Kan ibland inte förstå att jag för ett antal veckor sedan testade positivt - redan BIM-6. Jag var inte så säker på att mensen skulle hålla sig borta så riktigt glad vågade jag inte bli. Men det är så otroligt att allt gått så bra, har verkligen haft känslan att det är menat att hi ska få det här andra barnet nu. Längtar. 

Lite too much information men jag har haft så otroligt rikliga och vattniga flytningar. Just denna morgon har det varit lite väl överdrivet. Måste faktiskt byta trosor as we speak...

En kompis undrade vad som hade hänt och jag sa att mensen antagligen var på väg. Hehe. Orkar inte att vännerna vet än. Det räcker med att nyheten sprider sig som löpeld genom släkten (antar jag). 

Idag kommer även familjen hem till oss. Hade helst velat att de kom vid lunchtiden, men jag ska försöka hålla kväljningarna på ett minimum. 

Kan förresten fortfarande inte förstå hur snabbt tiden verkar gå. Tänk att jag går in i vecka 10 redan om två dagar. Så kul. Önskar bara jag kunde känna rörelser som ett tecken på att allt står bra till. Ibland värker det till i magen, och det ser jag som ett tecken på att livmodern växer, dvs bebis växer. 

Jag börjar bli tjock och jag tror tyvärr inte det har att göra med den växande magen eller bebisen. Det är bara lathet. Sen tänker jag att jag är för hård mot mig själv. Ska komma igång med träningen när jag mår bättre såklart. Första trimestern är ju jobbig, man är trött. Det är normalt. 

Skulle vara tröstande att kunna känna att allt är bra med bebis. Men jag känner bara oro, ovisshet... Vill känna att det här kommer gå hela vägen. Speciellt innan vi berättar för alla. 

Jag har varit så nervös hela dagen idag. Promenaden till gyn lugnade mig lite. Jag satt ensam i väntrummet. Ingen annan var där vilket är ovanligt. R fick inte följa med pga corona. Där kom nervositeten tillbaka. Jag snackar handsvett och hjärtklappning - ja, hela köret. Lyckligtvis fick jag komma in efter en kort stund. Vi samtalade lite och sedan fick jag lägga mig i gynstolen med benen upp i vädret. Såg en liten plutt på skärmen med ett tickande hjärta. Bebis mäter 1,23 cm vilket ger en beräkning på v7+3. Så otroligt skönt.  Jag är gravid, det är en bebis i min mage (en bebis och inte två! Pjuh!). Allt ser bra ut. Ska försöka njuta lite mer av graviditeten nu!

Bara några dagar kvar till vul. Jag längtar så! Ska bli spännande och så skönt att få se någonting på skärmen. Hoppas verkligen det är någonting på skärmen. Det är bättre med illamåendet idag. Samtidigt gör det mig rädd att hormonerna är på väg ner. Men de tankarna är lätta att skjuta undan för jag är framförallt tacksam för att jag mår bättre. Jag saknar att känna mig frisk. Den här graviditeten är så annorlunda till skillnad från den förra. Jag är konstant trött, illamående som inte går över med att äta något. Jag har tappat ALL aptit men jag är samtidigt jättehungrig. Försöker komma på saker jag kanske skulle tycka om, men har gett upp nu. Jag är jättetörstig hela tiden. Huvudvärken hälsar på titt som tätt. Urghhh.

I några dagar nu var jag haft väldigt rikliga flytningar. Ibland rinner det verkligen till och jag blir så orolig att det ska vara blod i trosan. Det är jättejobbigt. Men fick prata av mig med min kompis som också är min barnmorska! Det var ett väldigt mysigt samtal och jag hade gjort kanelbullar dagen till ära.  Hon tog det första blodprovet också, så då får jag veta mitt hCG-värde. Och de andra viktiga sakerna som rubella, toxo och cmv. 

Det var jättetrevligt att ses. Om lite mer än en vecka får jag även se knyttet på vul (hoppas jag!). Tiden går fort fort. Vilket är bra bra! Längtar till vecka 12 och längtar till att kunna berätta för alla. 

Vad tusan är det som händer?! Har aldrig upplevt detta tidigare. Har varit såhär i flera dagar nu.  Nu ska jag ta hand om disken innan jag somnar igen. 

Det sista testet tog jag för två dagar sedan på BIM +3. Idag ska jag dessutom ringa gyn för att boka tid. 

Förutom detta måste jag säga att jag mår oförskämt bra. Solen skiner, vi njuter i trädgården, äter god mat, grillar. Livet leker helt enkelt. 

Det är svårt att hålla saker från mamma. Henne vill jag berätta för allra mest. Men vill avvakta tills jag träffar henne, när det än blir... Hon vet nog redan, fick en konstig jobb när vi pratade i telefon. Hon började prata om andra barnet och hur jag borde tänka på min hälsa. Jag instämde och hmm:ade. Ska bli så kul att berätta för alla. Längtar till de första samtalen med BM och gyn. Yaaay! 

Idag har vi strålande vårväder, så jag gjorde för en gångs skull i ordning mig. Jag satte på min vårigaste skjorta. Den med blommor och fjärilar. Och så satte vi oss i trädgården. Jag med en kopp kaffe, och Abir med sin fotboll. 

Jag ligger fortfarande på BIM -2. Det känns konstigt att fira en graviditet innan man passerat mensen. Så jag försöker att inte tänka på det så mycket. Väljer att inte tänka på missfallsrisken heller. Någonstans inom mig är jag inte ett dugg orolig. Ett par år sedan avundades jag de människor som kunde glädjas åt ett plus utan att känna den minsta rädsla för missfall. Det är klart att jag fortfarande är rädd för att det ska gå fel, men det är absolut inte det jag går runt och tänker på hela tiden. 

Jag känner ett stort lugn nästan jämt. Att det ska gå hela vägen. Trodde att jag skulle känna tvärtom i och med att jag nu känner till alla möjliga sjukdomar och utkomster av en graviditet. Men det är tvärtom. Jag njuter av det för stunden. I väntan på att BIM ska passera. Sen längtar jag till testerna som ska komma imorgon. Då kan jag äntligen testa på BIM och i dagarna efter. 

A har börjat läsa och skriva. Han är jätteduktig. Ofta när vi sitter vid matbordet och ska ta en mellis så spelar vi hänga gubbe samtidigt. Så får han öva på bokstäverna och oftast brukar R också hjälpa till. Vi väljer alltid en kategori som ordet tillhör, och det blir nästan alltid olika sorters djur. 

 

 

Så jäkla lycklig just nu. Välkommen, lilla bubbla.