Jag bestämde mig att vi skulle satsa denna gång trots att vi är lite sjuka. Det är bara snuva och huvudvärk. Och hosta. Och ett litet begär om att vilja ta sitt liv, men det sista ignorerar vi ett tag till... Så när R kom hem efter en tur till apoteket säger jag att jag behöver ha sex. 

R: Nä, det är nog bäst om du vilar istället.

 

Jag: Men jag har ju vilat hela dagen! Jag behöver det..! Nuuuuu...

 

R: Du ser ju jättetrött ut! Vi kör lite senare istället, vila nu.

 

Jag: Men... du. Jag har ägglossning! 

 

R: Det där säger du bara för att du vill ha mig. 

 

Jag *skrattar inombords*: Jag lovar att jag har ägglossning. Eller jag tror det åtminstone! Men vi skulle ju köra varannan dag. 

 

R: Låt mig se din planering!

 

Jag: Men vaddå?! Litar du inte på mig?!

 

R: Nej, verkligen inte. Jag tror att du vill lura mig i säng! Och det där går jag inte på! 

 

Jag: .....

 

 

 

 

 

Nu åker vi iväg till London! Jag, R och våra vänner. Är tillbaka på tisdag. Vet inte om jag hinner blogga något innan dess. När vi är tillbaka har jag antagligen ÄL, men vi ska försöka göka innan dess! Göka. Hehe. Vi ska försöka älska innan dess, menar jag självklart. Hahaha, nej, det gör jag inte. 

Jag mår allmänt pissigt för tillfället. Det är mycket plugg i skolan, och jag orkar inte med det bara. Så jag har tänkt mycket på att byta inriktning lite och kanske inte satsa på något allt för högt som typ neurologi eller något. Jag orkar inte plugga! Så jag har tagit upp det här med R. Och sedan med hans mamma. Fick då svaret: "Ja, det är en bra idé, byt inriktning till förälder kanske?" Jag fick inte ur mig ett ord för tillfället. Mumlade något till svar. Inte nog med att man försöker och vill! Men man måste höra sådant också, vilket bara gör mig så ledsen. Dessutom hände detta framför alla. Och det verkar som att alla har den uppfattningen att det är JAG som håller R från drömmen om ett barn...

 

Det var någon timma efter det som jag ville slå någon (R...) på käften för att han inte kunde säga att "det där är upp till oss och inget du ska lägga dig i". Jag menar, han var ju där. Att höra något sådant är jobbigt, men att ha någon som inte kan förstå att det är jobbigt - det är jobbigare. 

 

Så jag mår pissigt. Har inte pratat med R om det, för jag visste inte hur jag skulle formulera mig. Ville inte starta upp ett bråk heller. Hur som helst, jag måste prata med honom om det. Han måste förstå. 

Funderade på att pausa bebisplanerandet denna och nästa månad pga en resa till Indien som R håller på att planera in. Det är bara två veckor, men jag är fortfarande osäker. Om vi åker blir det slutet av mars. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra... Jag vet inte ens om jag vill åka. 

Gårdagen var underbart fin! R blev jätteöverraskad av buketten han fick! "Till MIG?!" frågade han upprepade gånger, haha! Precis som jag hade misstänkt var det första gången han fått blommor. "Vad gör man när man får blommor? Ska man lukta på dem först, eller?" Eh... Jag vet inte, var mitt svar. Vi gick vidare medan R ställde hundra frågor om var jag köpt buketten, vart vi var på väg, om jag kunde hålla rosorna istället. Ja, han är väldigt, väldigt dålig på att bli uppvaktad. Till och med på hans födelsedagar är han så obekväm. Han är däremot väldigt duktig på att uppvakta! Han tyckte att det var otroligt obekvämt att bära själva buketten. Det var tydligen HAN som skulle kommit med blommorna. Jag tyckte i alla fall att det var väldigt komiskt att se honom smyga runt med den. 

 

Vi hade en mysig kväll och återvände hem för att se en romantisk film. Sedan kom vi inte överens om vilken film vi skulle se så det blev ett avsnitt av Criminal Minds, där det jagades pedofiler som kidnappade prepubertala pojkar. (Vi fick alltså nog av det romantiska temat kvällen bjudit på, men vi höll ut i nästan 3 timmar! Det är ju alltid något!)

 

Jag ringde R runt 12-tiden och bad honom möta mig inne i stan. Han gick med på det, frågade varför men jag talade inte om varför. Jag hade ingen aning själv. Jag vill bara att idag ska vara annorlunda. Dessutom överraskade han mig så fint i morse, så jag känner att jag måste visa honom min uppskattning. 

 

Ska hämta upp en bukett rosor till honom. Tror aldrig att han någonsin fått blommor förut och sedan ska jag ta med honom till ett mysigt café. Det är planen i alla fall. Han hatar att inte veta vad som ska hända, men jag hoppas att han går med på att vara "in the unknown" ett litet tag. 

 

Shit, jag är själv nervös. Att gå runt med en stor bukett rosor... Inne i stan... Jag hatar verkligen att dra till mig uppmärksamhet. Och det här är nog snäppet värre än att fråga efter penicillin lämpad för graviditet. Men jag tror att han blir riktigt glad. Spännande.

Jag saknar R så in i bajskorven mycket! Det otroliga är att jag får fjärilar i magen (fortfarande!) när jag tänker på att vi ska ses igen. Ses efter hela nio timmar ifrån varandra. Visst är det bra? Visst är det helt otroligt att vi gillar varandra? 

 

Tycker att det är lite coolt. Jag undrar vem det är som kommer tröttna på den andra först? Hur blir det när man har en bebis emellan sig? Eller typ två, tre barn! Är det då man börjar tröttna? Eller är det när ens partner gått om en i vikt som man börjar undra vad man gett sig in på egentligen? 

 

Jaja, ska njuta av att längta till honom för stunden i alla fall. Jag är glad att jag hittat och lyckats klamra mig fast vid någon som R. För han får mig att skratta tills jag håller på att kissa på mig. Mest på grund av det. Sen också att han är snäll och snygg. Men det där med att ha roligt tillsammans... det är så bra.

 

Nu vill jag skratta så jag beger mig hem. Tåget har rullat in på stationen. Här väntar han på mig. Ta hand om er och era fina! Och skratta. MYCKET! 

 

Jag ville ju visa upp mitt fina hår i bloggen. Minns ni att jag färgade det när jag var i Sverige? Min familj älskade det och tyckte att det passade väldigt bra på mig. Kom till Belgien där R också gillade det. Men vissa i Rs familj tyckte verkligen inte om det, och jag förlorade lite av mitt nyvunna självförtroende. Hår är ju liksom en viktig grej. Och färgen avgör en hel del. Så ja. Jag har inte riktigt vågat visa upp det, men idag gör jag det.

Jag och R har haft sex varje dag i drygt en vecka. Satt och läste lite om UVI när jag snubblade över ett "tips" för att öka chanserna att bli gravid. "Ha inte sex varje dag utan varannan dag som mest. 2-3 dagar i veckan räcker."  Det är dumt, jag vet men jag blev orolig över det faktum att det kanske inte bildas tillräcklig spermiemängd för en graviditet. Kan för mycket sex verkligen sabba ens chanser?

 

Jag packar och städar. Har köpt presenter och slagit in dem också. Det har varit hela min dag! Jag har gråtit lite också. Det blir liksom en hälosam dos varje dag numera. Kan inte sätta fingret på exakt varför. 

Igår kväll hittade jag min träningströja när jag ska tvätta kläder. Den var från matchen. En helg jag svettats något OTROLIGT.

Det blev en mysig kvällspromenad i regnet med R ikväll. Vi satte oss på ett litet fik under en värmelampa. Jag vågade mig på en liten diskussion angående ett paus i försökandet. Det ville han inte. 

 

 

Jag: - Men det är så jobbigt och tröttsamt just nu. Jag orkar inte försöka mitt i allt.

 

Han: - Jag lovar att jag inte kommer låta det bli "jobbigt" eller tröttsamt! Vi gör såhär: JAG ligger ovanpå denna månad vid försöken.

 

Jag: ......

 

Han: ......

 

Jag:  - Ja.. det skulle hjälpa lite i alla fall. 

 

 

Äntligen helg. Ska njuta av en pizza tillsammans med min underbara make nu. Utåt sett kan livet verka fantastiskt men jag går sönder inifrån. Har varit otroligt nedstämd idag, även om allting rullar på som det ska. 

 

R är jätteglad idag och pratig så jag njuter verkligen av hans sällskap. Just nu sitter jag på hans kontor. Ikväll ska svågerns födelsedag firas! Jag ska snart ut och köpa present och tårta. Men först - MAT!

 

Hinner nog inte uppdatera imorgon. Jag är skitnervös inför matchen imorgon. Det är första gången jag spelar internationellt. Shit. Måste lugna ner mig nu.

Har inte haft någon lust att uppdatera. Vad ska man uppdatera med liksom? 

 

Han: *tyst och försöker att inte ljuga*......Njeeeh.. Alltså...Du ÄR söt, men inte LIKA söt. Alltså, jag menar.. eh.

Jag mår fortfarande illa... trots att jag nu ätit. Så det kanske bara är inbillning. Jaja. När jag kommer hem (om ca 2 timmar) ska jag umgås lite med mina flytningar. Bara kolla så att allt är bra liksom. Jag har ingen koll på sekretet, men det borde man kanske ha?

 

R tror att jag har min mens just nu... Igår blev han alldeles till sig när jag inte hade fått min mens, så innan vi gick och la oss så tog jag hans huvud mellan mina båda händer och spärrade ögonen i honom och sa: "R, jag ÄR inte gravid! Det är inte lätt att skaffa barn, det tar tid! Kan du snälla låta bli att vara glad och tycka att det är självklart att jag är gravid bara för att mensen är lite sen! Det ÄR inte så!"

 

R kommer bli alldeles galet glad när han får reda på att jag inte fått min mens än. Jag sa ju till honom att den kommer idag med all säkerhet. Och om den inte gör det så tar vi ett test.

 

Han kommer vilja att jag tar ett test imorgon. JAG vet att det kommer bli negativt. Tror att det är bra om han ser det själv att det är negativt. Annars så är jag lite besviken på att det inte alls blir som jag har tänkt. Tanken var ju att JAG skulle få reda på att jag var gravid och överraska HONOM. Nu lär vi få reda på det tillsammans... Vilket är... kul det med, men ändå.. Strumporna... Farsdag på söndag. Perfekt tidpunkt att ge presenten. Men jaja, nu får det bli som det blir!