Frågestund
Sedan jag plussade har det naturligtvis blivit så att läsarna blivit fler! Det är ju jättekul, men jag förstår att man inte orkar läsa bloggen från starten för att få en uppfattning om vem jag är. Tänkte därför svara på några av frågorna jag fick av Hanna.
Hur kommer det sig att vi bor i Belgien?
Min man bodde här sedan innan. Han hade jobb och familj här så jag bestämde mig för att flytta från världens bästa Sverige till (någorlunda dugliga) Belgien.
Hur träffades R och jag?
Vi träffades på ett bröllop i England. Han var från brudgummens sida och jag var från brudens sida. Vi började prata och utbytte mailadresser. Sedan började vi träffas lite då och då. Han hade flera svenska vänner så han var ofta på besök i Sverige. Vi började prata helt galet mycket en tid, och sedan beslutade vi oss för att försöka på ett långdistansförhållande. Det gick rätt bra. Vi gifte oss år 2010.
Ska vi bo i Belgien i evigheternas evighet?
I mitt huvud ska vi flytta till Sverige en vacker dag. Men det måste diskuteras lite mer ingående. För tillfället finns inga planer på en flytt.
Vad utbildar jag mig till?
Jag studerar på läkarlinjen. Nu är jag helt inriktad på gynekologi, och helst vill jag bli barnmorska. Men har man pluggat i två år till läkare känns det ju som ett "downstep", men jag vill ju studera till det jag helst vill arbeta som. Och det är ju barnmorska!
Har ni fler frågor kan ni ställa de under DETTA inlägg så har vi en liten frågestund. Och snälla - ställ nu en fråga - så att inte jag framstår som värsta tönten. För egentligen tänker jag ju... Vem vill veta saker om MÄJ?!
Ersan
I flera dagar har R bara gått runt och förundrats över min mage. "Den står verkligen ut." "Vad rund den ser ut." "Men bebis är ju bara ty 2 cm, hur kan detta vara?!" Till slut fick jag nog och sa: "Hörru, nu får du inte längre kommentera min kropp - överhuvudtaget - . Förstått?!"
Så nu går han runt och bara sneglar på min mage. Utan att säga något. Med min grottkvinnoröst frågade jag: "VA ÄRE?!"
"Vah? Men jag har inte sagt nåt!"
-.-
Fast jag älskar honom ändå. Lite i alla fall. ♥
Irriterar min man.
R: Jag har goda nyheter!
Jag: Jag är gravid!
R:*ler* ...Andra goda nyheter!
Jag: Det är tvillingar!
R: *irriterad* .... Kan jag få berätta, eller?
Hehe. Jag är bara så glad! Vill bara prata om att jag är gravid hela tiden. Har ingen att prata med... Det är därför till blir många inlägg här.
Vi håller tyst.
R och jag är väldigt försiktiga med vår glädje denna gång känns det som. Visst är vi otroligt glada. Men vi vet hur illa det kan gå också. Så vi har inte pratat så mycket om graviditeten. Nu har det visserligen bara gått två dagar sedan vi fick reda på detta, men förra gången var vi verkligen inne i en graviditetsbubbla tillsammans. Det har varit ett par gulliga sms fram och tillbaka, ett hopp har letat sig fram. Men det kommer aldrig bli som förra gången.
Denna gång tror jag att vi ska behålla detta för oss själva. Inte berätta förrän efter vecka 12, eller kanske när det börjar synas. Och denna gång håller R också med mig! Förra gången var han så otroligt positiv och ville berätta för alla! Fast jag måste erkänna att det var så jäkla skönt med stöttningen jag fick av, framförallt, hans mamma. Hon hjälpte till något otroligt här hemma, när jag låg nerdrogad i sängen. Jag fick väl höra ett och annat om att jag inte borde gå i högklackat, och att jag inte borde springa uppför trappan. Men det var inte så farligt. Jag vet att hon menar väl. Nackdelen är att hon tyvärr berättat för någon annan när jag väl fick missfall. R blev så jäkla sur när han fick veta, så för att undvika detta håller vi tyst ett tag till.
Det är svårt även för mig. Vill även berätta för min mamma. Men nej. Detta får vara mellan mig och R. Och mina bloggvänner såklart. ,)
Ikväll kommer ett inlägg om hur jag gjorde med bisolvonet. Vet att det är många som undrar. Så jag berättar mer än gärna vad jag gjorde annorlunda denna cykel för att få det där plusset.
Cykeldag 10, förstås.
Snurrtotten (eh, va?) tittar in igen. Ja, såklart ligger jag på cykeldag 10, förstås. Tänkte väl att det var något som inte riktigt stämde. Tack, Jenny som påpekade detta. Du har mycket bättre koll än vad jag har! Ville bara meddela att jag och R äntligen fått till det. Wihu. Vi lyckades sluta bråka i typ två sekunder och då passade vi på.
Hehe, nädå (fast jo). Det är så jobbigt det där med smågräl. Jag har skrivit om det förut. Och jag har försökt ha sex trots att jag varit lite tjurig, men det går inte! Jag måste vara sams med R om det ska bli något. Idealet vore ju att säga "Jag är sur just nu, men nu måste vi ha sex. Kom nu!". Och så kan man fortsätta tjura efter det. Jag vet inte om det är en ny dos hormoner jag får precis innan ägglossning som gör att jag måste vinna argument. På liv eller död, liksom. Men det förstör vår chans till att pricka ÄL. Nu får jag ta och lugna ner mig tills ÄL är över.
Sedan får det gärna grälas hejvilt.
Promenad och tålamod
Det blev ett negativt på dagens test. Suck. Jag hoppas att inte ägglossningen uteblev. Fast jag hade ju äl-smärtor så jag hoppas att jag bara testade lite för sent. Tänkte faktiskt inte testa något mer med stickorna förrän nästa månad. Men förhoppningsvis slipper jag det för här ska det minsann bli plus! Eller hur, tjejer?
Har precis kommit hem från långpromenaden. Släpade med R... att jag aldrig lär mig. Han blir ju så fullständigt irriterande efter bara en kvart, men vi klarade oss tillbaka med en gnutta kvar av tålamodet. Hehe. Nu är det snart läggdags. Och jag är nöjd med dagen. Känns ändå som att jag kommit någon vart i livet. Nu saknas bara det där andra viktiga.
Sex år
Just det! Idag firar jag och R sex år tillsammans. Helt sjukt att vi fortfarande tål varandra... (till en viss del).Grattis till oss! :D
Baby nr 2
Yep... Jag skulle ta och beställa nu, så jag loggar in först på e-banken. Eller jag försöker logga in, vilket slutar med att jag nu låst min dosa... och antagligen mitt kort. Bra jobbat! Jag skulle bara kolla så att inte beställningen syns för min pappa jobbar på banken där jag har mitt konto. Och jag vet att han brukar kolla upp sina ungar lite då och då.
Och jag valde att inte beställa från minipriser utan ett paketpris från testlagret.se. Tack för tipset! Passar mig mycket bättre.
R ba: "20 grav-test? Men då räcker det till baby nr 2 också!"
Jag: "Ja, fast de är bara giltiga i två år".
R: "Men två barn på två år! Det fixar vi!"
Mmm... Kan vi ta och fixa nr 1 först kanske?
Längtan
Morsning korsning (töntigaste svensktalande personen ever)!
Idag ska tydligen ha mens. Fast jag hoppas såklart att den uteblir och att jag egentligen är på smällen. Snälla, kan jag få vara det? R och jag är så nyfikna! Han har redan ringt mig två gånger idag och frågat om mensen kommit. Jag svarade att jag ringer och berättar för honom om den kommer. Det gick han inte med på. "Neeej, ring och berätta att den inte har kommit!" Naaw, sötplutten. Han vill bara vara lycklig, om än för en kort stund.
Fan vad jag längtar alltså. Serien jag länkade till igår bidrar till både avundsjuka och lycka. Jag vill också få en bebis, och uppleva det fina de där kvinnorna får göra... Ja... Slutet på de programmen är en blandning av glädje och ledsamhet för mig. Och en stor vilja att skjuta fram på tiden. Önskar med allt jag har i kroppen att ett av de paren kan få vara jag och R en dag... hoppas...
Tappa Aptiten?
Hade inhandlat nya rakblad igår. Duschade på kvällen och rakade mig i armhålorna och muffen. När jag kommer ut från duschen sitter R och äter i köket. Han undrar om de nya, dyra rakbladen var bra.
Jag: Ja! Helt otroliga! Jag tror aldrig att det blivit så lent!
R: ...Vart rakade du dig exakt?
Jag: Muffen. Vill du se?!
R: Nä... jag äter.
Ursäkta?! Vänta, va..? Anledningar som snurrade runt i mitt huvud: Han kommer känna sig illamående, han kommer vilja kräkas. Han kommer att tappa aptiten. Mmm.. Jag känner mig lagom sexig nu.
Hoppas att ni inte åt någonting... om ni nu är lika känsliga som maken min.
TRE AR!
Idag firar* jag och min finaste tre år som gifta! Helt sjukt!
*med "firar" menar jag att jag sitter hemma och äter Hot and Spicy - Pringles. Och R är i Bryssel på ett möte. Men vi kanske hittar på något ikväll. Jag kanske delar med mig av mina Pringles... Kärlek.*
Slow
Efter att jag och R sexat klart:
*Jag börjar resa på mig*
R: Men ligg kvar istället.
Jag: Hmm.. men jag har redan legat kvar ett tag och det tar faktiskt bara fem minuter för spermier att nå ägget.
R: Ja, men ligg kvar fem minuter extra.
Jag: Vaddå? Är dina spermier lika sega som du är? ^^
Sötungen, han bara log jättestort och tvingade mig ligga kvar ett litet tag till.
It's Something
Godmorgon! Hur är det med er? Här käkas det frukost, chokladmusli... nyttigt värre! Som jag hade förutspått så kom R hem väldigt sent. Runt 03-tiden kom vi i säng. Vi konstaterade att vi borde ha sex. Sedan däckade vi. Bra att vi visste vad vi borde göra. It's something!
Vad har ni inplanerat idag? Jag ska packa upp väskor från vår resa och städa lite. Men först ska jag försöka sova vidare. Fem timmars sömn är alldeles för lite.
22 Juni
Ska snart ut och jogga. Ska ge järnet. Typ... "hah! Där får du kroppen, för att inte vara gravid!" Självdestruktivt, jag vet. Jag skiter i det. Det har krampat i magen mest hela dagen, men nu känns det bättre. Jag kan bara inte låta bli att tänka på det där plusset jag så gärna vill ha. Hur desperat jag vill vara gravid! Jag vill vara i vecka 12, och bara kunna njuta av graviditeten. Jag vill ha ett litet barn nu! Mer än mig... R vill ha ett barn nu. Han blev helt förkrossad över att jag fick mens.
I morse satt jag med en kopp kaffe i händerna och lyfte den upp mot pannan. R tittade på mig. "Var är det som hänt? Har du ont i huvudet?" Jag berättade då att jag fått min mens. R var påväg ut, men han stannade upp och suckade. Sedan gick han. Jag ville bara att han skulle hålla om mig och säga att det kommer att gå nästa månad istället. Det skulle han gjort om allt var som normalt. Men allt håller på att falla sönder. Vi bråkade lite igår kväll. Lite om hur han aldrig är hemma (mycket jobb, och mycket tid hos sin familj för att renovera), och lite om hur han känner att jag egentligen inte vill ha barn.
Jag vill ju ha barn. Han säger att jag inte berättade när jag hade ägglossning.. men jag visste ju faktiskt inte själv. Och varför spelar det någon roll när han kommer hem vid midnatt och är trött som fan. När jag var gravid ändrade han sig totalt. Allt handlade om att göra saker bättre i sitt eget hem för R. Men nu när det bara är jag, så fortsätter han att renovera hemma hos sin familj. Jag har ingenting emot det. De behöver all hjälp de kan få. Men jag längtar tills det är jag som får spendera all den där extra tiden med R... Jag håller ut. Han lovar att det kommer att ske snart.
ÄH, det var inte det jag skulle skriva om. Men man kan inte alltid styra vad som flyter ut genom fingrarna och ut på tangentbordet. Grannen väntar så jag måste kila nu. Om en månad firar jag och R tre år som gifta. Jag trodde verkligen att vi skulle ha barn vid det här laget.
Rs nya mobil
Alltså... Jag glömde helt att berätta det här! I förrigår köpte R en ny mobil. Han har haft typ en gammal siemens typ i åratal nu, men nu var det äntligen dags för en fancy-schmancy mobil. Så igår innan vi ska sova kryper han ner i sängen och bara: "Gissa vilka appar jag har laddat ner!" Han börjar visa den ena efter den andra appen. Till slut ser jag det som står näst längst ner på den lååånga listan appar... Kan ni gissa vad? Jo... "Woman's Calender"
"Eh, vad är det här?" Han förklarar att det är en app för att hålla koll på min cykel! Jag tackar, men säger att jag har bra koll på min cykel utan den appen. "åh, meh! Den är inte till för dig! Det är så JAG ska veta när du är fertil!" Tillåt mig att skratta:
HAHAHAHAHAHAHA... HAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHA! Alltså Guuuuuuuuuuuuuuuud! Hahahahahahaha! Hahahahahahahahahaha. Haha! Ha! Hahahaha!
Sådääär.
Sedan öppnar han appen och vill veta när min senaste mens var! Jag sa att jag aldrig i livet skulle berätta för honom. 19 MAJ, svarar han... Jag minns! Lyckligtvis hade han fel. Annars hade jag på riktigt blivit rädd. Njaa..; Jag tycker faktiskt att det var otroligt gulligt. Jag menar... hur många män laddar ner appar om menscykeln (med all info om hormon och humör) för sina fruar?,För att förstå dem lite bättre. Och stötta de i den process de ibland kan känna sig så ensamma i.
Underbart fint av honom... (fast jag raderade den appen så fort han hade somnat).
Sneaky Smile
Idag har jag tänkt att fräscha till mig. Det är helt galet hur jag ser ut! Borde även dammsuga och moppa, men jag känner mig så otroligt lat. Det får helt enkelt vänta till ikväll istället. Igår var vi ute på promenad, denna gång i två hela timmar! Så otroligt skönt att kunna promenera ute på natten utan jacka. Hej då, säger vi till vintern och välkomnar svettmustachen. Helt sjukt trött var jag... det skulle varit rätt trevligt om inte R börjat klaga redan efter trettio minuter att han var "trött".
På tal om R, han har varit oerhört nyfiken på när jag ska testa. Han liksom mutar sig till ett test. "Kan du räcka mig salladskålen?" "Jaaaa, om du testar på måndag" *sneaky smile* Hehehe. Känns ändå rätt härligt att det är jag som har ALL kontroll! Tror även att han är orolig nu när jag sagt att jag ska vänta till vecka 12 med att tala om även för honom. Såklart skojar jag bara. Han måste ju få veta med en gång, men han är så otroligt dålig på att hålla saker hemligt. I alla fall, jag ska vara skitnoga med att inte berätta för någon alls innan vecka 12.
Vår dåliga humor
Detta är sådant som jag inte vågar skriva på bloggen för att det kanske är opassande... Vet ju att alla inte klarar av humorn mellan mig och R, även om jag kan tycka att det är hur oskyldigt som helst!
Dagen innan missfall skar jag mig ganska hemskt i tummen... Efter mycket svordomar och ett högt skrik kommer R in till köket. Jag håller då på att sätta på plåster. Vad har hänt?! frågar han. "Ja, jag tänkte sätta plåster mellan benen så att det kanske slutar blöda!"
Dagen vi skulle få veta att jag fått missfall mådde jag rätt dåligt så vi hade bestämt på förhand att det skulle bli en pizza-kväll. Men sedan kommer vi hem sent från kontrollen och middagen har jag verkligen inte hunnit tänka på middagen. Så när jag står där och kramas med R säger jag: "Dig har jag i alla fall hos mig..." på mitt allra mest romantiska sätt. Nej, säger han då. "Jag ska iväg och köpa pizza nu!" Hahah, det var bara sättet han sa det på. Det fick mig att skratta.
Det är väl det viktigaste? Att man får skratta. Och att man har någon som får en att skratta. Idag är det tänkt att jag ska ut ur huset. Bortsett från en liten promenad har jag inte varit ute. Men nu är det väl ändå dags.
Symtomsammanfattning och en liten dialog
Igår när vi låg i sängen:
R: Har du fått din mens?
Jag: Nej, inte än.
R: Du vet väl att den inte kommer att komma imorgon heller.
Jag: Joo, det gör den för jag har faktiskt haft mensvärk (har inte haft ont sedan sist jag skrev om det, tror att det var 2 dagar sedan).
R: Nä, du är nog gravid!
Jag: Hur kan du veta det?
R: Bara en känsla.
Alltså, förlåt... Jag brukade irritera mig på kvinnor som visste att de var gravida innan de testat. Men nu når min irritation en helt annan nivå. ¨Är det så att t o m R kan "ha en känsla" om hur det ligger till? Att det liksom lutar åt ett håll, medan jag velar där fram och tillbaka? Jag har ingen aning ju! Är jag helt intuitions-handikappad eller?
Jag har i alla fall INTE haft mensvärk på ungefär två dagar. R stör mig med sin överpositivitet. Jag försöker väga upp det med mina negativitet. I alla fall kring honom. Annars så kan jag känna mig rätt positiv! Jag har inte haft så mycket symtom denna gång faktiskt. Brösten ömmar ganska mycket på sidorna. Har inte upplevt att jag är mer kissnödig än vanligt. Mina bröst kändes lite tunga i morse. Men alltså... de har väl aldrig känts "lätta" precis. Så jag är lite osäker där.
Testa imorgon?
Jag kissade på mig i morse.
Det var inte mitt fel ens. Min urinblåsa var på väg att spricka när jag kutade ner till toaletten i morse kl 06. På väg ner var jag med om en väldigt, väldigt oläglig hostattack. Det går liksom inte att hålla emot det trycket. Host, host = kiss, kiss. Några droppar bara men ändå.
Jag vet inte varför men jag tyckte att det var mycket viktigt att dela med mig av den informationen till R. Sedan dess har jag fått flera samtal om porlande vattenbäckar från den snubben. Han tycker att det är jättekul att retas. Jag däremot är INTE road.
Rätta mig om jag har fel, men handlar inte ett äktenskap om att stötta varandra i vått och torrt? Han stöttar mig i det torra, men inte det våta. Det måste jag ta upp med honom under nästa terapi-session.
Cykeldag 24
Jag mår inte så bra idag. Det har varit mycket huvudvärk och min hals gör sååå ont! Mina halsmandlar har svullnat upp och jag tror att det beror på en infektion. Alla råder mig till att gå till läkaren igen och jag lovade R att jag skulle ringa och boka tid. Men jag har inte kunnat göra det. Tyckte att det är onödigt och framförallt jobbigt!
Förklarade det för R när han ringde mig. Han frågade vad den egentliga anledningen var för att jag inte gick. Och jag insåg att jag var tvungen att säga det... Var det en infektion skulle läkaren skriva ut antibiotika. Då skulle jag vara tvungen att be om antiobiotika lämpad för gravida. Jag tyckte att det är pinsamt när jag inte ens är gravid. Tvekade först när jag insåg att jag behövde berätta för R, men jag gjorde det ändå. Precis som det är skrivet. Jag berättade att jag tyckte att det var jobbigt.
När kommer du få reda på om du är gravid då? frågade R. Jag sa att det kunde dröja, att jag skulle ha mens om lite mer än en vecka. Men att det faktum att jag varit sjuk kan ha gjort att det dröjer flera dagar innan mensen kommer igång. Så om minst två veckor lär jag veta med säkerhet.
Det känns så skönt att han stöttar mig igenom det här, och förstår att det är jobbigt. Det känns bra att han inte tvingar mig till att göra något just nu. Att han förstår! När jag blir gravid kanske det inte kommer som en överraskning för honom, som jag hade planerat förut. Han lär fråga och vänta och undra om dagen då vi båda vet med säkerhet att vi väntar barn. Men jag behöver hans stöd just nu. Det är bra att han är med till 100 % när det gäller planerandet nu... Jag har ju varit ensam om det i mer än en halvår. Det är dags att jag delar med mig av gnagande känslor just nu med honom.
Han hanterar ju det mycket bättre än jag trott! Jag trodde tidigare att bloggen och ni läsare var de enda som fick ta del av denna period av mitt liv. Det känns obeskrivligt skönt att jag nu börjat öppna de känslorna för R också. Han behöver inte veta allt. Men det känns skönt att han vet det mesta.
