Jag har haft världens segaste dag. Alltså... Jag vet att mina ögon var öppna, men det var fan ingen hemma i skallen... på hela dagen! Jag tror på riktigt att hjärnan sov medan min kropp bara vägrade. Sedan kommer R hem och frågar "vad jag har haft för mig". Jag får på riktigt P A N I K för nu måste jag hitta på något jag gjort (vilket är jävligt svårt, speciellt eftersom hjärnan fortfarande sover). 

 

Idag sa jag att jag vikit tvätt (stor fet lögn (högen tvätt låg fortfarande utspritt på sängen)). Så när R gick in på toa fick jag panik-vika all tvätt. Så när han kom tillbaka från toaletten frågade han om det var det enda jag hade gjort. "Nä", svarade jag. "Såklart inte. Jag har ju också... möblerat om".

R ser sig omkring. Vart då någonstans? "Ehm... Alltså, sen möblerade jag tillbaka allting för det såg bättre ut innan". Sedan gav jag ifrån mig mitt lögnskratt och han visste ju med ens att detta var en av mina sega dagar. Gah. Visste jag att jag skulle bli påkommen kunde väl HAN lika gärna vika tvätten. Jaja. Hoppas imorgon är bättre. 

Hej finaste! 

 

Jag vet att jag suger. Har !nte uppdaterat på flera dagar, men jag har haft annat för mig. Bland annat "host-ade" jag en grillfest, som var helt awesome, och sedan har jag inte varit hemma på ett par dagar. Igår åkte jag och shoppade med några vänner. Dagarna har flygit förbi, men i baktankarna har jag haft ägglossning, bloggen och funderingar på om jag blivit gravid denna gång. Veckan som passerat har varit min mest fertila period. Eller så är jag mitt uppe i det. 

 

R och jag har varit väldigt duktiga på våra försök till att fortplanta oss! Hoppas att det ger resultat och att vi slipper bli så besvikna denna månad. 12 dagar kvar till BIM. Jag vill ha ett plus nu! Kom igen, kroppen! 

 

R: Men ligg kvar istället.

 

Jag: Hmm.. men jag har redan legat kvar ett tag och det tar faktiskt bara fem minuter för spermier att nå ägget.

 

R: Ja, men ligg kvar fem minuter extra.

 

Jag: Vaddå? Är dina spermier lika sega som du är? ^^

 

 

Jag tror inte jag kommer hinna ha sex idag... R är upptagen i huvudstaden och jobbar med en exhibition. Han är jättestressad och kommer inte hem förrän det är klart. Tror att det blir efter midnatt. Tusan också. Men det gör antagligen inte så mycket. Jag har inte ens tagit mig igenom halva cykeln, än dröjer det länge till ägglossningen.

 

Jag vill vara graviiiiiiiiid nu!!!

 

Jag har bestämt att denna månad ska vara storsatsning. Jag vill bara att det ska ske fort, fort, fort nu. Jag vet inte om det var de (hundratals) frågor jag fått under bröllopet om när VI skulle ha barn eller om det var just för alla de små barnen som sprang runt lite överallt, som jag blivit helt babygalen. Men det är bra att det håller i sig, för tidigare har jag inte varit så pepp på att börja. Men nu längtar jag. 

Jag är tillbaka! Och nu har vi börjat planera inför en kommande graviditet igen. Igår innan jag lade mig kände jag verkligen att min barnlängtan hade nått klimax. Jag vet inte om det går att längta mer till ett barn. Jag vill verkligen att det ska gå denna månad. Pratade med R och vi kom överens om att köra varannan dag denna månad. Precis som månaden jag fick ett plus. 

 

Den fertila perioden börjar 8 juli, men vi har redan börjat vårt "bakande". Gud, så jag hoppas att jag blir gravid! Och att jag inte får missfall igen! Denna vecka är återigen stressfylld. Det kommer gäster hit från Kanada. Jag hoppas att de tar in på hotell men man vet aldrig. Nu blir det en kopp kaffe till mig. Jag har fortfarande inte återhämtat mig från resan. Det var askul, men resan tillbaka var så lång och tröttsam; Gäsp. 

 

 

Ursäkta mitt obloggande. Jag har varit ute på stan för en gång skull. Handlat presenter och saker till R. Och lite saker till mig, host, ansiktsmask och säkerhetsnålar, host. På vägen tillbaka träffade jag på min granne och hon undrade vad jag hade köpt. Joo, lite presenter och så (jag utelämnade min ansiktsmask, mest för att hon inte har med det att göra, men också för att jag ville förtydliga min generositet). Då säger hon: "Just det, du ska ju på bröllop. Men hörru... Ska du inte göra något åt ditt hår?" *pekandes mot min utväxt*

 

Först skrattade jag... alltså framför henne. Jag sa att jag inte hinner med det innan jag åker och att jag gärna vill. Sedan grinade jag. Detta var när jag kommit hem och gömt mig under täcket. Vad är det med eeeen liten "oskyldig" kommentar som gör att man genast känner sig så jäkla ful? Funderar på att färga håret hemma, men det har jag aldrig gjort tidigare. Och vet inte om det kommer ta på mitt svarta hår. Och då färgar jag ju bara håret som redan är färgat. Gah. 

 

Jag funderar även på att raka av det lagom till bröllopet. Eller typ... sätta det på eld eller något.

 

Jag har packat mest hela dagen. Vi ska på ett indiskt bröllop i veckan. Det är i London och vi åker iväg på onsdag! Ska bli härligt att glömma bort hur ogravid jag är. Faktum är att det är det enda jag går runt och tänker på. Jag viiiiiilllllll ju så gärna! Varför går det inte?! Varför blir tonåriga Marie-Louise gravid?! När hon dricker och partajar (säger man ens så nuförtiden?) och har ett stormigt förhållande med sin jämnåriga pojkvän?! Alltså varför, Marie-Louise? Varför?!

Ska snart ut och jogga. Ska ge järnet. Typ... "hah! Där får du kroppen, för att inte vara gravid!" Självdestruktivt, jag vet. Jag skiter i det. Det har krampat i magen mest hela dagen, men nu känns det bättre. Jag kan bara inte låta bli att tänka på det där plusset jag så gärna vill ha. Hur desperat jag vill vara gravid! Jag vill vara i vecka 12, och bara kunna njuta av graviditeten. Jag vill ha ett litet barn nu! Mer än mig... R vill ha ett barn nu. Han blev helt förkrossad över att jag fick mens. 

Mensen kom i morse. Har inte berättat för R än. Tror att han lär bli väldigt besviken. Torterar mig själv genom att läsa alla möjliga gravidbloggar. Tänk om det tar sju månader till?! Äh, får försöka till nästa månad. Jag är glad att jag slapp fyra dagars undrande i alla fall. Vi hörs när vi hörs! 

R fortsätter att försöka övertyga mig om att jag är gravid. Det är nästan så att han lyckas. Jag sa till honom att jag inte vill att han är så optimistisk för rätt som det är kommer mensen att komma. Och då kommer du bli såå besviken! Han svarade att ja, det kommer jag. Så han får väl bli det då! Han är en stor pojke och får klara sig själv från och med nu.

 

Efter noga inspektion av mina bröstvårtor måste jag erkänna att det inte alls verkar lika känsliga som förra gången. Det är typ som vanligt. Det är bara tröttheten som inte stämmer in i ekvationen... Jag tog en liten tupplur. Eller nja, liten och liten. Två timmar spenderades sovandes i soffan. Det var rätt trevligt och välbehövligt. Hoppas att det är ett tecken.

 

Det har känts skitbra med träningen de senaste dagarna. Idag innan jag skulle ut sa R att han tyckte att jag borde ta det lugnt. Och det har liksom gnagt i mig. Även om jag körde den vanliga rundan (och svettades som fan! Alltså mitt ansikte höll på att smälta bort!) så kände jag mig ganska orolig. Det jobbiga är att jag har en löparkompis. Sa till henne innan vi började att jag ville "köra lugnt", men det känns ju så jobbigt när hon vill träna ordentligt! Så jag körde i hennes takt hela vägen igenom.

 

Inte mitt smartaste drag, men jag har så svårt att säga nej. Och jag kan inte riktigt berätta att jag tror att jag är/kan vara gravid. Vi joggar i princip bara tillsammans så vi är inte direkt bästisar. Jag har i alla fall tänkt att powerwalka istället för att jogga. I alla fall tills mensen kommer. Det är ju bara ett par dagar, och lite vila är bara bra för kroppen. 

Tack för era kommentarer om träningen. Det hjälpte något otroligt! 

Hejsan, fina! Nu börjar jag bli riktigt nyfiken på om jag kan vara gravid eller inte. Jag har varit väldigt trött de senaste dagarna, men tror att det mest berodde på mina löprundor. R sa att jag skulle vara försiktig men träningen för "man vet ju aldrig". Jag blir lite orolig. Om jag faktiskt är gravid kan det inte vara så bra att köra så extremt... trots att man brukar säga att vana joggare kan fortsätta jogga så länge det känns bekvämt. Men i och med att jag redan genomgått ett missfall tror jag nog att jag ska sluta OM jag får ett plus. Men just nu känns det inte som att det har tagit. Vi får väl se!

 

Har haft mensvärk både igår och förrigår. Vet såklart inte vad det kan betyda. Har dock inte haft den torrperiod jag upplevde vid förra graviditeten. Det har inte varit särskilt torrt alls. Så jag ska inte hoppas alltför mycket. Samtidigt behöver ju det inte betyda att jag absolut inte kan vara gravid. Hehe. Så jag kan väl hoppas lite? 

 

 

Igår innan jag skulle lägga mig hade jag en yttepytte-värk, som vanligt precis en vecka innan BIM... Det kan betyda i princip vad som helst. Det har oftast alltid betytt att mensen är på väg för min del. Men jag insåg också nu när jag var inne på bloggens arkiv (mars 2013) att jag även hade mensvärk ca 7 dagar innan BIM. Ibland ordentliga värkar, men det kunde dröja ett tag emellan dem. Och den enda skillnaden var att mensvärken avtog när jag närmade mig BIM, vilket är ganska ovanligt. 

 

Aååh, det var faktiskt alldeles underbart att få gå tillbaka till den delen av arkivet. Vilken lycka! Det är alldeles underbart att få läsa om mina symtom och återuppleva spänningen kring BIM! Jag minns hur glad jag var. Hur otroligt tacksam jag var. Gud, vad jag hoppas att jag kan få uppleva det igen! 

 

 

Det första positiva testet.

En vecka kvar till BIM. Jag hoppas att ni håller tummarna för mig. Jag har inte känt av ägglossningen, och inte heller jag kollat slem så noga. Jag har inte tagit några ÄL-test heller... så med andra ord är jag helt borta vad gäller planering. Ibland blir jag så rädd att det ska ske ännu ett missfall. Så mycket svett (tro mig, mycket svett), ibland lite tårar, men framförallt - så otroligt mycket tid man lägger på det där plusset. Och så slutar det med ingenting. Jag vet att jag kommer att klara mig igenom det. Men jag vill att det ska vara lätt! Att det inte ska behöva ta sådan tid! 

 

Tre månader har gått sedan plusset nu. Och två månader tog det att läka klart och börja igen. Ska det behöva vara så svårt? Så jobbigt? Och krävande? Och det sorgligaste... det är att så otroligt många kvinnor går igenom det här. Jag har internet som bevis. Men var finns dessa kvinnor i verkligheten? Har aldrig pratat med en annan kvinna om ett missfall som hon fått genomgå. Kan jag förstå dem? Ja. Såklart. Det är ju därför jag vill hålla en eventuell graviditet hemlig till vecka 12. Tills dess att riskperioden är över.

 

Jag vill inte spräcka någon stackars tjejs bubbla om hur lätt det är att skapa ett nytt liv... Fast jag tror nog att det kan vara till nytta ändå.

Då börjar nedräkningen! Insåg att det är tolv dagar kvar till BIM. 24 Juni borde den komma. 26 Juni ska vi åka till London på ett bröllop. Så om jag inte får min mens på BIM så får jag väl testa dagen vi åker iväg ... Just nu känns det inte så farligt att vänta lite extra. Men vi får väl se..! 

 

Har inte så höga förhoppningar, även om jag vet att det är lättare att bli gravid efter missfall. Men förväntningarna brukar öka drastiskt ju närmre man kommer BIM. Får se hur det känns om tolv dagar :) Hoppas att jag får ordentliga symtom denna gång. Nu har jag lite att gå efter också! Ett av mina allra första symtom var ju de känsliga, och otroligt hårda bröstvårtorna. Så jag ska hålla utkik efter de lite extra! 

 

 

Här sitter jag med en kopp kaffe igen. Har gått från 1 kopp om dagen till det dubbla. Det beror på vår nya bryggmaskin (och lite också för att jag älskar kaffe). Men nu tänker jag att detta antagligen påverkar min fertilitet och helst borde jag lägga av med kaffet helt.. Det är så surt att behöva gå runt med dessa tankar jämt och ständigt. Nog för att jag slipper tänka på alkoholen, men det lilla som blir kvar då? Tänka att man inte ska stressa sig, inte dricka för mycket kaffe, inte resa sig upp efter samlag (även om det inte hjälper någonting). Men det är den bubbla man lever i som en barnplanerande hormonstinn galen kvinna.

 

Mår i alla fall väldigt bra i kroppen. Jag har varit otroligt duktig med träning. Jag suger dock på att äta nyttigt även om det blivit mycket bättre jämfört med tidigare. Så jag antar att resultatet av träningen inte kommit lika snabbt som om jag hade ätit nyttigt också. Det är så jävla svårt... speciellt nu när chipspåsen kallar på mig. Äh. Jag ska strax bege mig ut för att jogga. Får hålla ut tills R tagit sig hem för att försöka få stopp på min chipsätar-färdighet. 

 

Har även varit duktig med att ta folsyran! Nu börjar jag komma in i mina planerings-rutiner igen. Så skönt! Här ska bakas barn! 

Idag har ägglossning! Eller jag hoppas att jag har ägglossning idag! För då har vi prickat himla bra. Det är en väldigt bra månad att bli gravid på tycker jag. Dels för att jag inte är sjuk som sist (tror ibland att det är pga medicineringen och sjukligheten till varför det blev som det blev). Jag hoppas verkligen att det går nu! Längtar galet mycket till en bebis! 

 

Men för att försöka stilla min längtan håller jag mig sysselsatt. Har bakat ananaspaj idag. Helt sjukt gott blev det. Recept kommer strax! 

Idag är jag såå trött. R kom precis hem och jag stoppade in lasagnen i ugnen nyss. R har aldrig i sitt liv smakat lasagne. Och jag tänkte att innan jag hinner skaffa barn med snubben måste jag väl ändå ta reda på om han gillar lasagne eller inte! Gör han det inte så får jag dumpa honom... tyvärr, alltså.

 

Jag har bara lagat lasagne en gång tidigare i mitt liv, och absolut inte sedan jag flyttade hit till Belgien. Men nu äntligen är det dags för Rs lasagne-debut. Innan han träffade mig hade han heller aldrig sett ett helt avsnitt av "VÄNNER"... Tänk vad mycket han skulle gå miste om, om han aldrig träffat mig. 

 

Ska strax påminna honom om hur lyckligt lottad han är egentligen. Hörs i morgon! ;)