Ultraljudet
Goddag!
Tack för era peppkommentarer. Satt och läste lite snabbt i mobilen i morse, men jag hann inte svara. Men tack som fan, hade inte kunnat klara av dagen utan dem. <3.
Halv ett hade jag tid hos gynekologen. Jag kom fram 12:20 och fick vänta i ungefär 50 minuter på min tur. Det blev ett kort samtal hos henne. Jag vägde mig och sedan skulle jag klä av mig för undersökning. På skärmen fick vi se något mycket, mycket litet. Med ett slående hjärta. Läkaren frågade om jag hade en 28-dagars cykel. Jag sa att den var längre. Insåg då att bebis antagligen var mycket mindre än vad hon väntade sig.
Fick återigen sätta mig på hennes kontor. Hon sa att jag mätte i v6+0. Bebis är endast 3 mm. Om jag varit i v7+1 borde den vara runt 10 mm. Hon sa att jag antagligen haft min ägglossning senare än jag trott. Egentligen har jag ju själv misstänkt det. Mina svaga streck, mina rätt så låga hcg-nivåer... Och jag har ju faktiskt inte haft koll på min ägglossning.
Hon ville att jag ska komma tillbaka redan nästa vecka för ännu ett ultraljud. Då kan vi se om bebis växer som den ska. Jag blir ju lite orolig... Hade hoppats på att allt skulle vara perfa! Att jag inte hade behövt oroa mig alls. Detta kommer bli en lång vecka.
v7+0
Yes! Jag har gått in i vecka 8 nu. Heja, heja!
I morgon är det vul. Gud, vad jag har tjatat om detta! :D Haha. Jag är nervös och glad på samma gång! Hoppas sååååå att allt ska se bra ut. Ibland hoppas jag att jag redan är i vecka 11, som jag skulle varit om jag varit gravid från förra gången. Då slipper jag i alla fall oroandet fram till vecka 12. Aaah, nej. Allt kommer att gå bra denna gång. Det måste det bara.
Idag är jag väldigt trött. Jag har även lite illamående, men det är inte såå farligt. Känner faktiskt inget behov av att ta ett grav-test igen, som jag trodde att jag skulle göra innan mitt vul. Jag känner mig rätt gravid än så länge. Kommer snart en symtomsammanfattning från veckan som varit.
v6+6
Woop, woop! Jag går in i vecka 8 i morgon! Så jäääkla nice! Jag oroar mig fortfarande att allt inte står rätt till men förhoppningsvis får jag pusta ut på fredag. Idag har jag verkligen inte mått så illa. Igår var det mycket värre. Blir ju oroligare när symtom avtar... Förhoppningsvis spyr jag i morgon.
Jag har dock suttit och småätit på vindruvor och hoppas att det är därför jag inte mått illa. Brösten gör fortfarande helt sjukt ont och bröstvårtorna är fortfarande känsliga. Ska kanske låta magen hungra och se om illamåendet kommer? Heheh. Jag är helt sjuk i huvudet.
Hur är det med er? Ni har varit så tysta på sistone...
Kram!
v6+5
Idag har jag mått småilla hela dagen. Det gjorde jag inte i min förra graviditet. Kände mig knappt gravid då. Nu "känns" det mer. I alla fall sedan jag gick in i vecka 7. Och nu närmar jag mig slutet av denna vecka och går in i vecka 8. Det var i vecka 8 jag började blöda. 7+2 fick jag min första blödning - brunt blod. Dagen efter var vi på kontroll och allt såg BRA ut. 7+5 fick jag en större blödning. Gick in och kollade igen, och allt var bra v7+6. Efter ett par mycket oroliga dagar kom det ut en klump. v8+5.
Jag vet att jag inte ska tänka på det. Men alla dessa datum är små mål. Det kommer kännas så skönt att få gå in i v9+0. Lite mer än två veckor kvar. Sjukt nervöst.
Symtom
Ni vet hur jag alltid brukar säga att jag vill ha TYDLIGARE tecken och symtom? Igår kom illamåendet som ett brev på posten. Det var inte sådär lite som jag upplever just nu. Nej, detta var inte alls vagt. Inte så att man nästan spekulerar om man inbillar sig eller inte. Nej. Detta var så illa att jag famlade efter en plastpåse. Kräket var i halsen. Jag vill inget annat än att spy, för då skulle i alla fall illamåendet avta. Men jag la mig i sängen och blundade en stund. Sedan blev det bättre. Så bra att jag somnade omedelbart.
Jag hade druckit ett glas oboy, och ätit en kaka. Sedan hostade jag lite, och det var då illamåendet kom. Runt kl 22.30. Idag är det inte fullt så illa. Men vi får väl se framåt kvällen.
Just nu har jag precis hoppat ur duschen och sitter framför brasan. R håller på att fixa vattenledningar till vårt nya badrum. Hoppas allt är färdig till när pyret tittar ut!
Jämförelser
Jag har varit väldigt nyfiken på hur andra i min omgivinghet har upplevt sina graviditeter och förlossningar. Min mamma, t ex, blev väldigt illamående ganska omedelbart efter befruktning. Hon har aldrig fått missfall, vad hon vet. Hennes förlossningar har varit väldigt, väldigt långa och jobbiga. Fem dagars värkar med mig, första barnet.
Rs mamma hade aldrig några symtom. Det var först när hon började känna av rörelser i magen som hon förstod att hon var gravid... Hennes förlossningar vet jag ingenting om.
Men man kan ju inte veta om man kommer ha en liknande upplevelse som ens mamma... Jag hoppas i alla fall att jag ska ha det lättare än mamma. Vad som kommer hända återstår att se. Ska bli kul att jämföra ändå!
Hur var/är det för er och era mödrar?
v6+2
Tack återigen för alla råd. Blev lite orolig pga min hcg-nivå, som verkar vara mycket lägre än jämfört med andra, men jag litar på det läkaren sa. Annars är det bara att vänta till fredag när jag har mitt vul. Hoppas, hoppas att få se att allt är bra.
Smärtor och rädsla
Precis innan jag satte mig i bilen och skulle köra iväg fick jag en sådan hemsk värk i magen. Blir så rädd när det värker. Jag brukar inte ha ont alls faktiskt. Känner knappt av "mensvärken", men när den väl kommer blir jag skräckslagen! Vill inte att något ska gå fel!
Minns att det började blöda första gången efter en ordentlig värk. Jag hade kommit hem och sett brunt blod i trosan. Det var mer som en huggande smärta. Blir så otroligt rädd varje gång det gör liiite extra ont. Men det ska väl vara normalt? Eller? Det kan ju göra ordentligt ont utan att något ska vara fel?
HCG-nivå.
Ringde till doktorn och fick veta att mitt hcg ligger på en bra nivå. Jag har ett värde på 5000. I vecka 6 är det ändå en bra nivå, även om det ligger under "medel", av vad jag läst på internet. Men läkaren sa att det såg jättebra ut så jag följer det hon säger istället. Idag mådde jag ordentligt illa, men det gick över ganska snabbt. Det blir mest när jag håller på att steka och laga mat och så.
Annars mår jag rätt så bra. Känner mig väldigt nöjd. Om precis en vecka har vi även vul. Fy fan vad jag längtaaar! Jag vet att mycket av det jag skriver blir repetetivt, men det är mina tankar också, repetetiva; Längtar, längtar, längtar!
Idag skulle jag tillsammans med mitt team åka till Holland för att spela volleyboll, men jag skippar det. Känns sorgligt, och alla i laget ville att jag skulle spela, men jag sa att min armskada fortfarande inte riktigt har läkt. Hade varit härligt att följa med fôr peppning, men R och jag har andra planer. Ikväll ska vi till Ikea, och sedan ska vi möta upp ett par vänner. Ska bli jättenice, var superlängesedan vi träffades.
| Veckor efter senast mens | (hCG i mIU/ml) |
| 3 | 5 – 50 |
| 4 | 4 – 426 |
| 5 | 19 – 7 340 |
| 6 | 1 080 – 56 500 |
| 7-8 | 7 650 – 229 000 |
| 9-12 | 25 700 – 288 000 |
| 13-16 | 13 300 – 254 000 |
| 17-24 | 4 060 – 165 400 |
| 25 – 40 | 3 640 – 117 000 |
Läkarbesök
Jag har varit hos doktorn och hon tog ett blodprov igen. Hon ska kolla ALLT så får vi se om något av värdena är för låga. Förutom det kollar hon även hcg igen. Skönt! Jag får svar om hcg:et i morgon. Om jag ska utgå från morgonens test borde det väl ligga på en normal nivå. Vi får verkligen hoppas det. Läkaren ville kolla upp hcg utan att jag ens behövde fråga. Det känns verkligen som att hon förstår min oro.
Jag hoppas verkligen att jag får svar på varför mina ben rycker när jag väl slappnar av. Det är så jobbigt för min nattsömn blir verkligen störd. R har försökt att massera, men läkaren sa att det antagligen beror på att jag har en låg nivå av vitamin B. Får resten av svaren på tisdag, och sedan kanske jag tar vitamintillskott.
Har haft lite illamående idag. Så jäkla härligt, men ändå så svårt att tro. Dagen jag kräks kanske jag kan tro att det är "riktig" gravid-illamående. Är också hungrig, men har inte lust att äta...
Symtomsammanfattning vecka 5
v5+0 - Mjölkiga flytningar och extrem hunger. At och kände mig hungrig igen. Hade dock ingen mensvärk
v5+1 - Såå trött. När jag väl somnade drömde jag konstiga drömmar. Var också väldigt gasig.
v5+2 - Hade jättesvårt att somna.
v5+3 - Hade ordentlig mensvärk, nästan så att jag blev riktigt rädd.
v5+4 - Så. Himla. Trött. Var tvungen att gå upp på natten och kissa trots kissning precis innan sovdags. Superont i brösten.
v5+5 - v5+6 - Ovanstående symtom, OCH mina bröst började göra JÄTTEONT, och kändes supertunga!
En anledning till varför jag haft det svårt att sova är mina "restless legs". Varje gång jag blir sömnig rycker de till och jag vaknar. Det är extra påtagligt när jag är trött, och hela denna vecka har jag upplevt detta. Jag hade det för längesedan, men när jag blir gravid verkar det komma tillbaka tio gånger starkare. Hade samma problem i min första graviditet. Idag ska jag till läkaren för att kolla blodvärden. Sedan kanske jag ska ta medicin mot detta. Det stör verkligen min nattsömn. Någon annan som upplevt kramper eller ryckningar i graviditeten?
Överdriver
Mina bröst känns väldigt tunga. När jag reste mig från sängen kändes det extra påtagligt. Jag sov i ungefär 1,5 timme. Nu känns det mycket, mycket bättre. Har äntligen energi till att göra hushållssysslorna. R tror att jag överiver när jag säger att han ska låta bli att röra brösten. När jag säger att jag är jättetrött och behöver sova. Jag tror inte riktigt att han vet hur det faktiskt är. Inte ens JAG vet hur det är. Jag vet bara att jag känner så och att jag måste lyssna på kroppen.
Jag ska börja skicka vecko-symtom till honom via mail, så får han veta hur många kvinnor som faktiskt har det värre. Som spyr sedan vecka 4. Och att mina grav-känslor är inte något jag överdriver, utan det är något som ligger bakom det! Skulle vara skönt om han förstod varför jag behöver den där tuppluren emellanåt. Och varför vi får gårdagens rester till middag ibland.
v5+6
Sov jävligt dåligt i natt vilket betyder att jag just nu är dödstrött. Mina bröst kändes så otroligt tunga och har aldrig varit så ömma som i morse/i natt. Jag blir jätteglad om symtomen blir tydligare! Just nu har jag inget att klaga över! :) Ligger idag på v5+6, och det känns bra i magen. Funderar på att ta ett test bara för att se så att hormonnivån inte har sjunkit. Jag har ju lite symtom, men vet också att jag haft sjukt ont i brösten utan att jag varit gravid. Att ta en test i veckan är väl ändå inte så mycket?
Imorgon går jag in i vecka 7! Och nästa vecka får jag träffa gynekologen. "Bara" nio dagar kvar! Längtar som fan! Hur ska tiden gåå?
Vår tur
Om vi fortsätter på tema "missfall", som vi i för övrigt ska försöka undvika framöver, så vill jag bara säga att det känns som att jag har haft my share of bad luck Nu är det min tur att få en lyckad graviditet. Jag har varit en av de 2-5% som får missfall... Jag har varit en av de som sett hjärtat slå, och bebis växa, och ändå fått missfall. Jag är klar med det där nu. Nu är det min tur! Och nu ska vi ha barn!
v5+5
Härligt att ha kunnat ta sig igenom ännu en dag! Här tar man sig verkligen igenom en dag i taget! Ser fram emot att kunna se bebis om lite mer än en vecka. Ska bli så skönt att få se att allt är OK. Jag hoppas att få se att allt är bra. Det finns en oro inom mig. Det har att göra med allt jag gick igenom i april. Det var en sådan otrolig kamp mellan att vara positiv och handskas med de enorma blödningarna. Jag läser igenom de inläggen och ser hur mycket jag hoppades få undvika missfallet.
Jag ser självklart positivt på saker och ting nu också. Men jag hoppas att jag slipper blöda. Kan inte gå igenom det där igen. Det blir för jobbigt. Men äh... än så länge känns det riktigt bra. Kan tänka mig att det blir mycket värre runt vecka 8, då jag faktiskt började blöda.
Nu ska jag dra ut för att träffa en vän på stan!
Finne
Vid läggdags insåg jag... jag har en fet finne på rumpan. Det liksom gjorde ont när jag la mig. Tog en titt i spegeln, och ja... min rumpa är inte direkt den mest smickrande delen på min kropp. Och den där finnen gjorde ju inte saken direkt bättre. Men det värsta är att jag nu inte kan ligga på rygg. Det är så en stor kudde mellan ena skinkan och madrassen.
Utmattad
Jag är såå otroligt trött idag. Jag har varit i zombie-mode större delen av dagen. Och just nu är jag verkligen helt SJUKT utmattad. Väljer att tro att det beror på graviditeten. Men det kan lika gärna vara "första-dagen-efter-lov-trötthet". Jag ligger nu äntligen i säng och ska snart sova. Fan, jag glömde kissa. Gah... Får väl gå upp mitt i natten för att kissa då. Det spelar ändå ingen roll. Kan inte hålla mig längre än sex timmar.
Alltså jag är så pessimistisk när det gäller mina symtom. Ibland kan jag känna mig lite, lite illamående, men jag intalar mig själv att jag bara inbillar mig. Sen går det oftast över. Mina bröst försäkrar mig dock om att jag faktiskt är gravid! De gör så ont, och bröstvårtorna är fortfarande känsliga och hårda.
Jag hoppas verkligen att jag får tydligare symtom snart. Skulle vara så härligt om man kunde känna sig riktigt gravid! Längtar!
Lugn
Aterigen, jag måste ta och tacka er som väljer att slänga in en stöttande kommentar. Direkt efter att jag postat mitt inlägg i morse var jag tvungen att springa efter bussen. Så jag hann inte riktigt stilla min oro. Förmiddagen har alltså spenderats i ovisshet och oro. Men nu loggade jag in på bloggen och tydligen ska det inte vara något problem. Ni lugnade ner mig på direkten! Sedan har jag läst på diverse sidor om just detta. Många får inte 3+ förrän sjätte veckan, men sedan finns det de som får det v4+2 (orättvist). Sammanfattningsvis är hormonnivån något mycket individuellt. Fast det hade varit jäkligt skönt att se 3+.Fy fan vilken dålig morgon jag har haft... Nu ska jag fan inte testa igen på ett lååångt tag. Det gör mig bara orolig.
Jag får hoppas att denna graviditet går "sakta men säkert". Att den går sakta vet vi ju redan. Nu hoppas vi att det går säkert till slutet!
Mensvärk
Under dagarna innan och efter BIM har jag faktiskt inte alls känt av mensvärken. Det har för det mesta varit en dov smärta, om ens någon. Vissa dagar har jag inte haft någon värk alls. Men nyss när jag reste mig upp från stolen fick jag ganska ont. Jag blir så rädd. Jag håller mig så lugn när jag inte har någon värk, men när det känns ordentligt får jag nästan panik. Sedan rann det till i trosan också, men det var bara flytningar.
Vet att det är livmodern som växer. Men det blir så jobbigt när man alltid förknippat denna känsla med just mens.
"Slappna aaaaav"
Ibland känns det som att jag inte är så långt gången. Det känns bara som att jag fick mina symtom mycket senare än de andra gångerna. Jag vet faktiskt inte med säkerhet NÄR jag hade ägglossning. Jag hade inte tagit ÄL-test som förra gången. Då visste jag på pricken hur långt gången jag var.
Jag vet dock när på ett ungefär befruktningen kan ha skett, för R och jag fick bara till det EN enda gång under hela cykeln. Känns fortfarande helt, helt ofattbart. Jag tänker på det lite då och då. Om det där med att "slappna av så tar det sig!". Denna gång drack jag kaffe, jag glömde att ta min folsyra ibland och jag slutade analysera symtom. MEN... jag har faktiskt blivit gravid vid två andra tillfällen. Då var jag ju ganska insatt på att bli gravid.
Jag hoppas dock att denna "slappna av"-metod kan ta mig hela vägen genom en lyckad graviditet. Helt och fullkomligt inställd på att det nu ska gå hela vägen. Det måste det bara. Tiden är helt rätt!
Jag är som sagt beräknad till 2a juli, men jag är typ hundra på att bebis lär komma 14 juli på vår bröllopsdag. Vi firar då fyra år som gifta. Ska bli hur härligt som helst!