R inger ju mig hopp, som jag skrev i förra inlägg. Men samtidigt så sänker han det.. Omedvetet såklart.

 

Exempel 1:

Jag: - Jag är så himla hungrig och sugen på blablabla.

Han: - Jaaaaa, jag meeeeed!

Jag *tänker* : Inget grav-tecken alltså.

 

 

Exempel 2: 

Jag: - Känner du den där lukten?

Han: - Nej?

Jag: - Det luktar typ köttfärssås. *tänker att jag kanske har fått ett superluktsinne*

Han: - Nej, alltså jag...sniff, sniff.. Jo, men NU känner jag!

 

 

Exempel 3:

Jag: - Alltså jag mår inte bra, jag känner mig.. agh... spyfärdig.

Han: - Det var den där osten, jag lovar! Jag mår inte bra jag heller.

 

 

Han liksom sänker mig totalt. Och kissnödigheten ska vi inte tala om. Jag höll mig i 14 timmar för några dagar sedan. En dag då han gick och pissa typ varannan timma. Det kanske är han som är gravid... 

Jag och R låg i sängen nu för en stund sedan. Vi var ju jättesugna på mys så viskar R i mitt öra... "hur länge måste vi vänta? En vecka?". Vi sexar alltså inte när jag har mens. Och jag var ju sugen som fan... brontosaurus-hona som jag är. Så jag ba: "Nej, men jag har inte fått mens än! Vi kör!"

Nu vet jag inte om jag har ont i mina bröst för att de är mens- eller graviditetsömma. Eller om det är för att jag suttit och petat på dem den senaste halvtimmen. Nu är jag trött i fingret så R får gärna ta över. 

Mensvärken har avtagit helt. Det känns inte ens som att den är påväg att komma. Jag vet att jag sa till R att jag hade ordentlig mensvärk, men jag känner faktiskt knappt av den. Sa det mest för att ändra hans positiva inställning. Om han ställer frågan om mensen har kommit ska jag ljuga! Jag säger: - Japp! Det är en ordentligt flöde och rikligt med blod!

Tydligen syns gravidmagen tidigare på korta kvinnor. Det har jag läst på några ställen och på den HÄR bloggen. (Har förresten hittat en MASSA gravid/försökerbligravid-bloggar i min smak som jag nu följer! Eller hittat och hittat, ni skrev någon kommentar, och jag fastnade helt enkelt för bloggen! Har ni någon extra följare på BL så är det jaaag! Haha. Ska jag kanske göra en sammanställning på bloggar jag följer nu?)

Han är det finaste jag har Idag kom han hem med en stor bukett vita rosor! "De röda var slut", säger han ledsamt. Röda, vita, svarta, mig spelade det ingen roll! Så en stor blöt kyss fick han tillbaka! Jag kunde inte förstå varför... Var det någon speciell dag? Fyllde jag år? Näe... Det var inget speciellt.

Såg en dokumentär om psykiskt sjuka barn som mördade, och R som satt bredvid blev sur! Han satte en hand mot min mage och sa (läs=skrek): "Men se inte såna här program! Du vet att det påverkar!" 

 

Vadå påverkar? tänkte jag först. Sedan märkte jag hans hand mot min mage. "Du, det är inget här inne!"

 

"Hur kan du veta det? Se något roligt istället!"

 

Så nu ska jag skratta lite till stand-up!

Skrev igårkväll att vi skulle försöka igen... som att det var något självklart. Det är det aldrig, ska ni veta. R kom hem vid 21-tiden. Var trött och skulle äta middag. Efter det såg vi på the walking dead och hade en mycket trevlig myskväll. Men tiden gick och fast vi båda var sugna så hände det inte. 

 

Och jag skulle aldrig vilja att han kände sig tvingad till sex, eller att jag skulle behöva känna att jag måste. Det ska inte behöva vara så. Så jag valde att inte säga att jag hade haft ont i magen igår också... Och att man kanske skulle försöka. Det fick bli som det blev. Som det skulle vara om vi inte försökte.

 

Vi får hoppas på det bästa helt enkelt.

Idag har inte varit en sån jättebra dag. R och jag har mest smågrälat idag. Det kan ju vara mysigt efteråt när man ska bli sams igen. Men idag var det inte så värst mysigt, vi hann liksom aldrig bli sams. Inte förrän han skulle lägga sig och ville gosa. Och jag tänkte att jag kanske hade ägglossning... Men visste inte om jag skulle säga det rakt ut.

 

Jag: - Jag vet inte om jag ska berätta en grej.

Han: - Vad? Jo, men säg!

Jag: - Nä, det gör jag nog inte.

Han: - Jag vet redan! Du har ägglossning!

 

Och efter denna konversation behöver jag ju egentligen inte nämna att vi inte bråkat så mycket mer. ;) 

Vilket otroligt bra sätt att avsluta ett gräl på... "Älsk, jag vet att råkade krocka med bilen i morse, men jag har faktiskt ÄGGLOSSNING just nu..." 

 

"Ja, men okej då. Då gökar vi!"

 

 

 

Hormonnivåerna stiger känner jag. Jag kanske närmar mig ägglossning. Hittade av misstag ett halvt romantiskt mail som en tjej skrivit till R (för tio år sedan) och jag kände mig bara så ledsen. Och då blev R ledsen. Allt var så löjligt. 

 

1. Jag grät.

2. Över att mail som inte R ens skrivit själv.

3. Det var för TIO år sedan då R var 18 år gammal.

4. Hon var inte ens hans flickvän eller något i den stilen.

 

Idiotiskt, jag vet. Sååå otroligt dumt. Och R är så fin för han sa: - Men vad gör jag för att göra allt bättre, då?

Näää, jag vet inte...Sätt dig i en tidsmaskin, åk tillbaka tio år och undvik all kontakt med den här tjejen. Och ALLA andra tjejer också för den delen!

 

Känns ju rimligt...

 

 

 

 

 

Har otroligt svårt att sova.  R sover sedan länge. Han är så otroligt fin, min pojke... Idag kom han hem och det första han sa var: "jag är så otroligt glad!" Jag undrade naturligtvis varför... och då svarade han att: "jag ska bli pappa snart!" (Måste erkänna min första reaktion var "VA!? Är jag gravid!?" Men efter en sekunds eftertanke insåg jag att jag inte ens hade haft ägglossning än.)

 

Och sedan kramades vi om. Jag behövde den kramen. Känna att det var vi. Idag har jag verkligen längtat. Något mer än det vanliga. Det har känts så tomt och jobbigt just idag. Har ingen aning om varför. Det blir bättre snart. Det vet jag. 

 

Att R är med mig underlättar. För honom är det nog bara lycka än så länge. Vi får se hur det blir efter att första mensen kommit. Men än så länge svävar han små rosa moln... som jag har lyckats bygga upp. Det var ju lätt - bara att berätta att nu vill även jag starta familj. Då blev han ju sådär lycklig. 

 

Det han inte vet om ännu är att även rosa moln gör så att det regnar. Jag tycker det är mysigt med regn ibland. Men just nu vill jag ju gärna sväva på de där molnen, jag med! Speciellt tillsammans med älskade R... Känns lite halvt omöjligt just nu.

God morgon!

 

Snart bara en vecka kvar till ÄL, tiden gick snabbare än vad jag trodde! Vi "förbereder" och tränar upp oss, med vilodagar emellan självklart. Kroppen måste ju faktiskt få återställa sig också. Och om bara några dagar ska det roliga börja! Blir lite pirrig i kroppen när jag tänker på det.

 

Faktiskt så är sex mycket mer annorlunda nu när jag inte oroar mig för vilken cykeldag jag är i. Om vi måste använda kondom. Om jag har ägglossning. Om det är säkert nu. Jag var helt hysterisk ett tag faktiskt. Varje gång R drog ut, "Kom du i?! Va?! Va?! GJORDE DU?!"

 

Och DET om något är INTE sexigt. Eller mysigt. Snacka om att sabba stunden. Men nu är det så avslappnat och så himla bra! Såå himla bra! Det är mycket härligare och roligare. *ler*

 

 

 

 

 

 

Vi sitter vid matbordet med R's syster och mamma. Då säger R helt plötsligt, väldigt högt och glatt: "Mamma, jag har goda nyheter!" Och fortsätter berätta. Nyheterna handlade bland annat om något jobbrelaterat. 

 

Syster: Hah, du började berätta som att du skulle säga "mamma, du ska bli farmor".

R: *helt tyst*

Jag: *sneglar på R*

Mor: Haha, ja, precis! 

 

 

De väntar på dessa nyheter! Skulle vara så härligt om de inte gjorde det så att det skulle bli så oväntat som möjligt!

Tuff dag idag. Den ska avslutas med en kopp hallonte och kokosbollar. Utan kokos. Men mumma ändå! Just det! En av våra vänner fick barn igår natt! Jag har vetat om att hon var gravid sedan väldigt länge. Långt innan jag börjat tänka på att försöka ens, så jag blev inte annat än glad när jag fick veta att de fått en son! :D

 

Kan tänka mig att det skulle varit jobbigare om vi hade försökt rätt länge och de fick barn. R och jag ska träffa de redan i morgon, men jag tvekade. Inte kul att träffa kompisar redan två dagar efter man har fött. Men R och den nyblivna pappan är riktigt tajta så de bjöd in oss. 

 

Berättade då för R om den supersöta affären nere i stan där det finns massa bebisprylar. Vet inte direkt vad man bör köpa... Hmm... En stor bukett blommor i alla fall. Men mer då? Tips? 

 

Ska i alla fall försöka dra ner R till bebisaffären och se om jag hittar något. Nä, nu får jag dricka upp mitt te innan det blir kallt! Godnatt på er! ♥

 

 

 

a 

 

Första gången som jag tog ett graviditetstest var när jag var 16 år gammal. Det enda jag visste var då att jag hade haft oskyddat sex och att min mens var sen och att jag mådde illa. Jag höll även då på att bli sjuk.. 

 

R och jag hade varit ett par i ungefär 1 år och några månader. Vi hade väntat ett bra tag. Väntat kanske är fel ordval. Vi bodde i olika länder och det var väl pga avståndet som vi lyckades vänta så länge även om vi träffades emellanåt. Så han bokade in en resa till Sverige och så träffades vi äntligen. 

 

Allting var perfekt. Faktiskt. Jag hade hört otroligt många historier om den jobbiga "första gången", men för mig var det absolut inte så. Så det var en otroligt fin vecka. De första gångerna var vi noga med att skydda oss, men efter ett tag så var det inte någonting jag ens tänkte på. 

 

Det var dagarna innan min mens. Hade jag läst på lite hade jag vetat att det var en nästan obefintlig chans att jag skulle bli gravid. Men nu hade jag inte läst på. I mitt huvud kunde jag bli gravid när som helst. Så sjuk och febrig gick jag till centrum till det lokala apoteket. 

 

Det var ganska mycket folk och testen hängde precis vid kassan. Jag greppade tag i det billigaste, som inte var så billigt. Skulle jag betala åttio spänn för detta?! 

 

I kassan stod en kvinna som tittade vänligt på mig. Det gick snabbt och snart var jag hemma för att testa. Jag minns inte ens om jag var orolig eller nervös. Vet bara att resultatet var negativt. Jag pustade ut.

 

För några dagar sedan mindes jag denna händelse. Undrade hur det skulle vara om jag faktiskt varit gravid... 

Jag sa ju att jag skulle berätta för R om det inte gick denna månad! Vill ju gärna att han ska vara delaktig från första början. Jag funderade över hur jag skulle berätta det här... men jag behövde inte fundera länge till.

 

Lite ledsen, men inte helt eftersom att hoppet, tyvärr, fortfarande finns kvar. Det klänger sig fast... eller är det jag som klänger mig fast? Hur som helst. Skrattade helt okontrollerat när jag och R satt i bilen och samtalade.

 

 

Vi pratar pengar: 
R: Euro isn't stable.
-några minuter senare, pratar om möblering av huset-
R (byter tillbaka till penga-ämnet): SEK's stable.
(Jag hör: Sex table, varpå jag utbrister): Åhh! Jag trodde inte "you were in to that"! Gud vad glad jag blir! Åh, vill vi spara pengar så kan vi bara plasta in köksbordet. Och det är ju trevligt att ha easy access om man inte orkar gå ända upp till sovrummet.. blablabla...

 

Och han tittade på mig en stund. Förstod ingenting. Och jag insåg sedan vad det var han egentligen hade sagt. Sedan dog jag. Det DÄR händer oss skitofta faktiskt. Men jag brukar inte komma ihåg det.