Mina bröst känns väldigt tunga. När jag reste mig från sängen kändes det extra påtagligt. Jag sov i ungefär 1,5 timme. Nu känns det mycket, mycket bättre. Har äntligen energi till att göra hushållssysslorna. R tror att jag överiver när jag säger att han ska låta bli att röra brösten. När jag säger att jag är jättetrött och behöver sova. Jag tror inte riktigt att han vet hur det faktiskt är. Inte ens JAG vet hur det är. Jag vet bara att jag känner så och att jag måste lyssna på kroppen. 

 

Jag ska börja skicka vecko-symtom till honom via mail, så får han veta hur många kvinnor som faktiskt har det värre. Som spyr sedan vecka 4. Och att mina grav-känslor är inte något jag överdriver, utan det är något som ligger bakom det! Skulle vara skönt om han förstod varför jag behöver den där tuppluren emellanåt. Och varför vi får gårdagens rester till middag ibland.