13 Februari

Jag mår bättre. Om man ska bortse mensvärken och den dåliga magen. Jag mår ganska bra. Jag är lite räddare nu än jag varit tidigare. Rädd för att det ska vara fel på mig, ett fel som kanske aldrig går att fixa. Jag vet att det är dumt att oroa sig för antagligen är det inte så. Men tänk om. Tänk om jag aldrig får bära på ett barn? Tänk om jag aldrig får uppleva en förlossning och allt det där magiska?
 
Jag vet att vi prickade in min ägglossning. Jag kände av den 28 januari, tog ett ÄL-test som visade ett streck, inte jättestarkt men antagligen skulle det öka till max till nästa dag. 14 dagars lutealfas. Antagligen hade jag ÄL 29 januari. 
 
Jag ska vara tacksam över att mensen har ordnat upp sig. Att den till och med kom tidigare den här gången. Att jag fått lite tid att vila upp mig inför nästa försök... Pratade ut med R igår, som blev ett otroligt stöd. Fan vad glad jag är att jag har honom. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback