Vändningsförsöket
Två timmar innan jag skulle befinna mig på sjukhuset fick jag veta att det skulle bli vändningsförsök idag. Läkaren förklarade att det var 50 % chans att de skulle lyckas. Sedan berättade hon att de skulle ge mig medicin så att livmodern skulle slappna av. Bieffekterna av denna medicin var hjärtklappning och känslor av panik. Jag förstod ju att det inte skulle bli så jättetrevligt men ville inte vara med om det där jobbiga... I sällsynta fall kunde det sluta med att moderkakan lossnade och det blev akut kejsarsnitt. Det var ju inte så kul att höra.
Det blev först en halvtimmas CTG. Sedan fick jag koksaltslösning i armen. De kollade även med ultraljud för att se om han verkligen låg med huvudet uppe, vilket han såklart gjorde. Mamma var med mig, och höll mig i handen under hela tiden. Det var ganska jobbigt när de försökte vända honom. Det var obehagligt och gjorde ont. Mitt i allt säger jag: "Vad DUKTIG jag är!" Jag tänkte att jag får berömma mig själv om ingen annan gör det. "Jaaaaaa, såklart att du är!" sa läkaren och sköterskan i kör. Mitt i allt börjar mamma skratta, vilket gör att jag också börjar skratta. "Mamma, var tyst. Jag har så oooooont!"
Det gick till slut. Han låg med huvudet nere. Och sparkade upp mot revbenen. Vilken lättnad! Men nu går jag runt och är orolig över att han ska vända på sig igen. Vill inte ge honom tillräckligt med utrymme för att kunna flytta på sig.
Är sjukt nöjd med den braiga sjukvården här i Sverige. Har inget att klaga på.
Kommentarer
Lina säger:
Ojojoj, vilken pärs! Och du är verkligen duktig! Fortsätt kämpa på, snart får du din belöning!! :)
Många kramar!!
Sara säger:
Men så skönt att det lyckades! Hoppas han fixerar sig snarast ! :-)
Anonym säger:
Härligt!! Goda nyheter :)
bambino.blogg.se säger:
Fantastisk!
Trackback