Irritationsmoment

Jag började träna för att släppa tankarna när det blev för mycket. Hjälpte så bra att jag började träna regelbundet.

Nej, det finns ingen offknapp.. När man väl längtar så längtar man så mycket att man tror man ska gå sönder inombords om man inte blir gravid.. Jag tror jag mattade ut mig själv rent fysiskt av alla känslostormar och gråtattacker jag fick varje månad när det inte visade ett plus.. Och jag fick också ständigt höra att det kommer när det kommer, oroa dig inte, tänk på något annat, slappna av...etc...

Andras råd hjälpte inte, utan jag fick liksom gå in i mig själv och kände vid ett tillfälle att nu får det vara nog.. jag kommer alltid hoppas vid varje månad, men jag orkar bara inte med den smärtsamma besvikelsen igen... Det tillfället var heller inget jag kunde styra över. Sen att vi blev gravida på semestern hade nog egentligen mer med min kropp att göra då jag lade märke till en tjockare flytning som jag inte haft de andra gångerna vi försökt.. Flytningen sägs hjälpa spermierna till ägget.

Tidigare hade jag i stort sett varit torr som fnöske vid ÄL. När jag fick flytningen så hade jag med mig ett ÄL-test och testade bara för att.. och när det visade glad gubbe så körde vi på. Fast innerst inne räknade jag fortfarande med besvikelse...

Nej, det går tyvärr inte att stänga av. Den där OFF-knappen har jag letat efter många gånger.. ibland försökte jag dränka mina tankar genom att lyssna på extremt hög musik, men det säger ju sig självt att det inte riktigt är framgångsrikt.. hehe
Jag försökte fokusera tankarna på annat, som träning och bröllopsplanering. Distraktion helt enkelt! Skaffa ny hobby?

Och man får helt enkelt tillåta sig att vara ledsen och längta.

Kram!