Jag tänkte mycket på hur jag hade blivit en hel annan person. Någon jag inte kände igen. Det är först nu som jag börjat undra om R har känt likadant. Att jag inte varit jag. Att hans (mestadels) snälla tjej blivit utbytt mot kvinnan från the grudge. Jag undrar hur det har varit för min son. Som blivit fråntagen sin aktiva mamma. Sin mamma som tog honom på långa cykelturer mitt i pandemin, när skolorna var stängda och det inte fanns något annat att göra om dagarna. Hans mamma som spelade fotboll (och gjorde allt för att vinna).  Hon har inte synts till på jättelänge. Undrar han varför det har varit så? Varför TV:n fått sitta barnvakt allt mer? 

Jag är på väg tillbaka. Jag mår bättre nu. Vill säga tack till de båda. För att de varit så tålmodiga och snälla mot mig. Och efter två veckor ska vi berätta för ungen att han ska få ett syskon. Längtar.