ta ett snack med henne, vet bara inte när och under vilka omständigheter. Men just nu känns det ganska bra att alla tycker att jag har rätt och hon har fel. Ska njuta av det faktumet ett litet tag till.
Godnatt på er!
Funderingar
Funderar på att köpa hem ett paket grav-test.. *där passerade 2 minuter*. Ja, ni ser, jag funderar fortfarande. Kan det verkligen vara en bra idé? Tror att det finns en risk att jag testar tidigare än vad det är menat då.
När jag var sjuk skulle R köpa halstabletter från samma affär där jag köper mina graviditetstest. När han kom hem berättade han att han hade sett ett par test och funderat på att köpa ett paket. Men så gjorde han inte det. Jag tyckte att det var jättegulligt att han faktiskt tänkte köpa och kan se honom stå vid den delen av affären bland vitaminer och mensskydd. Han är underbart fin!
I morse fick jag en otäck kommentar från svärmor som menade att R faktiskt snart var 30 år gammal och att det var dags för barn. Det gjorde mig så illa att jag knappt fick ut ett ljud. Jag svarade att det faktiskt inte bara var upp till mig, och att hon mer än gärna kunde ta upp det med R. Om hon INTE kunde göra det så kunde hon hålla sina kommentarer för sig själv.
Hade en dålig känsla i magen. Jag vet att det inte är mitt fel att det inte blivit barn än. Även om det var det så har hon ingenting med det att göra... men jag blir så ledsen ändå. Jag blir så illa berörd. Det känns som att HON tror att det är pga mig som det inte blivit några barn. Sedan drog hon upp det faktum att kvinnor fortsätter studera och jobba EFTER barn också.
Mår faktiskt lite dåligt över det hon har sagt och känner att jag behöver ta ett extra snack med henne. Men vad ska jag säga? Tror att det är bäst att först prata med min egna mamma om saken. Hon kanske har några råd att ge. Jag kan prata med R om saken också, men jag vill helst inte göra det nu precis innan BIM. Han kommer definitivt ta ett ordentligt snack med sin mor och hon kommer bli sur för att det "inte alls var så hon menade" och att jag "skvallrat" vidare till R.
Nä, jag tror det blir ett samtal med mamma för att avventilera och prata ut lite. Kanske vet hon hur jag ska ta itu med detta problem. Det har gått alldeles för långt, till den punkt att jag faktiskt mår dåligt av hennes kommentarer. Jag kan inte längre skaka av mig dem. De sitter kvar genom hela dagen och jag får ont i magen.
Ännu ett inlägg om mina bröstvårtor.
Bestämde mig för att INTE sitta hemma idag utan bege mig ut för en kort promenad. Nu är det återigen riktigt kallt i staden så jag har inte riktigt vågat bege mig ut med min snoriga näsa. Men nu är det väldigt mycket bättre. Jag hostar inte och näsan snorar inte. Pluspoäng för att jag ser ut som en normal människa i ansiktet igen!
Så jag drog på mig en tröja. Och jag hade inte satt på mig bh:n. Fy satan vad det kändes i bröstvårtorna när tyget flög över dem! Blev förundrad och samtidigt överlycklig! Det känns bra att ha ett annorlunda symtom! Har läst lite om detta på nätet och det verkar ju onekligen vara ett gravidtecken. Jag vet att man kan ha ömmande bröstvårtor utan att man är gravid. Grejen är att JAG aldrig tidigare haft ömmande bröstvårtor!
BIM -3 nu, tjejer! Har redan smygkollat "the due-date" när jag kände mig lite extra hoppfull. 19 November. Ska det få bli ett novemberbarn? Snälla, kan det få vara så?
13 Mars
Godmorgon! Mina bröstvårtor är fortfarande jätteömma. De är också jättehårda. Vad händer?! Igår natt innan jag skulle sova (men absolut inte kunde) var jag rätt säker på att jag var gravid. Men tillsammans med gryningen slog även realiteten in... jag får inte vara sådär positiv. Tänk om det slår fel, och då är jag ledsen för det. Ibland är jag till och med rädd för att skriva ner symtom i bloggen. Jag tänkte över det här med bröstvårtorna en gång extra till exempel. Men varför?
Bloggen SKA ju vara ett sätt att dokumentera allt. Jag vet inte om de är hårda och ömma för att jag är gravid eller för att jag ska ha mens. Det jag vet är att jag måste skriva ner det. Det är det den här bloggen är för! Det här symtomet har i alla fall byggt upp lite extra hopp hos mig. Och det känns lite konstigt att gå efter ett enda litet symtom...
Förutom detta så är jag ju kissnödig! Men det har jag varit i tidigare cyklar också. Det som är nytt är att jag vaknar upp tidigare än jag ska och känner att jag måste gå på toa, men jag är rätt lat så jag håller mig ändå en timma till. Och sen har jag lite mensvärk, såklart. Ibland.
Just det! Glömde skriva att jag är jättehungrig jätteofta. Men jag brukar faktiskt bli det också när jag närmar mig mens. Sedan faller aptiten under mensveckan.
Blir lite imponerad av hur bra jag lärt känna min kropp! Hurra!
BIM-4
Mina bröstvårtor är jättekänsliga! Wihuuuuu! Nä, men allvarligt talat! Det är verkligen en jättestor skillnad från tidigare cyklar! Jag har aldrig varit såhär känslig. Brösten värker normalmycket, de är inte jätteömma. Börjar bli ordentligt nyfiken. Idag ligger jag på BIM-4. Det känns bra.
Jag har även haft mensvärk till och från, så jag tror inte att mensen blir alltför sen. Kommer ändå avvakta ett par dagar efter BIM till att testa. Jag tror att jag klarar av det. Jag håller mina tummar så att de blir blå. Nu måste det gå!
Hunger och värk!
Jag har mensvärk. Det kommer med jämna mellanrum. De två senaste dagarna i alla fall. Hmm.. Ja, min mensvärk börjar ju en vecka innan BIM har vi nu lärt oss. Kanske är det mens på gång... kanske är det bebis på g...? Only time will tell. Just nu är jag sjukt sugen på pizza, så jag försöker övertala R till att köpa. R... R har blivit R på bloggen... har råkat skriva ut hans riktiga namn av misstag flera gånger. Det är inte bra! Han har ett väldigt unikt namn, kan jag säga.
Gaaah, magen kurrar som bara den. MAAAT!
Menskoll
Nu frågar svärmor var jag ligger i cykeln igen. Börjar bli jobbigt! Det hände förra månaden också. Minns inte om jag skrev det i bloggen. Hon trodde att jag var flera dagar sen med mensen... Jag hade varit borta i Sverige, så jag antar att hon hade glömt "hålla koll". Jag sa till henne att nej, om mensen kommer nu är den väldigt tidig! Den är inte alls sen! Felet är mitt eget för att jag väljer att svara på hennes frågor. Det går inte för mig att säga emot folk som är äldre. Då gäller hundraprocentig respekt!
Idag ställde hon frågan igen, om när jag ska ha min mens. Egentligen klagade jag på ont i ryggen för att jag hostat så mycket. Men hon kopplade det till att jag kanske skulle ha mens snart. - Nej, det är inte det, sa jag. Och jag tycker att det räcker som svar faktiskt. Men hon frågade när ska du ha mens då? Jag vill inte ge henne exakta datum eller antal dagar. Tycker att hon ska sluta hålla koll. Jag förstår att hon vill veta när det blir en liten knodd... men det är fortfarande R och jag som bestämmer när vi väljer att dela med oss av den informationen. Vi kanske väntar till vecka 12. Vi kanske vill att det ska vara en överraskning. Vi kanske berättar så fort det blir ett plus! Vi kanske berättar på väg in till förlossningen (eller efter!). Vi vet fortfarande inte...
Ibland hade det faktiskt varit skönt att prata ut med en annan kvinna om saken. Fått råd och så.. det kanske sker någon dag snart. Men inte än. Inte förrän det blir ohållbart och jag behöver mer än det stöd R har att ge.
Det är sjukt att hålla koll på någon annans mens. Det är allt jag har att säga.
11 Mars
Jag var hos doktorn i fredags när det var som värst. Han hörde någonting i min vänstra lunga och jag fick antibiotika för att det inte skulle utveckla sig till pneumonia. R följde med. Och jag var i precis samma situation som tidigare när doktorn skulle skriva ut min medicin. Exakt samma situation plus R. Så jag tittade på R och sedan mot läkaren och frågade honom om antibiotikan skulle påverka ett foster.
- ÄR du gravid?
- Nej, jag vet inte med säkerhet än, men det är möjligt.
Läkaren fick veta att jag inte tagit mina 1 gram paracetamol-tabletter på ett tag, för att det stod att kvinnor som inte använde preventivmedel inte skulle ta medicinen. Och att jag ville ha antibiotika utskriven som passade gravida. Han förklarade för mig hur dessa mediciner påverkar ett foster enbart om man tar de en längre tid. Inte bara tre dagar (som antibiotikan jag tog). R kontrade med att instruktionssedeln säger något helt annat om paracetamol-tabletterna. Då svarade läkaren att det är viktigare att febern håller sig nere om jag nu är gravid. Och att det inte är så farligt om man inte tar tabletterna en längre tid.
1 gram paracetamol var fjärde timme, sa han att jag skulle ta. Jag tog 1/2 av tabletten när huvudvärken började, och innan jag sov. Han sa ju att jag inte behövde oroa mig. Jag blev lugn. Jag åt t ex hela antibiotikakuren... Men jag vill inte ta mediciner jag kan klara mig utan. Jag oroar mig inte för att något ska vara fel på barnet nu. Tack vare samtalet med läkaren. Men jag kan tycka att han var lite för optimistisk... Nu tre, fyra dagar senare mår jag rätt bra faktiskt. Men jag ska vila ut under veckan. Det kommer ju att gå skiiiitsegt.
Det är konstigt hur man kan oroa sig så mycket i onödan för något som antagligen inte ens finns ännu...
Nyfiken och en smula hoppfull
Jag är nyfiken, inser jag nu. Jag börjar undra... om det är något i min mage. Vad är det med dagarna innan BIM som gör att man helt förlorar förståndet? Hela tiden har jag sagt att det inte känns som något alls. För det första kunde jag inte ens känna av ÄL som jag brukar göra. Ah andra sidan betyder det inte att det inte skett. Sedan blev jag hostig och snuvig med en rejäl huvudvärk. Men jag hade ingen feber. Några dagar efter det fick jag feber, men det var ju knappt två dagar. Jag har känt att kroppen stått emot mig denna cykel... att det inte är meningen att jag ska bli gravid denna månad. Ändå hoppas jag nu. Som en dåre.
Slutet
Idag mår jag mycket bättre. Äntligen har huvudvärken släppt och nästäppan likaså. Har haft lite mensvärk också. Inte mycket alls. Jag har också behövt att kissa oftare (men det vet jag vid det här laget att det inte är något tecken). Annars har jag inte haft så mycket gravidsymtom. Jag håller hårt om hoppet denna månad tyvärr... Det känns som att jag återigen failat.
BIM-6 kanske man kan säga om den här dagen? Det låter närmare till BIM. Cykeldag 27 annars. Nu närmar vi oss äntligen slutet.
Cykeldag 26
Jag mår lite bättre idag, det är mindre feber nu. Men fortfarande ganska dåligt. Jag orkar inte sitta vid datorn. Dagarna släpar sig fram, en hel vecka kvar till BIM. Med tanke på hur sjuk jag varit tror att det lär dröja minst en vecka till innan den tittar fram.
Jag har inte haft någon mensvärk, däremot jättekissnödig. Och jag har haft en ovanligt bra aptit för att vara sjuk. Känner mig dödshungrig ibland! Hoppas att det blir ett plus snart!
Jag kissade på mig i morse.
Det var inte mitt fel ens. Min urinblåsa var på väg att spricka när jag kutade ner till toaletten i morse kl 06. På väg ner var jag med om en väldigt, väldigt oläglig hostattack. Det går liksom inte att hålla emot det trycket. Host, host = kiss, kiss. Några droppar bara men ändå.
Jag vet inte varför men jag tyckte att det var mycket viktigt att dela med mig av den informationen till R. Sedan dess har jag fått flera samtal om porlande vattenbäckar från den snubben. Han tycker att det är jättekul att retas. Jag däremot är INTE road.
Rätta mig om jag har fel, men handlar inte ett äktenskap om att stötta varandra i vått och torrt? Han stöttar mig i det torra, men inte det våta. Det måste jag ta upp med honom under nästa terapi-session.
Cykeldag 24
Jag mår inte så bra idag. Det har varit mycket huvudvärk och min hals gör sååå ont! Mina halsmandlar har svullnat upp och jag tror att det beror på en infektion. Alla råder mig till att gå till läkaren igen och jag lovade R att jag skulle ringa och boka tid. Men jag har inte kunnat göra det. Tyckte att det är onödigt och framförallt jobbigt!
Förklarade det för R när han ringde mig. Han frågade vad den egentliga anledningen var för att jag inte gick. Och jag insåg att jag var tvungen att säga det... Var det en infektion skulle läkaren skriva ut antibiotika. Då skulle jag vara tvungen att be om antiobiotika lämpad för gravida. Jag tyckte att det är pinsamt när jag inte ens är gravid. Tvekade först när jag insåg att jag behövde berätta för R, men jag gjorde det ändå. Precis som det är skrivet. Jag berättade att jag tyckte att det var jobbigt.
När kommer du få reda på om du är gravid då? frågade R. Jag sa att det kunde dröja, att jag skulle ha mens om lite mer än en vecka. Men att det faktum att jag varit sjuk kan ha gjort att det dröjer flera dagar innan mensen kommer igång. Så om minst två veckor lär jag veta med säkerhet.
Det känns så skönt att han stöttar mig igenom det här, och förstår att det är jobbigt. Det känns bra att han inte tvingar mig till att göra något just nu. Att han förstår! När jag blir gravid kanske det inte kommer som en överraskning för honom, som jag hade planerat förut. Han lär fråga och vänta och undra om dagen då vi båda vet med säkerhet att vi väntar barn. Men jag behöver hans stöd just nu. Det är bra att han är med till 100 % när det gäller planerandet nu... Jag har ju varit ensam om det i mer än en halvår. Det är dags att jag delar med mig av gnagande känslor just nu med honom.
Han hanterar ju det mycket bättre än jag trott! Jag trodde tidigare att bloggen och ni läsare var de enda som fick ta del av denna period av mitt liv. Det känns obeskrivligt skönt att jag nu börjat öppna de känslorna för R också. Han behöver inte veta allt. Men det känns skönt att han vet det mesta.
Bättre
Ville bara säga tack till alla de som väljer att lämna en liten kommentar för att stärka mitt väldigt låga jag just nu. Det är helt jävla skitkonstigt att en liten kommentar kan göra att dagen helt vänder! Har inte känt igen mig på ett tag. Har inte varit glad. Kan ju dock bero på att jag snorar ner allt och alla i min omgivning just nu.
Men nu känns det faktiskt bättre... Faktum är... att jag hade storgråtit i min ensamhet uppe i mitt rum. (Jag har INGEN aning om varför egentligen, det har bara varit en jävla dålig dag.) Sedan hade jag samlat mig och var på väg ner. Gick ner för de första delen av trapporna och såg ut genom fönstret som vetter ut mot vår balkong. Det var en liten vattenpöl på ett av borden. Jag stannar upp när en liten fågel tittar runt och sedan slänger sig in i pölen för att bada. Det var så otroligt fint. Jag stod och tittade på fågeln i minst fem minuter. Och tårarna kom tillbaka. (Jag har fortfarande ingen aning om varför.)
Det var bara så otroligt fint. Och sen mindes jag att man faktiskt får ta och stanna upp... Och faktiskt vara glad för det man har i livet. Inte är det alla som har en balkong med ett bord med en badande fågel. Sedan får man vara jätteledsen och deppig också. Bara man tar sig ur det.
Jag tror nog att jag ryckt mig ur det nu. Jag hoppas det i alla fall.
6 Mars
Jag har under mina sjukdagar tagit en hostmedicin som inte lämpar sig för gravida... Nu när jag närmar mig BIM kanske jag ska ta och avvakta? Låta bli att ta tills mensen kommer liksom. Man vet ju aldrig...
Jag har faktiskt lite ont i magen just nu. Som mensvärk. Och det hjälper mig ju inte fatta vad som är på gång ett dugg. Jag håller hoppet väldigt lågt denna månad faktiskt. Det hjälper inte att jag hoppas. Kanske hade jag varit mer pepp om jag känt mig frisk. Faktum är att det är det enda jag borde koncentrera mig på... att bli frisk. Nu har jag mått dåligt alldeles för länge.
Har haft dåliga tankar också. Nu när jag har varit sjuk, och om jag kanske är gravid så kanske det är fel på barnet. Att det blir missbildat eller ofriskt på grund av att jag har varit ofrisk. Jag vet hur det låter (helt banalt) men jag tänker faktiskt så långt. Jag tänker att hostmedicinen kanske redan skadat fostret. Att jag antagligen får missfall även om det hade gått denna gång.
Ibland kan jag ångra att vi ens försökte denna månad...
Cykeldag 23
Det är bara nio dagar kvar till BIM (men antagligen längre). Just nu vill jag sluta tänka. Jag vill sluta undra. Jag vill spola fram dagarna tills mensen kommer. Tänkte att jag ändå kunde skriva ett par ord om hur jag mår. Well, nog är jag lite uppblåst. Grinig, hostig, snorig, arg, trött, ledsen och massa annat. Men mest hostig. Det är jobbigt för jag missar så otroligt många lektioner.
Annars är det inte mycket som är annorlunda med min kropp. Jag har inte heller analyserat så mycket. Det är idag jag stannat upp och tänkt efter... hur känns det egentligen i magen? I kroppen? Svar: Ingenting.
5 Mars
Jag är ju värsta kämpen! Trodde verkligen inte att vi skulle få till det igår. Jag var otroligt trött, men ändå jobbigt kåt. Med min hosta och mina snytningar var femte minut var det inte helt säkert att R skulle vara igång heller. Men skönt att det gick ändå!
Jag vet inte om jag inbillar mig... men det kändes som att jag hade en liten ÄL-smärta igår kväll. Jag tror att det taggade mig lite. Annars har jag varit snabb med att inse att det inte gick denna gång. Det återstår att se. Jag ser faktiskt fram emot att kunna avläsa symtom denna cykel. Dels för att jag är rätt inställd på att det inte gick - så jag kanske kan vara lite mer kritisk! *önskedrömmande*
Aåååh, vad jag vill att det ska gå nu! Jag vill vara gravid nu! Jag vill, jag vill, jag vill! Sedan gör det lite ont i hjärtat när jag tänker att det kan dröja till November att få hjälp. Det var nämligen då vår sjukhusförsäkring gick igenom. Jag kan inte fatta att jag redan börjat tänka på hjälp! Det känns så obehagligt på något vis. Det känns som väldigt långt till November. Men det är ju ingenting egentligen sen när man får det där plusset!
Jag och mina knubbiga fingrar på väg ut nu!
KVÄLLEN
Jag har spenderat hela kvällen i sängen - sovandes! R har försökt väcka mig ett bra tag och frågar med jämna mellanrum: "vad har du för planer, vad har du för planer?!" Jävligt irriterande men också så oerhört sött! Han ville så klart se The Walking Dead. Det är något vi alltid gör tillsammans.
Jag är skittrött fortfarande men tänkte att nu när jag ändå är vaken kan jag väl ta och kolla. Idag ska vi tydligen ha sex enligt mitt schema. Jag känner mig så opepp på det... Har ont i halsen och i huvudet, men vi får se hur det blir.
Godnatt på er!
Soligt
Det känns skönt att få komma ut ur huset efter snart en vecka. Känner mig fortfarande ganska sjuk, men det var så soligt och fint ute att jag bara var tvungen att ta en promenad ner till bibblan! Solen värmer verkligen idag... ändå är jag riktigt ledsen. Det var en dålig morgon med mycket tjaffsande med R. Ibland orkar man bara inte med varandra. Kändes faktiskt lite skönt också. Att gräla lite. Vi har varit sams alldeles för länge för att vara oss.
Nu ska jag njuta av vädret och dricka klart mitt kaffe.
Superfint väder får vi i veckan! Är det våren som äntligen kommit? Wihuuu!
Cykeldag 21
God morgon!
Ju mer jag tänker på det, desto säkrare blir jag... Yep, jag har antagligen inte ägglossat denna månad. Jag hade en liten, liten "känning" ett tag sedan, men jag brukar faktiskt känna av den mycket tydligare. Sedan har jag inte alls haft flytningar på det sätt jag borde ha haft. Jag känner på mig att det kommer bli ett misslyckande även denna månad. Såå trist!
Jag har tappat hoppet lite. Funderar på om det ens är någon idé att satsa denna månad. Jag menar... jag ligger tyyyp 10 dagar ifrån BIM. Eller mer antagligen. Snart är det dags att börja spekulera. Fast jag är nog redan inställd på att det inte blev något...
Cykeldag 20
Denna månad ska jag defintivt försöka låta bli att testa. Ska nog låta det gå minst fem dagar efter BIM i alla fall. Dels för att jag har varit sjuk, och det gör alltid att min mens blir ett par dagar sen. Jag har ändå varit ganska ordentligt sjuk i drygt fem dagar även om jag inte haft feber. Jag hoppas att det inte påverkar men för att vara på den säkra sidan vill jag inte testa för tidigt.
Sedan också för att jag bara har ett grav-test kvar. Trodde att jag hade två men jag hittade bara ett. Vill inte gärna slösa bort den. Det betyder att det kanske är sjutton dagar kvar tills jag får reda på om jag är gravid eller inte... Tidigare om mensen kommer. Men jag tror att jag börjar få lite koll på mensen. Trodde förut att det skulle vara ett stort tecken om mensvärken började långt innan jag egentligen skulle ha mens. Men så är det alltså inte...
Jaja, det är bara att vänta och se. Och ha sex regelbundet. Vilket vi har haft hittills i alla fall!
Idag ska jag snygga till mig har jag bestämt. Det blir en liten spa-dag. Det behöver jag. Vi hörs när jag känner mig ensam!
10 månader
I brist på annat att göra läste jag igenom lite gamla inlägg här på bloggen. Jag startade den i MAJ! När jag kände att jag inte kunde stå ut längre... Jag kunde inte stå ut med min längtan. Jag hade länge ignorerat känslan. Jag hade fokuserat på annat, men jag behövde rensa bland tankarna. Och bloggen fick ta del av dem.
Det känns som igår, men det var 10 månader sedan. Då var jag fortfarande omedveten om hur svårt det skulle vara. Hur man kunde längta mycket mer än så. Nu vet jag ändå att vi satsar till 100 %. Då var jag osäker. Jag velade. Jag visste såklart att jag längtade, men jag var tveksam på om jag var redo.
Jag vet att jag är redo nu. Så varför har inget hänt? Det känns som att jag har trampat i samma vatten väldigt länge nu. Jag vill går vidare till nästa del. Till lyckan. Det börjar bli jobbigare nu faktiskt. Att gå runt och vänta på den.
Äh, jag vet inte. Jag har antagligen bara haft för mycket tid och tänka idag. Dags att trycka på off-knappen i hjärnan.
Cykeldag 19
Denna cykel känns totalt misslyckad.
1. Jag har inte känt av ägglossningen alls.
2. Har ingen ork till att sexa.
3. Alla får barn utom jag.
Idag står det sex på schemat men jag vet inte hur najs det är för R när jag hostar som en galning. Ser inte galet het ut heller direkt. Tvärtom. Får nog kliva upp ur sängen och fixa till mig lite. Mår ju faktiskt lite bättre nu. Bara den här jädrans huvudvärken kunde släppa!
Läkarbesök.
Var nyss hos läkaren, och R följde med... Doktorn sa att det var en viral infektion och att jag skulle vila och sova mycket. När han skulle skriva ut medicinerna säger han: "Jag ser att du har varit hos Dr Bajskorv och att hon skrev ut medicin lämpad för graviditet. Är du gravid? Jag ska nämligen skriva ut medicinerna nu, så jag behöver veta vilka som passar bäst."
Jag känner Rs blickar på min vänstra sida medan doktorn pratar. Han blev nog lite chockad. Trots att jag inte fick någon ögonkontakt med honom kände jag hur hans ansiktsuttryck förändrades från det normala till det oförstående. När doktorn talat klart säger jag: "Nej, jag var ett par dagar sen i cykeln och ville inte riskera någonting, men jag vet med säkerhet att jag inte är gravid nu." Då skrev han ut en hostmedicin, paracetamol och sugtabletter mot hostan (som fungerar!).
R nämnde ingenting om detta när vi tog oss därifrån, men vi var rätt stressade. Han skulle iväg på ett möte. Vi får se om det kommer upp ikväll, eller om det är något han undrar. Kändes lite jobbigt att det kom upp, trots att det inte var någonting jag behövde dölja. Jag menar, det är ingen hemlighet att vi försöker. Men jag brukar berätta allt för R, så det blev lite konstigt att han inte visste att jag kunde ha varit gravid.
Äh, jag vet inte. Hur som helst. Nu hoppas jag att det blir mycket bättre. Det är lugnare i halsen i alla fall. Hoppas att nästäppan kan släppa snart också!
Note: Dr Bajskorv heter något annat i verkligheten.
1 mars
Jag mår såå dåligt! R har blivit frisk och idag gick han till jobbet. Jag har inte kunnat sova pga nästäppan och det faktum att jag hostar skiten ur mig om jag ska andas genom munnen. Och nu har jag en hemsk huvudvärk. Men jag har fortfarande ingen feber!
Mina flytningar ger inga indikationer på att jag kan ha haft ÄL. Ibland är de vattniga och ibland riktigt tjocka, men inga ÄL-flytningar. Har inte heller haft några "känningar". Tror att det kan ha skjutits upp. Vilket är riktigt surt. Men just nu hoppas jag bara att mitt tillstånd inte blir värre. Ska boka tid hos doktorn idag. Orkar inte ha det såhär länge till.