22 Juni

Ska snart ut och jogga. Ska ge järnet. Typ... "hah! Där får du kroppen, för att inte vara gravid!" Självdestruktivt, jag vet. Jag skiter i det. Det har krampat i magen mest hela dagen, men nu känns det bättre. Jag kan bara inte låta bli att tänka på det där plusset jag så gärna vill ha. Hur desperat jag vill vara gravid! Jag vill vara i vecka 12, och bara kunna njuta av graviditeten. Jag vill ha ett litet barn nu! Mer än mig... R vill ha ett barn nu. Han blev helt förkrossad över att jag fick mens. 
 
I morse satt jag med en kopp kaffe i händerna och lyfte den upp mot pannan. R tittade på mig. "Var är det som hänt? Har du ont i huvudet?" Jag berättade då att jag fått min mens. R var påväg ut, men han stannade upp och suckade. Sedan gick han. Jag ville bara att han skulle hålla om mig och säga att det kommer att gå nästa månad istället. Det skulle han gjort om allt var som normalt. Men allt håller på att falla sönder. Vi bråkade lite igår kväll. Lite om hur han aldrig är hemma (mycket jobb, och mycket tid hos sin familj för att renovera), och lite om hur han känner att jag egentligen inte vill ha barn.
 
Jag vill ju ha barn. Han säger att jag inte berättade när jag hade ägglossning.. men jag visste ju faktiskt inte själv. Och varför spelar det någon roll när han kommer hem vid midnatt och är trött som fan. När jag var gravid ändrade han sig totalt. Allt handlade om att göra saker bättre i sitt eget hem för R. Men nu när det bara är jag, så fortsätter han att renovera hemma hos sin familj. Jag har ingenting emot det. De behöver all hjälp de kan få. Men jag längtar tills det är jag som får spendera all den där extra tiden med R... Jag håller ut. Han lovar att det kommer att ske snart. 
 
ÄH, det var inte det jag skulle skriva om. Men man kan inte alltid styra vad som flyter ut genom fingrarna och ut på tangentbordet. Grannen väntar så jag måste kila nu. Om en månad firar jag och R tre år som gifta. Jag trodde verkligen att vi skulle ha barn vid det här laget. 

Kommentarer
Lin säger:

Kram på dig... För jävla tråkigt att mensen kom... Och det tär på relationen set där när man får kämpa med graviditetsförsökandet.. Försök att prata så mycket som möjligt och blotta era känslor. Kommunikation! Kramar!

2013-06-22 | 20:01:24
Preg säger:

Det kommer! Jag vet att de är tafatt och att det känns som en oändlig resa, och de gupp som uppkommer är svåra att hantera. Men det kommer! Och när det väl kommer så blir det helt fantastiskt för er! Försök slappna av och njut av varandra :)

Svar: Ska försöka, men det är ju såå svååårt! :P
Snutten

2013-06-23 | 20:12:42
Bloggadress: http://pregleg.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback