Signs

Idag har jag känt mig: 
  • Trött
  • Sjukt hungrig
  • Illamående
  • Törstig
  • Haft huvudvärk
 
 

Klagomål

Kan vi åsidosätta det faktum att graviditet är en underbar grej som man ska vara tacksam över i typ en sekund? Tack... Här nedan följer det helvete jag går igenom ibland. Som jag aldrig, aldrig skulle acceptera om jag inte var gravid. 
  • Halsbrännan från helvetet. Ibland är det så hemskt att jag knappt kan svälja. Speciellt hemskt är det på nätterna. Jag brukar alltid ta två tabletter av graviscon men de senaste dagarna har inte ens det hjälpt. Jag kan börja gråta pga den smärta halsbrännan orsakar. Det spelar ingen roll hur lite jag har ätit. Kan äta lite yoghurt och de svider som fan ändå. Speciellt hemskt är det om jag ligger på höger sida. Då rinner magvätskan in i oesophagus och jag nästan dör. Vilket leder till min nästa punkt. 
  • Jag kan endast sova på min vänstra sida. Att sova på rygg har inte varit aktuellt sedan länge. Och ingen annan position känns bekväm. Brukar dock växla mellan höger och vänster men klarar inte av att ligga på höger sida mer än fem minuter. Så att ligga på vänster sida med ett ben över Rs kropp är den enda position som tillbringar några timmars sömn. På tal om positioner...
  • Sexuellt otillfredställd. Ja. Det finns en speciell ställning som gör att jag kan njuta fullt ut. Nej, jag har aldrig varit en som det varit enkelt för att komma. Det krävs en del jobb. Men inte i den ställningen. Då går det nästan alltid bra. Problemet är bara att jag inte lyckats inta just den positionen sedan flera veckor tillbaka. Denna graviditet bidrar till en viss hormonhöjning, som i sin tur leder till en otillfredställd kåt kossa...
  • Smärta i ryggen. Stackars R. Han masserar och masserar. Och det övergår till ont i revbenen. Det betyder att jag inte kan sitta ner i längre stunder. Har ni provat att plugga inför en tenta liggandes i en säng? Det bara slutar med att jag försöker sova. Vilket jag inte lyckas med såklart (refererar tillbaka till punkt 1, 2 och 4).
  • Sömnsvårigheter. Dels pga de andra symtomen. Dels pga att jag inte kan stänga ut alla bebistankar. Köpa in bebissaker, inreda bebisrummet, hur sätter man på blöjor egentligen? 
  • Huvudvärk till följd av sömnbrist. Dagar jag inte har huvudvärk mår jag så himla, himla bra. Det är så otroligt frustrerande att veta lösningen till sin smärta, men ändå inte kunna göra någonting åt det.
  • Ryckningar i benen. Detta är ändå den största anledningen till mina sömnsvårigheter. Det rycker konstant i benen. Så fort jag känner sömnen krypa sig på så rycker mitt ben. Antingen höger eller vänster ben. Jag kan inte göra någonting alls åt detta. Restless legs syndrome heter det. Jag gråter ut i frustration. När jag är så otroligt trött. När jag ska kliva upp nästa dag och ta mig till skolan och prestera. Och jag har redan legat och försökt sova i tre timmar. Det blir för mycket. I skrivande stund är jag skittrött. Även om jag inte har planer på att sova riktigt än rycker mitt ben. Det är så jäkla jobbigt för jag kan aldrig slappna av. Det galler att hålla igång benen. 
  • Kramper i vaden. Fast detta är INGENTING jag inte kan hantera egentligen. Tänkte bara att det fick vara med på listan när jag ändå höll på att klaga.

Matvanor

Under den första trimestern har jag med svårigheter kunnat laga vissa maträtter. Att steka kyckling och kött har varit jobbigast. Och även om jag klarar av matlagningen är det inte säkert att jag kan äta av maten. Kyckling kan jag fortfarande inte äta. Det spelar ingen roll hur den är tillagad. Det smakar inte gott längre. Det är synd för jag brukade älska kyckling. 
 
Jag mår fortfarande illa om jag tänker på pizzahuts pizzor. Jag älskar (nej, älskade!) deras pizzor. Direkt efter plusset kände jag att jag var mer sugen på frukt och grönsaker. Och istället för att sukta efter chips och salta snacks började jag tråna efter sötsaker. Typ bakelser. Och godis. Jag brukar aldrig äta godis... 
 
Jag har också varit otroligt sugen på mjölk. Jag kan dricka tre glas mjölk efter varandra och ändå vilja ha mer. Men jag har lyckats kontrollera det. För mycket av vad som helst kan vara dåligt. Så jag delar på de där tre glasen under dagen. 
 
Roligt att se hur man påverkas. Idag har jag ganska ont i huvudet. Jag tror att jag ska dricka min första kopp kaffe sedan... ja, sedan innan jag blev gravid! Spännande! 

v10+4

Jag har inte haft någon koll på hur långt jag var i graviditeten. Har sagt v11 till familjen, men trodde att jag var i v11+4, haha. Aåååh, på tal om att familjen nu vet - så jäkla glada de blev! Berättar lite senare i detalj. Gravidmässigt har jag mått riktigt bra hela helgen - vilket gjorde mig så rädd. För jag mådde illa nästan varje dag innan jag åkte. Men i morse när vi skulle åka iväg mådde jag illa. 
 
Jag hade bara sovit i fyra timmar och vi kom fram ungefär kl 11. Somnade runt kl 15 och när jag vaknade mådde jag inte så bra. Drack vatten så att spy-känslorna skulle försvinna, men det gick inte att undvika. R fick hålla i håret medan vattnet forsade ut. Han blev ganska orolig. Mitt i kräkandet var jag lite glad. Min första gravspya! Men fy fan så mycket energi det tar. Jag var helt slut efteråt. 
 
Hur är det med er? Jag har saknat att blogga. 

Äckliga (men riktiga) symtom

Typ någon timma efter att jag skrev mitt senaste inlägg rann det till i trosan. Oj, det var lite väl mycket, tänkte jag. Men jag hade ett trosskydd just idag, så jag gick inte direkt på toa. Efter fem minuter känner jag hur det kommer mer och mer. Då fattar rädslan tag i mig på nytt. Det är väl typiskt att jag ska börja blöda PRECIS när jag äntligen känner att det ska gå bra. Så jag går in på toa. Men jag tror ju inte på riktigt att det är blod. Vore det inte sorgligt annars? 
 
Det är inte blod. Det är megaflytningar. Mmm... Det var då en av de grejerna folk inte berättar om graviditet. Jag har då inte hört talas om några rinnande megaflytningar som symtom. Värst är det ändå på morgonen. När man legat i horisontellt läge i mer än 7 timmar. Men jag är alltid förberedd med toapapper på nattduksbordet. Jag vet att det kommer rinna till. Mycket. Och man ser ju direkt att det inte är blod så det finns inget utrymme för oro.
 
 
Varsågod för den dagliga dosen av information ni inte gärna ville veta! 

v7+6

Igår natt var riktigt jobbig. Jag hade ätit smörstekt sparris med salt och citron, och efter det mådde jag inte alls bra. Vet inte om det var pga det som jag började må helt sjukligt illa. Ville bara spy så att det skulle gå över. R fick trösta och till slut somnade jag med näsan inborrad i halsen på honom. Vaknade upp flera gånger på natten, men nu mår jag så mycket bättre.
 
Jag hade även ont i ryggen och då blev jag så rädd att något fel var på gång, men sedan i morse känner jag ingenting. Minns att jag hade ryggont vid förra missfallet. Men äh. Nu ska vi vara positiva! Jag går ju in i vecka 9 i morgon! Så himla coolt! Jag har tagit mig till vecka 9, jag mår riktigt gravidigt och detta kommer att gå asbra!
 
I v7+6 ska bebis vara ungefär 1.4 cm stort. Längtar till januari. Lite mer än en månad kvar till nästa ultraljud. Kommer de köra apparaten över magen denna gång? Eller blir det fortfarande vaginalt? 

Aaaargh

Jag mår såååå illa. Fick lämna lektionen idag för det blev för mycket. Har så otroligt mycket att göra men jag klarar inte av att resa mig. Så fort jag reser mig tar kväljningarna över. Jag måste tänka på shampoo och tvål för att inte spy. Om jag råkar tänka på typ kyckling så blir situation ohållbar. 
 
Aaaah, måste göra något åt detta. 

Kväljningar och sånt.

Det är faktiskt ett konstant illamående, som är lite bättre precis efter frukost. R reagerar knappt på mina kräkljud längre, haha. I början tycker vi ju att det var så obehagligt. Alltså själva ljudet är obehagligt. Kväljningarna är ju jobbiga i sig. Ögonen tåras,  och det känns i halsen. Men jag tänker fortfarande inte klaga! :D
 
Fast det jobbigaste är inte det... Det jobbigaste är att få kväljningar när man gäspar. Att gäspa är ett av de härligaste grejerna man kan få göra när man är trött. Jag är trött nästan hela tiden. Och då vill jag kunna njuta av en härlig gäspning! Ni vet en sådan då man inte ens bryr sig om att hålla för munnen? Men det kan jag inte göra. 
 
Tänk på de kvinnor som har kräkfobi. Hur tacklas man mellan paniken vid illamåendet och lyckan att vara gravid? Helt obegripligt för mig.

Mmm, mjölk!

Jag brukade leta efter "mjölkiga" flytningar runt mensetiden... Men det är den senaste veckan som jag insett vad "mjölkigt" betyder. Jag har aldrig upplevt detta på den här nivån förut. Jag måste ha bindor på mig för annars måste jag byta trosor typ fyra gånger på en dag. Det är som att man pissar på sig.
 
 
11.45 har jag tid hos gynekologen. Kommer antagligen komma in 12.30. Jag är rätt lugn och vet att allt antagligen är superbra. Mina symtom är så tydliga så jag kan knappats betvivla situationen. Jag erkände dock för R hur hemskt det skulle vara om det inte var som det borde. Då har jag väl inbillat mig alla symtom. Inte bara kan jag inte få barn, men jag är typ världens största dramaqueen..
 
 

Symtom och sånt.

Oj, idag mådde jag rejält illa. Nu känns det dock mycket bättre. Fick ner en halv portion middag. Det är så konstigt hur smakerna förändras. Jag har helt tappat lusten för chips, pizza och kyckling. Jag brukar ofta vara sugen på just chips, men jag kan inte ens tänka på det just nu. Pizza kommer inte på tal. Speciellt inte pizzahut-pizzan. Det är nästan så att jag spyr bara jag tänker på den. 
 
Mitt frukt- och grönsaksintag har verkligen ökat. Vindruvor lindrar mitt illamående, och kiwi är typ det godaste jag vet just nu. Mitt luktsinne har ju även förstärkts. Jag hatar lukten av vår brasa. Jag tycker att det luktar fôrskräckligt. Röklukt i allmänhet är det äckligaste jag vet. Kan heller inte använda vissa av mina parfymer. 
 
Så himla stolt över mina symtom! 

Symtom

Ni vet hur jag alltid brukar säga att jag vill ha TYDLIGARE tecken och symtom? Igår kom illamåendet som ett brev på posten. Det var inte sådär lite som jag upplever just nu. Nej, detta var inte alls vagt. Inte så att man nästan spekulerar om man inbillar sig eller inte. Nej. Detta var så illa att jag famlade efter en plastpåse. Kräket var i halsen. Jag vill inget annat än att spy, för då skulle i alla fall illamåendet avta. Men jag la mig i sängen och blundade en stund. Sedan blev det bättre. Så bra att jag somnade omedelbart. 
 
Jag hade druckit ett glas oboy, och ätit en kaka. Sedan hostade jag lite, och det var då illamåendet kom. Runt kl 22.30. Idag är det inte fullt så illa. Men vi får väl se framåt kvällen. 
 
Just nu har jag precis hoppat ur duschen och sitter framför brasan. R håller på att fixa vattenledningar till vårt nya badrum. Hoppas allt är färdig till när pyret tittar ut! 

Läkarbesök

Jag har varit hos doktorn och hon tog ett blodprov igen. Hon ska kolla ALLT så får vi se om något av värdena är för låga. Förutom det kollar hon även hcg igen. Skönt! Jag får svar om hcg:et i morgon. Om jag ska utgå från morgonens test borde det väl ligga på en normal nivå. Vi får verkligen hoppas det. Läkaren ville kolla upp hcg utan att jag ens behövde fråga. Det känns verkligen som att hon förstår min oro. 
 
Jag hoppas verkligen att jag får svar på varför mina ben rycker när jag väl slappnar av. Det är så jobbigt för min nattsömn blir verkligen störd. R har försökt att massera, men läkaren sa att det antagligen beror på att jag har en låg nivå av vitamin B. Får resten av svaren på tisdag, och sedan kanske jag tar vitamintillskott. 
 
Har haft lite illamående idag. Så jäkla härligt, men ändå så svårt att tro. Dagen jag kräks kanske jag kan tro att det är "riktig" gravid-illamående. Är också hungrig, men har inte lust att äta... 

Överdriver

Mina bröst känns väldigt tunga. När jag reste mig från sängen kändes det extra påtagligt. Jag sov i ungefär 1,5 timme. Nu känns det mycket, mycket bättre. Har äntligen energi till att göra hushållssysslorna. R tror att jag överiver när jag säger att han ska låta bli att röra brösten. När jag säger att jag är jättetrött och behöver sova. Jag tror inte riktigt att han vet hur det faktiskt är. Inte ens JAG vet hur det är. Jag vet bara att jag känner så och att jag måste lyssna på kroppen. 
 
Jag ska börja skicka vecko-symtom till honom via mail, så får han veta hur många kvinnor som faktiskt har det värre. Som spyr sedan vecka 4. Och att mina grav-känslor är inte något jag överdriver, utan det är något som ligger bakom det! Skulle vara skönt om han förstod varför jag behöver den där tuppluren emellanåt. Och varför vi får gårdagens rester till middag ibland. 

v5+6

Sov jävligt dåligt i natt vilket betyder att jag just nu är dödstrött. Mina bröst kändes så otroligt tunga och har aldrig varit så ömma som i morse/i natt. Jag blir jätteglad om symtomen blir tydligare! Just nu har jag inget att klaga över! :) Ligger idag på v5+6, och det känns bra i magen. Funderar på att ta ett test bara för att se så att hormonnivån inte har sjunkit. Jag har ju lite symtom, men vet också att jag haft sjukt ont i brösten utan att jag varit gravid. Att ta en test i veckan är väl ändå inte så mycket? 
 
Imorgon går jag in i vecka 7! Och nästa vecka får jag träffa gynekologen. "Bara" nio dagar kvar! Längtar som fan! Hur ska tiden gåå? 

Mensvärk

Under dagarna innan och efter BIM har jag faktiskt inte alls känt av mensvärken. Det har för det mesta varit en dov smärta, om ens någon. Vissa dagar har jag inte haft någon värk alls. Men nyss när jag reste mig upp från stolen fick jag ganska ont. Jag blir så rädd. Jag håller mig så lugn när jag inte har någon värk, men när det känns ordentligt får jag nästan panik. Sedan rann det till i trosan också, men det var bara flytningar. 
 
Vet att det är livmodern som växer. Men det blir så jobbigt när man alltid förknippat denna känsla med just mens. 

3 November - v5+3

Det känns som att tiden inte går, men det gör den ju. Ibland tycker jag att jag har kommit så långt in i graviditeten, haha! Varje dag betyder sååå otroligt mycket. När jag ska på toa mitt i natten, då passar jag på att titta in på min grav-app på mobilen. Jag älskar att se att jag tagit mig igenom en till dag! Det är underbart!
 
 
En ny grej som har hänt är att jag måste upp på natten och kissa. Det är inte ofta jag behöver göra det. Jag tror att jag ska börja kissa preciiiiiis innan jag ska sova, annars måste jag upp runt tre-fyra. Skulle ta clearblue-testet idag, men det får vänta till i morgon i stället. Och i morgon ska jag tillbaks till skolan. Ska bli sjukt härligt att ha något vettigt att göra på dagarna igen.

v5+2

Jag försökte laga middag, men jag kände mig helt sjukt trött. Tog en tupplur på två timmar istället och nu är jag utsvulten! Men det finns ingen mat. Hehe. Jaja, det är bara att sätta igång. Som sagt håller vi på att renoverar. Just nu slipar vi trägolven så att de ska blänka... Det finns en tung maskin som för mycket oljud för det. Sov mig igenom det också! Fast de höll på i rummet bredvid. 
 
Jag hade det så svårt att somna igår. Det blir extra jobbigt när R ligger och snarkar bredvid. Jag testade till och med att sjunga för mig själv. Det är en speciell sång som mamma brukade sjunga när jag var liten och skulle sova. Och det fungerade! Men visste ni att gäspa och sjunga samtidigt inte går? Jo, det är sant! 
 
Jag somnade runt halv två. Men jag fick sova ut till tio ungefär. Är jag så trött att jag behöver få ta en tupplur så tolkar jag det som ett grav-tecken! Gah, hunger! Idag blir det couscous! 

v4+5

Fick missfall v4+4 förra gången men jag har tagit mig förbi gårdagen. Känns ju väldigt skönt att ha den tiden bakom mig. Tänkte skriva lite om symtomen jag har:
 
  • Hunger. Jag är sååå hungrig, typ hela tiden. Jag tyckte att det var konstigt, men det brukar bli så innan mens också. 
  • Ont i brösten. På sidorna som vanligt.
  • Trötthet. Men det är också svårt att känna av...
  • Kissnödighet.
Ville gärna ha tydligare symtom, som t ex ömma bröstvårtor eller illamående. Men det kommer väl hoppas jag. Just nu är bröstvårtorna som vanligt... vilket är jättekonstigt, för jag har alltid fått ömma bröstvårtor vid graviditet. Jag hade liksom väntat mig det, och när det var som vanligt uteslöt jag en graviditet. Visst är det konstigt hur annorlunda det kan vara från graviditet till graviditet?
 
Har inte känt av mensvärken heller. Det är också ovanligt. Nu ska jag ringa gyn och får se vad hon tycker.

Time goes by so slowly for those who wait

Minns ni att jag skrev det HÄR inlägget? Fick en kommentar som löd "en måste gå för att en ny ska få komma". Tror ni på sådant. Det gjorde inte jag, men jag måste erkänna att det är rätt mysko!
 
Idag springer jag in och ut på toaletten. Det blir mycket kissande. Jag är också konstant hungrig och mina bröst värker något sjukt! Mina bröstvårtor är också superkänsliga idag. Det är så konstigt hur det kan ändra sig så snabbt. Idag skulle jag handla graviditetstest, digitala + den andra sorten. Men jag är så sjukt trött, så jag får göra det i morgon. Eller ikväll om jag hinner. 
 
I morgon ligger jag två dagar efter BIM. Förra gången jag fick reda på att jag var gravid låg jag på v4+3, och jag tyckte det gick så jäkla snabbt. Hehe. Och nu går tiden knappt. Hehe. Nä, då. Snart ligger jag inne på sjukhuset och föder. Snart. :D

Symtomen

 
Hej, fina! 
 
Det suger att testa innan BIM. Gör inte det - någonsin. Det här är det jobbigaste jag varit med om. Att vänta till BIM är hundra gånger svårare! Jag tror att det blir lättare att förstå att jag faktiskt är gravid när jag ligger ett par dagar efter BIM. Men jag tänkte skriva lite om de symtom jag haft hittills.
 
  • Kväljningar när jag borstar tänderna - precis som förra gången. 
  • Ont i sidan av brösten. 
  • Känsliga och hårda bröstvårtor
  • Trött som FAN. Idag frågade läraren mig om lektionen var tråkig. Jag gäspade som Mufasa i Lejonkungen. 
  • Jag har haft sjukt lite mensvärk / Ingen alls. Fick det otroligt tidigt i cykeln och sedan dess har jag inte känt av mensvärken alls. Men det känns som att något är på g nu. 
  • Vita, "mjölkiga" flytningar. Jag fattade aldrig vad "mjölkiga" flytningar var för något tills för ett par dagar sedan då de var exakt det. Ingen torrperiod som förra gången. 
  • Finnar. Jag brukar inte få så mycket finnar, men mitt ansikte ser helt galet ut just nu. Och jag har även fått det på sidan av kinderna. 
 Och finnarna bildar typ en illuminati-triangel mitt i pannan på mig. 
 

Känns ändå ganska bra med symtomen. Det är ju massor som är annorlunda denna gång. Nu fan ska det gå hela vägen! 

Tidigare inlägg