3 November - v5+3
Det känns som att tiden inte går, men det gör den ju. Ibland tycker jag att jag har kommit så långt in i graviditeten, haha! Varje dag betyder sååå otroligt mycket. När jag ska på toa mitt i natten, då passar jag på att titta in på min grav-app på mobilen. Jag älskar att se att jag tagit mig igenom en till dag! Det är underbart!
En ny grej som har hänt är att jag måste upp på natten och kissa. Det är inte ofta jag behöver göra det. Jag tror att jag ska börja kissa preciiiiiis innan jag ska sova, annars måste jag upp runt tre-fyra. Skulle ta clearblue-testet idag, men det får vänta till i morgon i stället. Och i morgon ska jag tillbaks till skolan. Ska bli sjukt härligt att ha något vettigt att göra på dagarna igen.
Längtar.
Längtar till att skolan ska börja igen, då kanske dagarna kan gå lite snabbare. Det verkligen segar sig fram för tillfället. Två veckor kvar till vul, det är en lång väntan dit. Hur gör man för att tiden ska gå snabbare egentligen? Jag försöker se på film och trixa med fotoalbumet, men som sagt; det går så seeeegt. Funderade på att ta en paus från bloggandet, men det går ju inte. Det är ju här jag får utlopp för mina tankar!
Jag längtar illamående. Jag längtar till spya. Jag längtar till den feta magen. Jag längtar till bebis.
v5+2
Jag försökte laga middag, men jag kände mig helt sjukt trött. Tog en tupplur på två timmar istället och nu är jag utsvulten! Men det finns ingen mat. Hehe. Jaja, det är bara att sätta igång. Som sagt håller vi på att renoverar. Just nu slipar vi trägolven så att de ska blänka... Det finns en tung maskin som för mycket oljud för det. Sov mig igenom det också! Fast de höll på i rummet bredvid.
Jag hade det så svårt att somna igår. Det blir extra jobbigt när R ligger och snarkar bredvid. Jag testade till och med att sjunga för mig själv. Det är en speciell sång som mamma brukade sjunga när jag var liten och skulle sova. Och det fungerade! Men visste ni att gäspa och sjunga samtidigt inte går? Jo, det är sant!
Jag somnade runt halv två. Men jag fick sova ut till tio ungefär. Är jag så trött att jag behöver få ta en tupplur så tolkar jag det som ett grav-tecken! Gah, hunger! Idag blir det couscous!
Angående volleybollen
Fick en bra kommentar av Sara att om jag blir orolig av träningen så behöver jag inte spela. Jag vet att det inte kan orsaka ett missfall, men OM det skulle vara så att jag började blöda efter träningen skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv - ÄVEN OM det inte var mitt fel. ÄVEN OM det ändå skulle ha blött. Igår var jag säker på att jag kunde spela försvarspositionen utan några större problem. Men jag vet också att jag ibland tar i mer än vad jag måste i stundens hetta. Jag gjorde ju mig illa förra gången.
Efter att jag diskuterat med R insåg jag att han var oroligare än vad jag var. Han ville ju såklart inte säga det rakt ut att han tyckte att jag skulle sluta med träningen, men jag fick den vibben ändå. Så för att stilla hans oro, men även mina egna tvivel, har jag beslutat att inte spela i matcherna. Det är ju hans barn också. Han är ju lika oroad för ett missfall som jag. Dessutom har han ju ännu mindre kontroll än vad jag har. Det känns bra att ha detta uppklarat.
Självklart slutar jag inte helt med träningen. Ska fortsätta gå mina långpromenader, och även börja med gravidyoga. Hoppas att jag ska kunna slappna av lite extra nu!
Mysig kvällsläsning
Mycket intressant läsning. Jag köpte boken i Indien. Förutom ren fakta om bebisens utveckling finns mycket personliga erfarenheter skrivna i boken. Så nu sitter jag och R och bläddrar igenom den.
1 November
Blä... Mina nya gravid-tabletter smakar illa. Inte så najs att svälja, speciellt när de är så stora också. Men jag är tacksam för att jag ens har rätt att ta dem! Hehe. Igår stoppade jag även upp progesteron-kapsylen i muffen. Det var det konstigaste jag gjort. Jag brukar ju inte vara där inne och pilla, men det kändes lite konstigt. Som att jag nästan kände tappen... Är otroligt noga med att tvätta händerna. Inte bara när jag ska pilla med muffen men när jag ska laga mat och så. Äter aldrig samtidigt som jag sitter vid datorn, för jag är rädd att bakterierna ska hamna i maten. Det gäller att vara noggrann, även när man inte är gravid.
Funderar på att ta ett test i morgon för att se styrkan lite. Tycker att jag förtjänar det. Sedan tar jag säkert den digitala.. om jag känner för det.
Jobbigt
Nu blev det av någon konstig anledning att min svärmor typ fått reda på att jag är gravid. Rs syster och jag brukar jogga tillsammans, och idag när hon undrade om jag skulle följa med sa jag att jag inte kunde. Fick då ett samtal av svärmor att varför går det inte? Jag sa att jag hade ont i benet. Är det benet eller finns det någon annan anledning? Jag svarade att det kanske fanns en annan anledning. Hon förstod ju på direkten. Och hon höll med, "ja, då borde du verkligen inte jogga. Och ha inte på dig högklackar heller. Det kan också vara farligt." Fast jag fick känslan av att hon trodde att jag misstänkte att jag var gravid, och att jag kanske inte var det.. Att jag inte hade fått det bekräftat.
Jag tycker det är lite jobbigt att hon ska lägga sig i så värst, men jag vet ju att hon menar väl. Men jag vet också, att om något går fel så kommer hon hitta en anledning att "skylla" på mig. Typ: "Men gick du i högklackat? Gjorde du? Amen, det är ju därför..!"
Mmm... verkligen vetenskapsbaserat.
Det eviga oroandet
Idag blir det återigen volleyboll-spel. R tycker jag ska ta det lugnt... Helst inte spela alls. Men jag vill inte svika teamet. Vi har ingen annan som kan hoppa in. Jag ska försöka att inte slänga mig med magen forst, och sedan spela i en defensiv position så att jag inte behover hoppa högt och smasha. Jag vet att det egentligen inte borde vara något problem alls, men man vill ju känna sig säker.
Det är samma sak med sex. Det har också undvikts, även om det inte kan framkalla missfall. Ibland behöver man bara göra saker som medför känslor av trygghet för att ta sig igenom dagen. Men det skulle vara så tråkigt om jag missar Holland-Belgien-Frankrike-matchen om två veckor, pga min rädsla...
Och jag vet att alla räknar med mig...
P.S. v5+1, wihuuuuu!
v5+0
Efter ett samtal med gynekologen har jag nu bokat tid för VUL (15 november, 12:30), och jag har även fått OK för att använda medicinen. Hon rekommenderar 1 tablett om dagen, och det ska jag ta fram till vecka 12. Jag är då i vecka 7+1, så vi borde få se ett slående hjärta. Om jag, mot förmodan, skulle vara gravid från förra månaden (vilket är osannolikt) så är jag i vecka 11+6. Men då hinner vi ta NUPP-testet också.
Det känns så otroligt skönt att ha dessa saker avklarade. Det är verkligen en tyngd som lyfts från mina axlar. Nu kan jag se framåt och börja njuta ordentligt! Snart ska jag tralla ner till apoteket och hämta ut medicinen.
Tänkte även köpa ett till digitalt test. Jag har läst runt på lite trådar (jag vet, aja baja!) och sett att många vill se sina test gå från 2-3 veckor till 3+. Det vill jag också. Men det leder till noja... "När ska det ändra sig? Vad är normalt? När borde jag se 3+???" Så jag vill ju gärna se 3+ när jag väljer att testa. Gör jag inte det kommer jag definitivt bli orolig! Och då känns det lugnande att kunna ha ett test hemma och testa igen efter ett par dagar...
Är även sugen på att testa med de billiga stickorna för att se en ökning. Men jag låter bli. Det går inte att inte vara orolig, men jag njuter också nu. Nu kan jag faktiskt börja ta det lugnt igen. Speciellt när jag nu äntligen känner av tydligare symtom.
Bra värden.
Jag har pratat med läkaren nu. Hon sa att mina nivåer är helt normala. Progesteronet låg bra till. Normalt ska man vara mellan 18-44 och jag har ett värde på 35. Jag frågade om det kunde sjunka, och hon svarade ja. Jag frågade även om jag då kunde få ta medicinen i förebyggande syfte. Hon sa att det normalt inte är något problem alls, men att jag för säkerhetsskull skulle prata med min gynekolog.
Jag fick dock inte tag i gynekologen, så jag ska ringa henne i morgon. Det känns otroligt skönt nu. Jag har inte heller bråttom med att få tag på medicinen, för jag har ju bra värden. Men jag ska höra vad gynekologen tycker. Kanske kan jag ta en tablett varannan dag istället för två/dag som läkaren skrev ut. Nu håller vi tummar och tår för att det ska gå hela vägen! Tredje gången gillt! Eller hur?
Vi hörs imorgon. Jag tar en internetpaus för ikväll. Ska njuta av mina "bra-iga" värden.
Bekräftat
Fick graviditeten bekräftad av läkarens sekreterare. Så otroligt skönt! Hon berättade också vilken progesteronhalt jag låg på, och även min hcg-halt. Men hon visste inte vad det betydde. Lika lite som jag vet vad det betyder. Snart ska ännu en läkare ringa upp mig för att förklara om jag behöver ta utrogestan eller inte. Jag är såå nervös. Det är inte samma läkare som jag hade igår. Tydligen har hon semester nu...
Men ni anar inte hur skönt det var att höra "Ja, så du ÄR gravid". Någonstans i bakhuvudet fanns en rädsla att de skulle säga att jag inte var det. Vet inte varför men den känslan har smugit sig fram ett par gånger. Så jag känner verkligen pjuuuh. Jag är faktiskt gravid!
Funderar på att skita i vad läkaren säger och ta medicinen ändå. Vill hämta ut den på en gång. Ska ändå diskutera det med läkaren. Kanske kan jag ta halva dosen i stället för hela? Vad tror ni om det?
Testet från igår
Det understa är från igår.
Det är otroligt svårt att få en bra bild tycker jag. Allt är tydligare i verkligheten. Strecket på första testet syns knappt utan redigering. Jag ser att det blivit tydligare, men tycker ändå att det kan vara starkare. Blir så orolig av svaga test, men vet ju att även det är ett positivt resultat. Äh... Skulle inte analysera utan bara visa upp gårdagens test, et voìla!
Hoppfull
Jag sitter med telefonen i famnen. Läkaren har fortfarande inte ringt. Det känns så hemskt att vänta. Jag måste erkänna att jag var extremt sugen på att ta ett test i morse, men jag lät bli. Mitt digitala test ligger och väntar på att bli använt också. Jag vet inte varför jag inte känner mig redo att använda den än.
På väg hem från träningen i söndags, dvs innan jag visste att jag var gravid, då satt jag i bilen och tänkte. Jag insåg att den efterlängtade novembermånaden skulle vara här. Det hade jag sett fram emot om jag var gravid Jag tänkte att jag skulle få ta mig igenom den 22a november alldeles ensam - utan något frö i min mage. Det gjorde mig extremt sorgsen. I mitt huvud fanns det ingen chans att jag skulle kunna vara gravid. Så jag är så otroligt tacksam över att få en chans att ta mig igenom det datumet med ett hopp. Så otroligt tacksam.
Jag är fortfarande jätteorolig. Det ska bli skönt att ha hela vecka 8 bakom sig. Sedan ska det vara skönt att komma in i 2a trimestern. Det kommer jag att göra runt slutet av december. Det känns så otroligt långt bort. Men just nu känns det som att jag kommer ta mig dit. Jag måste bara det...
BF är i juli. ♥
v4+6
God morgon.
Väntar på samtal från läkaren. Hon sa att hon skulle ringa runt kl 08. Mmm... Även jag har ett par samtal att ringa men vågar inte utifall hon skulle försöka ringa. Inte schysst om det då är upptaget.
I morgon går jag in i vecka 6 (v5+0, jag tycker fortfarande det är konstigt att räkna!). Härligt ju! Jag håller tummarna så jäkla hårt just nu!
Har läst lite om utrogestan, och tydlligen är det inte direkt farlgt att ta det även om man inte behöver det. Vad som kan hända är att man kan få ett ma istället för ett mf. Kroppen behåller graviditeten, för att progesteronet då styr, typ. Men jag ska fråga läkaren om jag kan ta det ändå, om mina värden visar att det är ok. Tänkte även fråga om det är OK att komma in för ännu ett blodprov om 2 dagar, så att man kan se ökningen i hcg. Hoppas att det är möjligt.
Går inte.
Det kan inte bli ett tredje missfall... Det får inte bli ett tredje missfall.
Riktigt nöjd
Nu är jag tillbaka från läkaren. Jag har en riktigt bra och förstående läkare. Hon sa att man brukar mäta hormoner och hcg först efter tre missfall. Men så tog hon ändå mitt blodprov. Jag får svar redan i morgon om jag behöver ta utrogestan eller inte. Hon skrev även ut receptet för mig så att jag kan hämta upp det om det är så att mina nivåer är låga.
Kan ju faktiskt hämta ut medicinen redan idag, för är det verkligen så farligt att ta medicin trots att jag egentligen inte behöver det? Jag är i alla fall riktigt nöjd med samtalet, känner att jag har fått rätt hjälp och att jag är på väg mot en lyckad graviditet. Känner ni det också? ♥
Btw, brukar älska att ge blod, men denna gång gjorde det faktiskt ont. Så nu fungerar inte någon av mina armar... :(
Läkarbesök
Ringde till gyn och sa att jag var gravid. Hon sa att det kunde vara en graviditet från förra gången, men det enda sättet att ta reda på hur det ligger till är att undersöka mig. Jag undrade om hon kunde ge mig något som gör att jag slipper få ännu ett missfall. Då svarade hon att det inte går att undvika om det är dit graviditeten är på väg. Hon sa att jag kunde åka till vårdcentralen och kolla mina hormonhalter. Om det visar sig att något inte står rätt till ska läkaren skriva ut ett recept för "utrogestan". Någon som hört talas om det? Det är ett preparat med progesteron. Hoppas, hoppas, hoppas att jag får använda det. Och att det fungerar.
Ska till läkaren kvart i fyra. Hoppas att få min graviditet bekräftat. Hoppas att hcg-nivån är tillräckligt hög. Jag oroar mig mest för att jag har svaga streck. Förhoppningsvis är allt bra. Håll tummarna, jag ska snart iväg.
v4+5
Fick missfall v4+4 förra gången men jag har tagit mig förbi gårdagen. Känns ju väldigt skönt att ha den tiden bakom mig. Tänkte skriva lite om symtomen jag har:
- Hunger. Jag är sååå hungrig, typ hela tiden. Jag tyckte att det var konstigt, men det brukar bli så innan mens också.
- Ont i brösten. På sidorna som vanligt.
- Trötthet. Men det är också svårt att känna av...
- Kissnödighet.
Ville gärna ha tydligare symtom, som t ex ömma bröstvårtor eller illamående. Men det kommer väl hoppas jag. Just nu är bröstvårtorna som vanligt... vilket är jättekonstigt, för jag har alltid fått ömma bröstvårtor vid graviditet. Jag hade liksom väntat mig det, och när det var som vanligt uteslöt jag en graviditet. Visst är det konstigt hur annorlunda det kan vara från graviditet till graviditet?
Har inte känt av mensvärken heller. Det är också ovanligt. Nu ska jag ringa gyn och får se vad hon tycker.
Nytt test
God morgon.
Jag kunde ju självklart inte låta bli att testa idag. Sent igårkväll fick jag för mig att strecket jag sett var ett spökstreck. Och att jag tolkat det som att jag var gravid när det inte alls var så. För faktum är att, förutom ömma bröst och en kurrande mage, finns inga andra symtom! Men nu tog jag ett test igen och det visar positivt. Strecket är märkbart starkare. Skulle ladda upp en bild men min dator känner inte igen mitt SD-kort, så det går inte att ladda upp det.
Jag har lugnat ner mig, eftersom att jag nu SER att det ÄR starkare. Jag vet vad ni tänker, "sluta ta de billiga testen!"... Ni har helt rätt. Detta var mitt sista test denna vecka. Jag tänker dock inte ta mitt digitala test än. Det får vänta till nästa vecka. Var och köpte ett igår. Vill gärna se 3+ på displayen. När borde jag testa då?
En annan grej jag undrar är om det finns något magiskt preparat jag kan använda för att få behålla bebis... Kan jag fråga gyn om det? Känner ni till några mediciner som man brukar få ta om man fått upprepade missfall. Förhoppningsvis behöver jag inte dem, men jag vill ändå läsa på lite.
Hoppas att ni har det bra! Kramar!
Negativ
En negativ känsla kom över mig alldeles nyss och det känns som att det kommer att bli ännu ett missfall. Mitt streck är så svagt. Det är så självklart nu när jag jämfôr med mina tidigare streck. Så jag förbereder mig mentalt på att det kommer bli ett tredje missfall. Suck. Jag vet. Jag ska vara glad över att jag ens fått ett streck. Men jag förväntar mig inte alls att det ska gå hela vägen. Vi får väl se i övermorgon om strecket blir tydligare.
Måste ju inflika att jag inte känt av några symtom så det kan vara så att hcg-nivån varit väldigt låg från början. Äh, jag får bara vänta och se.
Berättade för R. Eller han frågade om jag hade testat, och jag svarade att jag hade det och att det var positivt. Han blev glad, men jag ska nu diskutera min oro med honom, så att han också är beredd. Jaja... Det var dagens deppinlägg. Hejs.