Bittra Tankar och Verkligheten

Jag måste bara säga att jag blir så otroligt glad när jag får kommentarer (oftast bara en, hehe) om att någon faktiskt GILLAR min blogg! Blir alltid så chockad, men framför allt så himla GLAD. Det ger mig en sådan otrolig motivation till att fortsätta skriva. Initiellt började jag skriva bara för att ha en plats att skriva ner tankar och dokumentera hela processen. Allt från försökandet till slutmålet - ett barn. Men allteftersom jag skrev insåg jag att jag kom i kontakt med fler och fler i samma situation. Nu kunde jag ha en dialog med andra som upplevde samma sak. Jag ska inte tro att min blogg kan hjälpa någon egentligen, men jag önskar faktiskt att jag hade ett par "försöka-bli-gravid"-bloggar att läsa då jag själv skulle börja försöka. Då kanske jag hade insett att det inte var så lätt... Eller alltså. Att det faktiskt kan ta jättelång tid. Att det inte behöver vara fel på en, utan att den här processen vanligtvis ÄR tidskrävande. Att det inte bara är att pippa och ploppa ut en unge. 
 
Förutom bloggen så brukar jag hänga på forum också. Helst för att läsa om andra i samma situation eftersom att jag inte HITTAR bloggar som denna (hint till alla som försöker - let's be blogbuddies!). Nyligen råkade jag hamna i ett forum med många som försökte för allra första gången. Alla var så otroligt optimistiska. Alla trodde på ett första/andra försök. Såg många förklaringar om hur man "känner att det kommer att gå". Alla var som... jag. Jag för ett år sedan. Hehe. Finns inte i en chans att jag skulle berätta för de optimistiska försökarna att det i genomsnitt tar sju månader att bli gravid. Och inte ens då kan man vara säker. (Inser nu hur bitter jag är jämfört med dem!) 
 
Nä, jag har faktiskt inte hjärtat att göra så. Jag ÖNSKAR med hela mitt hjärta att det går snabbt för dem och att de slipper den negativa attityden som jag åtagit mig. Men jag VET att för de flesta kommer det att ta lång tid. Och vet man redan att det inte går så snabbt som för snoriga sextonåringar kanske man slipper gråta när man fått ett negativt test (tre dagar innan BIM) på första försöket. 
 
Det var allt för mig... xoxo.// Den bittra kärringen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback