Confession

 
Måste erkänna att jag tänker på detta typ nästan varje dag. Det är ju faktiskt inte helt omöjligt. Jag HAR faktiskt inte tagit ett test efter att "mensen" tog slut. Hoppas varje dag att blödningen inte påverkat fostret och att jag kan vara gravid. Sedan inser jag att jag fick ett helt negativt test redan INNAN jag börjat blöda. Jag tvingar mig själv att inse att jag antagligen inte är gravid och att det bara är att¨försöka igen. 
 
 
Det hade varit ett drömscenario om det visade sig att jag var gravid från förra månaden. Jag kan ju inte säkert veta. Men jag får veta om jag är gravid om MAX en vecka. Antagligen tidigare om mensen kommer. Hur långt gången jag är får vi veta vid ett eventuellt ultraljud. Jag tycker ändå att tanken vid att jag kan vara i 8e veckan är väldigt... pirrig. Och skön. 
 
 
Jovisst kan jag fortfarande vara gravid. Konstigare saker har ju hänt... (Typ som när min kille trodde att Scrubs och GA var samma serie. Kan fortfarande inte fatta hur det ens är möjligt...)

Zombiekväll

God morgon. Idag mår jag faktiskt bättre! Jag är fortfarande otroligt förkyld men nu slipper jag i alla fall febern. Igår var det zombiekväll hos oss. Det började med ett avsnitt av The Walking Dead och sedan såg vi filmen World War Z. Det var verkligen en riktigt bra film. Jag tror att alla filmer blir lite bättre när man kollar i 3D. Älskar att vår TV har den funktionen. Hur som helst... Vi fortsätter på zombie-temat och ska idag se den senaste Resident Evil-filmen. Också i 3D. Man får ju passa på när man är sjuk. Har aldrig tid att se på filmer annars.
 
 
Älskar denna typ av filmer. Försöker övertala R att vi måste bygga en zombie-säker källare i vårt hus. Och att vi borde ha ett matförråd och ett medicinförråd. Helt bombsäker på att vi kommer behöva använda den! Vem är på? :D
 


Idioti

Idag fick jag veta att den gravida tjejen i min klass också dricker. "Två glas vin per vecka är ju helt okej". Jag vill helt ärligt slå henne på käften. Enligt hennes läkare borde hon inte heller sluta röka. För då får hon högt blodtryck och det är minsann farligare.
 
Jag tål inte henne. 

Roliga minnen

Jag är inne på min (jättegamla) blogg, och läser inlägg. Tror faktiskt att jag skrev bättre förr i tiden. Tyvarr var den även då "anonymt" skriven. Endast mina vänner visste vem jag var. Hade aldrig lagt upp bilder på mig själv. Faktum är att jag inte ens har facebook. På internet existerar jag inte, och jag tycker om det. Vill gärna att NI ska få en tydligare bild av mig, men jag vill inte ha det ute på nätet. Hur som helst... så otroligt många minnen! Och vad roligt jag skrev också! 
 
Ett av mina så-pinsamt-så-att-man-nästan-dör - inlägg har att göra med min gamla fysiklärare. Killarna i min klass var riktiga nördar. Och min lärare var en kort osäker kille med glasögon. Han var en sådan person man ville vara extra snäll mot. 
 
Denna konversation utspelades mitt under en lektion;
.
Elev: Vad läser du för böcker då?
Lärare: Jaa, lite olika *säger några författarnamn, och böcker han håller på och läsa*
Elev: Aha, så är det typ som en självbiografi? Jag läser också en självbiografi!
Lärare: Jaså? Vilken då?
Elev *säger författarnamn*
Lärare: Hmm.. jaa, det låter väldigt bekant. Honom har jag hört talas om! Från var då? Hmm...
Alla nördar:HAHAHHA.
Alla normala elever: Öhh?
Eleven: Det är typ världens kändaste porrskådis!
 
Jag skojar inte när jag säger att vår normalt otroligt bleka fysiklärare blev röd som en tomat. Om jag minns rätt sa han även upp sig nästa termin. 

Slutat blöda

Nu känns det äntligen bättre. I morse frågade R: "Vi försöker väl denna månad igen?" Jag hade inte riktigt på det. Ändå svarade jag: "Självklart." 
 

Jag kan aldrig sluta hoppas. Hur jag ska göra denna månad? Testar inte förrän ett par dagar efter BIM. Jag vill inte veta att jag fått missfall... Saknat bloggen. Hoppas att komma igång igen nu. 

Orättvist

Att livet kan vara så orättvist ibland...
 
Jag ska dricka min första kopp kaffe i morgon. Ska kanske passa på att röka också nu när jag KAN. Jag har ett prov och volleyboll-träning att tänka på under helgen. Så jag hoppas att jag inte ska behöva tänka på missfallet alltför mycket. Tro det eller ej: Jag tror att vi tar tjuren vid hornen redan denna cykel. Vet ärligt talat inte hur jag ska klara av att ta mig igenom ännu ett missfall... Eller ännu en mens. Men jag fortsätter kämpa. För längtan är större än någonsin.
 
Kan inte låta bli att undra varför det ska vara så svårt för vissa. Typ hon Jessica, på youtube, hon är 21 år gammal och väntar sitt fjärde barn. Jag vill bara ha ett... Kan jag få ETT barn? Varför är det så orättvist..? 
 
Den hemska värken har nu tagit slut så jag känner mig mer som en människa idag. Tack till de som delat med sig av sina historier. Har läst varenda kommentar och tycker det är så trist att så många kvinnor varit med om detta. Och jag har börjat följa en massa nya bloggar, inspireras och glädjs av era inlägg. Fortsätt kämpa. Snart har vi vår gråtande fisunge i famnen. 

-

Det är med ett brustet hjärta jag skriver. Det minsta lilla tippar mig över till gråtande. Det känns skönt att gråta. Men jag vill inte längre göra det framför R, jag ser hur jobbigt det är för honom... Jag ser hur han också lider. Hur han också vill gråta. 
 
Det är så svårt att veta vad man ska skriva och säga i en sådan här situation, så jag uppskattar verkligen alla kommentarer ni skrivit. Jag vet själv inte vad jag ska skriva. Jag vet med säkerhet att det är ett missfall. Jag hade hemska menssmärtor hela natten. Smärtor som R var tvungen att massera bort... Om det ändå fanns någonting för den psykiska smärtan. Jag kunde inte sluta gråta igår när R kom hem. Jag kände mig så otrolig dum. Jag har varit så löjlig. Jag har varit så glad.
 
Jag hade verkligen hoppats. Jag trodde verkligen att det var vår tur. Jag har knäppt upp byxor varje gång jag suttit ner, för jag var rädd att det skulle vara för tajt. Jag slutade jogga. Jag var rädd för att hoppa. Jag hällde för fan ut kaffe i vasken. Vad har jag inte gjort för att detta skulle fungera? Med händerna mot tinningen undrar jag... Med fingrarna långt in i hårbotten frågar jag mig: Vad mer kunde jag ha gjort? 
 
Jag känner mig misslyckad, men mer än det känner jag att jag gjort R besviken. Han har inte ens låtit mig tro det för en sekund, men jag kan inte låta bli att tycka synd om honom. Vet hur mycket han längtar. Och det är JAG som inte kan bära ett barn för honom. Jag vet att det är dumt att tänka så. Men ibland hamnar jag där.
 
R var så bra på att trösta. Han fick mig att sluta gråta tillslut. Men jag var ledsen över att jag varit så löjligt glad. ÄH... Det är bara att försöka igen. Men det är inte så "bara". Så klart blir det ingen utredning. Vill dock att läkarna här ska veta att jag varit med om ett andra missfall. Vill inte vara med om ett till, bara för att jag inte når upp till antalet mf som behövs för att man ska få en utredning. 
 
Vill ännu en gång tacka för all stöd. Vi kanske hörs igen snart. 

Blöder

Och nu har jag börjat blöda. 
 
Försökte ringa R precis när jag hade insett att det skulle bli ett missfall, och han svarade var i ett möte och svarade efter 10 minuter. Hemskaste tio minutrarna i mitt liv. Jag fulgrät. Fick honom på telefon till slut och berättade att det inte såg bra ut. Han tröstade så gott det gick. 
 
Glad att jag testade, för hade jag sett blodet innan minuset hade jag varit panikslagen just nu. Mår illa. Äh, nu börjar jag gråta igen. Fan. Fa-an då. 

Missfall igen.

 
Det är inte testen det är fel på. Det är jag. 
 
Fick inget streck på med det andra märket. Jag hade hållit mig i mer än fem timmar. Känns inte värt att lägga pengar på ett clearblue när jag vet att jag snart kommer att börja blöda. Den kommer ändå visa "inte gravid". Jag vet att de här inte kommer att gå hela vägen, så ni behöver inte komma med fler hoppfulla kommentarer. Det är över nu. 

Suck.

Jag tror att jag håller på att förlora det. Jag tog ett test med testlagrets stickor i morse, och strecket jag fick är det svagaste jag fått. Hade dagens test varit det första jag tagit skulle jag nog inte anta att jag var gravid ens. Har varit ledsen hela dagen. Nu har jag kommit hem och ska testa med ett annat test. Tror egentligen inte att det spelar någon roll... Hormonnivån sjunker och det ska det inte om allt är rätt. 
 
Jag var bombsäker på att jag skulle få ett starkt streck, för mina symtom har verkligen blivit såå mycket mer tydligare. Men nu är jag osäker på om jag inbillat mig alltihop. Såå ledsen.
 
Jag drack grönte igår, vet inte om det kan ha påverkat resultaten, men det är osannolikt. Kanske är det fel på stickorna... Jag ska snart testa, vill bara hålla mig lite till. Suck. Gråt. 

Berätta

Idag kom Rs syster förbi. Hon nämnde att hennes kompis berättade att hon var gravid! Så vi pratade lite om det. Vi har aldrig pratat om mitt missfall, och hon aldrig nämnt det. Men jag gjorde det idag. Eller mest av allt diskuterade jag hur dumt jag tyckt att det var att vi berättade innan den 12e veckan. Hon tyckte inte alls att det var dumt. Jag förklarade att det inte var värt att göra alla så glada och förväntansfulla och sedan få ett missfall. Och att jag nästa gång antagligen skulle vänta till andra trimestern. Men hon tyckte att man åtminstone kan berätta för familjen. 
 
Jag ville berätta för henne om allt, speciellt när hon sa att hon gärna ville veta tidigt. Men jag lät bli, såklart. Jag känner mig inte alls bekväm med att berätta än. Jag tänker dock berätta för bästis, tror jag. Hon vet att vi försöker. Faktum är att hon frågade: "Hur går det på bebisgörarfronten?" 
 
Snart ska jag svara att jag är gravid. Undrar hur hon kommer att reagera! Spännande! Vet inte varför det känns ok att berätta för henne. Kanske för att hon är längre bort. Och jag vet att hon inte kommer föra det vidare till någon annan. Aterkommer med hennes reaktion!

Två dagar över BIM

Så himla trött idag! Sover nästan sittandes. Men jag har mycket att göra här hemma, så borde sätta igång med hushållssysslorna. Idag har jag haft ganska ont i magen. Jag antar att det livmodern som växer. Jag hoppas verkligen att det är så! Ibland blir jag rädd att det gör för ont. Den lilla studen jag var vaken i natt var läskigt lik nätterna jag hade innan missfallet. Ont och dåligt med sömn. Skillnaden är att jag inte blöder denna gång. 
 
Är ju fortfarande rädd för missfall, men jag är så mycket mer hoppfull än tidigare. Det är inte så svårt för mina symtom blir bara starkare. Mina bröst gör verkligen JÄTTEONT! Jag önskar att jag hade skrivit mer i början av min graviditet i mars. Men då var jag ju i Indien. Situationen var helt annorlunda då också. Kanske är det bra att jag inte har så mycket att jämföra med. 
 
Idag ska jag ut och köpa gravtest. Vill gärna ha ett par stycken av clearblue. Är väldigt glad över att jag är två dagar över BIM. 
 
Gah, har jobbat med det här inlägget i typ en hel timma. Jag är så seeeeg. Gäsp. Vi hörs ikväll. 

Mardrömmar

Jag vaknade i natt av att jag fick "mensvärk". Det gjorde faktiskt ganska ont. Sedan somnade jag om och drömde att jag fick missfall. Kollade tre gånger om det var så när jag vaknade. Jobbig dröm. Hade sådana drömmar förra gången också. :(

Kaffeälskare.

En annan grej jag gjort sedan typ tre månader tillbaka är att jag slutat dricka kaffe. Har smakat lite, en tesked här och där, typ en gång i veckan. Annars ingenting. Det är känt att jag älskar kaffe. Så när jag berättade för Rs bror, för ett par veckor sedan, att jag slutat dricka har han hängt upp sig på det. Men varför? Men du älskar ju kaffe. Men kom igen, nu dricker vi ju alla tillsammans! 
 

Idag kom han över och insisterade att jag skulle dricka en kopp. Tyvärr bryggde han en halv kopp extra fastän jag var tydlig med att jag inte ville ha. Jag är ju så rädd för hur kroppen ska reagera. Sedan är jag också kissnödig så att det räcker. Men mest är jag rädd för att det ska bidra till ett missfall. Jag vet att det låter helt sjukt löjligt, men det skadar ju inte att låta bli direkt heller. Han har försökt erbjuda mig flera gånger tidigare men denna gången gjorde han en kopp till mig. Var tvungen att sitta och smutta lite på det. På låtsas såklart. Hällde ut i vasken lite senare. 
 
Förstår hur jobbigt det är för er som dricker alkohol... Men det är ännu jobbigare för mig. Jag har en jättefin termos som jag knappt använder längre. :( 
 
Nu måste jag kissa. Godnatt! 

Att testa eller inte testa. Det är frågan...

Fick en mycket intressant fråga om hur jag ställde mig till gravtestande. Innan eller efter BIM? Jag har alltid varit en som förespråkar att man gör det som "känns bäst för en själv". Kan du stilla ditt kontrollsbehov med testande? Gör det då. Känns det bättre att ha minus på stickan fram till mens eller vill du ha en mens som svar på att du inte är gravid?
 
Jag kan berätta hur jag har gjort under det senaste året. Jag minns att jag köpte gravtest rätt tidigt, men jag testade aldrig förrän efter BIM. Tror att jag gjorde det en gång, kanske. Får bläddra tillbaka i arkivet och kolla. Jag insåg också att min mens var oregelbunden, så jag väntade mer än gärna till minst BIM+2. Folk tyckte att jag var otroligt tålmodig, vilket jag aldrig förstod. Jag ville ju bara spara pengar på testet... *snål*. Hehe. Nä, men allvarligt talat... Jag tolkade aldrig ett negativt test som just negativt. Det var först när mensen kom som jag förstod att jag inte var gravid. 
 
MEN efter missfallet testade jag ingenting alls de första två cyklarna. Efter det fick jag tag på billiga gravtest. Första gången jag testade, så tidigt som BIM-4, var det endast pga att jag skulle få besök innan mensen. Mina syskon var och hälsade på, och jag visste att jag skulle bryta ihop totalt när jag fick mensen. Om inte jag var förberedd. Tack vare det negativa testet kunde jag förbereda mig mentalt på vad som skulle komma.
 
DENNA cykel testade jag tidigare för en helt annan anledning.Kissnödigheten + de ömma bröstvårtorna övertalade mig. Men egentligen kände jag mig så misslyckad. Jag ville bara se två streck! Det tröstar mig att jag kan bli gravid. Sedan blev det dubbelt så mycket oro kring mensen. Men det var också mycket glädje däremellan. Jag behövde det. Jag hade nog helst väntat till efter mens, inser jag nu i efterhand. Men det är ju aslätt att säga NU. Då var det ju skitjobbigt att vänta. 
 
Som sagt... Jag tycker man ska göra det som känns bäst för en själv. Jag rekommenderar de "nya" försökande att vänta till efter BIM. Försök att undvika det galna testandet så långt det går. För om ni mot förmodan försöker mer än ungefär 3 månader så kommer ni, without a doubt, hamna där. Jag förstår dock de försökare som testar innan! Jag har funderat över argumentet att det kan bli en mens av graviditeten "såå tidigt", och då är det ju bättre att inte ha vetat. Men det kan gå hur fel som helst även efter BIM. Även efter den 12e veckan. Och jag brukar tänka att den lycka detta i den stunden har bidragit till... Den försvinner ju inte. 
 
Hur resonerar/resonerade ni? Fast hörni, ibland resonerar man inte alltid. Ibland känner man bara vad som är bäst. Hur gjorde ni?

Time goes by so slowly for those who wait

Minns ni att jag skrev det HÄR inlägget? Fick en kommentar som löd "en måste gå för att en ny ska få komma". Tror ni på sådant. Det gjorde inte jag, men jag måste erkänna att det är rätt mysko!
 
Idag springer jag in och ut på toaletten. Det blir mycket kissande. Jag är också konstant hungrig och mina bröst värker något sjukt! Mina bröstvårtor är också superkänsliga idag. Det är så konstigt hur det kan ändra sig så snabbt. Idag skulle jag handla graviditetstest, digitala + den andra sorten. Men jag är så sjukt trött, så jag får göra det i morgon. Eller ikväll om jag hinner. 
 
I morgon ligger jag två dagar efter BIM. Förra gången jag fick reda på att jag var gravid låg jag på v4+3, och jag tyckte det gick så jäkla snabbt. Hehe. Och nu går tiden knappt. Hehe. Nä, då. Snart ligger jag inne på sjukhuset och föder. Snart. :D

Videovlog

Min bästa vän bor i Sverige, och när jag flyttade hit lovade vi varandra att filma oss och skicka till varandra. Så det brukar vi göra en gång i veckan i alla fall. Det brukar vara videon på vad vi gjort under veckan, bara lite allmänt prat och skoj. Det jag började med i mars/april när jag var gravid var att jag gjorde en videologg om graviditeten till henne. Det var jätteuppskattat. När jag gick in i en ny vecka gjorde jag en video på hur veckan varit och vilka symtom jag hade. Det var så kul. Så jag tänkte göra det igen! Fast nu får hon en massa videon när jag passerat vecka 12. :)
 
Blev inspirerad av youtubare som brukar videovogga sina graviditeter.

v4+2

Jag kissade typ vid kl 21 igår kväll. Sedan gick jag och la mig runt 22.30 och precis innan jag somnade kände jag att jag var kissnödig igen. Det är nog bara inbillning, tänkte jag. Sedan somnade jag och vaknar kl 04 av att urinblåsan håller på att spricka. Har aldrig varit med om något liknande! Känns asbra att ha symtom! Tror att jag fick en färsk dos hormoner precis innan läggdags. 
 
Symtomerna har verkligen eskalerat sedan BIM. Hoppas att det fortsätter såhär nu!

Tjuvkikande

Måste erkänna att jag kanske "gått förbi" testen flera (/otroligt många) gånger bara för att få se en skymt av strecket igen. Inte för att jag tror att det kommer försvinna, utan för att det känns så bra i magen av att se det. Det är MITT urin som gjort att det blivit TVA streck! Jämför det också mer än gärna med de andra testen. Det kommer vara så otroligt skönt att vara förbi BIM. 
 
Min mens brukar alltid komma tidigt på morgonen, och snart är dagen slut. Det ska inte bli en mens av denna graviditet, har jag bestämt. Nu ska pyret växa till sig ordentligt! Kommer nog pusta ut rejält när BIM är förbi med ett par dagar. Kom igen nu, kroppen! 
 
Från och med i morgon ska jag börja pyssla med vårt fotoalbum. Inte för att det är viktigt. Nä nä, det är ett försök till att få tiden att gå snabbare. Finns det någon syssla som gör att nio månader också flyger förbi? Hehe. Nä, det skulle jag faktiskt aldrig vilja. Vill uppleva graviditeten in i märgen! Ni känner säkert igen känslan..?
 
 

Irriterar min man.

 
R: Jag har goda nyheter! 

Jag: Jag är gravid! 
 
R:*ler* ...Andra goda nyheter!

Jag: Det är tvillingar! 

R: *irriterad* .... Kan jag få berätta, eller? 
 

Hehe. Jag är bara så glad! Vill bara prata om att jag är gravid hela tiden. Har ingen att prata med... Det är därför till blir många inlägg här. 

Tidigare inlägg