Jag har börjat ta tempen på morgonen. De senaste dagarna har den varit 36,1°C. Kroppstemperaturen ska STIGA med 0,2°C - 0,5°C EFTER ägglossning. Typ en dag efter ÄL. På så vis kan man i alla fall vara säker på att ÄL inträffat. Och så kan jag vara säkrare på under vilken cykeldag ÄL sker för mig. Eller om det sker överhuvudtaget. Den kan ju inte skada att ha lite extra koll på cykeln. 

Det känns som att min livmoder har värsta träningsvärken. AJ! Fy fan alltså. Och den har ingen träning att återhämta sig från, if you know what I mean... You know what I mean? 

Hehe.

En grej jag glömt nämna... Jag har slutat dricka kaffe. Läste om en tjej (på "familjeliv" såklart) som försökte skaffa barn i sex år. Hon drack inte mycket kaffe, men den kopp hon drack var tillräckligt för att påverka hennes kropp. Tre månader efter hennes kaffestopp blev hon gravid. Coolt, tyckte jag. För mig var det inte ett medveten val att sluta dricka kaffe. Insåg bara att det var två månader sedan jag drack kaffe. Sedan läste jag om den här tjejen och kände att jag lika gärna kunde fortsätta att låta bli att dricka. 

 

Kan ändå inte dricka varma drycker när det är så varmt. Men igår var en regnig dag och jag blev skitsugen på kaffe. Men jag lät bli.. När man väljer att låta bli Douwe Egberts kaffe... ja, då vet man att man är redo att skaffa barn. 

Jag har spenderat halva morgonen med att leta efter min hostmedicin. Jag hittade den inte i medicinskåpet där den borde varit. Men tänkte då att den kanske var i nattduksbordet, men hittade den inte där heller. Tror att svärfamiljen kanske fått med dig den vid flytten. Jaja. Hittar den inte hemma i alla fall. Jävligt synd för jag var så himla pepp på att börja. Men jag tänker att det kan vänta en cykel. Ska ju ändå åka till Sverige så kan lika gärna köpa just Bisolvon och inte ta någon random hostmedicin. 

Som sagt... jag är desperat. Och sedan har den här metoden faktiskt FUNKAT för människor. Kanske till och med för mig. Jag blev ju gravid när jag var sjuk. Hostig och snuvig. Minns ni? Då tog jag ju hostmedicin. Kanske var det det som gjorde att jag blev gravid? Ja, jag vet... Det slutade i missfall. Och det är därför jag känner att jag inte vill lösa upp mitt slem så att fler spermier kan ta sig fram. Man vill ju inte göra det lättare för soldaterna. Det är ju det som är meningen. Att de ihärdiga och starka soldaterna ska kunna ta sig fram och vinna racet, liksom. 

 

Men om mitt slem är typ superkräsen och elliminerar även bra spermier då vill jag ju ta bisolvon... Ni förstår mitt dilemma. Velar fram och tillbaka på hur jag ska göra. Vill verkligen bli gravid nästa cykel. Men vill heller inte riskera ännu ett missfall...

Ringde R och berättade för honom att mensen hade kommit. Han blev såklart besviken, precis som jag. Men han vet också, lika väl som jag, att det inte finns något vi kan göra åt det nu. Det är bara att ta nya tag. Sedan sa jag att han får påminna mig att beställa tester dagen innan jag åker till Sthlm. Jag berättade också om den "slemlösande" metoden för denna cykel. 

 

 

Jag blev inte gravid denna månad heller. Fick istället min mens alldeles nyss. Inte mycket man kan göra åt det tyvärr. Hade verkligen, verkligen hoppats... Äsch. Det är bara att ta nya tag nu. Och nu hade jag tänkt att göra lite annorlunda denna cykel...

• Beställa ÄL och grav-testet HÄRIFRAN. 
  
• Ta Bisolvon från cykeldag 1 till cykeldag 16. (Vad tycker ni om det förresten?)
• Ha massor med sex... konstant helst. 

Morsning korsning (töntigaste svensktalande personen ever)!

 

Idag ska tydligen ha mens. Fast jag hoppas såklart att den uteblir och att jag egentligen är på smällen. Snälla, kan jag få vara det? R och jag är så nyfikna! Han har redan ringt mig två gånger idag och frågat om mensen kommit. Jag svarade att jag ringer och berättar för honom om den kommer. Det gick han inte med på. "Neeej, ring och berätta att den inte har kommit!" Naaw, sötplutten. Han vill bara vara lycklig, om än för en kort stund. 

Mensen är fortfarande frånvarande. Vet att mensen ska komma i morgon, så jag vet inte varför det känns som att den är sen. Jag hoppas så att den inte kommer... men jag har haft lite ont idag så jag tror nästan att den gör det. Skit.

 

Hoppas gör jag väl fortfarande trots det negativa testet. Vill att det ska va vår tur snart! Om det inte tar sig denna månad ska jag fan ha sex varje dag tills jag får ett plus! 

 

Får mig alltid ett litet skratt när jag går in längre bak i arkivet här på bloggen... Ett exempel finns HÄR. Jag skriver om hur det "kanske tar TRE månader att bli gravid"! Jo, tjena. Här sitter jag 11 månader senare. Väldigt ogravid. Man får väl bara ta och skratta över hur naiv man var. Över hur enkelt man trodde att det skulle vara.. 

Kom hem med testet och var jättekissnödig, så jag ringde upp R och vi bestämde oss för att testa. Han var på telefon under hela tiden, och jag bad honom hålla koll på tiden. Tyvärr uppenbarade sig bara ett streck. R frågade om jag var säker. Ja, sa jag. Det är bara att vänta ut mensen och försöka nästa månad istället. 

Hej, finaste! Tack för alla peppkommentarer! Hur konstigt det än är... så hjälper det! I natt kunde jag inte sova alls. Låg och vände och vred. Minns att jag kände av mensvärken, men pga övertröttheten kan jag inte riktigt minnas om det gjorde jätteont eller inte. Har inte haft ont sedan dess. Ska iväg och köpa ett gravtest snart. Måste bara städa först. Om jag köper testet idag VET jag att jag kommer testa redan nästa dag.

Jag fortsätter att ha mensvärk men den kommer inte... I morgon ska jag iväg och köpa ett test. Kanske testar redan nästa dag. Jag orkar inte vänta. Jag är så otålig! Jag inga av de symtomen jag hade förra gången. Inga känsliga bröstvårtor, ingen torrperiod (därnere), och ingen kissnödighet. Jag borde ge upp för denna gång. Men något inom mig håller mig kvar i hoppet. Det är inte över förrän mensen uppenbarar sig. 

Känner av mensvärken mer och mer. Tror nästan att mensen kan komma redan i morgon, men jag vill inte tappa hoppet helt. Det finns fortfarande en chans att jag kan vara gravid, så jag försöker hålla modet uppe. Men jag tror faktiskt inte att det tog sig den här gången heller. :(

 

Tyvärr har jag känt av mensvärken tydligare än jag velat. Börjar tappa hoppet och tror att mensen kan komma tidigare än väntat. Förra gången var cykeln 30 dagar lång. Jag räknar dock på 32 dagar som är den vanliga för mig. Är fortfarande otroligt nyfiken. Har även hållit koll på mina bröstvårtor som är precis som vanligt...

Jag kan inte låta bli att vänta till att testa! Brukar aldrig testa innan BIM, men jag är så nyfiken just denna gång. Och otroligt hoppfull. Jag hoppas att jag lugnar ner mig lite för det är aldrig bra att vara för hoppfull. Jag kommer att bli så otroligt ledsen om det inte gått denna gång. För nu har vi ändå satsat rejält. Jag vill så gärna! Jag vet inte varför jag känner att det har tagit sig denna gång. Mina känslor baseras på ingenting alls. Jag får se hur det blir när jag närmar mig BIM. Kanske känner jag av "mens-symtomen" mer... och hinner förbereda på att det inte blir något denna cykel heller.

Igår kände jag mensvärken. Lite och svagt men jag kände igen den med ens. Precis en vecka innan BIM. Hmm.. Vi får se om det ökar eller avtar. Och med hur stort mellanrum det kommer. Mina bröstvårtor är inte ett dugg känsliga för tillfället. Men när jag märkte av de i graviditeten för första gången var BIM-4. Och just nu ligger jag bara på BIM-6. Så vi får väl se om två dagar! Hoppas det blir någon förändring. Känns jobbigt att inte vara gravid just nu. Såå jäkla jobbigt. 

 

Runt omkring mig ser jag småbarn och gravida överallt. Jag kan inte låta bli att undra om någon av de har haft det lika svårt som jag (eller svårare). Ah... vad jag trodde att det skulle vara enkelt att skaffa barn. 

 

Igår när jag och R städade hittade han ultraljudsbilden från vårt första besök. Jag frågade honom om vi skulle ta och kasta det.. Han sa att vi skulle spara det. Fanns ingen tvivel i hans röst. Självsäkert sa han: "Spara det! Det är klart vi inte kastar." Och eftersom jag inte alls visste hur jag skulle göra kändes det skönt att han fattade det beslutet åt mig. Klart vi inte kastar...

 

Nu välkomnar jag er till den delen av cykeln där mitt besatta analyserande börjar. Den mest intressanta delen av hela cykeln, alltså. Då jag i smyg klämmer på brösten... även på allmänna platser. Då jag analyserar bröstvårtornas nyans med hjälp av en speciell färgskala. Det är under denna period då jag flera gånger om dagen kollar hur många dagar det är kvar till BIM (7 1/2 dagar just nu). 

 

Ja. Det är nu denna fas börjat. Och jag hoppas så innerligt att det är sista gången jag behöver gå igenom det här. R och jag hade en liten ofrivillig sexpaus de senaste fyra dagarna. Men jag hoppas att vi inte missade ägglossningen. 

Hur mår ni, fina? Här mårs det toppen! Om man ska bortse det faktum att jag inte är gravid... Jag vill så gärna nu! Har spenderat den senaste timmen youtubandes. Videos från blivande mammor som plussar, och sedan är gravida och superglada. När blir det vår tur?! Varför är det så jäkla svårt?!

R tror att jag kommer veta "snabbare" denna gång om jag är gravid eller inte. Jag hoppas det, men det är ju så overkligt även efter ett plus. Hoppas att det har tagit sig denna månad. åååh, vad jag vill!