Sjunde himlen
Shit, tankarna flyger lite här och var... Ska försöka få ordning på dem med hjälp av detta inlägg då. Var börjar jag? Det börjar sjunka in att jag är gravid. Alltså, på riktigt sjunka in. Jag började tvivla lite när strecket försvann och i min lilla bubbla fanns det en risk för att jag inte var gravid. Visste inte att testet blir "ogiltigt" efter avläsningstiden *idiot*. Hur som helst... jag såg ett plus, och ett plus är vad det är. Och jag drömde inte, hehe.
Gick till affären för att köpa det digitala testet. De var slut. Helt slut. Fan, tänkte jag. Sedan såg jag prislappen. Alltså, hade jag sett testet ligga där skulle jag bara tagit det fort som fan och betalat utan att tänka mig för. Men prislappen löd: "18 euro". Ska jag pröjsa 180 spänn för att det ska bli lite tydligare? Nja, jag har inte riktigt lust med det. Sedan vet ju jag att jag är gravid. Jag köpte i alla fall de två andra för 5 euro. Om jag skulle behöva testa i Indien. Eller om jag vill att R ska se ett streck. Annars köper jag gärna ett digitalt test därborta. Antar att det kostar mindre också!
Så R får helt enkelt nöja sig med att se strecket istället för att få det "svart på vitt". Och sedan strumporna. Aååh, strumporna! ♥ Jo, på tal om att berätta för R... Fan, vad det ska vara svårt. I morse var han så stressad också, kramade honom lite extra. I natt efter att jag fått det positiva låg jag bara och stirrade på honom. Han var så vacker. Hoppades att bebis skulle likna honom, han är så fin. Sedan blev jag lite töntgråtig så jag slutade tänka. Men när jag låg där med handen på hans bröst och huvudet mot hans axel, då tänkte jag... "nu är det något som ligger mellan oss". *ryser*
Bad honom komma hem tidigare idag, men han sa att han var tvungen att åka till den indiska ambassaden efter jobbet. Han visste inte när han skulle komma hem. Så jobbigt att det blir så, jag vill ju berätta nu. Men jag tycker att det är viktigt att det blir vid rätt tillfälle, och när vi är lugna. Och ostressade. I och med resan och packningen är det inte det lättaste, men jag försöker.
Just det... har också tänkt på det här med missfallsrisken (eller riskfallsmissen, som jag råkade skriva först). Tänkte att jag kanske blev glad för tidigt. Men det är ju bara dumt. Det är dumt att oroa sig i onödan. Allt kommer nog att gå jättebra. Och glädje kan ju aldrig vara fel. Så jag njuter verkligen av att vara glad just nu. Jag kan inte fatta att det här har hänt. Jag kan inte förstå att jag ska bli mamma snart.
Det känns som att det kommer bli mer verkligt när jag berättar allt för R.
Känner mig sjukt sugen att testa igen snart. Men jag tror att det blir mot kvällen. Måste hålla mig lite till faktiskt. Det är svårt. Känner av kissnödigheten, men nu har det ändå gått 3 timmar sedan sist. Grejen är att jag är bra på att hålla mig. Jag blir ju kissnödig en timma efter sista toalettbesöket men min extrema lathet kombinerat med mina superstarka ringmuskler gör att jag kan hålla mig mycket längre.
Jag sa ju att mina tankar flyger lite här och var. Vet att inlägget inte alls är läsvänligt men jag vet inte... känns som att det blev lite ordning i hjärnan i alla fall!
Jag är överlycklig. I extas. Konstant leendes. I sjunde himlen.
Kommentarer
Terri säger:
Åh, GRATTIS till plusset!! :D Har följt din blogg länge och hållt tummarna, är så glad för din/er skull!
Och jag tror på att man inte ska oroa sig för missfall, INGET blir bättre av att man oroar sig så det har jag inte heller gjort! :)
Ser framemot att få höra hur R reagerade sen! :)
Svar:
Snutten
Annie säger:
Vad nu???? Följer din blogg varje dag, och så fortjag inte haft Internet på några dagar springer du och blir gravid? Och jag missar det :( hehe. Nej men, grattis! Lycka till nu :D började seriöst gråta av glädje haha
Svar:
Snutten
Trackback