Nästa förlossning

Jag har tänkt mycket på hur nästa förlossning skulle vara. Jag vet. Jag är inte ens gravid, men i och med att jag utbildar mig till barnmorska har jag en tendens att fantisera mig in i dessa situationer. 
 
För det första... Jag tänker INTE gå två veckor över tiden, noooo waaaaay! På riktigt, jag tänker köra upp min egen hand där och röra runt lite om ingenting sker, typ runt vecka 38. Första graviditeten var jag så otrolig försiktig. Jag gick på mina timmes långa promenader. Blev så imponerad över hur aktiv jag var även de sista dagarna. Men denna gång... skit i promenaderna. Jag ska nog spela tennis, volleyboll, eller varför inte testa skydiving?! 
 
Jag vet vad ni tänker. Tänk om jag råkar föda barnet medan jag faller mot jorden? Nä, men då grabbar jag bara tag i navelsträngen så att inte ungen flyger iväg. Det är ju det den är till för. Detta låter väldigt barnmorskigt av mig, jag vet. Ärligt talat, jag tänker verkligen ta saker i mina egna händer. Tvinga kroppen att påbörja förlossningsarbetet. Och vet ni. Jag tror faktiskt att nästa gång kommer att bli väldigt annorlunda. Dels för att jag kommer föda i Belgien. Dels för att jag tror att min kropp kommer fatta vad den måste göra den här gången. Det är ju allmänt känt att följande förlossningar blir lite lättare. Kanske kommer allt fortskrida som det borde? Jag hoppas i alla fall det. 
 
Den enklaste lösningen verkar vara att bara boka in ett kejsarsnitt. Men jag vill så gärna ha min naturliga förlossning... Är det så konstigt? 

Planering...

Igår kväll låg jag och såg på "One Born Every Minute" - vilket ar brittiska "En Unge i Minuten". R blev nyfiken på vad det var jag såg på så han kom och lade sig bredvid mig och tillsammans såg vi två förlossningar. Dessa förlossningar är ju ändå rätt "förfinade", man ser ju inte allt... ändå blev R ganska tagen. Innan vi somnade nämnde han att han var rädd. Jag skrattade lite, tänkte att det var rätt löjligt. Speciellt när det är ur mig ungen ska ut. Han ska ju "bara" stå bredvid och stötta. Vid mitt huvud. Sista tanken innan jag slocknade för dagen var att R antagligen skulle få mardrömmar. 
 
Mycket riktigt, idag när han kom hem efter jobbet berättade han att han drömt om att en läkare injicerat ett foster in i hans mage, och det var han som skulle bli tvungen att föda. HAHAHA! Tydligen var det jättehemskt och han sa att han vägrade gå igenom en förlossning. Jag tror det är sant det de säger. Hade män varit tvungna att bära och förlösa barn skulle kejsarsnitt vara rutin. 
 
Efter mycket skratt kom vi in på hur förlossningen ska se ut. R tycker det är obehagligt att vara med i förlossningssalen. Men jag hade alltid tänkt att det är självklart att R ska vara med när vårt barn föds. Blev lite av en chock för mig. Han föreslog att hans mamma kunde vara med för hon hade mer erfarenhet. Haha. Nja. Jag vill inte ens ha min mamma i rummet jag ska förlösa. Jag sa i alla fall till R att det är hans val (jag kan väl inte tvinga stackarn att vara med om han känner så starkt inför det) men att jag verkligen tror att han kommer ångra sig om han inte är med; Sedan kommer jag tycka att han är världens största tönt som inte kan sätta sina känslor åt sidan och stötta sin fru genom detta. Tror att han behöver vänja sig vid tanken och se sig själv som en stöttande person. Se på sig själv genom mina ögon. 
 
Jag minns en gång när jag var hos tandläkaren. Jag har verkligen ingen tandläkarskräck, tvärtom. Men just denna gång var läkaren otroligt obehaglig och onödig hård med sina instrument mot mina stackars tänder. R satt i väntrummet men jag bad läkaren ta in honom. Han kom in och höll min hand och det lugnade mig direkt. Och jag behöver verkligen honom därinne. Men vill inte han gör jag det alldeles ensam. Vill inte ha någon annan där. 

Shoppingspree

 
Lite av grejerna jag köpte igår. Det fanns så himla mycket gulligt och fint! Jag köpte även mina första par grav-jeans! Det var väl ändå på tiden?! Hehe. Det ena paret glider ner från magen när jag går en bit, men de kanske sitter bättre mot slutet...? 
 
En fin helg på er allesammans! Kram! 

v24+6

YES! 
 
Jag köpte äntligen bebissaker igår! Jag köpte möbler till bebisrummet och nu när jag satt upp garderob och byrå kan jag äntligen börja fylla de sakerna. Nu börjar det bli ännu mer verkligt! Jag ska försöka sätta ihop sängen idag. R sa att vi skulle vänta, men jag kan inte! Jag vet inte om jag boar eller "nestar"... men vet bara att stressen börjar infinna sig (med all rätt) och jag vill ha alla grejer klara. 
 
R har förresten drömt om bebisen tre gånger på tio dagar. Idag vaknade han upp igen och berättade att han drömt jättemycket om bebis och sett honom så tydligt. Jag är så avis... Varför drömmer inte jag om förlossning och bebis?! Till och med apparna säger att jag borde drömma om detta nu. Hmm.. Hoppas att det kommer snart! 
 

v27+5

Jag var precis på sjukhuset för sockertestet. Det var väldigt sött, lite äckligt. Jag hoppas att allt går bra! Tog även lite blodprover. Visste inte att jag skulle dit när jag vaknade upp i morse. Det blev bara lite spontant så att R släppte av mig där när vi ändå var i närheten. Som tur är hade jag med mig både laptopen och en bok, så jag hann aldrig bli uttråkad under timman jag fick vänta. Jag håller på att läsa "hundraåringen". Världens roligaste bok ju! 
 
Fick hjärtklappning medan jag väntade och mår lite illa även nu... 
 
Ikväll ska jag köpa säng och byrå till bebis... om jag hittar något bra. 

Mysig kvällsläsning

 
 
Mycket intressant läsning. Jag köpte boken i Indien. Förutom ren fakta om bebisens utveckling finns mycket personliga erfarenheter skrivna i boken. Så nu sitter jag och R och bläddrar igenom den. 
 
 

Bra värden.

Jag har pratat med läkaren nu. Hon sa att mina nivåer är helt normala. Progesteronet låg bra till. Normalt ska man vara mellan 18-44 och jag har ett värde på 35. Jag frågade om det kunde sjunka, och hon svarade ja. Jag frågade även om jag då kunde få ta medicinen i förebyggande syfte. Hon sa att det normalt inte är något problem alls, men att jag för säkerhetsskull skulle prata med min gynekolog. 
 
Jag fick dock inte tag i gynekologen, så jag ska ringa henne i morgon. Det känns otroligt skönt nu. Jag har inte heller bråttom med att få tag på medicinen, för jag har ju bra värden. Men jag ska höra vad gynekologen tycker. Kanske kan jag ta en tablett varannan dag istället för två/dag som läkaren skrev ut. Nu håller vi tummar och tår för att det ska gå hela vägen! Tredje gången gillt! Eller hur? 
 
Vi hörs imorgon. Jag tar en internetpaus för ikväll. Ska njuta av mina "bra-iga" värden. 

Cykeln efter missfallet

Dagens test visade sig vara svagare än gårdagens! Ungefär så starkt fick jag i förra cykeln när jag testade cykeldag 16. Det betyder att jag antagligen hade ägglossning dagen innan då också. Mina cyklar sedan missfallet verkar ha kortat ner sig med två dagar. De har bara varit 30 dagar långa, med undantag från en som var 29 dagar lång. Räknar med en 30-dagars cykel denna gång då.
 
Har även kunnat räkna ut att jag har en lutealfas på 15/16 dagar. Eller jag får positivt på testet 16 dagar innan BIM och räknar med att jag har ÄL dagen efter. Ah... Så otroligt skönt att veta att jag i alla fall lägger ägg. Hoppas bara att de är befruktningsbara. 
 
Har lockat lite på R, men han jobbar med huset lite. Renovering tar så jäkla lång tid! Så han är upptagen just nu... eller så är det något fel på mitt parningsläte? Får jobba på det lite mer. 
 
Vänliga hälsningar/ Hönan

Baby nr 2

Yep... Jag skulle ta och beställa nu, så jag loggar in först på e-banken. Eller jag försöker logga in, vilket slutar med att jag nu låst min dosa... och antagligen mitt kort. Bra jobbat! Jag skulle bara kolla så att inte beställningen syns för min pappa jobbar på banken där jag har mitt konto. Och jag vet att han brukar kolla upp sina ungar lite då och då. 
 
Och jag valde att inte beställa från minipriser utan ett paketpris från testlagret.se. Tack för tipset! Passar mig mycket bättre. 
 
R ba: "20 grav-test? Men då räcker det till baby nr 2 också!"
Jag: "Ja, fast de är bara giltiga i två år".
R: "Men två barn på två år! Det fixar vi!"
 
Mmm... Kan vi ta och fixa nr 1 först kanske?

Temperatur-metoden

Jag har börjat ta tempen på morgonen. De senaste dagarna har den varit 36,1°C. Kroppstemperaturen ska STIGA med 0,2°C - 0,5°C EFTER ägglossning. Typ en dag efter ÄL. På så vis kan man i alla fall vara säker på att ÄL inträffat. Och så kan jag vara säkrare på under vilken cykeldag ÄL sker för mig. Eller om det sker överhuvudtaget. Den kan ju inte skada att ha lite extra koll på cykeln. 
 
Pga progesteron-nivåerna ska temperaturen även hålla sig uppe i tre dagar. Ska bli intressant att se hur det blir! Någon som testat denna metod? 

Bisolvon

Som sagt... jag är desperat. Och sedan har den här metoden faktiskt FUNKAT för människor. Kanske till och med för mig. Jag blev ju gravid när jag var sjuk. Hostig och snuvig. Minns ni? Då tog jag ju hostmedicin. Kanske var det det som gjorde att jag blev gravid? Ja, jag vet... Det slutade i missfall. Och det är därför jag känner att jag inte vill lösa upp mitt slem så att fler spermier kan ta sig fram. Man vill ju inte göra det lättare för soldaterna. Det är ju det som är meningen. Att de ihärdiga och starka soldaterna ska kunna ta sig fram och vinna racet, liksom. 
 
Men om mitt slem är typ superkräsen och elliminerar även bra spermier då vill jag ju ta bisolvon... Ni förstår mitt dilemma. Velar fram och tillbaka på hur jag ska göra. Vill verkligen bli gravid nästa cykel. Men vill heller inte riskera ännu ett missfall...

Cykeldag 1

 
Jag blev inte gravid denna månad heller. Fick istället min mens alldeles nyss. Inte mycket man kan göra åt det tyvärr. Hade verkligen, verkligen hoppats... Äsch. Det är bara att ta nya tag nu. Och nu hade jag tänkt att göra lite annorlunda denna cykel...
 
  • Beställa ÄL och grav-testet HÄRIFRAN
  • Ta Bisolvon från cykeldag 1 till cykeldag 16. (Vad tycker ni om det förresten?)
  • Ha massor med sex... konstant helst. 
 
Jaja... nu kan jag i alla fall färga mitt hår med gott samvete... (det är helt otroligt vilka saker man kommer på för att trösta sig själv). 

Testar imorgon!

Okej, okej, okej! Jag tror att jag vet hur jag vill ha det! Antagligen kommer jag att testa redan i morgon. En dag tidigare än vad jag hade planerat. (Egentligen hade jag ju sagt att jag inte skulle testa förrän mensen var sen med typ en vecka, men det går ju inte nu när vi ska åka bort. Eller, visst hade det varit kul att få reda på en graviditet därborta, men känner inte att det är riktigt rätt. Jag kan då inte uppdatera bloggen när jag får reda på det heller.) 
Så, imorgon blir det! BIM+3 testar jag. 
 
Jag hoppas ju såklart att det blir positivt. Att det syns ett stort plus på testet. Jag har redan börjat tänka ut vad som kommer att hända om det blir så. R kommer att vara på jobbet när jag testar, så antagligen blir ni de första som får reda på det. Så efter ett blogginlägg ska jag hoppa runt som en tok och vara skitglad hela dagen. Sedan ska jag bege mig ut för att köpa en plånbok till R. Detta blir hans första present på kvällen när han är tillbaka! Hans andra present blir "strumporna" och testet. Jag kanske t o m hinner köpa ett digitalt test så att det blir MEGATYDLIGT för honom att jag är gravid. Ska försöka få med det på film, det ögonblicket... Tror att det blir rätt speciellt. 
 

Vad gör jag om det blir negativt? Jag blir ledsen såklart. Sedan ska jag ut och köpa en plånbok till R. Jag kommer definitivt INTE filma medan han öppnar den. Jag kommer att undra VARFÖR det blev negativt. Jag kommer undra om jag kanske är gravid ändå. Sedan tror jag att jag kommer att acceptera att mensen är på väg, om än lite sent. Fast, just in case, lär jag köpa nya graviditetstest till resan....
 
Gud, vad jag hoppas på det tidigare nämnda scenariot. Om det blir positivt kan jag kanske ringa in till läkaren och få förklarat hur det går till när man ska vara gravid i detta land. Vad som gäller egentligen. Till vem jag ska gå... Jag vet ingenting sådant... 
 

Men nu ska vi inte hoppa händelserna i förväg. Jag kan väl få testa positivt först! 

11 Mars

Jag var hos doktorn i fredags när det var som värst. Han hörde någonting i min vänstra lunga och jag fick antibiotika för att det inte skulle utveckla sig till pneumonia. R följde med. Och jag var i precis samma situation som tidigare när doktorn skulle skriva ut min medicin. Exakt samma situation plus R. Så jag tittade på R och sedan mot läkaren och frågade honom om antibiotikan skulle påverka ett foster. 
 
- ÄR du gravid? 
 
- Nej, jag vet inte med säkerhet än, men det är möjligt. 
 

Läkaren fick veta att jag inte tagit mina 1 gram paracetamol-tabletter på ett tag, för att det stod att kvinnor som inte använde preventivmedel inte skulle ta medicinen. Och att jag ville ha antibiotika utskriven som passade gravida. Han förklarade för mig hur dessa mediciner påverkar ett foster enbart om man tar de en längre tid. Inte bara tre dagar (som antibiotikan jag tog). R kontrade med att instruktionssedeln säger något helt annat om paracetamol-tabletterna. Då svarade läkaren att det är viktigare att febern håller sig nere om jag nu är gravid. Och att det inte är så farligt om man inte tar tabletterna en längre tid. 

1 gram paracetamol var fjärde timme, sa han att jag skulle ta. Jag tog 1/2 av tabletten när huvudvärken började, och innan jag sov. Han sa ju att jag inte behövde oroa mig. Jag blev lugn. Jag åt t ex hela antibiotikakuren... Men jag vill inte ta mediciner jag kan klara mig utan. Jag oroar mig inte för att något ska vara fel på barnet nu. Tack vare samtalet med läkaren. Men jag kan tycka att han var lite för optimistisk... Nu tre, fyra dagar senare mår jag rätt bra faktiskt. Men jag ska vila ut under veckan. Det kommer ju att gå skiiiitsegt. 
 

Det är konstigt hur man kan oroa sig så mycket i onödan för något som antagligen inte ens finns ännu...

Enorma tabletter

Nu har jag varit hos doktorn. Det var en annan läkare den här gången. Precis när hon ska skriva ut receptet frågar jag om medicinen lämpar sig för gravida. "Eh, no, but I can prescribe you one that is." Slut. Inga fler frågor. Mardrömmen var över.
 
Btw, pillerna är enorma och luktar illa. Tre om dagen med varje måltid.  Såhär står det i informationsbladet: "Medicinen kan tas under graviditeten om fördelarna är större än de potentiella riskerna i behandlingen."
 
Schysst. Och tröstande för en potentiellt gravid kvinna. 
 

Jag blir galen på mig själv.

Såhär ligger det till.
 
Snutten gick till läkaren. Läkaren gav antibiotika mot UVI:n. Snutten googlar antibiotikan när hon kommit hem. Antibiotikan lämpar sig inte för gravida kvinnor. Snutten ska gå tillbaka till läkaren imorgon kl 10. Snutten ska be om en antibiotika för gravida. Snutten är inte ens gravid...
 
 

GAH, så jobbig jag är. Vill inte säga att jag kanske är gravid. Alltså antagligen inte, men vill ju inte riskera något.. Och just det, det slutade svida i två dagar, luktade heller inte illa. Men i morse så fick jag typ ett återfall. Så jag måste få medicin nu! 

Smärta

 
Ni har väl sett denna video? Där två killar testar på att föda barn. Visade videon för R. Han skrattade mest - men jag vill helt ärligt att han ska känna på detta! 
 
 
Jag har alltid känt att R inte behöver vara med mig när jag ska föda. Kände liksom att han inte behövde få se mig i sådan smärta. Men jag tror att jag börjat tänka annorlunda. Att han måste finnas där. Bara han. Ingen annan. Har en känsla av att svärmor gärna vill vara med. 
 
Sedan vill min mamma att jag ska vara i Sverige när det är dags, så att hon kan hjälpa till de första dagarna. Näe, tack säger jag! Jag älskar dig, mamma, men de första dagarna vill jag bara ha R och bäbis hos mig. Ingen annan. 

Tror jag. Så känner jag nu. Men jag vet inte hur det blir längre fram. Jag kanske ändrar mig igen! 

Ruta 1

Det har inte hänt på flera månader... men nu har jag återigen börjat tänka på om vi kanske ska vänta lite mer. Det finns ingen anledning egentligen. Förutom det att jag kanske inte vill ha renovering på gång under fyra månader av graviditeten. Allting kan ju inte vara perfekt utformat efter hur man vill att det ska vara. 
 
Det är ju inte så att jag BARA kommer att vara gravid under 9 månader. Livet kommer inte att stanna bara för att man är gravid. Jag ska ju inte bara ligga och vara gravid. Men kanske är det lättare att klara av graviditeten om man kommit igång med renoveringen i alla fall? Jag hoppas ju det. 
 
Jag är ju lite rädd. Att det kanske tar längre tid än så. Man vet ju faktiskt inte vilka problem man kan stöta på under en renovering. Tänk att ha ett litet spädbarn och ett ofärdigt badrum! 
 
Så ja... Ibland tänker jag att vi ska vänta. Och ibland känns det otänkbart. Ska diskutera med R...
 
 
- Känns förövrigt INTE som att det var jag som skrev inlägget här nedan. -

Ägglossningen

Jag tror att jag har ÄL den 3 December. Om vi ska räkna med 14 dagars lutealfas och en 36 dagar lång cykel. Om vi ska räkna med den "vanliga" 32 dagars-cykeln så lär den komma 28 November. Jag har alltså ingen aning om hur det ligger till. ÄL kan komma NÄR SOM HELST. 
 
Numera känner jag att jag inte ens kan lita på mina ÄL-känningar.... Jobbigt. Fast jag kände faktiskt av det tydligt förra gången, men det skulle betyda att jag hade en lutealfas på 20 dagar. Är det möjligt? 
 
Känner mig lite förvirrad. ÄL-test beställda nu. :)

13 November

Har inte haft någon lust att uppdatera. Vad ska man uppdatera med liksom? 
 
Tja, jag blöder här fortfarande... Det är klarrött. Snart ska jag byta tampong... och sätta in en ny. Undra hur det kommer gå? Känns spännande!
 

Nä.. det får bli helt enkelt bli sämre uppdatering under dessa dagar. Kan tyvärr inte forcera fram några inlägg. Skulle bara skriva ner att jag pratade med R angående ÄL-testerna. Och han var med på det fast han tyckte att jag skulle ta tempen till att börja med. Så sa jag att om vi har sex varannan dag så missar vi ju inte ägglossningen. Då sken han upp som en solrosblomma och bara: "JAA! Så gör vi! Om vi har sex VARJE dag, då missar vi den inte alls!" 
 
Haha, sötnöten! Får se om han orkar med det! Det tror jag inte. Han somnade innan kl 21 på självaste ÄL-dagen förra månaden, och då valde jag att inte väcka honom. Fan, vad man ångrar sig nu, haha. Nä, men allvarligt... Vi hade sexat dagen innan och det ska ju inte behövas mer än så..
 
Nästa diskussion med R ska handla om han ska ta zink-tabletter. Undra hur han kommer reagera... Han är lite känslig mot just tabletter och vitaminer. Han tycker inte alls att han behöver sådant. Kanske tar han det med ro ändå... återstår att se. 

Tidigare inlägg