Jag bestämde mig att vi skulle satsa denna gång trots att vi är lite sjuka. Det är bara snuva och huvudvärk. Och hosta. Och ett litet begär om att vilja ta sitt liv, men det sista ignorerar vi ett tag till... Så när R kom hem efter en tur till apoteket säger jag att jag behöver ha sex. 

R: Nä, det är nog bäst om du vilar istället.

 

Jag: Men jag har ju vilat hela dagen! Jag behöver det..! Nuuuuu...

 

R: Du ser ju jättetrött ut! Vi kör lite senare istället, vila nu.

 

Jag: Men... du. Jag har ägglossning! 

 

R: Det där säger du bara för att du vill ha mig. 

 

Jag *skrattar inombords*: Jag lovar att jag har ägglossning. Eller jag tror det åtminstone! Men vi skulle ju köra varannan dag. 

 

R: Låt mig se din planering!

 

Jag: Men vaddå?! Litar du inte på mig?!

 

R: Nej, verkligen inte. Jag tror att du vill lura mig i säng! Och det där går jag inte på! 

 

Jag: .....

 

 

 

 

 

Dagen har spenderats i sängen. Jag har snorat så mycket idag att jag misstänker att det kanske är min hjärna som smälter ner och sprutar ut genom näsborrarna och inte riktig slem. Och min hals gör skitont fortfarande. Ingen feber dock! R är också sjuk så vi har bara tagit hand om varandra. Jag har druckit ingefära-te och honungste men ingenting hjälper. Så jobbigt! 

 

Jag har haft lite ÄL-känningar också. Ville sexa igår kväll men väntade till idag, så att det blev varannan dag! Är inte så värst sugen nu kan jag säga... Jag har också hört att det är bäst att inte bli gravid om man är sjuk. För att ägget inte kommer att klara sig om det blir befruktat. Men det har väl att göra med temperaturökningen när man har feber? Och jag har ju ingen feber just nu i alla fall.

 

Ska man försöka ändå kanske? Har dock hört flera missfallshistorier och folk som säger att de aldrig mera skulle försöka när de var sjuka... 

 

Jag har så ont i halsen. Det kliar och irriterar. Känner mig även lite hängig. Så jobbigt. Jag vill verkligen inte bli sjuk. Det blir alltid så att när jag blir det minsta sjuk flyttar mensen på sig. Nej, jag har bestämt mig för att inte vara sjuk denna månad. Det går inte! 

 

Jag kollade mina flytningar i morse. Det verkar inte vara någon ÄL på gång riktigt ännu. Om jag ska gå efter när jag hade ÄL förra gången som är det imorgon som den lär vara. Men ska jag gå efter 14 dagars lutealfas på 32 dagars cykel (vilket är det normala för mig) då har jag ÄL om tre dagar. Jaja, jag får ta och känna efter lite. Förra gången hade jag ju faktiskt känningar dagen innan, så jag får lita på kroppen lite. Men just nu har jag inga känningar alls..

 

Nu har jag i alla fall tagit mig igenom halva cykeln, kanske lite mer. Jag hoppas verkligen på en kort cykel.16 mars ska mensen (inte) komma. 28 mars fyller jag år!

Jag är ungefär två dagar ifrån ÄL inser jag nu. Då ska snart helvetet börja igen (och då menar jag ju självklart inte sexandet utan analyserandet). Jag hoppas att den är punktlig och att jag känner av den. Egentligen spelar det ingen roll då vi lär köra varannan dag, men ändå. Vi har haft en liten paus genom resan. Men jag tror definitivt inte att jag haft ÄL under den tiden så det gör väl ingenting. 

Heeejsan! 

 

Jag är äntligen tillbaka! Vilken underbar resa! Jag hade sjukt kul! Det var, som sagt, jag, R och två vänner. Vi var med om så många olyckliga incidenter men vi skrattade genom hela resan! Bröllopet var bra, men verkligen inte höjdpunkten. Det var igår kväll och efter det skulle vi hinna med sista tåget med Eurotunnel. Det gick kl 23.19.

Nu åker vi iväg till London! Jag, R och våra vänner. Är tillbaka på tisdag. Vet inte om jag hinner blogga något innan dess. När vi är tillbaka har jag antagligen ÄL, men vi ska försöka göka innan dess! Göka. Hehe. Vi ska försöka älska innan dess, menar jag självklart. Hahaha, nej, det gör jag inte. 

Går igenom lite gamla mail från tiden jag precis börjat gilla R. Det är jättemysigt. Känner mig nostalgisk. Känner mig som som 15 igen. Hehe. Vi var bra gulliga på den tiden. Numera mailar vi sällan till varandra, så jag skickade precis ett kääärleksfullt mail till honom.

Jag mår allmänt pissigt för tillfället. Det är mycket plugg i skolan, och jag orkar inte med det bara. Så jag har tänkt mycket på att byta inriktning lite och kanske inte satsa på något allt för högt som typ neurologi eller något. Jag orkar inte plugga! Så jag har tagit upp det här med R. Och sedan med hans mamma. Fick då svaret: "Ja, det är en bra idé, byt inriktning till förälder kanske?" Jag fick inte ur mig ett ord för tillfället. Mumlade något till svar. Inte nog med att man försöker och vill! Men man måste höra sådant också, vilket bara gör mig så ledsen. Dessutom hände detta framför alla. Och det verkar som att alla har den uppfattningen att det är JAG som håller R från drömmen om ett barn...

 

Det var någon timma efter det som jag ville slå någon (R...) på käften för att han inte kunde säga att "det där är upp till oss och inget du ska lägga dig i". Jag menar, han var ju där. Att höra något sådant är jobbigt, men att ha någon som inte kan förstå att det är jobbigt - det är jobbigare. 

 

Så jag mår pissigt. Har inte pratat med R om det, för jag visste inte hur jag skulle formulera mig. Ville inte starta upp ett bråk heller. Hur som helst, jag måste prata med honom om det. Han måste förstå. 

Nu planeras resan till Indien. Jag har varit där en gång tidigare, och det var en stor chock för mig. Men jag ser fram emot det. Dels för att jag kommer smälta in med mitt utseende (jag är halvindisk) och dels för att man bara måste besöka det landet med sin käresta! Men av erfarenhet vet jag att jag inte kommer orka med det mer än två veckor. Dessutom planerar Rs familj att följa med på resan så det har liksom förstört det hela för mig. Jaja, upp med hakan... 

 

Funderade på att pausa bebisplanerandet denna och nästa månad pga en resa till Indien som R håller på att planera in. Det är bara två veckor, men jag är fortfarande osäker. Om vi åker blir det slutet av mars. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra... Jag vet inte ens om jag vill åka. 

Jag är såå trött. Trött och stressad. Det är ingen bra kombination kan jag direkt påpeka. Skulle göra snabbkaffe och hade i oboy i vattnet istället för kaffepulvret. Det sorgligaste är nog att jag märkte det efter tre sippar, då jag delvis kollade ner i koppen... och även kände att något inte stämde. Så trött är jag i dag!  

På lördag åker jag och R till... *trumvirvel*... London! En av hans kompisar ska gifta sig där. Så Rs bästa kompis och hans tjej hänger med oss. Vi har alltid pratat om en par-resa tillsammans. Egentligen till ett varmt land men det här blir lika bra. Vi är tillbaka tisdag morgon. Ska bli jättekul ju. Jag ser fram emot det! Just nu håller jag på att kolla hotell och annat. Jag älskar att vi kan spontanboka, och underbart att ens vänner hänger på också! 

 

Grattis till min lillebror! Idag fyller han 20 år! Nu är vi lika gamla i lite mer än en månad! Det är helt galet hur snabbt de växer upp, ack, ack, ack. Hehe. Min mamma måste haft fullt upp med oss när vi var små. Min lillasyster är född två år efter brorsan! Hon fyller år en dag efter mig. Hade jag varit född någon timme senare skulle vi ha samma födelsedag! Det är någonting som jag alltid tyckt var supercoolt (hehe, tönt much?) tills jag insåg att min pappa aldrig skulle lära sig vem som föddes vilket datum. 

 

 

 

Dagen har börjat asbra! R tog sovmorgon och vi har myst i sängen. Barnavlandet har officiellt börjat! Så nu ska det noteras vilka dagar vi fått till det. Jag vill så gärna att det ska gå denna månad! Det måste bara gå nu! Kan inte riktigt släppa de onda tankarna. De ligger och gnager i bakhuvudet och... ah... jag vet inte vad jag ska ta mig till! 

I morse vaknade jag upp till sol och fågelkvitter! 18 februari och våren verkar vara på väg! Idag visar termometern plus fem grader. Fortfarande rätt kallt men solen bortom fönstrena inger en helt annan känsla. Skönt. Det gav mig kraften att ta tag i ett och annat. Saker som jag skjutit upp. Pluggande som jag egentligen lagt av helt. 

 

Nu börjar jag komma igång lite till och det är jag otroligt glad för. Samtidigt kan jag inte sluta gäspa. Vad är det för fel på mig?! Jag behöver verkligen kaffe nu. Men GUD! Hahaha, tittade precis ner på tangentbordet och insåg att jag satt alla mina ringar på ett och samma finger. Var jag hög i morse eller?! Har gått runt såhär hela dagen! Shit, alltså. 

 

 

 

... 25 kvar. Varför går tiden såå sakta? Jag kan i alla fall säga att mensen äntligen är över. Nu gäller det är få till det här med sexandet. Gör likadant som förra månaden - alltså minst varannan dag. 

 

Jag är så otroligt trött just nu! Det blir flera sena nätter och tidiga morgonar. Vill bara lägga mig ner i sängen och sova någon timme till. Lyx! Men nu måste jag ut och iväg. Först - pannkakor! Ah, typ det bästa som finns! 

 

 

 

 

Idag umgicks jag med min vän som blivit gravid... Det gick ju jättebra när jag var med henne, men kunde inte låta bli att känna en tomhet inom mig när vi skildes oss åt. Det är så jobbigt att jag inte ens berättat för R att de väntar barn. Det är fortfarande jättetidigt för henne. Eller ja, knappt tre månader in i graviditeten. Hon mår jätteilla och kräks och sånt. 

 

Blir lite halvt avundsjuk. Men jag är glad att jag fortfarande kan hantera just det här med att någon är gravid och att jag inte är det. Jag är genuint väldigt glad för dem! Det är NU jag känner mig... ledsen. Äh, snart är det väl vår tur också! Hon säger sedan att hon inte alls gillar hennes barnmorska. Och att vården är skitdålig här. Jag vill ocksåvara i Sverige där jag känner mig som tryggast när jag blir gravid. Men är R med mig mår jag också rätt bra. Vi har varit ifrån varandra hela dagen. Jag saknar hans kramar och pussar. Har lite ont i huvudet. Ska lägga mig ner och tycka synd om mig själv ett tag och hoppas att han kommer hem snart.

 

Idag ligger jag på cykeldag 4. Mensen verkar redan ha tagit slut, typ. Jag är tacksam för det. Jag hatar verkligen att ha mens, känner mig så himla ofräsch. Är sjukt trött också. Jag har märkt att jag mår väldigt illa också under mensen. Det går över rätt snabbt, men det är så jobbigt. Igår var jag nära på att spy. Det är inte värt att må såhär när det inte är pga en plutt! Även brösten har slutat ömma. 

 

Snart börjar perioden då man känner sig som sexigast. Gud, vad jag längtar. För idag ser jag ut som åsneskit i ansiktet. Och min energinivå ligger på minus trots kaffe och mellanmål. Hoppas att kaffet kickar in. Helst innan jag somnar här.. på... biblio.. gäsp, snark, snark...Zzzz...

Gårdagen var underbart fin! R blev jätteöverraskad av buketten han fick! "Till MIG?!" frågade han upprepade gånger, haha! Precis som jag hade misstänkt var det första gången han fått blommor. "Vad gör man när man får blommor? Ska man lukta på dem först, eller?" Eh... Jag vet inte, var mitt svar. Vi gick vidare medan R ställde hundra frågor om var jag köpt buketten, vart vi var på väg, om jag kunde hålla rosorna istället. Ja, han är väldigt, väldigt dålig på att bli uppvaktad. Till och med på hans födelsedagar är han så obekväm. Han är däremot väldigt duktig på att uppvakta! Han tyckte att det var otroligt obekvämt att bära själva buketten. Det var tydligen HAN som skulle kommit med blommorna. Jag tyckte i alla fall att det var väldigt komiskt att se honom smyga runt med den. 

 

Vi hade en mysig kväll och återvände hem för att se en romantisk film. Sedan kom vi inte överens om vilken film vi skulle se så det blev ett avsnitt av Criminal Minds, där det jagades pedofiler som kidnappade prepubertala pojkar. (Vi fick alltså nog av det romantiska temat kvällen bjudit på, men vi höll ut i nästan 3 timmar! Det är ju alltid något!)

 

Jag insåg precis hur mycket jag älskar Alla Hjärtans Dag. Jag vet, jag vet. Jag vet allt man säger om denna dag, varför inte visa uppskattning alla andra dagar? Jag håller med! Till 100 %. Jag kan bara inte låta bli att dras med lite. Det smittas fan i luften. Kärleken är överallt! 

 

På väg hem igår såg jag så otroligt många killar med kassor från Zara, H&M och olika smyckesaffärer. Och jag kunde inte låta bli att tänka: "they're gettin' laid toniiiihiiight (eller tomorrooohooow)". Hehe. Nä, jag kunde inte låta bli att le, skulle det stå. Tänk vad glada de kommer att göra någon därute. 

 

Spread the loooove, liksom.

 

 

För fem år sedan, den 14 februari 2008 sa R de där tre orden för första gången till mig. Vi hade då varit ihop sedan augusti 2007. Jag hade innan dess alltid trott att "jag älskar dig" var så överanvänt. Man sa det till kompisar, man sa det till läraren man fick MVG av. Jag hörde det överallt. Jag kände att om jag sa det skulle min och Rs relation sänkas till en annan nivå. Inte ökas. Vårt förhållande var mer än de tre orden. 

 

Men när HAN sa jag älskar dig märkte jag hur fel jag hade tänkt. Så var det ju inte alls. Det var en sådan mäktig känsla. När jag, ett par dagar senare, skulle säga de orden var det svårt att få ur sig dem. Jag hade gråten i halsen. Jag verkligen kände hur det var att älska någon... Det var underbart! (Alla säger "aaw" till 16-åriga jag! Aaaw!).

 

Och åååååh, vad jag älskar att säga att jag älskar honom till honom nu (konstigaste meningen ever, men inte mindre sann för det). Jag kan inte låta bli helt enkelt på en dag som denna! 

Jag ringde R runt 12-tiden och bad honom möta mig inne i stan. Han gick med på det, frågade varför men jag talade inte om varför. Jag hade ingen aning själv. Jag vill bara att idag ska vara annorlunda. Dessutom överraskade han mig så fint i morse, så jag känner att jag måste visa honom min uppskattning. 

 

Ska hämta upp en bukett rosor till honom. Tror aldrig att han någonsin fått blommor förut och sedan ska jag ta med honom till ett mysigt café. Det är planen i alla fall. Han hatar att inte veta vad som ska hända, men jag hoppas att han går med på att vara "in the unknown" ett litet tag. 

 

Shit, jag är själv nervös. Att gå runt med en stor bukett rosor... Inne i stan... Jag hatar verkligen att dra till mig uppmärksamhet. Och det här är nog snäppet värre än att fråga efter penicillin lämpad för graviditet. Men jag tror att han blir riktigt glad. Spännande.

Varje år ställer jag mig frågan "sockersöt eller supersexig" när jag ska göra mig i ordning för denna dag... I år fick det bli sockersöt. Jag körde verkligen ALL IN! 

Lockar i håret såklart.

Det är helt sjukt hur lång tid det tog för mig att acceptera att.det verkligen var mensen som kommit. Jag ville verkligen inte tro det. Hoppades hela natten men på morgonen kunde jag se saker som de var igen. 

 

Om livet vore perfekt skulle R fått en jättefin present imorgon. Och han skulle bli jätteglad. Istället tar han hand om sin mensande fru. Dagen har ändå varit mysig, vi kom precis hem från vår långpromenad. Det var underbart. 

 

Nu ska Veronica Maggio få sjunga mig till sömns. Kram på er!

Jag mår bättre. Om man ska bortse mensvärken och den dåliga magen. Jag mår ganska bra. Jag är lite räddare nu än jag varit tidigare. Rädd för att det ska vara fel på mig, ett fel som kanske aldrig går att fixa. Jag vet att det är dumt att oroa sig för antagligen är det inte så. Men tänk om. Tänk om jag aldrig får bära på ett barn? Tänk om jag aldrig får uppleva en förlossning och allt det där magiska?

 

Jag vet att vi prickade in min ägglossning. Jag kände av den 28 januari, tog ett ÄL-test som visade ett streck, inte jättestarkt men antagligen skulle det öka till max till nästa dag. 14 dagars lutealfas. Antagligen hade jag ÄL 29 januari. 

 

Jag ska vara tacksam över att mensen har ordnat upp sig. Att den till och med kom tidigare den här gången. Att jag fått lite tid att vila upp mig inför nästa försök... Pratade ut med R igår, som blev ett otroligt stöd. Fan vad glad jag är att jag har honom. 

 

 

Jag tror att det är för tidigt att kunna förklara hur jag mår. Nu har jag mensvärk igen. Och jag är rätt säker på att det är mensen som kommit, fast det har inte kommit mer blod än. 

Fan, fan, fan! 

 

När jag kom hem tog jag ut mitt sista gravtest från lådan. Såg på den en stund och velade lite till. Ska jag? Ska jag inte? Sedan stängde jag boxen och la testet på mitt nattduksbord. Jo, jag skulle! Jag skulle få slut på eländet. Sedan kom R hem och vi hade sex. Riktigt härlig, vått, svettigt sex. Han kom i mig. Jag ställde mig upp och fick ut allt kladd. Efter ett tag kommer även blod ut rinnandes.

 

Det är bara en dag att ta sig igenom, det är inte mycket! Jag klarar det, men... jag vill få ett slut på hoppet! Min mensvärk har försvunnit helt. Har inte känt av den på ett helt dygn. Om det blir ett negativt imorgon då VET jag, och kan sluta hoppas. Då kan jag invänta mensen med ro! 

 

Det här tär på mig något otroligt, och jag vill bara ta reda på om det är något inne i magen eller inte. Nu har jag bestämt mig. Det blir imorgon jag testar! 

 

Håll tummarna för mig nu då! 

 

 

Har aldrig varit så glad över diarré! Kan det snälla få vara ett tecken? Kan det snälla få vara ett symtom?! Det här gav mig lite styrka. Och lite extra hopp. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. 

God morgon på er! 

 

Jag har kommit fram till att om jag testar innan torsdag kan jag inte hålla det inom mig för R och då bliiiir det ju ingen Alla Hjärtans Dag-present! Och det är typ det jag kommit fram till. Jag kan ju kanske nämna det att jag har betydligt fler anledningar till att faktiskt testa.

Jag saknar R så in i bajskorven mycket! Det otroliga är att jag får fjärilar i magen (fortfarande!) när jag tänker på att vi ska ses igen. Ses efter hela nio timmar ifrån varandra. Visst är det bra? Visst är det helt otroligt att vi gillar varandra? 

 

Tycker att det är lite coolt. Jag undrar vem det är som kommer tröttna på den andra först? Hur blir det när man har en bebis emellan sig? Eller typ två, tre barn! Är det då man börjar tröttna? Eller är det när ens partner gått om en i vikt som man börjar undra vad man gett sig in på egentligen? 

 

Jaja, ska njuta av att längta till honom för stunden i alla fall. Jag är glad att jag hittat och lyckats klamra mig fast vid någon som R. För han får mig att skratta tills jag håller på att kissa på mig. Mest på grund av det. Sen också att han är snäll och snygg. Men det där med att ha roligt tillsammans... det är så bra.

 

Nu vill jag skratta så jag beger mig hem. Tåget har rullat in på stationen. Här väntar han på mig. Ta hand om er och era fina! Och skratta. MYCKET! 

 

Jag tror att jag ska våga mig på att skriva en liten symtom-lista såhär tre dagar innan BIM.

 

1. Mensvärk. Eller molvärk? Det kommer lite då och då. Som nu. Stramar till för att sedan släppa. Mest på höger sida. 
2. Brösten värker. Det gör otroligt ont på sidorna, men de känns inte tunga och gör inte ont om inte jag kommer åt dem eller petar lite hårt.
3. Kissnödighet. Har avtagit helt. Det enda symtomet jag hade att gå efter lite. Det är just pga kissnödigheten som jag inte längre tror att jag är gravid. Förut var jag definitivt mer kissnödig. Nu kan jag hålla mig i timmar - som vanligt alltså.

 

Tycker att jag har varit ganska duktig denna månad. Jag har försökt att inte analysera de få symtom jag har. Jag har försökt tänka rationellt och sansat. Jag har inga stora förhoppningar på detta försök heller, fastän jag vill... Jag vill så otroligt mycket. Jag vill ha ett plus. Jag vill kunna berätta för R att det är ett plus. Jag vill kunna berätta för våra familjer och våra vänner. 

 

Men, som sagt, jag har försökt att låta bli. Jag vet att när mensen sedan kommer, sköljer besvikelsen över mig. Med varje negativt resultat kan jag inte låta bli att undra om jag och R kanske är en av de tio par som inte kan få barn efter att ha försökt i ett år. Och sedan inte kan få barn trots utredning och hjälp... 

 

Det är dumma tankar, men tankar som vägrar släppa ibland. Just nu känns det som att mensen redan har kommit. Det känns som att jag sitter här och förbereder mig inför nästa cykel. Detta, trots att hoppet om ett plus finns kvar någonstans. Jag hoppas på ett plus på torsdag morgon. Men jag förväntar mig ingenting. 

 

Varför? Bara en känsla - att det inte gick. Kissnödigheten har gått över. Även andra symtom som värken i magen och ont i brösten - det inger mig en känsla av att allt är som vanligt. Det är precis såhär det brukar vara innan mens. Jag tror inte att jag har något att hoppas på längre, men det är klart som fan att jag gör det lite ändå.

 

Jag vet att det enda sättet att veta är att ta ett test. Ibland luras kroppen, och det kan vara som vanligt trots att man är gravid. Kan inte låta bli att ogilla de kvinnor som visste ÄL+7 att något var annorlunda. Jag hatar att jag inte vet. Och jag hatar min osammarbetsvilliga kropp. 

 

 

Nu blir det pizza framför ett härligt avsnitt av Grey's Anatomy. Sedan ska jag sova. Och satan vad ont jag har i magen. Tror att mensen kan komma redan i morgon. Ska det verkligen göra såhär ont om man nu är gravid? Värken kommer med jämna mellanrum. Förlorat hoppet lite, fast jag kan inte låta bli att tänka på något annat än en möjlig graviditet just nu.

 

Aaah, gäspar sönder mig idag. Mensvärken håller i sig. Kissnödigheten också. Det är bara att avvakta just nu, för jag kan inte analysera symtomen. Det kan lika gärna vara mensen som är på gång. Gud, så jag hoppas att det inte är så! 

 

 

Jag måste börja städa och plocka undan saker nu, men har verkligen ingen ork eller lust. Jag är så otroligt trött! Sov ordentligt och länge men det är väl bara "one of those days". Jag önskar verkligen att jag var en av de kvinnor som bara kunde känna det på sig. De som bara vet när de är gravida. För mig känns det som vanligt och symtomen inger mig ingen hopp...

 

 

Ibland känner jag att jag bara borde testa och få det överstökat. Det är en dålig idé. Är det negativt kommer jag bara tycka att det var alldeles för tidigt att testa och bortförklara det negativa resultatet. Det jag istället borde tänka är att "det gick inte denna gång, nu väntar jag in mens!". Men det händer ju inte.

 

 

Jaja... Det är fyra dagar kvar till mens. Hoppas att det går snabbt nu! Jag kan knappt hålla mig. Och testerna i den låsta sminklådan lockar något otroligt! 

 

 

När jag var i Sverige såg jag att mamma hade en Aloe Vera-planta i köket. Hon sa att hon använde gelet inuti bladen på sin hud. Eftersom jag har lite mörkare fläckar på kinderna tänkte jag att även JAG skulle testa att ha plant-klet i ansiktet. Sagt och gjort - två veckor senare var mina kinder fläckfria och jag fick ett härligt lyster på köpet. Jag vet inte om det bara beror på plantan (den läkande sverigevinden har ju också sin effekt), men jag kände definitivt en skillnad.

 

Mamma hade köpt sin från Lidl, men jag hittade inte Aloe Vera-plantan här. Igår åkte vi till Tyskland och var och shoppade i en hel dag - det ENDA jag kom hem med var just denna planta! Den hittade jag inne på Bauhaus för ynka 5 euro. Vilket kap! 

 

Idag har jag och R spenderat dagen i massa olika möbelaffärer. Och hela dagen har jag haft en ordentlig mensvärk. Det känns verkligen som att den är på gång nu. Satans jävla skit. Nämnde det för R som blev lite besviken. Bättre att han blir positivt överraskad sedan OM det blir ett plus. Jag SKA testa på torsdag om inte mensen kommer... Jag hoppas att den kommer innan dess om den nu ska komma.

 

Har suttit och designat bloggen lite. Den känns ju jättekonstig! Allt är så petit! Säg till om något ser konstigt ut. Ska ändra storleken på vissa grejer och bakgrund och så. Annars tycker jag det ser ganska bra ut. Så ovant bara. Blir jätteförvirrad.

 

Saknar R. Önskar så innerligt att jag kunde få ett plus till denna dag, till HANS dag. Men än är det för tidigt. BIM-6. Fan, jag ville verkligen att det skulle bli en present till hans födelsedag. Jaja, vi får väl hoppas på en alla hjärtans dag-present i stället.

 

Jag har lite mensvärk. Det gör inte jätteont men det känns definitivt. Känns som att den är på gång. Tänk om jag kunde vara gravid ändå? Aåååh, vad jag hoppas! 

 

 

Förövrig är jag SKITHUNGRIG, skulle kunna äta en hel häst. Eller... ja, en sånhär kebabtallrik skulle jag inte tacka nej till i alla fall. Mumma. Vill till Palmyras. 

Näe... jag känner mig inte ett dugg gravid! 

 

Fast... ett nytt symtom är att jag känt mig väldigt väldigt hungrig. Innan jag somnade var jag vrålhungrig, trots pizzan jag ätit till middagen. Så jag klev upp ur sängen och gjorde mig en macka. Och sedan somnade jag mätt och belåten. Sju timmar senare vaknar jag av en kurrande mage! 

Gah, jag försöker att inte tänka på det... men såhär ligger det till:

 

Jag gick upp igår natt för att kissa. Och det är mycket kiss! Min urinblåsa är sprickfärdig! Jag vill tro att det är pga urinvägsinfektionen, men förra gången jag fick den var det inte mycket kiss när jag var tvungen att kissa. Det var mest en konstant kissnödighetskänsla. 

 

Och nu är jag också kissnödig rätt ofta. Tänkte att det kanske var pga medicinen, att det var vätskedrivande. Men det står ingenting om det på internet eller i informationsedeln. Det är snarare tvärtom. Så om det inte är pga biverkningar från medicinen, då kan det bero på en graviditet. 

 

Samtidigt känner jag att jag var väldigt kissnödig förra gången vi försökte också. Ca en vecka innan mens. Det är kanske normalt? 

 

Jag vet faktiskt inte längre vad som är normalt. Men jag skriver ner det här utifall... 

Precis som tidigare cyklar har mensvärken börjat göra sig påmind PRECIS en vecka innan BIM. 

 

Till mensvärken har jag dock en annorlunda smärta. Från höger sidan av nedre magen strålar en smärta mot mitt högra ben. Gör inte jätteont men det känns. Kan detta vara något? Det känns inte som mensvärk men är på typ samma ställe. Hmm.. hoppas lite?

Jag antar att denna kissnödighet beror på UVI:n och inte en graviditet. Eller så beror den inte på någonting. Jag har ju haft extrem kissnödighet utan att vara gravid också. Nä, det är verkligen inget tecken. Allt känns som vanligt. Brösten ömmar. Men det brukar de göra också. Känner ingenting ovanligt överhuvudtaget.

 

Jag ville ju visa upp mitt fina hår i bloggen. Minns ni att jag färgade det när jag var i Sverige? Min familj älskade det och tyckte att det passade väldigt bra på mig. Kom till Belgien där R också gillade det. Men vissa i Rs familj tyckte verkligen inte om det, och jag förlorade lite av mitt nyvunna självförtroende. Hår är ju liksom en viktig grej. Och färgen avgör en hel del. Så ja. Jag har inte riktigt vågat visa upp det, men idag gör jag det.

Nu blir det film och chips med maken! Ska bli urmysigt! Det var så längesedan sist. Men mest av allt vill jag sova. Jag vet, jag är en jättehärlig person att bo med. -.-  Sådär energisk och strålande - NOT!

Har inte kollat slem eller något sådant denna cykel. Inte alls faktiskt. Brukade kolla lite då och då när jag kom på det tidigare. Men denna gång har det inte blivit bara. 

Så otroligt trött idag. Har tänkt att bara ligga i sängen större delen utav dagen. Dag 24 av 32. Sedan är det BIM. Funderar på att testa på självaste BIM-dagen. Och sedan berätta för R. Tänker inte testa innan dess och blir det negativt ska jag inte testa mer. 

Otroligt trött just nu. Kan knappt hålla ögonen öppna...

Det blir inte mycket symtom-letande under denna infektion. Har skaffat medicin och det borde lösa sig om några dagar. Idag har det blivit en jädra massa kissande. Igår var jag inte alls lika kissnödig som jag är idag. Men det beror antagligen på kaffet och det vatten jag druckit. Det tillsammans med UVI:n. Så jobbigt! 

 

Än har jag inte analyserat saker. Men jag tror att jag kommer börja lätt nu... Kom på mig själv med att klämma på brösten lite för att se om de ömmar. Tur att ingen annan kom på mig! ;)

Hejsan!

 

Ny dag på en ny vecka! Skönt! 10 dagar kvar till BIM! Det betyder att jag förmodligen redan haft min ägglossning. Men bara för att vara säker kör vi några dagar extra. Eller ja, R har ingen aning om hur det ligger till egentligen. När jag har ÄL, var i cykeln jag ligger. Om chansen fortfarande finns. 

 

Det är bra sådär, så att han slipper oroa sig. 

 

Godmorgon på er! 

 

Det sved inget när jag kissade i morse. Var hos doktorn och lämnade urinprov. Det var inte hög bakterievärde. Doktorn ville inte ge mig penicillin och jag, mitt arsel, ville inte berätta att det var viktigt att jag fick det. Jag ville inte berätta att vi försöker bli gravida. Varför ska det vara så svårt?! 

 

Kom tillbaka tomhänt. Känns ju... bra. Duktigt av mig.