11 Mars
Jag var hos doktorn i fredags när det var som värst. Han hörde någonting i min vänstra lunga och jag fick antibiotika för att det inte skulle utveckla sig till pneumonia. R följde med. Och jag var i precis samma situation som tidigare när doktorn skulle skriva ut min medicin. Exakt samma situation plus R. Så jag tittade på R och sedan mot läkaren och frågade honom om antibiotikan skulle påverka ett foster.
- ÄR du gravid?
- Nej, jag vet inte med säkerhet än, men det är möjligt.
Läkaren fick veta att jag inte tagit mina 1 gram paracetamol-tabletter på ett tag, för att det stod att kvinnor som inte använde preventivmedel inte skulle ta medicinen. Och att jag ville ha antibiotika utskriven som passade gravida. Han förklarade för mig hur dessa mediciner påverkar ett foster enbart om man tar de en längre tid. Inte bara tre dagar (som antibiotikan jag tog). R kontrade med att instruktionssedeln säger något helt annat om paracetamol-tabletterna. Då svarade läkaren att det är viktigare att febern håller sig nere om jag nu är gravid. Och att det inte är så farligt om man inte tar tabletterna en längre tid.
1 gram paracetamol var fjärde timme, sa han att jag skulle ta. Jag tog 1/2 av tabletten när huvudvärken började, och innan jag sov. Han sa ju att jag inte behövde oroa mig. Jag blev lugn. Jag åt t ex hela antibiotikakuren... Men jag vill inte ta mediciner jag kan klara mig utan. Jag oroar mig inte för att något ska vara fel på barnet nu. Tack vare samtalet med läkaren. Men jag kan tycka att han var lite för optimistisk... Nu tre, fyra dagar senare mår jag rätt bra faktiskt. Men jag ska vila ut under veckan. Det kommer ju att gå skiiiitsegt.
Det är konstigt hur man kan oroa sig så mycket i onödan för något som antagligen inte ens finns ännu...
Kommentarer
Trackback