v33+5

Det börjar närma sig. Jag känner mig tyngre och tyngre. Lillkillen ligger fortfarande med huvudet neråt och det känns bra! Även fast skräcken fortfarande finns över att han plötsligt ska vända sig efter att ha legat såhär i ett par veckor nu. 

Har faktiskt inte så många gravidkrämpor. Av och till lite halsbränna, utöver det mår jag toppen. Kommer väl ändras om ett par veckor kan jag tänka mig. Jag har också bättre och sämre dagar. Men de sämre dagarna börjar framåt kvällen då jag kan känna mig riktigt tung. På tal om tung, jag har ju inte riktigt vägt mig ordentligt den senaste tiden. Men skulle tro att jag gått upp ungefär 10 kg nu. Kanske går upp ett två-tal kilon till, har jag tänkt. 

Längtar verkligen till bebisen, till amningen. Ska bli så roligt att ha en liten bebis här hemma. 

Gravid

Jag drömde något så sjukt i natt. Tror att det beror på inlägget jag skrev igår. Jag drömde att jag hade en känsla av att jag borde ta ett graviditetstest. Tror att mensen var sen. Jag kände mig dock inte gravid. Verkligen inte. Jag visste till 100 % att det skulle bli negativt. 

Så jag doppade två graviditetstest varav den ena direkt visade två starka streck. Jag har aldrig haft starka streck innan eftersom alltid testade ganska tidigt in i en graviditet. Det andra testet visade nu också positivt.  Allting verkade så realistiskt. Min tankeprocess också. Först försökte jag räkna ut/gissa hur långt gången graviditeten var. Sedan började jag få panik för studierna. Jag var ju så nära. Jag var ju nästan klar. Om jag fortsatte var jag ändå tvungen att skjuta upp på praktiken. 

Jag började till och med utforska alternativet om abort, men det avfärdade jag också i drömmen. Till slut kändes det ändå bra att vara gravid om än oväntat och oplanerat. Jag fick en känsla av att studierna skulle ordna sig. 

När jag vaknade upp trodde jag fortfarande att jag var gravid eftersom att drömmen känts så verklig. Så realistisk. När jag insåg att så icke var fallet blev jag så lättad. Så skönt att slippa det stressmomentet just nu. 

  • Några av alla test jag tagit


Sekundär barnlöshet

Tog en titt bland alla de försöka-bli-gravid-bloggarna som jag för tre år sedan knarkade. Vilken otrolig glädje jag känner när jag inser att de allra flesta fick sina barn till slut. Somliga har hunnit med två till och med! Underbart. Hopp för de som kämpar just nu. Det är verkligen inte lätt. Jag känner inte samma oro nu som jag kände innan jag fick barn.
 
Sekundär ofrivillig barnlöshet känner jag ju till. Men det finns inte i min värld att jag skulle ha svårt att bli gravid om jag nu bestämde mig för att skaffa ännu ett barn. Detta är en enorm skillnad från första gången. Kan inte ens berätta om hur ofta jag tänkte att jag var infertil. Ibland var jag övertygad om att jag aldrig skulle få uppleva en graviditet eller få barn. Men det gick ju till slut. 
 
När jag för första gången hörde talas om sekundär barnlöshet tyckte jag det var ett skämt. Du har ju redan ett barn! Du har redan upplevt en graviditet och en förlossning. Sitt inte och gråt när du redan har något som andra människor kämpar för.
 
Nu på senare dar, när jag blivit lite äldre (host, snart tjugofem), förstår jag hur stor sorg det kan vara. Hur man mycket väl kan gråta sig till sömns för saknaden av ett andra barn. Men jag håller nog fast vid att det fortfarande inte är lika stor sorg som att aldrig bli gravid...

För tre år sedan

För tre år sedan var jag gravid i första trimestern. Jag var så himla orolig att det skulle bli ett tredje missfall. Men veckorna gick. Tre dagar in på det nya året fick vi se den lilla bebisen på ultraljud. Jag minns lyckan. Jag minns hur jag vågade visa upp bebisbulan redan samma kväll.

En kompis till mig är gravid. Hon har redan tre pojkar och hoppades så mycket på en flicka den här gången. På det senaste ultraljudet fick hon veta att det antagligen blir en till pojke. Hon blev så otroligt ledsen. Jag försöker trösta. Förstår henne verkligen. Samtidigt är jag själv beredd på att bli pojkmamma. Skulle aldrig skaffa barn efter barn bara för att få ett specifikt kön. Men alla dessa gravida kvinnor runt mig gör mig så sugen på att skaffa en till. Vill inte vilja det riktigt än.


Problem

Gemensamma vänner till mig och R har försökt att skaffa barn ett bra tag nu. R sa att han diskuterat det med sin kompis och det verkade som att de hade det lite svårt. Det är Rs bästa kompis och han var en av de första med att få veta att vi var gravida. När vi var hos de senaste gången frågade hans fru hur jag egentligen fick reda på att jag var gravid. Jag sa att mensen hade uteblivit och att jag testade tre dagar senare. "Just det, du har ju regelbunden mens." Det har hon inte haft sedan länge. Och när man försöker skaffa barn är detta inte optimalt. Så jag kan verkligen förstå hennes ovisshet. För mig var det ju otroligt skönt att få på bevis att jag verkligen inte var gravid när mensen kom. Det blev en paus kring alla bebis/ÄL/gravid-tankar. Men tänk att aldrig få den där pausen... Jag tänkte på det långt in på kvällen. 
 
Jag funderade då på att ge bort mina ÄL-test till henne. Men helt ärligt så vågade jag inte riktigt. Det är inte alltid sådant uppskattas. Jag gillade verkligen inte att prata om våra problem med andra. Men skulle jag uppskattat tips och råd? Ja, jag tror det. Men bara känslan av att folk visste att man försökte... det var ju jobbigt. Man önskar ju de det allra bästa. Berätta för dem att de inte alls är ensamma. Hur vi verkligen kämpade. Hur vi var i samma situation. Hur vanligt det är. Att det oftast tar längre tid än att att det går på en gång. Att de verkligen kommer att bli föräldrar snart! Jag vill ge en massa pepp. Men det känns lättare att bara vara tyst. För både dem, och för oss. 

BIM -3

 
Jag insåg precis att det bara är tre dagar till BIM, men jag tror att det kan dröja mer än så. Jag har inte haft någon mensvärk, men jag har inte heller riktigt känt efter. Jag har dessutom haft lite feber och varit ganska sjuk, och den brukar komma lite senare då. 
 
Jag har tagit hostmedicin mot mitt torra hostande. Vilket alltså ska vara tvärtemot det "slemlösande" medlet. Undrar om det kan vara gynnande för en fästande blastocyst? Någon som vet?

Spökstreck eller är jag gravid?

 
Nu maste jag iväg till skolan. Var bara tvungen att uppdatera. Säg att jag inte inbillar mig! Jag vet att det är supersvagt men ända! 
 

Fortfarande BIM-5, basånivet.

Idag har jag räknat ut att jag ligger på BIM-5 ungefär tre gånger. Fastän detta konstanterades redan tidigt i morse. Hur snabbt tror jag egentligen att tiden går? Gah. 
 

Testa?

Hur ska vi göra med testen denna månad då? Ska jag börja testa redan i morgon? Jag har ju typ 18 gravtest kvar. Och tekniskt sett så borde det synas på testet imorgon. Men de flesta av er säger att jag borde vänta till BIM-2, och ni har rätt. Helst av allt vill jag ju vara tålmodig. Fan att det ska vara så svårt. 
 
Den erfarenhet jag har av mina negativa tester är att jag bortförklarar dem. Det är negativt för att jag testade för tidigt. Det är negativt för att jag höll stickan i kisset i fjorton sekunder istället för femton! Fattar ni? För mig är det lättare att förstå när mensen kommer. Det blir så tydligt. NEJ, du är inte gravid! 
 

Det är det jag behöver se. Kommer ändå inte att tro att jag är gravid förrän jag ligger efter BIM. Gaaah, jag vet inte. Får se hur jag gör. Fy fan, alltså. Ju närmre jag kommer BIM desto mer förvirrad blir jag. Ni anar inte hur mycket jag hoppas på ett plus nu. Jag orkar inte med mensen, jag kommer bryta ihop totalt. 

BIM-5

I morse var mina bröstvårtor känsliga. Men det var kallt också. Men jag såg verkligen hur de stod rätt ur min sovtröja! Men nu är de som vanliga igen. Och eftersom jag skulle skynda till skolan så hann jag inte undersöka de ordentligt. Jag var rätt glad hela morgonen. Mitt under lektionen satt jag och pillade lite genom tröjan, men då insåg att de inte alls var så känsliga. Brösten fortsätter att värka, och jag är jättekissnödig ganska ofta. Sedan har jag också haft lite mensvärk idag. 
 
Renoveringen går såå segt men vi kommer att bli klara inom nio månader i alla fall. Så jag hoppas att tiden däremellan också ska gå snabbt. Att jag kan hålla mig upptagen så att jag kan tvinga tiden att gå! Aaaanyway, i morse kändes det i alla fall som att jag var gravid. Men nu är jag osäker igen. Konstigt hur det kan skifta så mycket. 
 
 

BIM-6

Jag förstår inte hur man kan sluta följa en försökande bloggare som närmar sig BIM... Alltså på riktigt? Det är ju därför man följer bloggaren. Jag skulle förstå om jag tappat följare när jag skrivit "Nu kom mensen igen". Och så tänker tjejen på andra sidan datorn att "den bruden kommer ju aaaaaldrig bli gravid - Unfollow". Men jag ligger ju liksom på BIM-6. Det är ju nu det blir spännande!!! Hehe. 
Minns att jag fick ett par extra följare på BL när jag blev gravid. Och dagen efter missfallet tappade jag typ tre. Det gör inte så mycket egentligen, men intressant att se. Jag vet att bloggningen inte är på samma nivå. Det var mycket roligare inlägg förr. Men förhoppningsvis kommer de tillbaka. 

Saknar att blogga mer, men det går inte med allt i livet...
Annars då? Mår ni bra? Brösten fortsätter värka. Hade lite kvälvingskänslor när jag borsta tänderna i morse, men mina bröstvårtor är ännu inte känsliga. Vill att symtomen ska bli tydligare. Vet inte varför det känns som att det inte gick denna månad heller (men det kanske jag ska låta bli att skriva så att jag inte tappar de få följare jag har). :D

Kram på er!

Arkivläsning

Tänkte göra en liten sammanfattning på mina symtom. Jag saknar "the good old days", då jag brukade analysera galet vilt. Göra en massa listor på mina symtom. Vara alldeles för överspelt av bröstvärken... Och hur jag brukade updatera om allt detta i tre separata inlägg VARJE DAG.
 
Vad hände? Det blev nog uttjatande. Eller så har jag tappat gnistan. Hur som helst. Här är en sådan lista i sann Snutten-anda! 
 
  • Denna gång har jag inte upplevt någon torrperiod som jag hade senaste gången jag var gravid. Det har varit mycket vita flytningar. Lite konstiga. Kan inte beskriva det riktigt, men det var... inte normalt för mig.
 
  • Jag är så trött, hela tiden. Men jag tror att det kan bero mer på höstens mörker än en graviditet. Gah, vad svårt det är att inte dricka kaffe. 
 
  • Mina bröst värker på sidorna. Behöver dock inte vara pga en graviditet. Går tillbaka i arkivet för att kolla hur det var förra gången. Tydligen hade jag ont på sidorna då också. Men det blev mer ju närmre man kom BIM.
 
 
Sju dagar kvar! Hur ska tiden gååå? Jag orkar inte. Jag orkar helt ärligt talat INTE. Det känns mysigt att gå tillbaka i arkivet och läsa om hur lycklig jag var. Över det helt... obegripliga, positiva testet. Det var o-troligt! Jag vill känna så igen snart! 
 
 

Cykeldag 24

Igår var jag inte hemma på hela dagen, så jag hann inte blogga. I morse kändes det så tufft. Att inte vara gravid, alltså. Nu när vi håller på att renovera pratar vi mycket om baby-kammaren och hur sängen ska stå. Vilka rum som är för barnen (plural!) och det blev bara för jobbigt... Jag bara suckar ut min hopplöshet. Igår skrek jag rakt ut... "jag vill ha baaaarn". R blev glad såklart för jag brukar inte uttrycka det så ofta. Sedan svarade han att han hade tänkt på hur gammalt vårt barn skulle ha varit om jag inte fått missfall. 
 
Jag svarade skrattandes att han eller hon inte ens skulle vara född ännu. Jag skulle varit i sjunde månaden och fött runt den 22a november. Om jag inte är gravid runt den tiden vet jag inte vad jag ska ta mig till...

Herfst

Jag orkar inte med den långa väntan till BIM. Ligger på BIM-9. Är det för tidigt att testa? Heheh. Antagligen. Gah, jag är så trött idag. Vill så gärna dricka kaffe. Men nu när jag väl slutat känns det så fel att börja igen. Vill inte riskera någonting. Speciellt efter de långa artiklarna jag läste för någon månad sedan. Hur det kan leda till missfall också. Ja... när man dricker för mycket. Men nu vågar jag inte dricka mer. Tjuvar lite från R och gäster, men åååh, vad jag längtar till en varm kopp kaffe. 

Det är höstens fel. 

September är vår månad

Jag hoppas något otroligt. Det känns som att det kommer att gå. Och jag hatar att känns så för jag kommer att bli så besviken när det visar sig att det inte gick denna gång heller. Men jag kan inte hjälpa det. Känner mig så positiv just nu. Har precis hoppas ur duschen och vi har suttit framför TV:n med chokladmjölk och en dokumentär om neandertalare. Superintressant, tycker jag. Men det börjar bli tråkigt... med bara vi två. Jag behöver en liten skitunge som sitter och stör mellan oss. 

Gud, vad jag hoppas på denna månad! 

Höst

Tillbaka från skolan. Idag är det volleyboll-träning igen. Hoppas att det slutar regna snart. Ni minns att jag längtade efter hösten... stryk det! Fy fan vad kallt det är. Sitter ihopkurad under en alldeles för kall filt, och dricker en kopp chokladmjölk. Mysigt ändå. 
 
Igår var jag så jäkla trött. Är det kanske pga hösten? Men idag känns det faktiskt bättre. Tänkte skriva att jag närmar mig BIM men det är typ 12 dagar kvar. Aåååh, vad jobbigt det är att vänta. Tror ni att jag klarar att vänta till efter BIM? Det tror inte jag. Jag är otroligt nyfiken på hur det kommer att bli. Kan inte riktigt ännu analysera symtom. Hoppas veckan går snabbt så att jag kan börja noja.  

Volleyboll och bebisar?

Jag hade en galen dag igår så jag hann tyvärr inte med att blogga. Sexwise kan jag ta och uppdatera med att vi haft sex tre dagar i rad! Wihu! 
 
Och icke sexwise kan jag ta och berätta att jag först spelade två timmar badminton på morgonen. Sedan skulle jag på en liten get-together vid 12-tiden. Och jag kom hem kl 17 för att äta, och sedan dra ut och spela volleyboll. Gud, vad jag har saknat att spela! Det var så jäkla kul. Jag kom hem 21.30. Och då var visst svärfamiljen på besök, så jag lagade lite kvällsmat. Vi kom i säng kvart i tolv, och jag var tyyyyp helt död. 
 
Ett tag tänkte jag att om R inte tog initiativ till sex så skulle jag bara somna. Som tur var gjorde han det och vi kanske gjorde barn. Slutet gott allting gott. 
 
Idag har jag lagom mycket träningsvärk. Jag blir lite orolig med träningen. Jag ska ha mycket träning de senaste veckorna inför vår match. Och jag verkligen dyker rätt ner för att fånga bollen. Igår landade jag på magen tre gånger (var visserligen sand (jag räddade alla bollar! Hehe)) rätt hårt. Jag är så rädd att det ska gå dåligt pga det. Släng gärna in några tröstande ord. Att spela volleyboll är en passion - men det kanske är det priset man får betala när man vill ha barn?

Cykeldag 16

Idag känns det verkligen i magen att jag har ägglossning. Har haft en molande värk hela dagen. En ganska ordentlig värk faktiskt. Det är ovanligt. Eller blir det tydligare bara för att jag har ett "bevis" på att jag har ägglossning? Jag har ont på båda sidorna i alla fall. Det brukar oftast bara vara en sida som gör ont. Vilken dröm om jag släpper två ägg denna månad. Normalt är det ju 20 % chans att allt går bra även om man prickar ägglossningen. Men två ägg och i kombination med lite hostmedicin så tror jag att jag har bra chanser till ett plus denna månad. 
 
Hoppas, hoppas! Förresten... Nu ska jag väl sluta ta bisolvonet? Eller ska jag ta de sista tabletterna idag? Vad säger ni? 

Jag ägglossar! Cykeldag 15.

Det känns som en stor prestation att faktiskt få max-resultat (för detta är väl ändå max?). Det känns som att jag uppnått något stort! Så jäkla glad! Jag ägglossar! Så nu ska det sexas. Bara för att kolla med er lite... Jag ska väl testa igen imorgon? 
Och ser ni hur LITE stegringen är, och sen ba BAM! Men det är ju så det ska vara. 
 
 
 
 

ÄL!

Wow, när jag skrev förra inlägget trodde jag inte att jag faktiskt skulle få ett ordentligt streck. Men det fick jag. Liiiite svagare än kontroll-strecket. Men jag skulle faktiskt tolka detta som positivt. Såklart ska ni hjälpa mig tolka. Men min webcam är skitdålig, min mobil är på lagning, och jag har ingen annan kamera hemma för tillfället. När R kommer hem snor jag hans kamera, så får ni se strecket.
 
Nu är det så att ägglossningen sker inom 24-48 timmar, eller hur var det nu? 

Tidigare inlägg