Räknar verkligen ner dagarna till ägglossning och BIM. Gah, tiden kan inte gå segare. Jag är så taggad inför denna cykel så det inte är sant! Om det inte går denn gång kommer jag att bli så jäkla besviken. Hela livet är på vänteläge just nu och jag vill bara att det ska sätta igång. Vet att det "bästa" är att slappna av och låta livet rulla. Mycket lättare sagt än gjort. Nu längtar jag arslet av mig. Det börjar bli riktigt jobbigt. 

Angående förra inlägget... Det var ju inget stort problem faktiskt. R kom hem - jag tjurade. Men sen fick han veta att mensen tagit slut. Och så var det problemet ur världen. 

Jag vet att jag ligger typ mitt i cykeln - ska ha mens om tretton dagar - men jag har en sån jäkla halsbränna. Brukar aldrig ha det, och det är såå jobbigt. Vill gärna tro att det skulle vara ett tecken men i och med att jag nu förlitar mig på tester så slipper jag spekulera och hoppas i onödan. Men rent teoretiskt sett så kan jag ju haft ÄL för fem dagar sedan... Nja. Det känns som att jag skulle hinna se ett till streck innan jag börjar uppleva symtom.

 

Seriöst... Vad gör man när man bråkat och sedan har ägglossning?! Jag och R har haft ett litet gräl, och jag känner för att vara lite tjurig. Men jag känner också för att mysa. Heh. Fan. Men som sagt, jag vill tjura lite till. VAD GÖR MAN?! För man vill ju inte missa ÄL pga ett onödigt gräl som förlänger processen en hel cykel till... minst! 

Nu har jag färdig-mensat för denna gång. Skönt! 

Jag har börjat ta tempen på morgonen. De senaste dagarna har den varit 36,1°C. Kroppstemperaturen ska STIGA med 0,2°C - 0,5°C EFTER ägglossning. Typ en dag efter ÄL. På så vis kan man i alla fall vara säker på att ÄL inträffat. Och så kan jag vara säkrare på under vilken cykeldag ÄL sker för mig. Eller om det sker överhuvudtaget. Den kan ju inte skada att ha lite extra koll på cykeln. 

Det känns som att min livmoder har värsta träningsvärken. AJ! Fy fan alltså. Och den har ingen träning att återhämta sig från, if you know what I mean... You know what I mean? 

Hehe.

En grej jag glömt nämna... Jag har slutat dricka kaffe. Läste om en tjej (på "familjeliv" såklart) som försökte skaffa barn i sex år. Hon drack inte mycket kaffe, men den kopp hon drack var tillräckligt för att påverka hennes kropp. Tre månader efter hennes kaffestopp blev hon gravid. Coolt, tyckte jag. För mig var det inte ett medveten val att sluta dricka kaffe. Insåg bara att det var två månader sedan jag drack kaffe. Sedan läste jag om den här tjejen och kände att jag lika gärna kunde fortsätta att låta bli att dricka. 

 

Kan ändå inte dricka varma drycker när det är så varmt. Men igår var en regnig dag och jag blev skitsugen på kaffe. Men jag lät bli.. När man väljer att låta bli Douwe Egberts kaffe... ja, då vet man att man är redo att skaffa barn. 

Jag måste bara säga att jag blir så otroligt glad när jag får kommentarer (oftast bara en, hehe) om att någon faktiskt GILLAR min blogg! Blir alltid så chockad, men framför allt så himla GLAD. Det ger mig en sådan otrolig motivation till att fortsätta skriva. Initiellt började jag skriva bara för att ha en plats att skriva ner tankar och dokumentera hela processen. Allt från försökandet till slutmålet - ett barn. Men allteftersom jag skrev insåg jag att jag kom i kontakt med fler och fler i samma situation. Nu kunde jag ha en dialog med andra som upplevde samma sak. Jag ska inte tro att min blogg kan hjälpa någon egentligen, men jag önskar faktiskt att jag hade ett par "försöka-bli-gravid"-bloggar att läsa då jag själv skulle börja försöka. Då kanske jag hade insett att det inte var så lätt... Eller alltså. Att det faktiskt kan ta jättelång tid. Att det inte behöver vara fel på en, utan att den här processen vanligtvis ÄR tidskrävande. Att det inte bara är att pippa och ploppa ut en unge. 

Jag har spenderat halva morgonen med att leta efter min hostmedicin. Jag hittade den inte i medicinskåpet där den borde varit. Men tänkte då att den kanske var i nattduksbordet, men hittade den inte där heller. Tror att svärfamiljen kanske fått med dig den vid flytten. Jaja. Hittar den inte hemma i alla fall. Jävligt synd för jag var så himla pepp på att börja. Men jag tänker att det kan vänta en cykel. Ska ju ändå åka till Sverige så kan lika gärna köpa just Bisolvon och inte ta någon random hostmedicin. 

Som sagt... jag är desperat. Och sedan har den här metoden faktiskt FUNKAT för människor. Kanske till och med för mig. Jag blev ju gravid när jag var sjuk. Hostig och snuvig. Minns ni? Då tog jag ju hostmedicin. Kanske var det det som gjorde att jag blev gravid? Ja, jag vet... Det slutade i missfall. Och det är därför jag känner att jag inte vill lösa upp mitt slem så att fler spermier kan ta sig fram. Man vill ju inte göra det lättare för soldaterna. Det är ju det som är meningen. Att de ihärdiga och starka soldaterna ska kunna ta sig fram och vinna racet, liksom. 

 

Men om mitt slem är typ superkräsen och elliminerar även bra spermier då vill jag ju ta bisolvon... Ni förstår mitt dilemma. Velar fram och tillbaka på hur jag ska göra. Vill verkligen bli gravid nästa cykel. Men vill heller inte riskera ännu ett missfall...

Ringde R och berättade för honom att mensen hade kommit. Han blev såklart besviken, precis som jag. Men han vet också, lika väl som jag, att det inte finns något vi kan göra åt det nu. Det är bara att ta nya tag. Sedan sa jag att han får påminna mig att beställa tester dagen innan jag åker till Sthlm. Jag berättade också om den "slemlösande" metoden för denna cykel. 

 

 

Jag blev inte gravid denna månad heller. Fick istället min mens alldeles nyss. Inte mycket man kan göra åt det tyvärr. Hade verkligen, verkligen hoppats... Äsch. Det är bara att ta nya tag nu. Och nu hade jag tänkt att göra lite annorlunda denna cykel...

• Beställa ÄL och grav-testet HÄRIFRAN. 
  
• Ta Bisolvon från cykeldag 1 till cykeldag 16. (Vad tycker ni om det förresten?)
• Ha massor med sex... konstant helst. 

Morsning korsning (töntigaste svensktalande personen ever)!

 

Idag ska tydligen ha mens. Fast jag hoppas såklart att den uteblir och att jag egentligen är på smällen. Snälla, kan jag få vara det? R och jag är så nyfikna! Han har redan ringt mig två gånger idag och frågat om mensen kommit. Jag svarade att jag ringer och berättar för honom om den kommer. Det gick han inte med på. "Neeej, ring och berätta att den inte har kommit!" Naaw, sötplutten. Han vill bara vara lycklig, om än för en kort stund. 

Mensen är fortfarande frånvarande. Vet att mensen ska komma i morgon, så jag vet inte varför det känns som att den är sen. Jag hoppas så att den inte kommer... men jag har haft lite ont idag så jag tror nästan att den gör det. Skit.

 

Hoppas gör jag väl fortfarande trots det negativa testet. Vill att det ska va vår tur snart! Om det inte tar sig denna månad ska jag fan ha sex varje dag tills jag får ett plus! 

 

P.S. Hade inte mensvärk pa hela dagen igar. Och inte idag heller. Tror ända att mensen kommer att komma. Det är bara konstigt (och jobbigt) att den inte gör det. Jag som hade sa ont i förrigar. 

Får mig alltid ett litet skratt när jag går in längre bak i arkivet här på bloggen... Ett exempel finns HÄR. Jag skriver om hur det "kanske tar TRE månader att bli gravid"! Jo, tjena. Här sitter jag 11 månader senare. Väldigt ogravid. Man får väl bara ta och skratta över hur naiv man var. Över hur enkelt man trodde att det skulle vara.. 

Kom hem med testet och var jättekissnödig, så jag ringde upp R och vi bestämde oss för att testa. Han var på telefon under hela tiden, och jag bad honom hålla koll på tiden. Tyvärr uppenbarade sig bara ett streck. R frågade om jag var säker. Ja, sa jag. Det är bara att vänta ut mensen och försöka nästa månad istället. 

Hej, finaste! Tack för alla peppkommentarer! Hur konstigt det än är... så hjälper det! I natt kunde jag inte sova alls. Låg och vände och vred. Minns att jag kände av mensvärken, men pga övertröttheten kan jag inte riktigt minnas om det gjorde jätteont eller inte. Har inte haft ont sedan dess. Ska iväg och köpa ett gravtest snart. Måste bara städa först. Om jag köper testet idag VET jag att jag kommer testa redan nästa dag.

Jag fortsätter att ha mensvärk men den kommer inte... I morgon ska jag iväg och köpa ett test. Kanske testar redan nästa dag. Jag orkar inte vänta. Jag är så otålig! Jag inga av de symtomen jag hade förra gången. Inga känsliga bröstvårtor, ingen torrperiod (därnere), och ingen kissnödighet. Jag borde ge upp för denna gång. Men något inom mig håller mig kvar i hoppet. Det är inte över förrän mensen uppenbarar sig. 

Känner av mensvärken mer och mer. Tror nästan att mensen kan komma redan i morgon, men jag vill inte tappa hoppet helt. Det finns fortfarande en chans att jag kan vara gravid, så jag försöker hålla modet uppe. Men jag tror faktiskt inte att det tog sig den här gången heller. :(

 

Tyvärr har jag känt av mensvärken tydligare än jag velat. Börjar tappa hoppet och tror att mensen kan komma tidigare än väntat. Förra gången var cykeln 30 dagar lång. Jag räknar dock på 32 dagar som är den vanliga för mig. Är fortfarande otroligt nyfiken. Har även hållit koll på mina bröstvårtor som är precis som vanligt...

Jag kan inte låta bli att vänta till att testa! Brukar aldrig testa innan BIM, men jag är så nyfiken just denna gång. Och otroligt hoppfull. Jag hoppas att jag lugnar ner mig lite för det är aldrig bra att vara för hoppfull. Jag kommer att bli så otroligt ledsen om det inte gått denna gång. För nu har vi ändå satsat rejält. Jag vill så gärna! Jag vet inte varför jag känner att det har tagit sig denna gång. Mina känslor baseras på ingenting alls. Jag får se hur det blir när jag närmar mig BIM. Kanske känner jag av "mens-symtomen" mer... och hinner förbereda på att det inte blir något denna cykel heller.

Igår kände jag mensvärken. Lite och svagt men jag kände igen den med ens. Precis en vecka innan BIM. Hmm.. Vi får se om det ökar eller avtar. Och med hur stort mellanrum det kommer. Mina bröstvårtor är inte ett dugg känsliga för tillfället. Men när jag märkte av de i graviditeten för första gången var BIM-4. Och just nu ligger jag bara på BIM-6. Så vi får väl se om två dagar! Hoppas det blir någon förändring. Känns jobbigt att inte vara gravid just nu. Såå jäkla jobbigt. 

 

Runt omkring mig ser jag småbarn och gravida överallt. Jag kan inte låta bli att undra om någon av de har haft det lika svårt som jag (eller svårare). Ah... vad jag trodde att det skulle vara enkelt att skaffa barn. 

 

Igår när jag och R städade hittade han ultraljudsbilden från vårt första besök. Jag frågade honom om vi skulle ta och kasta det.. Han sa att vi skulle spara det. Fanns ingen tvivel i hans röst. Självsäkert sa han: "Spara det! Det är klart vi inte kastar." Och eftersom jag inte alls visste hur jag skulle göra kändes det skönt att han fattade det beslutet åt mig. Klart vi inte kastar...

 

Den sjunde augusti bär det av till älskade Sverige! Det blir ett kort besök men jag tänkte hinna med att träffa alla vänner. Sedan vill jag även passa på att besöka min frisyrsalong där jag färgade håret. Vågar inte göra det någon annanstans. Det enda jag oroar mig över är vad som gäller när man är gravid. Såklart hoppas jag att jag är gravid när jag är i Sverige. Någon som har bra koll på om man borde/inte borde färga håret i ett tidigt skede i graviditeten?

Nu välkomnar jag er till den delen av cykeln där mitt besatta analyserande börjar. Den mest intressanta delen av hela cykeln, alltså. Då jag i smyg klämmer på brösten... även på allmänna platser. Då jag analyserar bröstvårtornas nyans med hjälp av en speciell färgskala. Det är under denna period då jag flera gånger om dagen kollar hur många dagar det är kvar till BIM (7 1/2 dagar just nu). 

 

Ja. Det är nu denna fas börjat. Och jag hoppas så innerligt att det är sista gången jag behöver gå igenom det här. R och jag hade en liten ofrivillig sexpaus de senaste fyra dagarna. Men jag hoppas att vi inte missade ägglossningen. 

Hur mår ni, fina? Här mårs det toppen! Om man ska bortse det faktum att jag inte är gravid... Jag vill så gärna nu! Har spenderat den senaste timmen youtubandes. Videos från blivande mammor som plussar, och sedan är gravida och superglada. När blir det vår tur?! Varför är det så jäkla svårt?!

 

 
*med "firar" menar jag att jag sitter hemma och äter Hot and Spicy - Pringles. Och R är i Bryssel på ett möte. Men vi kanske hittar på något ikväll. Jag kanske delar med mig av mina Pringles... Kärlek.*

R tror att jag kommer veta "snabbare" denna gång om jag är gravid eller inte. Jag hoppas det, men det är ju så overkligt även efter ett plus. Hoppas att det har tagit sig denna månad. åååh, vad jag vill! 

Jag har haft världens segaste dag. Alltså... Jag vet att mina ögon var öppna, men det var fan ingen hemma i skallen... på hela dagen! Jag tror på riktigt att hjärnan sov medan min kropp bara vägrade. Sedan kommer R hem och frågar "vad jag har haft för mig". Jag får på riktigt P A N I K för nu måste jag hitta på något jag gjort (vilket är jävligt svårt, speciellt eftersom hjärnan fortfarande sover). 

 

Idag sa jag att jag vikit tvätt (stor fet lögn (högen tvätt låg fortfarande utspritt på sängen)). Så när R gick in på toa fick jag panik-vika all tvätt. Så när han kom tillbaka från toaletten frågade han om det var det enda jag hade gjort. "Nä", svarade jag. "Såklart inte. Jag har ju också... möblerat om".

R ser sig omkring. Vart då någonstans? "Ehm... Alltså, sen möblerade jag tillbaka allting för det såg bättre ut innan". Sedan gav jag ifrån mig mitt lögnskratt och han visste ju med ens att detta var en av mina sega dagar. Gah. Visste jag att jag skulle bli påkommen kunde väl HAN lika gärna vika tvätten. Jaja. Hoppas imorgon är bättre. 

Hej finaste! 

 

Jag vet att jag suger. Har !nte uppdaterat på flera dagar, men jag har haft annat för mig. Bland annat "host-ade" jag en grillfest, som var helt awesome, och sedan har jag inte varit hemma på ett par dagar. Igår åkte jag och shoppade med några vänner. Dagarna har flygit förbi, men i baktankarna har jag haft ägglossning, bloggen och funderingar på om jag blivit gravid denna gång. Veckan som passerat har varit min mest fertila period. Eller så är jag mitt uppe i det. 

 

R och jag har varit väldigt duktiga på våra försök till att fortplanta oss! Hoppas att det ger resultat och att vi slipper bli så besvikna denna månad. 12 dagar kvar till BIM. Jag vill ha ett plus nu! Kom igen, kroppen! 

 

R: Men ligg kvar istället.

 

Jag: Hmm.. men jag har redan legat kvar ett tag och det tar faktiskt bara fem minuter för spermier att nå ägget.

 

R: Ja, men ligg kvar fem minuter extra.

 

Jag: Vaddå? Är dina spermier lika sega som du är? ^^

 

 

Ursäkta den skitiga uppdatering. Har andra saker för mig, men hoppas kunna skriva av mig snart här pa bloggen igen. Kram pa er!

Godmorgon! Hur är det med er? Här käkas det frukost, chokladmusli... nyttigt värre! Som jag hade förutspått så kom R hem väldigt sent. Runt 03-tiden kom vi i säng. Vi konstaterade att vi borde ha sex. Sedan däckade vi. Bra att vi visste vad vi borde göra. It's something!

Jag tror inte jag kommer hinna ha sex idag... R är upptagen i huvudstaden och jobbar med en exhibition. Han är jättestressad och kommer inte hem förrän det är klart. Tror att det blir efter midnatt. Tusan också. Men det gör antagligen inte så mycket. Jag har inte ens tagit mig igenom halva cykeln, än dröjer det länge till ägglossningen.

 

Jag vill vara graviiiiiiiiid nu!!!

 

Jag har bestämt att denna månad ska vara storsatsning. Jag vill bara att det ska ske fort, fort, fort nu. Jag vet inte om det var de (hundratals) frågor jag fått under bröllopet om när VI skulle ha barn eller om det var just för alla de små barnen som sprang runt lite överallt, som jag blivit helt babygalen. Men det är bra att det håller i sig, för tidigare har jag inte varit så pepp på att börja. Men nu längtar jag. 

Jag är tillbaka! Och nu har vi börjat planera inför en kommande graviditet igen. Igår innan jag lade mig kände jag verkligen att min barnlängtan hade nått klimax. Jag vet inte om det går att längta mer till ett barn. Jag vill verkligen att det ska gå denna månad. Pratade med R och vi kom överens om att köra varannan dag denna månad. Precis som månaden jag fick ett plus. 

 

Den fertila perioden börjar 8 juli, men vi har redan börjat vårt "bakande". Gud, så jag hoppas att jag blir gravid! Och att jag inte får missfall igen! Denna vecka är återigen stressfylld. Det kommer gäster hit från Kanada. Jag hoppas att de tar in på hotell men man vet aldrig. Nu blir det en kopp kaffe till mig. Jag har fortfarande inte återhämtat mig från resan. Det var askul, men resan tillbaka var så lång och tröttsam; Gäsp.