Dålig första upplevelse
Jag var hos gyn i morse. På telefonen bad jag specifikt om en kvinnlig gynekolog. Det är enbart för min egen komfort. Det känns naturligare att en kvinna ska vara där nere och kolla och hjälpa en annan kvinna igenom denna process.
Så kom jag gick dit och en manlig gynekolog uppenbarar sig. Jag blir lite ställd men följer med honom in. Vi pratar lite och sedan vill han ta cancerprover på livmodern och så. Då säger jag att det är helt OK, men att jag skulle vara mer avslappnad med en kvinnlig gynekolog. Situationen gick från trevlig till iskall. Han ställer sig upp och går mot dörren. "Detta är Belgien! Här gör vi inte skillnad på könen! Jag är minsann lika kapabel som mina kvinnliga kollegor!" Jag svarade att jag inte hade några tvivel på det överhuvudtaget. Att det bara är en fråga om komfort och det är ingen big deal egentligen. Jag bara frågar om det alternativet finns. "Ja, det alternativet finns! Men då får ni vänta 6 veckor!" Fick en obehaglig känsla av den här mannen. Han blev så hotfull - typ "ta av dig kläderna och bli undersökt eller vänta 6 veckor". Jag blir så ställd och förvånad av hans reaktion. Då avslutar han med: "Jag har fler patienter som väntar... så ta och välj."
Jag kände mig inte alls bekväm med situationen, trots att jag var nyfiken på hur det var med bebis. Blev så illa till mods att jag ställde mig upp, tackade och sa adjö. Mådde så dåligt på väg ut, men nu känner jag att det var rätt beslut. Hade han sagt att han förstår mig och att det går bra att byta hade jag nog låtit mig undersökas av honom. Det hade inte varit konstigt att bli undersökt av någon som var trevlig Men usch.
Besviken blev jag... Kanske var det pga mitt utseende och det faktum att jag pratar knackig flamländska som han kände att det var viktigt att göra det tydligt hur det går till i Belgien. Blir ledsen. Jag har dock bokat ny tid, 16.45 på en privat klinik. Dyrare, men antagligen mycket bättre.
Oro
Natten var fylld av ångest. Besvikelse. Oro. Mest oro. Analyserade molvärken i magen. Det känns inte riktigt OK det här. Det känns som att ett missfall är på gång... I två och en halv vecka har jag levt i min egen bubbla. Tänkt att det är för bra för att vara sant. Men igår var det dags att kliva ur bubblan... Och då sprack den.
Det kommer fortfarande blod, brunt dock. Och ganska lite. Ungefär som när mensen är på gång. Mensvärken ÄR inte hemsk, men jag känner av den. Kanske mer än vanligt. Gud, så jag hoppas att det bara är en växande bebis. Vi får antagligen reda på vad som är på gång idag. R ska följa med till gynekologen. Kanske är allt som vanligt. Jag hoppas det.
Alltså jag VET att det här är jättevanligt. Men jag blir jätteorolig ändå. R också. Han frågar hur ont det gör, hur mycket blod det är, hur brunt det är??? etc. Jag orkade nästan inte med det. Men söten låg uppe och läste om missfall på internet. Trött som bara den, men så otroligt orolig för vår lilla. Tänk att vi bara några timmar tidigare läste "gravid vecka 8"-kapitelet i vår stora gravidbok från Indien.
Hoppas så att allt är bra där inne.
Fan
Jag har precis kommit hem från flygplatsen. I bilen på väg hit fick jag en ganska rejäl värk i magen. Mensvärk. R reagerade, och jag sa att en sådan här kraftig värk har jag inte haft tidigare i graviditeten. Men det gick över och vi började planera hur vi skulle skriva in oss snart och bekräfta graviditeten. Kom hem, gick på toa, såg brunt blod i trosan. Och lite mer på toapappret. Fan.
Jag var så glad idag. Att jag äntligen skulle få berätta, få bli inskriven. Börja detta nya kapitel. Allt har liksom stannat av nu. R har blivit orolig. Jag hoppas att det inte blir värre och att vi får ett positivt svar hos gynekologen imorgon. Jag känner av mensvärken lite just nu också. Skriver mer imorgon när jag är lite piggare.. Just nu har jag inte sovit på två dygn.
Dröm
Inatt drömde jag att jag drog ner byxorna och såg en massa blod i min binda. Usch. När jag vaknade trodde jag på riktigt att jag fått missfall. Jag längtar tillbaka så jag kan ta kontakt med BM och skriva in mig någonstanns. När vi är tillbaka blir det äntligen officiellt också.
R har längtat till att berätta.Jag tycker att det varit mysigt att det bara är vi som vetat. Men ja, nu vill även jag berätta. Sex dagar kvar här.
Dröm
Inatt drömde jag att jag drog ner byxorna och såg en massa blod i min binda. Usch. När jag vaknade trodde jag på riktigt att jag fått missfall. Jag längtar tillbaka så jag kan ta kontakt med BM och skriva in mig någonstanns. När vi är tillbaka blir det äntligen officiellt också.
R har längtat till att berätta.Jag tycker att det varit mysigt att det bara är vi som vetat. Men ja, nu vill även jag berätta. Sex dagar kvar här.
Vecka 7
Jag har gått in vecka 7 nu! Allt går så otroligt snabbt. Jag hinner inte med allt detta. Idag mådde jag lite illa, och igår spydde jag innan jag hann äta. Men om det beror på graviditeten vet jag inte. Jag kanske åt något konstigt. Sedan har jag haft en liten släng av diarré också, men det gick över snabbt.
Jag är sååååååå trött, det går inte att förklara! Jag sov en hel natt - sedan en hel dag. Vaknade lite, och somnade sedan om för att sova 12 timmar till. Det var härliga dagar. Men R blev otroligt orolig. Vi reser runt här i Indien. Det är underbart, men jag har värsta hemlängtan.
För två dagar sedan tog jag ett gravtest som visade superpositivt. Det betyder att jag är supergravid! Wihu!
Rikshaw
Gud vad jag saknar att blogga. Den första tiden av graviditeten är så speciell tycker jag. Det är så mycket jag vill säga. Mensvärken kommer med jämna mellanrum. Det är cooly, för jag har inte min mens, hihi. R frågar hur det är med magen varje dag. Gulligt. Jag har ont i brösten vilket är mitt "värsta" symtom.
Att sitta i en rikshaw är
det roligaste jag vet, förutom att det gör så sablans ont i brösten. Hur trafiken fungerar här har jag ingen aning om. På våra turer är jag oftast vettskrämd, men det är det jag gillar. Det är det som är tjusningen med en rikshaw. Älskar det.
Natt kl 03
Hejsan. Har ni det bra? Jag mår helt OK, har bara svårt att sova med alla mygg. Finns i princip ingen plats kvar de inte har bitit mig redan. Och skitsalvan till myggspray fungerar ju såklart inte.
Resan hit gick asbra. Var rädd att jag skulle må illa hela vägen, för morgonen började med ett hemskt illamående på väg till flygplatsen. Det gick dock över och har inte mått illa sedan dess. Vet inte om det var pga graviditeten eller bara vanlig åksjuka. Brukar aldrig bli det i vanliga fall.
Utöver det har mina symtom varit en extrem hunger. Jag är hungrig typ hela tiden! Kommer bli smällfet om jag fortsätter äta i den takt jag gör. Men som R sa, om jag hungrar finns det antagligen en anledning till det.
Gaaah, så varmt här. Hör jag inte av mig till
imorgon har jag nog smält bort. Hur har ni det? Långa kommentarer, tack!
Mobilblogg
Bild från i morse. Lite uppblåst men självklart syns ju ingenting än! Nu är vi framme i Frankfurt.
n
n Nästa: Indien
Nu åker vi! Jag ska verkligen försöka uppdatera så mycket det bara går, men antagligen blir det inte många inlägg. Ska försöka njuta av den här tiden. Men det känns lite jobbigt att åka just nu. Tänk om något händer? Vem tar jag mig till... Har vi numret till sjukhuset? Att gå igenom ett missfall är inte kul. Att gå igenom ett missfall i Indien (eller vilket annat land än ens egna) är verkligen inte kul. Känner mig säkrare när jag har min läkare här... Usch, jag ska inte tänka på det här mer. Det bara slog mig när jag packade ner tampongerna i väskan. Eller ska man kanske ha bindor i stället?
Nä, nu får det räcka med negativiteten. Nu beger vi oss till värmen. Kommer att tänka och sakna er! Kram!
Vecka 5?!
I morse hade jag värsta diarréattacken. Ja, det var faktiskt bara det jag skulle skriva. Och att jag ska åka till Indien idag. Har mycket att göra så jag hinner nog inte uppdatera något särskilt.
Just det... jag är i vecka fem nu har jag räknat ut! (v4+4). Det här systemet gör mig jätteförrvirrad. Jag har inte brytt mig om att förstå det tidigare då jag inte varit gravid. Vet bara det jag läst från andra gravidbloggar. Men då går jag in i en NY vecka om TRE dagar? Eller? Betyder det att lördag är det datumet jag går in i en ny vecka? Shit, då är jag i vecka 6!
Det betyder att jag kommer att vara i vecka 8 (7+3) när jag är tillbaka. Gravid i andra månaden? Shit, det här går alldeles för snabbt! Eller har jag räknat fel? Kan någon svara på det här så att jag fattar innan jag åker bort?
Vet inte exakt när jag hade min ägglossning, men min mens startade 12 februari. Och jag har(/hade!!!) en 32 dagar lång cykel. Jag har väl räknat rätt, hoppas jag.
Finaste R. ♥
Igår var jag ju jättekissnödig. Kunde knappt hålla mig i fyra timmar. Så jag kissade kl 18 igår senast, men kunde helt utan problem hålla mig till 06 i morse. Som att allt vore som vanligt i kroppen! Kan vara så att mitt morgonkaffe påverkat mig alltför mycket genom dagen? Ska nog inte dricka kaffe idag. Orkar inte vara kissnödig. Hoppas att det blir bättre då. Förstår verkligen inte hur folk klarar sig med flera koppar om dagen..! Ni måste väl ändå sitta på toa en hel del? Hihi.
Det var helt sjukt att vakna upp idag.. med Rs hand på magen. Aterigen påstod han att han inte skulle kunna hålla det hemligt. Att han vill berätta för alla! Igår diskuterades det brett om både det ena och det andra. Jag sa till honom att jag inte kunde fatta att jag var gravid. Han tittade oförstående på mig. Han har inte haft det problemet..
Typ såhär gick det till när jag berättade att jag var gravid: Han svar: "du är GRAVIIIIIIID! Klart du är graviiiiiiid!" typ. Inga problem med att acceptera det. Men jag har fortfarande det! Jag tittar på testet om och om igen. Det känns bra att få det bekräftat om och om igen!
Den sötaste grejen hände i morse. Natten jag fick reda på att jag var gravid så försökte jag väcka R. Jag pussade lite på honom. Han tyckte att det var irriterande. Jag sa: "I love you, honey". Han mumlade något och somnade om. Han hade liksom inte riktigt den nivån av energi att svara tillbaka. Så i morse säger han "I love you too", som han(/jag) brukar när vi missat ett svar hit eller dit. Jag svarade med ett leende, och sa: "är det inte lite sent att svara på det där NU..?" Svar: "Lyssna igen; I love you two..."
Ni vet folk som säger att pappan inte blir pappa förrän man ser barnet? Jag tror att det är såå fel. I alla fall i vårt fall. Han har blivit lyckligare än jag kunnat drömma. Finaste R. Och han är mer pappig än någonsin. ♥
Berättat för R
Jag har nu äntligen kunnat berätta för R. Hade gråten i halsen hela tiden. Han blev helt SJUKT glad. Först drog han ut strumporna. Jag sa sedan att det finns något annat i påsen också. Då tog han upp testet. Instruktionerna fanns också i, och han började jämföra. Jag älskar hur hans ansiktsuttryck ändrades när han väl förstod att han skulle bli pappa. Det var så underbart att kunna berätta för honom. Jag berättade ALLT för honom. Hur jag tagit det första testet på natten. Hur strecket var borta på morgonen. Hur dagen släpat sig fram. Han blev så glad. Vi stod och höll om varandra sååå länge. Lyckades faktiskt fånga ögonblicket på film, och jag kollar igenom den nu. Aaaah, så glad jag är jag kunde filma det.
Trots lyckan nämnde jag att det fanns en risk för missfall och att jag helst inte ville berätta för någon än. Han sa att han skulle ha det jättesvårt att dölja lyckan. Jag förstår det... det syns verkligen på honom när han är riktigt, riktigt glad! Alla märker av energin. Men jag sa till honom att verkligen försöka hålla det hemligt ett litet tag till. Och att vi ska avslöja nyheten med lite presenter, så blir det något minnesvärt!
Han var sååå glad! Han sa att det var perfekt timing och att han skulle njuta av semestern jättemycket nu. När vi legat och pratat ett tag säger han slutligen: "jag sa ju att det var någon som sparkade!" Jag skrattade! Nu ska vi ut och fira. Det blir till något café här i den lilla staden. Och lite planering. Och en massa drömmande. Ni anar inte hur skönt det är att ha berättat ALLT för honom nu. Känns underbart. Och nu känns det lite mer "på riktigt".
Testet tog jag kvart i sex. Det dröjde ett tag innan linjen kom fram. Faktiskt ganska länge. Jag blev orolig att jag kanske inte var gravid trots allt. Men det är jag! Linjen kom fram till slut! Lycka! Jag är på smällen, ju!
Nytt test snart!
Hittade strumporna inne i garderoben. Sååå otroligt söta.
Blir alldeles pirrig av att tänka på att R kommer att få öppna överraskningen snart. Väntar på att han ska komma hem nu. Om fyrtio minuter kan jag ta ett grav-test också. Ska lägga in den tillsammans med strumporna. Guuuud, vad svårt det är att hålla sig i fyra timmar! Jag kände mig kissnödig för tre timmar sedan. De här sista minutrarna är ett helvete. Men jag vill ju ha ett ordentligt plus!
Shit - tänk om det inte blir ett plus?! Nä, nu får jag skärpa mig! Jag ÄR gravid. Fy, alltså. Det känns inte riktigt 100 % än! Har ingen aning om varför... Det kanske blir bättre efter att ha berättat om allt för R. Jag hoppas det!
Jag är gravid! Jag måste vara det. Igår natt känns som en dröm ju. Fotar plusset så fort jag fått det!
SHIT SHIT SHIT! HAN ÄR HEMMA NU! Got to go!
Symtomsammanfattning
Tänkte faktiskt ta och skriva en liten symtomsammanfattning för denna månad. Kanske är det bara intressant för vissa att läsa, men framförallt kanske någon vill ha något att jämföra med... Jag tycker i alla fall att det är väldigt intressant och kul att höra hur någon annan upplevt tiden innan plusset.
Bröstvårtorna:
Jag borde skriva ett långt tacktal till mina bröstvårtor. "Ni gav mig hopp när ingen annan kroppsdel hjälpte mig... " etc. Jag borde - men det ska jag inte. Det blev hårda och känsliga. Märkte av detta fyra dagar innan BIM. Blev alldeles förundrad av detta symtom. Och det var så ovanligt för mig. De var aldrig såhär känsliga. Att R också reagerade på detta symtom utan att jag sagt någonting fick mig att hoppas ännu mer! Bekräftelsen gjorde så att jag vågade hoppas lite till. Nu, BIM+3 känner jag att bröstvårtorna lugnat sig lite. Känner faktiskt inte att de är så hårda och känsliga längre. Brösten värker inte heller så mycket som för ett par dagar sedan. (Blev lite orolig här nu, men jag släpper det.) Det kan ju vara så att jag bara vant mig, eller att brösten vant sig. De gör ju det. Men såhär snabbt visste jag inte. Vi får hoppas att det är pga det och inte en minskande hormonhalt.
Urinering:
Jag upplevde att jag var tvungen att gå på toa oftare, men det har varit ett symtom innan mens också. Sedan igår har det blivit mycket mer påtagligt, blir kissnödig en timme efter tömning. Jag skrev att jag inte upplevt någon "frekvent urinering" men det jag menade var att det inte var mer än det "normala" kring mensetiden.
Mensvärk:
Första gången som jag skrev om mensvärken var precis en vecka innan BIM. Aterigen, av erfarenhet, vet jag att min mensvärk börjar precis en vecka innan BIM. Gör ont typ två gånger om dagen fram tills mensdagen. Så när jag kände av den gav jag nästan upp direkt. Allt stämde ju med värken och tiden. Det som var lite annorlunda var att denna värk avtog med tiden... Och runt BIM tog den slut helt. Det brukar normalt alltid öka i styrka och frekvens, men inte denna gång.
Ökad aptit:
Såhär skrev jag i bloggen: "Just det! Glömde skriva att jag är jättehungrig jätteofta. Men jag brukar faktiskt bli det också när jag närmar mig mens. Sedan faller aptiten under mensveckan."
Vågade absolut inte lita på detta symtom. Jag brukar bli hungrig innan mens, men det var lite överdrivet denna gång. Jag kunde äta och vara hungrig typ 1 timme senare. Och det är en såndär hunger man inte kan kontrollera. Och magen känns helt tom. Det är just det som händer just nu. Känner att jag behöver äta, men tycker att jag ätit rätt ordentligt och jag borde inte vara hungrig.
Vågade absolut inte lita på detta symtom. Jag brukar bli hungrig innan mens, men det var lite överdrivet denna gång. Jag kunde äta och vara hungrig typ 1 timme senare. Och det är en såndär hunger man inte kan kontrollera. Och magen känns helt tom. Det är just det som händer just nu. Känner att jag behöver äta, men tycker att jag ätit rätt ordentligt och jag borde inte vara hungrig.
Flytningar:
Jag har haft VÄRSTA torrperioden den senaste tiden. Har inte haft så mycket koll efter att ha blivit besviken på att jag inte haft ÄL-flytningar. Men det enda jag märkt är att det är typ sahara där nere. Det har aldrig varit så torrt! Vet inte, men det verkar som att de flesta har vita mjölkiga flytningar vid graviditet. Still to come, maybe?
I think this is it. Just det, på morgonen när jag borstade tänderna igår och idag fick jag kväljningar. Har ingen aning om varför. Igår tänkte jag: "sluta larva dig, fan vad du är jobbig!" Men idag, efter plusset kände jag att det ändå måste vara något som får mig att reagera sådär. Har aldrig upplevt det tidigare. Och det kommer helt spontant. Jag hade inte så jättemycket att gå efter, kan jag tycka. Men visst, det blir tydligare efter plusset. Då är det lättare att lita på symtomen och förstå de tidigare diffusa tecknen.
Sjunde himlen
Shit, tankarna flyger lite här och var... Ska försöka få ordning på dem med hjälp av detta inlägg då. Var börjar jag? Det börjar sjunka in att jag är gravid. Alltså, på riktigt sjunka in. Jag började tvivla lite när strecket försvann och i min lilla bubbla fanns det en risk för att jag inte var gravid. Visste inte att testet blir "ogiltigt" efter avläsningstiden *idiot*. Hur som helst... jag såg ett plus, och ett plus är vad det är. Och jag drömde inte, hehe.
Gick till affären för att köpa det digitala testet. De var slut. Helt slut. Fan, tänkte jag. Sedan såg jag prislappen. Alltså, hade jag sett testet ligga där skulle jag bara tagit det fort som fan och betalat utan att tänka mig för. Men prislappen löd: "18 euro". Ska jag pröjsa 180 spänn för att det ska bli lite tydligare? Nja, jag har inte riktigt lust med det. Sedan vet ju jag att jag är gravid. Jag köpte i alla fall de två andra för 5 euro. Om jag skulle behöva testa i Indien. Eller om jag vill att R ska se ett streck. Annars köper jag gärna ett digitalt test därborta. Antar att det kostar mindre också!
Så R får helt enkelt nöja sig med att se strecket istället för att få det "svart på vitt". Och sedan strumporna. Aååh, strumporna! ♥ Jo, på tal om att berätta för R... Fan, vad det ska vara svårt. I morse var han så stressad också, kramade honom lite extra. I natt efter att jag fått det positiva låg jag bara och stirrade på honom. Han var så vacker. Hoppades att bebis skulle likna honom, han är så fin. Sedan blev jag lite töntgråtig så jag slutade tänka. Men när jag låg där med handen på hans bröst och huvudet mot hans axel, då tänkte jag... "nu är det något som ligger mellan oss". *ryser*
Bad honom komma hem tidigare idag, men han sa att han var tvungen att åka till den indiska ambassaden efter jobbet. Han visste inte när han skulle komma hem. Så jobbigt att det blir så, jag vill ju berätta nu. Men jag tycker att det är viktigt att det blir vid rätt tillfälle, och när vi är lugna. Och ostressade. I och med resan och packningen är det inte det lättaste, men jag försöker.
Just det... har också tänkt på det här med missfallsrisken (eller riskfallsmissen, som jag råkade skriva först). Tänkte att jag kanske blev glad för tidigt. Men det är ju bara dumt. Det är dumt att oroa sig i onödan. Allt kommer nog att gå jättebra. Och glädje kan ju aldrig vara fel. Så jag njuter verkligen av att vara glad just nu. Jag kan inte fatta att det här har hänt. Jag kan inte förstå att jag ska bli mamma snart.
Det känns som att det kommer bli mer verkligt när jag berättar allt för R.
Känner mig sjukt sugen att testa igen snart. Men jag tror att det blir mot kvällen. Måste hålla mig lite till faktiskt. Det är svårt. Känner av kissnödigheten, men nu har det ändå gått 3 timmar sedan sist. Grejen är att jag är bra på att hålla mig. Jag blir ju kissnödig en timma efter sista toalettbesöket men min extrema lathet kombinerat med mina superstarka ringmuskler gör att jag kan hålla mig mycket längre.
Jag sa ju att mina tankar flyger lite här och var. Vet att inlägget inte alls är läsvänligt men jag vet inte... känns som att det blev lite ordning i hjärnan i alla fall!
Jag är överlycklig. I extas. Konstant leendes. I sjunde himlen.
Gravid!
Igår kväll:
Jag kom hem och kissade. Klockan var 17.30. Tänkte att "nu kissar jag inte mer på den här kvällen så får jag ett fint plus imorgon". Sedan kom R hem och lite senare mot kvällen (20.00) tänkte vi packa ner det sista. Men jag låg i sängen för att jag var såå sömnig så han fick packa lite själv. Jag låg och såg på. Helt plötsligt blev det strömavbrott! Han kom också och lade sig vid mig. Vi råkade somna. Innan dess låg jag och tänkte på om jag var gravid eller inte. Kände att jag blev kissnödig också, men jag ignorerade det och tänkte att det försvinner. Och att jag skulle kissa på morgonen!
Jag vaknade klockan 23 (men jag visste inte då vad klockan var. Jag trodde att det var mitt i natten, typ kl 03). Elektriciteten hade kommit tillbaka. Jag var jättejättekissnödig! Och hungrig! Låg kvar ett bra tag och försökte somna om. Men det gick inte. Då gick jag upp. Tänkte att om det verkligen är 03 på morgonen så kissar jag på stickan nu. Jag låste upp min sminklåda och gick ner med ett ÄL-test och ett grav-test. ÄL-testet hittade jag bara så jag tänkte varför inte testa med den först! Blir det två starka streck testar jag med det andra också.
Gick sakta nedför trapporna och in på toaletten. Höll på att spricka. Jag hittade heller inte koppen jag brukar kissa i. Gaah, så irriterande. Fick ta något annat, vad som helst, snabbt! Okej, så kiss, kiss. Sedan behövde jag läsa instruktionerna. Testade först med ÄL-testet som gav två starka streck! Redan då hade jag börjat försöka riva upp graviditetstestet. Varför är de här så sablans svåra att öppna? undrade jag. Men jag lyckades till slut - med hjälp av tänderna. Dopp, dopp, femton sekunder. Det blev ett plus. Inte en jättestark linje, men definitivt en linje. Jag kunde se det utan att vända och vrida. Det kom upp nästan direkt!
Gick upp och lade mig i sängen igen. Nu med datorn i knät. Jag var ju tvungen att skriva, att berätta hur det hade gått! R låg och sov fortfarande. Försökte väcka honom med en puss, men det gick inte. Jag ska definitivt köpa ett digitalt test idag. Sedan ska han få sitt livs största överraskning!
Nu har tiden äntligen kommit! Då jag får berätta för honom. Det jag drömt om sedan så länge tillbaka! Shit, jag är gravid. Och vi ska ha barn!
Tack för all er stöd genom denna svåra tid! Nu börjar en helt annan sorts längtan!
Och haha! Mina bröstvårtor hade rätt! Yay, for my nipples!
Plusset
Tack för ALLA fina kommentarer! Jag blir så överväldigad av det hela, och alldeles gråtfärdig. Vad fina ni är! Bara... TACK från djupet av mitt hjärta!
Vaknade i morse och tänkte: "Jag är gravid..." Det var seriöst min första tanke. Sedan tänkte jag: "Sjukt om jag bara drömt det där... hehe, ska kolla testet för säkerhetsskull." Så tittar jag mot nattduksbordet och det fina plusset är BORTA! Jag blev helt paff. Drömde jag? På riktigt?!
Nä, jag tvivlar inte på en sekund att jag är gravid. Jag såg ju strecket så tydligt. Jag ser det nu också, men det är ganska svårt att fota. Det fastnar inte på bild! Jag kunde inte fotografera det igår, kamerabatteriet var helt slut. Jag ångrar att jag inte satte den på laddning tidigare för nu syns ju plusset knappt!
Tänkte berätta för R redan i morse, men när jag såg att strecket inte fanns kvar blev det plötsligt så svårt. Tänker köpa ett digitalt idag, så blir det lika tydligt för både honom och för mig...
18 Mars kl 23.15 blev det äntligen ett plus.
(Hey, syns ju rätt okej med rätt kontrast och så. Det är ju inte jätteredigerat...
men detta syntes INTE i min kamera.)
Jag är gravid!
Alltså neeeeej, jag måste kolla testet igen innan jag skriver rubriken. Jooooo, jag ÄR gravid! Det blev ett plus! Det känns som att jag drömmer just nu! Det känns helt overkligt! Är det JAG som har fått det där plusset? JAG?! Ska jag ha bebis nu (ja, inte nu, nu, nu hoppas jag, om några månader!)?! Oh, men shit! Det var precis det jag sa när jag såg plusset, "åh, men shit, åh, men shit".
Jag är gravid! Jag är gravid. Tog testet typ nyss, så ni förstår att det här är en absolut-första-reaktion. Nu måste jag lugna ner mig!